Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag28.05.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

"Film är världens roligaste jobb"

Publicerad: 19 Juli 2013, 12:14

Björn Stein, här tillsammans med sin ständiga samarbetspartner Måns Mårlind

Foto: Bingo Rimér

Resumé träffar Björn Stein för en "Walk and Talk" intervju på Karlaplan dagen efter Stockholmspremiären av den redan hyllade "Håkan-Hellström-filmen" eller "Känn ingen sorg", som den faktiskt heter.


Ämnen i artikeln:

TeliaMåns MårlindHåkan HellströmBjörn Stein

Björn Stein har känt Måns Mårlind sedan de var 8 och 9 år och träffades på sommarstället i Hunnebostrand. Redan då älskade de film och det intresset gjorde att båda höll kontakten genom åren medan de tog sina första steg inom filmbranschen.

När båda fick manuset till "Disco Kung Fu " under samma dag på var sitt håll såg de händelsen som ett tecken på att försöka regissera en film tillsammans. Sedan dess har de gjort många filmer, serier och reklamfilmer ihop och har som regel att regissera varannan dag, båda är dock alltid på plats, men ansvaret skiftar.

De har dessutom inte bara gjort filmer i Sverige men även i filmvärldens heliga stad Hollywood. Där har de jobbat med filmer som ”Shelter” med Julianne Moore och regisserat kassasuccén ”Underworld: Awakening” med Kate Beckinsale som toppade biotoppen i USA.

Var du nervös inför premiären?

– Det var inte lika galet i går då den stora premiären var i Göteborg men vi firade ändå med att gå ut efter, därför är jag lite trött idag…Nej jag var inte nervös. Det brukar jag inte bli. Har jag arbetat med något länge ser jag till att det blir gjort så bra som det kan bli. Då finns det inget att vara nervös inför, eftersom man ofta är sin värsta kritiker själv.  Men visst kändes det som att saker föll på plats efter premiären och filmen har redan fått väldigt bra respons vilket förstås är kul.

Hur skulle du beskriva filmen?
– Det är inte en musikal för det ville vi inte göra. Det är en film fylld med musik. Musiken är ryggmärgen i filmen. Men det är många som varken gillar musikaler eller Håkan Hellströms musik som säger att de gillade filmen. Det känns som ett tecken på att vi gjort ett bra jobb.

Hur valdes skådespelarna?
– Vi ville gärna arbeta med Adam Lundgren (huvudrollsinnehavaren) men visste inte om han kunde spela gitarr eller sjunga. Därför gjorde vi provfilmningar även med andra skådespelare men Adam var bäst för rollen. Han sjunger och spelar själv i hela filmen. Sen samarbetade vi med David Färdmar på Rolands Hörna, en grym castingbyrå i Göteborg som gjorde ett väldigt bra jobb med att hitta rätt skådespelare för filmen.

Vilka av Håkan Hellströms låtar är dina personliga favoriter?
–"Jag har varit i alla städer", "Du kunde få mig så lätt" och "En midsommarnattsdröm". Vi funderade faktiskt på att kalla filmen "En midsommarnattsdröm" ett tag.

När blev ni involverade i filmen?
– Idén med filmen kom upp redan för tre år sedan av Malcolm Lidbeck på Acne. Han utvecklade den tillsammans med Moa Gammel. De gav skrivuppdraget till Cilla Jackert som vi gjorde Spung tillsammans med. Jag och Måns kom ombord i februari i fjol. Det gick väldigt fort och var ovanligt smidigt. Att göra filmen tog ett år vilket är kort i filmbranschen. Håkan var med och finansierade filmen och var oerhört entusiastiskt inställd till den.

Vilken var den första filmen du och Måns Mårlind regisserade tillsammans?
– Vi pratade i telefon och jag nämnde att jag hade fått ett manus som hette ”Disco Kung Fu”. Måns hade då fått samma manus under samma dag. Det var rätt kul för hur många manus döpta till ”Disco Kung Fu” finns cirkulerande i Stockholm? Vi såg det som ett slags tecken och bestämde att vi skulle göra den ihop. Det blev den första filmen vi gjorde tillsammans .

Ni har nu även jobbat med amerikanska produktioner och gjort ”Shelter” med Julianne Moore och Jonathan Rhys Meyers och fjärde filmen i Underworld-serien med Kate Beckinsale. Hur var det att jobba med så pass kända stjärnor?
– Det som är kul när man träffar människor som är så pass kända är att man inser att de bara är människor. Ofta är de även precis som de verkar. Julianne var en fantastisk skådespelare. Ibland glömde jag att säga ”cut” i slutet av scenen för att jag häpnade över hur bra hon var.

Vi var lite oroliga i början av filmen för att när hon kom till inspelningen första dagen hade vi en bil klar för henne som vi tyckte passade hennes karaktär i filmen. Men hon ville inte köra den. Sen erkände hon att hon verkligen inte tycker om första inspelningsdagen och kan vara väldigt nervös under den. Efter det hade vi inga problem. Hon var otrolig att jobba med.

Jonathan är väldigt inne i den karaktär han spelar. Han är kvar i rollen även när kameran inte är riktad mot honom i just den scenen. Ibland önskade man nästan att han kunde spara det tills vi filmade honom men det gick inte. Han sa själv att vi skulle säga till honom om han tog i för mycket.

Kate är väldigt rapp och rolig och ligger ofta steget före. Man kan ju tro att en en snygg skådespelerska inte har jättemycket personlighet men Kate var inte ett sånt exempel. Sen är det intressant att se hur skådespelarnas så kallade ”entourage” ofta är dem som gör något ganska obetydelsefullt till ett stort problem.

Vad är skillnaden mellan att jobba i USA och Sverige?
– Skillnaden är enorm. I Sverige har man kreativ frihet som regissör och man får bestämma mycket mer. Jag gillar verkligen att jobba i Sverige. I USA är det fler mellanhänder och framför allt finansiärer som bestämmer. Som regissör i USA är man rankad efter hur mycket pengar ens senaste film tjänade in.

Jag och Måns var helt okända när vi gjorde ”Underworld”. Det spelade inte så stor roll att vi hade filmat en del i Sverige innan eller gjort ”Shelter” med Julianne. Den filmen hade inte ens släppts i USA då för att distributionsbolaget gick i konkurs.

Sen är konkurrensen otroligt mycket större. De som har makten utnyttjar den totalt och jag och Måns har träffat människor som säkert kan jämföras med karaktärer ur ”Entourage”. Jag tror faktiskt inte att folk skulle tro på oss vad gäller vissa av dem. Men det finns även en otrolig arbetsmoral i USA som jag gillar. När man gör film i Sverige kan det ibland kännas som att vissa människor är uttråkade. Då vill jag bara peppa dem och säga ”kom igen! vi ska göra film! det är världens roligaste jobb!”.

Vad kännetecknar en duktig regissör?
– Man måste vara bra på många olika saker. Man borde vara bra på att handskas med olika typer av människor för att få ut det bästa av dem, både de som är framför och bakom kameran.

Vad avgör huruvida en film blir av eller inte?
– Det är många faktorer. Vi har hållit på med en film i fem år som precis höll på att bli av, men så kom det en ny filmkonsulent till SFI, och trots löften från tre tidigare konsulenter, så sade hon plötsligt nej tack!  Mycket måste falla på plats och det kan ibland vara en slump att just ett filmprojekt blir av före ett annat. Det gör att man, på gott och ont, med tiden blir mer distanserad till de filmprojekt man är involverad i.

Vad är skillnaden mellan att regissera en reklamfilm och en långfilm?
– Att göra reklam är väldigt bra och rolig utmaning för att berätta något på kort tid. Man måste tänka mycket snabbare vilket är ganska uppfriskande efter att ha jobbat med en långfilm under en lång tid. Växlandet mellan reklam och fiktion är otroligt roligt och stimulerande.

Ni gjorde till exempel Telias reklamfilm som skulle illustrera framtiden…
– Den reklamfilmen inspirerade faktiskt till viss del ”Känn ingen sorg”. Vi gjorde båda vid ungefär samma tidpunkt. Reklamfilmen var gjord i en enda lång tagning. Vi använde oss av en liknande teknik när vi gjorde Håkans film. Den har många långa tagningar. Det är kul när man håller på med olika projekt samtidigt och de smittar av sig på varandra.

Efter att ha gjort en amerikansk succéfilm har fanmail börjat droppa in?
– Nej men många har hört av sig på Facebook.

Finns det någon regissör vars verk du inspireras av?
– Det finns många. Jag gillar t ex  Martin Scorse och David Lynch men det bästa med att ha idoler är att märka att även de kan göra fruktansvärt dåliga filmer. Jag såg inte ens klart Scorseses sista film.

Hur skulle du beskriva Måns?
– Måns är otroligt kreativt produktiv och väldigt uthållig. Han är aldrig trött oavsett hur lite han har sovit. Däremot är han inte alltid så tålmodig vilket kanske jag är i högre grad. Han vill gärna att saker händer snabbt vilket driver på arbetsprocessen på ett bra sätt. Men vi kompletterar varandra och rollerna växlar beroende på sammanhang. Det är kul att vi kan jobba ihop och samtidigt vara bästa vänner och umgås privat.

Vad har du lärt dig med tiden genom att arbeta i filmbranschen?
– Att det inte finns några genvägar. Att det gäller att jobba hårt och då händer det saker.

Har du något ännu inte förverkligat drömprojekt?
– Jag har inga såna. De kommer snarare allteftersom när man läser olika manus. Jag tycker om att göra olika saker. Som när vi gjorde Underworld-filmen för att senare göra en film baserad på Håkan Hellströms låtar. Det hade annars varit kul att göra en film som ”Babel” med många olika storylines som i slutet möts. Jag och Måns funderade på att ta in två andra regissörer när vi gjorde Bron där vi skulle regissera ett avsnitt och två andra regissörerna två andra avsnitt. Det höll inte till slut eftersom vi försvann till USA, men iden finns kvar.

Vad ligger närmast i framtidsplanerna?
– Vi kommer att fortsätta jobba på två fronter både i Sverige och USA. Det finns några projekt i luften men vi får se vilka som blir av. Så förhoppningsvis blir det reklamfilm i Sverige ett tag framöver, känns som den delen av hjärnan behöver utmanas igen!

Alexandra Barganowski

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.