Efter sju år i LA – nu ska han utveckla B-Reel Films på hemmaplan

Ett hundratal meter ute i havet hoppar några delfiner förbi. Solen sänker sig långsamt mot horisonten. Venice Beach i Los Angeles kantas av höga palmer och låga färgglada hus. En salig blandning av hemlösa hippies, barbröstade muskelbyggare och nyfikna turister trängs längs med strandpromenaden. In genom det öppna fönstret på B-Reels kontor sipprar cannabisröken från de otaliga mottagningarna där du utan större åkommor kan fixa ett recept på medicinsk marijuana.

Klipp.

Utanför fönstret har frosten bitit tag om Björns trädgård på Södermalm. Eftermiddagsmörkret sänker sig snabbt och skoningslöst. Några a-lagare står och huttrar vid de övergivna skateboardpoolerna som ligger tvärs över gatan från B-Reel och B-Reel Films (BRF) Stockholmskontor. I trapphuset samsas affischer från uppmärksammade produktioner som filmatiseringen av Klas Östergrens Gentlemen och Palme-dokumentären med diplom från diverse reklamtävlingar.

Förra året valde B-Reel Films medgrundare och managing partner Pelle Nilsson att flytta hem efter sju år på den amerikanska västkusten. Klädd i helsvart med runda glasögonbågar verkar han ha funnit sig i den nygamla miljön relativt snabbt, även om han kan sakna det lite mer bakåtlutade LA-livet.
– Det är en fantastisk bubbla. Vädret är perfekt och man kan leva ett riktigt bra liv. Men det kan man göra här i Sverige också. Här finns vänner, familj och en annan typ av värme. Men både jag och min fru Lotta tycker om omväxling, så det är inte omöjligt att vi bosätter oss någon annanstans igen i framtiden, säger han när vi slår oss ned i ett av bolagets konferensrum.

Varför flyttade ni hem?
– Det var främst personliga skäl. Vi ville att barnen skulle få uppleva på hur det känns att bo i Sverige. Dessutom har vi våra familjer här.

B-Reel grundades år 1999 av Anders Wahlquist, Petter Westlund, Johannes Åhlund, Fredrik Heinig och Pelle Nilsson. Det nystartade företaget bildades ur tv-produktionsbolaget Spader Knekt. Fredrik Heinig var en av delägarna i Spader Knekt, men drev vid sidan av jobbet några av Stockholms hetaste nattklubbar. Bland annat den mytomspunna G-Klubben, som ofta huserade på Jan Stenbecks bar på Skeppsbron i Stockholm. Anders Wahlquist hade uppdraget att sköta den kombinerade restaurangen och mikrobryggeriet, och kom därigenom i kontakt med gänget på Spader Knekt, där även Pelle Nilsson arbetade.

Precis som många andra i branschen inledde Pelle Nilssons sin karriär på ZTV i början av 90-talet. En lika delar lekstuga och kreativ smältdegel som formade flera av de stjärnor som kom att prägla den moderna svenska tv-industrin.
– Det var en helt otrolig tid. Många av de som sysslar med film och tv i dag gick genom de korridorerna, som en slags Fame-skola, säger han.

Pelle Nilssons väg in på kanalen var något av ett bananskal. Efter gymnasiet stack han iväg och säsongsarbetade i den franska skidorten Chamonix. När han kom hem året därpå valde han och några kompisar att starta upp baren "Barfota" ute på Djurgården i Stockholm. Året var 1993 och just den här sommaren spelade ZTV in ett program på Gröna Lund. Efter de långa arbetsdagarna brukade tv-folket komma och hänga på baren som Pelle Nilsson drev, och för första gången kom han i kontakt med den unga men växande branschen. Mellan ölbeställningarna fick han en inblick i hur det gick till när magin skapades och blev snabbt sugen på att bli en del av gänget.

Någon föreslog att han borde söka jobbet som springpojke på ZTV åt Per Sinding-Larsen som då var programledare för ZTV Nytt. Den tidigare springpojken Jens von Reis hade nämligen avancerat till reporter på programmet. Pelle Nilsson gjorde som han blev tillsagd och jobbet var snart hans.
– Jag tyckte inte skolan var jättespännande och var lite vilsen i vad jag skulle göra. För mig var ZTV som att hitta hem. Plötsligt kände jag "Wow! Det här kan jag". Det var en väldigt skön känsla. Det var inte bara ett jobb utan min hobby och passion, säger han.

Egentligen var det tänkt att Pelle Nilsson skulle ta lite ledigt under sommaren, men planerna fick ställas in med kort varsel. Per Sinding-Larsen behövde någon som kunde skjutsa ner honom till Roskildefestivalen och assistera när han skulle intervjua artister för kanalens räkning.
– Sedan när vi var på plats blev Per sjuk och kunde inte göra några av intervjuerna, bland annat med Orbital och The Boo Radleys. Jag har alltid varit väldigt intresserad av musik så när jag fick frågan om att hoppa in blev jag supernervös men tackade jag ja direkt. På den vägen fortsatte det, och så småningom fick jag fick vara en del av redaktionen på ZTV Nytt, berättar Pelle Nilsson.

De nästkommande åren blev både utvecklande och hektiska. ZTV erbjöd stora möjligheter och få kontrollinstanser för den som ville förverkliga sina idéer. Pelle Nilsson såg till att få göra så mycket tv som möjligt. Alltifrån artistdokumentärer och matprogram till skate- och surfmagasinet Edge, som vände sig till en ung och dedikerad publik. Tre personer skulle göra en halv timmes tv varje vecka, vilket innebar hårt jobb både framför och bakom kameran.
– Jag är fruktansvärt glad att Youtube inte fanns på 90-talet, säger han och ler snett.

Ändå finns det en del klipp sparade för eftervärlden, bland annat det här när Pelle Nilsson agerar programledare:


Hur var tillvaron för dig på den tiden?
– Kreativt kan det inte bli roligare. Dels fick vi göra i stort sett vad vi ville. Det var väldigt lite hierarkier vilket gjorde att allt man gjorde kom ut i rutan. Det var en otrolig sammanhållning. Samtidigt var det stundtals rätt stökigt. De flesta var under 30 år och många hade inte haft något annat jobb tidigare. Det var stundtals som en fritidsgård.

Efter några år valde ZTV att lägga ut de flesta av sina produktioner på externa bolag, och i den vevan hamnade Pelle Nilssons program Edge hos Spader Knekt. Men för honom var det inte rampljuset som lockade allra mest. Han trivdes bäst i kulisserna där han fick vara med och utveckla nya idéer och koncept.

Framåt slutet av 90-talet blev också it-hajpen allt mer påtaglig, och med modemens intåg i var mans hem skapades nya möjligheter att nå ut. B-Reel startades strax innan millennieskiftet med en vision om att skapa storytelling och rörlig bild på nätet.
– Vi tyckte att det fanns ett hål på marknaden. Webben var extremt tråkig. De som gjorde sajterna kom oftast från it-hållet och kunde inget om storytelling. Det ville vi tillföra. Men det tog ett tag innan folk insåg behovet, säger Pelle Nilsson.

Istället handlade B-Reels första år mycket om att hanka sig fram genom enstaka projekt, bland annat butiks-tv för den då nystartade teleoperatören Tre.
– Vi attraherade bolag som ville prova på nya och spännande grejer. I början jobbade vi direkt mot slutkund. Men gled allt mer över i interaktiva filmproduktioner och jobbade mot reklambyråer istället.

Under det tidiga 00-talet drevs det digitala produktionsbolaget parallellt med systerbolaget Spader Knekt (senare St Paul Film) som primärt ägnade sig åt tv- och reklamfilmsproduktion. Men år 2009 bestämde sig de fem delägarna för att slå sina påsar ihop och samsas under B-Reels flagg.

Två år innan hade den interaktiva delen av B-Reel öppnat kontor i New York och världen låg nu framför deras fötter. Om starten hade varit trög såg det desto ljusare ut nu. Sveriges ambitiösa satsning på bredband gjorde att svenska byråer och produktionsbolag låg i internationell framkant när det gällde digitala produktioner, och B-Reel var perfekt positionerade för att kunna rida på vågen.
– Vi hade tänkt på det här i så många år och haft en segdragen startsträcka. Så när den internetrevolutionen väl slog till fullkomligt exploderade det för oss, säger Pelle Nilsson.

År 2010 flyttade han tillsammans med hustrun Lotta och deras två små barn till Los Angeles för att starta upp B-Reels verksamhet på västkusten.
– Redan när vi startade B-Reel sa vi att vi skulle öppna i Santa Monica. Nu blev det Venice istället som ligger precis bredvid. Målet var hela tiden att bygga något större än ett litet svenskt produktionsbolag. Vi ville bli internationella.

Pelle Nilsson åkte lite före resten av familjen och arbetade under de första veckorna med ett stort och bökigt projekt för Mitsubishi. Det blev långa arbetsdagar och få sömntimmar för att få alla pusselbitar att falla på rätt plats. När frun och barnen anlände möttes de av några öl och limefrukter i kylskåpet, men inte mycket mer.
– Det var ingen optimal start, men det var bara att köra. Och det lyckades. Det gör nog alltid det om man tror på något tillräckligt mycket.

Det låter som att du hade mycket självförtroende?
– Jag tror att man måste vara ganska naiv. Sedan har vi fem delägare alltid pushat och stöttat varandra. Det hade varit en helt annan sak att göra det på egen hand. Hade jag inte haft den backningen hade det förmodligen aldrig gått.

Los Angeles var den perfekta staden för att etablera bolagets erbjudande. Närheten till Hollywood och underhållningsindustrin fanns där, liksom techjättarna som hade börjat leta sig söderut. Begreppet "Silicon Beach" började etablera sig när bland annat Google, Facebook och Yahoo öppnade filialer i Venice.

Samma år fick B-Reel sitt stora internationella genombrott. Tillsammans med Google skapade de den interaktiva musikvideon "Wilderness Downtown" för Arcade Fire som bland annat belönades med två Grand Prix i Cannes Lions. Det resulterade i en rad nya globala uppdrag och ett fördjupat partnerskap med den prestigefulla kunden. År 2013 lyckades de återigen slå världen med häpnad, då med den sociala videon "The Beauty Inside" som de producerade för Intel/Toshiba och som sopade rent i alla reklamtävlingarna. Men trots framgångarna var det fortfarande som att B-Reels ursprungliga vision inte riktigt matchades av verkligheten.
– Vi trodde att vi skulle förändra världen. Att reklam, tech och underhållning skulle gå ihop och att vi befann oss mitt i det skeendet. Men så var det inte riktigt. Världen var ännu inte helt redo. Därför kände vi efter ett tag att B-Reel egentligen är två olika delar; filmproduktion och den kreativa byrån, säger Pelle Nilsson.

Därför valde de för två år sedan att dela upp verksamheterna igen till B-Reel (byrån) och BRF (produktionsbolaget). Alla de fem ursprungliga grundarna och delägarna är kvar men har tagit olika roller inom de båda bolagen. Pelle Nilsson ansvarar för B-Reel Films tillsammans med Fredrik Heinig. De är aktuella med flera stora produktioner, bland annat deras första engelskspråkiga film "Euphoria" med Alicia Vikander i huvudrollen. I pipeline finns också två projekt med Zlatan Ibrahimovic – dokumentär om hans liv och en filmatisering av boken "Jag är Zlatan".
– Vi brinner alla lite extra för Zlatan och hans historia. Hela bolaget gillar honom väldigt mycket och dessutom är jag och några andra på bolaget MFF:are. Mycket mer än så kan jag inte säga.

Trots att bolagen formellt har separerats sitter de fortfarande samlade under samma tak i de spektakulära lokalerna på Tjärhovsgatan i Stockholm.
– I dag är vi två olika bolag med olika mål. Det finns ingen som jobbar operativt för båda bolagen. Det känns tydligt och bra. Vi har gått hela varvet runt, säger Pelle Nilsson.

Vad är det som fortfarande förenar er i så fall?
– Det är vi ägare. De båda bolagen utvecklas åt varsitt håll på ett framgångsrikt sätt, men det handlar om att behålla vår gemensamma kultur. Sedan finns det också synergier mellan film- och reklamfilmsskapande.

Har ni inte funderat på att dela upp er fullt ut, eller sälja av någon del?
– Nej. Vi som grundade bolaget brinner för båda delarna och har jobbat tillsammans i runt 20 år. Man vet aldrig vad som händer i framtiden, men just nu känns det väldigt bra.

FAKTA/Pelle Nilsson
Ålder: 44 år
Familj: Gift och två barn med Lotta, Linn och Fred.
Uppväxt i: I ordningen - Skåne, Stockholm, Skåne, London och Stockholm.
Bor: Stockholm
Utbildning: Började jobba direkt efter 3-årig ekonomisk linje på gymnasiet.
Tjänar: Bra och tillräckligt.
Karriär i korthet: ZTV, Spader Knekt, B-Reel & B-Reel Films.
Streamar just nu: Kolla in den mycket intressanta och viktiga dokumentären Icarus på Netflix så här i OS-tider. Avslöjar det ryska statssponsrade dopningsprogrammet.
Senaste bok: Har alltid minst 8 böcker på nattduksbordet. Suger på att läsa ut böcker men älskar att köpa och börja läsa. Kan verkligen rekommendera "Den Amerikanska högern" av Martin Gelin. Även om den är från 2012 så tycker jag att den ger en bra bakgrund till hur i helsike en person som Donald Trump kan bli vald till president.
Gör på fritiden: Så här med min första svenska vinter på 7 år så är långkok och bastu en ganska trevlig fritidssysselsättning
Medievanor: SVT Text-tv-appen (vana sedan tidiga 90-talet och så snabbt och effektivt.). Prenumererar på DN, Di, N.Y times, Guardian. Så fort jag är tillbaka i USA köper jag New Yorker, Fast Co, Inc, Hollywood reporter, Wired. Tittade slaviskt på CNN i USA. Tycker SVT har ett fantastiskt utbud som kompletteras med Netflix, Itunes etc. Älskar dokumentärer.
Oanad talang: Jag tror att jag har lätt för att läsa av och lära känna människor.
Hissar: Oberoende journalister. Viktigare än någonsin i dessa tider.
Dissar: Bakåtsträvare. Ogillar ordspråket "Det var bättre förr".
Motto: Har inte ett specifikt motto men jag blir lätt uttråkad och vill alltid hitta på nya saker. Tror det är viktigt att förnya sig. Einstein sa tydligen: "Life is like riding a bike to keep your balance you must keep moving".
Gör om 10 år: Jag tycker att jag har ett fantastiskt roligt jobb så jag hoppas att jag får fortsätta utvecklas inom det. Men som många andras dröm så önskar jag att jag i framtiden får möjlighet och mer tid att kunna ge tillbaka mer, på något sätt, till de som inte har haft lika tur som jag.

FAKTA/B-Reel-koncernen
Omsättning: 647 Mkr (2016)
Rörelseresultat: 57 Mkr
Antal anställda: 131
Kontor: Stockholm, Oslo, London, Berlin, Barcelona, New York, Los Angeles.