Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag11.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

”Det känns som att avsluta en relation”

Publicerad: 29 Augusti 2014, 11:53

Nina Åkestam

Foto: Andreas Elgstrand

Nina Åkestam har gått från att jobba på reklambyrå till att bli reklamforskare på Handelshögskolan i Stockholm. För Resumé berättar hon om bakgrunden till boken "Meningen med hela skiten", det politiska engagemanget och anledningen till varför hon bestämt sig för att sluta blogga. –Jag kommer låsa in mig på kontoret och komma ut om två år när jag är klar med min avhandling, säger Nina Åkestam till Resumé.


Nina Åkestam känner väl igen sig inne i Bonnierhuset där vi möts för intervjun. Hon har tidigare jobbat i samma lokaler. Öppna kontorsmiljöer är inget hon tycker särskilt mycket om. Hon har svårt att förstå att det fortfarande ser ut så på de flesta reklambyråer.  

–Man inte trycka in folk i något som liknar ett zoo med ringande telefoner och jättehög ljudvolym och tro att de ska kunna vara kreativa och komma med nya, roliga idéer, menar Nina Åkestam.

Hennes karriär inom reklambranschen tog fart när hon fick en praktikplats på reklambyrån Garbergs. Praktikplatsen ledde till en fast anställning där hon senare arbetade så hårt att hon till slut definierade hela sin person med sitt yrkesliv och vad hon presterade på jobbet.

Då kom kraschen.


Boken "Meningen med Hela skiten" blir till
Vid 25 års ålder drabbades Nina Åkestam av en utmattningsdepression. Hon fick medicinsk hjälp och gick i terapi för att ta sig tillbaka. Fem år senare blev hennes berättelse till boken "Meningen med hela skiten".

– Tanken från början var aldrig att det skulle bli en så personlig berättelse. Jag blev kontaktad av förlaget Volante som hade läst min blogg. De frågade om jag hade lust att skriva någonting längre. Då var det ännu inte bestämt vad den skulle handla om.  

På sin blogg märkte Nina Åkestam vad som fick läsarna engagerade och vilka inlägg som var mest uppskattade. När hon skrev om den lite tyngre sidan av att ha ett "lyxigt jobb" märkte hon att många läsare kände igen sig och inläggen fick en större spridning.  

–Det var väldigt användbart att kunna testa idéer till boken i bloggen. Utifrån det bestämde vi vad boken skulle handla om. Det var egentligen under själva arbetsprocessen som den gick från att först vara rätt allmän till att bli allt mer personlig.

Hennes bok väckte reaktioner från människor i alla åldrar. Det mesta var positiv respons från de som kände igen sig i Nina Åkestams berättelse. Samtidigt kritiserades den av vissa för att vara alldeles för smal och irrelevant.

–Jag fick höra att den inte skulle vara intressant på ett större plan eftersom den bara berör människor med en högakademisk utbildning och en så superprivilegierad bakgrund som jag beskrev. Det var lite samma typ av reaktioner som jag fick efter Resumés artikelserie "Bara människa". Vissa såg det som att man var ett bortskämt reklam-as som skulle skärpa sig för att man egentligen hade det så himla bra.

Nina Åkestam var inte beredd på att det skulle bli ett så stort intresse för boken eftersom det redan skrivits mycket i ämnet.  Några planer på en ny bok har hon inte just nu.

–Själva skrivandet ligger väldigt långt ifrån att göra media, stå på scen och föreläsa. Jag skulle kunna skriva en ny bok imorn, men det känns som att det kommer ta lång tid innan jag orkar marknadsföra en bok igen.


Bloggen har tagit för mycket tid
Nina Åkestam har bestämt sig för att hon inte kommer fortsätta blogga. Istället ska hon, med två år kvar till sin avhandling, fokusera på reklamforskningen vid Handelshögskolan.

–Jag var tvungen att välja bort någonting och då fick det tyvärr bli bloggen. Men det har blivit hela åtta års bloggande varav tre och ett halvt år på Resumé, så jag har verkligen hållit på länge.

Hon har haft en nära relation till sina läsare, både de som mejlat, kommenterat och som hon träffat i verkliga livet.

–Bloggen har verkligen varit en tvåvägskommunikation. Det är någonting med bloggformatet som gör att det bjuder in till diskussioner och ger så mycket mer tillbaka än när man till exempel skriver en krönika i någon annan kanal.

Inlägget där Nina Åkestam berättar för sina läsare att hon inte kommer fortsätta blogga har blivit överöst av kommentarer. "Jag tycker det är otroligt sorgligt" skriver någon. "Det känns som att du gör slut med mig" skriver en annan. Nina Åkestam valde att kalla inlägget för "Det märkligaste inlägget jag någonsin skrivit".

Varför valde du att sluta på det sättet?

–Jag hade kunnat välja det lite mer klassiska sättet att sluta blogga på. Som att börja uppdatera mer och mer sällan för att sedan publicera ett inlägg där jag säger att jag ska sluta helt för att jag inte hinner mer. Men så vill jag inte ha det. Det känns lite som att avsluta en relation. Jag vill inte att den ska avslutas som ett trist och dåligt förhållande. Det känns inte värdigt mina läsare som har engagerat sig så mycket i det jag skriver.


Ska fokusera på reklamforskningen
Framöver kommer hon ägna sig åt sin forskning, undervisa på Handelshögskolan och fortsätta att skriva krönikor i tidningen Metro.  

–Jag kommer låsa in mig på kontoret och komma ut om två år när jag är klar med min avhandling, säger hon skämtsamt.

Nina Åkestam förklarar att hon forskar om positiva samhällseffekter av reklam. Det handlar inte om vad reklam gör med varumärken eller produkter, utan om vad den gör med människor som tittar på reklam. Hennes tes är att reklam som bryter normer och reklam som gör oväntade saker har en förmåga att påverka människor i en positiv riktning.

Hur kom det sig att du började forska?

–När jag var i New York och jobbade på reklambyrå kom jag fram till att jag egentligen tycker att det är roligare att prata om reklam än att göra reklam. Då började jag fundera på vad det fanns för jobb där man får göra det och kom fram till att reklamforskare var det bästa alternativet.

Hur fungerar det att du har jobbat inom den bransch du forskar om?

–Jag tror att det främst är en fördel eftersom det har gjort att jag har mycket kontakter inom branschen. Sen har jag även en ganska krass syn på hur svårt det är att få forskning att betyda något i praktiken. De flesta forskare vill ju att det som de kommit fram till faktiskt ska nå ut till branschen. Eftersom jag har sett hur det fungerar på en reklambyrå så vet jag hur mycket man måste anstränga sig för att det ska hända. Forskarvärlden och reklambranschen ligger rätt långt ifrån varandra, även om båda är nyfikna på varandra.


Ett växande politiskt engagemang
Nina Åkestams politiska engagemang tog fart under tiden som hon bodde i New York. Där startade hon tillsammans med Max Ahlborn en lokalavdelning för Miljöpartiet.  

– Det hade aldrig funnits någon lokalavdelning utomlands innan vi drog igång i New York 2011. Vi testade oss fram, hade möten hemma hos varandra eller på barer där vi diskuterade politik. Det var inte bara miljöpartister som var med utan alla svenskar som var politiskt intresserade fick hänga på, projektet var ganska utforskande. Allt eftersom började vi även ta emot miljöpartister som besökte New York av olika anledningar, tipsade om var man kunde äta middag och så kunde vi hänga lite. Syftet var att börja odla kontakter mellan Sverige och New York för gröna svenskar.

I slutet på maj publicerade hon tillsammans med Gustav Fridolin en debattartikel i Svenska Dagbladet om att människor måste få bättre möjlighet att påverka sitt arbetsliv.  

Vad var bakgrunden till debattartikeln?

– Jag insåg i och med min bok att jag inte på något sätt var ensam om att ha den typen av problem. Eftersom det var så många som kände igen sig i boken började jag fundera på vad det kunde finnas för orsaker till att det ser ut så. Vad kunde det bero på? Jag försökte sätta mig in i det rent politiskt och kom fram till att det var alldeles för lite som gjordes i jobbfrågan. Det här hade vi aldrig accepterat för 50 år sedan, varför ska vi acceptera det nu? Varför har arbetarrörelsen blivit så mjäkig i de här frågorna?  

Är du på väg mot en politisk karriär?

– Det tror jag nog inte.  På tal om det där med stressiga jobb så vet jag ju hur politiker lever sina liv och jag tror inte jag skulle fixa det. De jobbar så mycket och det är så sjukt intensivt. Sen är jag rätt folkskygg och skulle tycka det var jobbigt att göra så mycket media. Om jag skulle ge mig in i politiken så skulle det nog vara bakom kulisserna, kanske i någon tankesmedja, men inte som folkvald politiker. Jag är så imponerad av de som orkar det.

Du har två år kvar innan du disputerar, vad händer efter det?

– De flesta som disputerar gör ju vad de kan för att få stanna kvar och forska lite mer, så det är nog drömmen tror jag. Men då måste man vara en väldigt duktig forskare så vi får se om jag får den möjligheten. Om sådär en fem år tror jag att mitt liv kommer vara ganska likt som det är i dag. Kanske är jag kvar i den akademiska världen, kanske kommer jag ha familj och barn. Jag har en längtan tillbaka till USA också, men jag vet inte om det skulle räcka med en semester i USA. Jag saknar absolut inte den amerikanska företagsstrukturen.

Fakta/Nina Åkestam
Ålder: 30
Bor: Södermalm
Uppvuxen: Stockholm
Medievanor: DN på morgonen, lyssnar på poddar, hänger mycket på internet och sociala medier. Facebook är absolut viktigast. Läser amerikanska jämställdhetssajter, Nöjesguiden, Politism, m.m.
På nattduksbordet: Reklamforskningsboken "Lead Us Into Temptation" av James B. Twitchell.  
Tittar på: Har börjat kolla på "Paradise Hotel", men tyckte inte det var så kul. Annars tittar jag på mycket tv-serier, dokumentärer och på SVT Play.
Lyssnar på: Podcasts (just nu "Synfällt framåt") och svensk hip hop.
Gör en ledig helgdag: I helgen hittar ni mig på Popaganda, jag gillar att göra mycket saker och att hänga med kompisar på helgerna.
Nätverk: Sandra Beijer, bloggare och författare, Micael Dahlén, professor i marknadsföring vid handelshögskolan i Stockholm, Gustav Fridolin, språkrör för Miljöpartiet.

Susanna Sköld

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.