Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Helgintervjuer

”Egentligen vill man ju inte bli 'lajkad' som journalist”

Publicerad: 5 april 2013, 12:15

Natalia Kazmierska.

Foto: Mattias Ahlm/ Sveriges Radio.

Hennes journalistkarriär tog sin början på Norrköpings Tidningar. Efter det har hon varit en omskriven kolumnist i kvällspressen, jobbat på SVT och frilansat för olika tidningar. Idag har Natalia Kazmierska ett eget radioprogram i P3. För Resumé berättar hon om hur sociala medier påverkat hennes arbete, om hur det är att vara ny i radiobranschen och hennes syn på dagspressens arbetssätt.


Ämnen i artikeln:

Natalia Kazmierska

Du har, sedan 14 januari i år, sänt programmet P3 Nyheter med Kazmierska i Sveriges Radio. Vilka är fördelarna med radio som medium jämfört med att till exempel vara journalist på en tidning?
– Man kommer närmare lyssnarna med radio. Jag sänder ju live, och folk kan ju höra av sig direkt under sändningen och få kommentarer upplästa. När man skriver väljer man som reporter ut citat och filar på formuleringar, filtrerar storyn, medan i radion så har jag inte samma kontroll. Det är ett spontant, intimt och nära medium på det sättet.

Programledarrollen är annorlunda, jämfört med det du tidigare gjort, får du det att funka, tycker du?
– Ja, det tycker jag. Det är väldigt roligt. Men jag har ju också min briljanta redaktion bakom mig, vi hjälps åt mycket och väljer ämnen och skriver frågor och manus tillsammans. Fast jag har mycket kvar att lära mig, det här är fortfarande nytt för mig.

Finns det ämnen du helst inte vill prata om i rikssänd radio?
– Häromdagen bröt jag ett av mina tabun då jag var tvungen att använda ordet fitta i mitt program. Annars tycker jag man ska ha ett vårdat språk i radio. Jag skulle inte vilja prata med ett överdrivet ungdomligt språk, det ska kännas naturligt. Det är jag emot, att ändra på mitt eget sätt att prata. Jag vill inte göra mig till och försöka "vara nere med kidsen" bara för att jag jobbar på P3.

Vad pratar du helst om?
– Nyhetsinslag med bra gäster från andra länder, med andra infallsvinklar, är kul. Som när jag intervjuar en ukrainsk Femen-aktivist eller en amerikansk marijuana-entreprenör. Jag har ju ett folkbildningsuppdrag med programmet, att få unga att hänga med i nyhetsflödet. Så det är kul när de som lyssnar lär sig nya saker.

Du har starka åsikter och det sägs att du är tuff, stämmer det tycker du?
– Ja, jo det stämmer nog ganska bra.

Varför fick just du utrymme för dina åsikter i kvällspressen, tror du?
– Dels handlar det om språk, hur man uttrycker sig. Jag tycker att dagstidningar överlag använder ett mer krystat och skitnödigt språk, medan vi på kvällstidningarna är kreativa, hittar på egna ord som "nakenchock", och riktar oss mycket mer direkt till vanligt folk. Och inte bara till medelklass i Stockholms innerstad. Men framför allt handlar det nog om att jag försöker vara helt respektlös mot auktoriteter och hierarkier. Det är också en del av kvällstidningens själ tycker jag. Medan dagstidningarna är mycket mer lierade med makten. Säger Svenska Akademien att en författare är viktig, då tycker DN Kultur också så. Jag tycker tvärtom att man ska förhålla sig mycket kritisk till såna makthavare.

Kommer du att fortsätta skriva krönikor för Aftonbladet?
– Ja, skulle sakna skrivandet för mycket annars, och SR ser inte det som något problem. Jag tar också upp andra saker i radio än i tidningen. På public service har jag dessutom ett objektivitetskrav som man inte har på samma sätt som Aftonbladet-krönikör, så det är två olika roller.

Vilken skulle du säga är din hjärtefråga som debattör/krönikör?
– Jag har skrivit mycket om feminism, och ganska mycket om religion. De två ämnena.

Vad är det som driver just dig att ta upp kontroversiella ämnen i det offentliga rummet?
– Det är ofta viktiga ämnen som är kontroversiella, och de behöver diskuteras och nyanseras. Det är ju ingen vits att som kolumnist skriva om sånt som alla redan är överens om.

Många kvinnor berättade för ett tag sedan, i SVT:s "Uppdrag granskning", att de blivit utsatta för näthat, en av orsakerna var att de var just kvinnor med åsikter, sades det. Hur är det, enligt dig, att vara ung kvinna med starka åsikter i ett mansdominerat samhälle?
– Det kan vara väldigt tufft, jag har också fått en del hat genom åren. Men samtidigt är det många som lyssnar på vad man har att säga också. Många är trötta på att bara se äldre män i media. Så det finns bra grejer med att vara ung kvinna i den här branschen också.

Författaren och litteraturvetaren Lidija Praizovic skrev den 26 mars i DN Kultur att feministeliten, bland andra Maria Sveland, utestänger kvinnor med andra värderingar. En stor Antifeminist för Maria Sveland är, enligt Praizovic, "den svenska journalisten Natalia Kazmierska med rötter i Polen".

Hur tänker du kring Maria Svelands kritik mot dina värderingar?

– Det känns helt obegripligt att jag skulle vara antifeminist. Jag har ju lyft frågor om feminism och jämställdhet i tio års tid, och rasat mot "gubbväldet" i kulturvärlden. Det känns konstigt att hon ser oss som fiender, när det finns så mycket värre fiender att rikta sig mot. Sen att vi har olika åsikter om vissa saker, så måste det ju få vara.

Ges det tillräckligt med utrymme för flera tolkningar av feminism?
– Framför allt behövs det mer humor, oväntade perspektiv och roliga röster inom feminismen. Jag tycker också att Praizovic hade en poäng när hon pekade på att feministrörelsen känns väldigt vit, vänster och yogamedelklass ibland.

Vilken är din drömposition inom mediebranschen?
– Jag har redan en väldigt bra position, och får ta upp ämnen som jag tycker är viktiga och intressanta. Men det skulle vara kul att jobba i ett team. En dröm är att vara med i ett gäng som skriver manus till en tv-serie, ungefär som i Tina Feys serie 30 Rock.

Du är född i Polen. När flyttade du till Sverige?
– Vid fem års ålder, 1984.

Vad har det tillfört dig som journalist, att komma från Polen?
– Jag kom ju hit som flykting och har med mig de erfarenheterna av att lämna ett land och lära sig ett nytt språk, bo på flyktingförläggning och så vidare. Det är förstås användbart som journalist att ha kunskap om annan kulturell bakgrund också, katolsk i mitt fall. Min familj flydde från politiskt förtryck, så jag vet i praktiken vilket värde det fria ordet har.

Vilka var dina barndomsdrömmar? Har du alltid velat bli journalist?
– Jag ville ha ett kreativt jobb, som författare eller konstnär. Ett tag tyckte jag att  bibliotikarie verkade vara ett drömjobb, att få läsa böcker hela dagarna, som jag trodde att det gick ut på. Journalist har jag velat bli sedan gymnasiet.

Du har också varit frilansande journalist. Vilka nackdelar/fördelar har det inneburit för dig? Vilken var den största utmaningen med det sättet att jobba?
– Man kan lätt känna sig ensam och utsatt, som när man får hatmejl utan att ha en redaktion i ryggen. Jag tror att det är lätt att bli lite paranoid som frilans, och få för sig att redaktonen har glömt bort en. Det gör en lite bekräftelsesökande. Tänk om telefonen slutar ringa, hur ska jag försörja mig? Otryggheten är en nackdel. Fördelen är att man kan bestämma själv vad man ska göra och skriva om, utan att behöva ha en chef hängande över axeln hela dagarna.

Hur har sociala medier påverkat ditt arbete genom åren?
– På ett både bra och dåligt sätt. Det ger bra inspiration och man kan testa idéer på Twitter i kommunikationen med andra. Något som är dåligt är att det kan kännas stressande att man ska bli delad på Twitter och Facebook och "lackad" så mycket som möjligt. Redaktörerna verkar titta jättemycket på det, även om det inte alltid speglar hur bra ens text egentligen är. Jag får megaångest när något jag skriver inte blir "delat" tillräcklig mycket, det är stressande och jobbigt att jaga dessa likes hela tiden. Fast egentligen vill man ju inte bli lackad som journalist. Det var inte därför jag en gång sökte mig till det här jobbet. Vår uppgift är att irritera och få folk att tänka till, att störa tankebanorna, inte att bli omtyckta av så många som möjligt.

Vilken är den roligaste kommentaren du fått på något som du skrivit?
– Det pratas mycket om näthat, men jag får många kul kommentarer också. Avsändaren "Lars" mailar regelbundet, ofta väldigt tänkvärda funderingar om mina krönikor. Det finns en fördom om tidningsläsare som hatiska, puckade och elaka. Jag tycker tvärtom att de flesta av mina läsare är roliga och intelligenta. Kommentarer som "När ska du sluta din Fas3 anställning på Bladet?" är ju kul för att vara hat!

Linda Myrin

Ämnen i artikeln:

Natalia Kazmierska

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.