Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Helgintervjuer

Ekwall rädd att showen är över: "Jag vill inte bli bitter"

Publicerad: 16 september 2016, 12:46

Foto: Andreas Elgstrand

Patrick Ekwall fick sparken under en frukost på Riche – nu är han öppen för allt. För Resumé berättar han om TV4 Sporten, hur han skippade gymnasiet och blev journalist i stället för golvläggare samt sportjournalistikens ställning.


Ämnen i artikeln:

KvällspostenTV4 SportTV4Patrick Ekwall

Måndag morgon på Riche i Stockholm. Patrick Ekwall och TV4-Gruppen och C Mores nye sportchef Erik Westberg ska ha ett frukostmöte. Ekwall är där i tron att de ska diskutera en förlängning av hans frilansavtal och hur det ska se ut.

Han anar faktiskt lite oråd eftersom han hade bett att få vara med på en TV4-konferens som skulle äga rum dagen efter mötet på Riche och fått veta att där skulle inte frilansare vara med. Men som Ekwall förstod det var han och Westberg överens om en fortsättning även om formen inte var satt.

– Först pratade vi om OS och sedan beställde vi in frukost. Då sa han det helt iskallt: Du får ingen förlängning. Det blev en märkligt frukost. Jag reste mig och gick efter ett tag.

Efter 23 år på TV4 är det slut. Patrick Ekwall som varit med och byggt sportredaktionen och bevakat alla stora fotbollsmästerskap petas från startelvan och måste hitta något nytt att göra.

Det är en i dubbel bemärkelse stukad Patrick Ekwall som kliver in på Park konditori i Äppelviken i Stockholm för att träffa Resumé. Han är ledigt klädd i en sportig t-shirt men har stödskena på armen och ett plåster som gör att han, som han säger, ”ser ut som en pensionär”. Skadan har han fått av racketsporten padel. Plåstret sitter där på grund av en kortisonspruta.

Tiden efter beskedet har varit omtumlande.

– På torsdagen började det ringa folk direkt, fan vad snabbt det går. När nyheten hade varit ute en timme ringde någon lirare från Aftonbladet och sa att de hört att jag ska ta börja med trav-tv. Jag trodde det var ett skämt. Det var det mest underliga samtal jag haft.

Samtidigt är han överväldigad av stödet han fått.

– Folk har kommit fram när jag varit på kemtvätten eller Ica. Jag kan knappt gå någonstans utan att någon ska fråga. Det har varit sjukt. Sensationellt mycket. Telefonen plingar hela tiden.

Många som han har haft en yrkesmässig relation till har hört av sig säger han, och håller upp telefonen för att scrolla igenom SMS-listan.

– Oerhört många fotbollsspelare, många i tv-branschen, många journalister, och i stort sett alla på TV4-sporten. På Twitter var det galet i några dagar.

Hur är känslan idag?
– Det gnager hela tiden men jag måste släppa det snart. Det är ingen som dött, liksom. Men jag påminns ständigt, som när jag går på stan och blir stoppad eller får ett sms. Det är ett helt galet ståhej. Jag har aldrig varit med om det, och det är roligt på sitt sätt, men tråkigt att det sker under de här omständigheterna.

Hade Patrick Ekwall varit fast anställd i 23 år hade han kunnat ha haft en uppsägningstid på minst sex månader. Kortare anställningar kan ha en uppsägningstid på en månad.

Är inte tre månaders uppsägningstid som frilans ganska bra?
– Det är synd att gnälla, men jag har varit frilans på fyran sedan 1999 och jobbat där i 23 fucking år. Jag tycker tajmingen är fel, hade jag fått veta det här före sommaren hade jag kunnat söka andra jobb eller åtminstone komma ur det på ett snyggare sätt. Nu är det som att jag får sparken. En jävligt osnygg avslutning. Där hade jag förväntat mig mer av TV4 eftersom det har funnits en ömsesidig lojalitet under åren.

Du har haft en vecka att smälta det Har du någonting på gång - några planer eller har du fått några propåer?
– Nej, jag har inget nytt inplanerat efter att de här tre månaderna går ut.

Vill du fortsätta med sportjournalistik?
– Alla som skriver om mig säger ju att det här kommer lösa sig. Att jag kommer få ett nytt jobb någon annanstans. Men så enkelt är det inte. Det funkar inte så. De finns få kanaler och de är redan besatta med väldigt skickliga personer. Jag tror ingen kommer anlita mig för att göra småjobb.

Du låter inte särskilt hoppfull.
– Nej, inte när det gäller att få tillbaka samma typ av jobb. Det tror jag inte att jag kan få som läget är. Men jag skulle gärna syssla lite med sport och lite med annat. Kanske dokumentärer, som jag har gjort tidigare för TV4, eller göra program som inte alls handlar om sport.

Han fortsätter:
– För mig just nu är det som att gå in på Arbetsförmedlingen och säga att jag är öppen för allt. Ge mig en kamera så kan jag ta bilder. Jag tror inte att jag eller någon annan kan välja och vraka. Jag ska läka den här skadan och sen gå vidare. Jag måste verkligen det. Jag vill inte bli bitter.

Är du öppen för att göra som Ola Wenström på Viasat som har en egen Youtube-kanal?
– Det är lätt att göra så när man sitter på ett superfett kontrakt. Då kan man göra egna program. Men först måste man ha tryggheten. Jag har ett bra kontrakt med Expressen som sträcker sig ytterligare något år, och jag skriver ju krönikor där flera gånger i månaden. Jag står inte helt barskrapad om man säger så.

Det är lätt att ha åsikter om Patrick Ekwall. Han håller en hög profil i sina sändningar och personligheten skiner igenom. Vid sidan om driver han klädmärket Difficult by P som säljer bland annat skor, kostymer och skinnjackor. Det egna bolaget heter Mr Exclusive in sports media AB. Det omsatte drygt 3,5 miljoner kronor förra året.

Hur hanterar du folks åsikter om dig?
– Det är inte lika jävligt som det var förr. Det har lagt sig, och jag är bra på att förtränga och sortera. Värst var det för några år sedan när många sajter hade omodererade kommentarsfält.

Hur går det med kläderna - ska du satsa hårdare nu?
– Nej. Det är mer av ett hobbyprojekt som går ganska bra. Vissa spelar gitarr, andra spelar golf. Jag tycker om att designa och rita kläder.

Kan du känna att din personlighet har stått i vägen och gjort att du underskattats som journalist?
– Jag har inte känt mig underskattad. Hade det varit så illa som de värsta antagonisterna säger så hade jag inte fått förtroende från TV4. De har snarare uppskattat min journalistiska gärning och inte haft med mig för att de tycker det är kul utan för att jag gör ett bra jobb. Man kan inte hålla på och känna sig underskattad.

Hur mår svensk sportjournalistik?
– Bra. Bättre och bättre dessutom. Kvällsposten där jag började min karriär på 80-talet bedrev en sensationsjournalistik som dagens lirare på kvällstidningarna inte kommer i närheten av. Överhuvudtaget så har sportjournalistiken skaffat sig en starkare plats. När jag började hade tidningar 4-5 sportsidor. Idag har kvällstidningarna tidningar en egen bilaga och tv-sporten är extremt stark. Totalt finns det en otroligt stark mix av skickliga skribenter och starka reportage. Är det någonting som är underskattat så är det sportjournalistiken. Det märker man när det är fotbolls-VM eller OS och nån kultursnobb ska in och skriva om sport. Det blir bara pannkaka av det hela.

Klädmärket är ändå bara en fotnot i Patrick Ekwalls liv. Det är journalistiken han har varit besatt av nästan hela livet. 8 år gammal skrev han till sin mamma att han ville bli sportjournalist. Senare drev han en skoltidning.

Som 16-åring direkt efter högstadiet började du på Kvällsposten som är Expressens sydsvenska edition. Hur hamnade du där?
– Jag hade kommit in på gymnasiet som golvläggare i Jönköping. Jag har fan ingen aning om hur det gick till. En ledare i mitt fotbollslag jobbade på Kvällsposten så jag fick gå in och testa lite. Den sortens lärlingsgrej finns inte kvar för världen ser annorlunda idag.

Praktiken gick bra och han fick anställning och han fick tidigt börja göra sidor.

– Jag sög åt mig allt och tyckte jobbet var så jävla kul.

Varifrån fick du självförtroendet?
– Jag hade roligt och fick mycket hjälp. Men jag var receptiv. Ibland åkte jag ut på matcher med en erfaren reporter och kom tillbaka till redaktionen och skrev mitt eget reportage som inte skulle publiceras. När den erfarne reporten var färdig tog jag hans manus, för det var alltid en han på den tiden, och skrev av det rakt av. Bara för att få känna hur det var att skriva en riktig artikel. Jag fick feeling och fortsatte skriva av allt. Sedan stora delar. Till sist gjorde jag det mesta själv. Jag var som en lärling på ett skomakeri.

På den tiden var redaktionen ett enda stort moln för att det röktes så mycket minns han. Och alldeles för många drack alldeles för mycket.

Hur var det egentligen på Kvällsposten när du började?
– Det var en helt annan värld då jämfört med idag. Vi hade fortfarande halvnakna brudar i tidningen. Vinklingarna var otroliga. Det pratades bara vinklar och det fanns inga längre reportage eller gräv. Det var bara smack på med feta rubriker.

Han fick redigera förstasidan som 17-åring. Efter att ha börjat som sportredigerare flyttades han till centralredaktionen. På den tiden trycktes tidningen tidigt så arbetsdagen började klockan 03.00.

– Att redigera förstasidan var bara att smacka på med kort text och feta rubriker. Det är klart att det var annorlunda jämfört med hur det är nu. Men då på 80-talet tyckte folk ändå att det var lugnt jämfört med 70-talet.

Papperskrisen tror han har varit nyttig för kvällstidningarna. Den har tvingat dem till digitala satsningar och tv-sändningar.

– Idag finns en helt annan tyngd hos kvällstidningarna. Visst, det finns mycket skit såklart men också mycket läsvärt som står sig starkt rent journalistiskt. Även utanför sporten.

Efter att ha smakat på sportjournalistiken på Kvällsposten fanns ingen återvändo. Han kunde inte tänka sig att göra något annat överhuvudtaget. Han har heller inte haft några andra jobb förutom ett i en Ica-butik när han var i yngre tonåren.

1993, när han var 28 år gammal började han på TV4:s lokala sändningar i Skåne. Ett år senare var han med och byggde upp TV4:s sportredaktion.

Vad var det ni gjorde nytt på TV4?
– Allt. Det var en revolution. SVT hade varit ensamma och stått och stampat länge. Bra förvisso, men mätt och trist. Så kom vi och skulla stuka till allting med annorlunda bildvinklingar och nya utryck. Det skulle vara galet. Ibland blev det katastrof och bottennapp. Men oftare än väntat blev det rätt kul.

Tittarna delades i två läger. De som gillade det och de som tyckte det var för jävligt.

Han minns när Peter Jihde gjorde ett inslag från en presskonferens där förbundskaptenen i fotboll Tommy Svensson skulle presentera sin trupp.

– Han hade alltid med samma namn, aldrig några överraskningar. Så Jihde gjorde en parodi på en känd reklamfilm för MER där en snubbe får frågan ’will you carbonate?’ och Jidhe som Tommy Svensson svarade ’NO!’. Det var ett lyckat inslag från en tråkig presskonferens.

I det komfortabelt övre medelklassiga Äppelviken bor han och har kontor. Till Konditori park har han tagit sin jättelika lila SUV trots att det är gångavstånd. På fiket från 1924 verkar han känna sig hemma. Han hejar glatt på både anställda och andra kunder.

Han har gjort en klassresa säger han. Föddes gjorde han i Landskrona men han växte upp i miljonprogrammet Lindängen i Malmö med en ensamstående mamma med lite pengar.

– Det här med Äppelviken fanns inte i min värld, säger han och slår ut med armarna.

Han är stolt över hur långt han tagit sig.

– Jag har jobbat varenda jävla sekund. Från att jag var 16 år har jag jobbat oerhört hårt. Det är inte så att jag har haft två lediga dagar i veckan. Det har inte existerat. Jag har alltid jobbat söndagar.

Ordet klassresa har fått en negativ klang i Sverige kan han tycka.

– Jag har inget dåligt samvete för jag har fanimig jobbat hårt. Sen säger många: ’Glöm inte var du kommer ifrån’. Men det är ju det jag vill göra, och det är därför jag har jobbat så hårt!

I Äppelviken bor han granne med programledaren Rickard Sjöberg och han nämner i förbifarten att han gärna skulle medverka i dennes program PostkodMiljonären.

Är du exhibitionist?
– Är man med med i Fångarna på fortet eller Let’s dance är det klart att man har en exhibitionistisk sida. Alla som jobbar i den här branschen och når viss framgång har den ådran. Det vore dumt att förneka. Sen behöver inte det vara något negativt vilket vi i Sverige gärna tycker. Det är ju inte dåligt att kunna agera framför kameran.

När man träffar Patrick Ekwall är det lätt att glida in på ämnet Zlatan Ibrahimovic. Genom åren har Ekwall intervjuat honom massvis med gånger och de har utvecklat en speciell relation. I våras gav Zlatan bort en ligacuptrofé till Ekwall i en intervju. Tidigare i karriären sa han till Ekwall att han luktar illa.

Ekwalls vän och kollega Olof Lundh på TV4 och C More har kritiserat svensk media för att de behandlat fotbollsstjärnan med silkesvantar.

Håller du med om att Zlatan har kommit lindrigt undan?
– Ja och nej. Få spelare har blivit så kritiserade genom åren och få spelare har av förklarliga skäl blivit så hyllade. Aldrig har det varit något mittemellan. Men han kunde nog ha blivit hårdare granskad i slutet av landslagskarriären. Inte minst med tanke på alla hans affärer.

Man måste också fråga sig vad tittarna vill ha av Zlatan, menar han.

– Man vill ha en Zlatan som är öppen, jovialisk och, som han ofta kan göra, säger saker du inte tänkt dig. Om du då ställer väldigt kritiska frågor blir intervjun tråkig för han kommer inte att svara på frågor på det viset.

Zlatan är Sveriges i särklass mest kända person. Då är det inte konstigt att media ibland tassar som katten kring het gröt, tycker Patrick Ekwall.
– Men samtidigt, journalistiken mot Zlatan har varit tusen gånger mer kritisk än den mot hovet. Det är ändå jämförbart för på något sätt är han hovet fast i ett annat sammanhang.

Varför ska journalister egentligen vara mer kritiska mot Zlatan Ibrahimovic än Tobias Hysén, frågar sig Patrick Ekwall.
– Jo, för att Zlatan är större såklart. Men det är ändå en svår fråga.

Har Zlatan hört av sig och beklagat att du inte fick förlängt av TV4?
- Haha, nej. Han har inte mitt nummer.

Fakta/Patrick Ekwall

Ålder:
51 år
Uppvuxen: Född i Landskrona. Uppvuxen i Malmö.
Bor: I Bromma i Stockholm.
Tjänar: Förvärvsinkomst 2015: 479 100 kronor.
Familj: Sambo och två barn.
Utbildning: Slutade skolan efter högstadiet.
Karriär i korthet: Började på Kvällsposten som 16-åring. Stod framför kameran på TV4:s lokala fönster ”TV-Skåne” 1993. Värvades till sportredaktionen på TV4 1994.
Gör på fritiden: Spelar fotboll. Jobbar med den egna klädkollektionen Difficult by P. Är med familjen.
Senaste film: ”Jag såg en dokumentär Om Jesse Owens på flyget från OS i Rio, den var bra.”
Lästips: Mina drömmars stad-serien av Per Anders Fogelström. ”Den är magisk, vilket verk. Där kan man lära sig språkligt. De enda böckerna jag läst flera gånger är hans böcker och någon av Ulf Lundells, för de har så mustigt språk. Det blir hjärngympa.”
Medievanor: ”Nuförtiden är det för dåligt. Jag läser sociala medier och kvällstidningarna på telefonen. Det var bättre när man köpte papperstidningar.”
Kuriosa: Som 12-åring var han med i kriminalserien Rädsla av Max Lundgren. ”Jag var rimligt framgångsrik som barnskådis.”
Oanad talang: Kan danska. ”Jag tittade på dansk tv när jag var liten och bodde i Malmö för de visade andra sporter och mer sport än Sverige på den tiden.”
Motto: Vill man så kan man.

Björn Wallenberg

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.