Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag09.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

"Folk i kris kan känna igen en hycklare på mils avstånd"

Publicerad: 10 Januari 2014, 15:13

Foto: Andreas Bardell/Aftonbladet

Aftonbladets Carina Bergfeldt har bevakat Utøya-rättegången och avrättningar i USA. För Resumé berättar hon om drivet att berätta och om den misslyckade artikeln som fick henne att lägga journalistdrömmarna på is i tio år.


Ämnen i artikeln:

Helgintervjun

Just nu är du och fotografen Andreas Bardell ute på en tre veckor lång resa i några av den afrikanska kontinentens värsta krisområden. Vad är det som driver dig att vilja beskriva det hemska?

– Tanken på att få folk att fatta att världen är större än ens egen bakgård. Det finns så kopiöst med gnällspikar där ute som inte fattar hur bra de har det.

Hur är läget nere i Burundi?

– Det är en märklig kombination av deppigt och hoppfullt. Kvinnorna här har det ju överjävligt, det går inte att säga något annat. Men som den dagen när vi var med på två fistulaoperationer och bokstavligen såg hur deras liv totalt förändrades på en dag, det var magiskt.

Journalister som bevakar krigshärdar och andra utsatta platser är just nu väldigt utsatta för kidnappningar. Magnus Falkehed och Niclas Hammarström släpptes ur sin fångenskap i går och har berättat om hur de misshandlades och plågades. Hur påverkar det ditt sätt att arbeta?

– Deras frisläppande var årets bästa nyhet hittills. Jag och min kollega Andreas Bardell stod i Gitega och jublade när TT-flashen kom. Deras kidnappning har varit svår för alla i branschen. Självklart påverkar det oss att människor vi tycker om är saknade. För egen del så har säkerheten varit A och O på den här resan. Vår initiala plan var att åka till Centralafrikanska Republiken, men det gick helt enkelt inte.

Tränas ni i hur ni ska bete er i sådana situationer?

– Ja, jag har gått på tre olika säkerhetskurser. Hur bra som helst. Allt från gisslanövningar till sjukvård. Tanken är ju inte att man ska plocka fram en liten manual om olyckan skulle vara framme, men att det åtminstone sitter där någonstans i bakhuvudet.

Vad har ni för säkerhetsarrangemang på resan?

– Just nu är vi inbäddade med Läkare Utan Gränser så vi reser helt under deras villkor.

Hur hanterar ni den känsliga påfrestningen det måste innebära att uppleva så mycket elände? Går det att koppla av när artikeln och bilderna är skickade?

– Galghumor och en bra kollega gör att man klarar sig bra. Vi pratar med varandra mycket, jag och Andreas. Men nej, när artiklarna väl är klara stupar man i säng. Vi är igång från 07 på morgonen och följer Läkare Utan Gränser till cirka sex på kvällen. När deras dag är över börjar vårat arbete. Det är då vi skriver texter, fixar bilder, och styr upp morgondagens blogg.

Hur närmar du dig människor i kris? Hur får du deras förtroende?

– Genom att visa att jag faktiskt bryr mig. Folk i kris kan känna igen en hycklare på mils avstånd.

Du har fått stora journalistpriset för en sexton sidor lång beskrivning av Olso/Utøja-dåden. Men du har också suttit och minut-för-minut-rapporterat på aftonbladet.se om katastrofen i Japan. Snabbt eller långsamt — vad trivs du bäst med?

– Kombinationen. Jag hade aldrig fått Stora Journalistpriset för den texten om jag inte innan hade tillbringat tre månader i Norge tillsammans med Linda Hjertén och Fredrik Rundkvist och direktrapporterat minut för minut tills jag fick blåsor i fingrarna. Genom liverapportering lär du känna dina läsare. Genom längre texter lär de känna dig.

Hur kom du in på journalistiken?

– Jag skrev min första bok "Hönan och Guldägget" när jag var fyra och gillade alltid tanken på att skriva. Så när jag var 15 gick jag in på Skaraborgs Läns Tidnings lokalkontor och sa att jag gärna ville rycka in om det var kris. Han hade precis fått en sjukanmälan, tryckte en kamera i handen på mig och sa åt mig att göra ett knäck på en gospelkonsert i Missionskyrkan i Götene. Jag hade aldrig skrivit en artikel men gjorde så gott jag kunde. Han sa att det var den sämsta skiten han hade läst och att det inte var publicerbart. Så då sköt jag upp planerna ett decennium.

I kommentarsfälten till dina artiklar om Kriserna vi glömde dyker det ofta upp personer som inte verkar tycka om att den här verkligheten beskrivs. Vad tror du det beror på?

– Det är ett ämne som lockar till diskussion. Folk har en förutfattad bild av kontinenten Afrika och människorna som bor här.

Jag antar att du får din beskärda del av obehagliga mejl. Läser du dem? Hur hanterar du dem?

– Det var ett tag när det var ganska illa. Då skulle jag våldtas ungefär en gång i månaden. De är hyfsat kreativa. Punkhora, cp-slyna, lite allt möjligt. Men efter diskussionen om näthat och nätkärlek för drygt ett år sedan har det ändrats avsevärt. Jag får otroligt många snälla mail nu istället.

Vilket av dina reportage har betytt mest för dig? Vad har berört dig mest?

– Det finns ingenting jag någonsin kommer att uppleva i min karriär som kommer att vara i närheten av rättegången i Norge i samband med terrordådet. Tio veckor av de mest ofattbara berättelserna och ödena du kan tänka dig. Men vid sidan om det så måste jag säga Dödsstraffsserien som jag gjorde förra sommaren. Bloggen hade på en vecka 2,2 miljoner läsare och jag fick 900 mejl av läsare. Det som jag var så oförberedd på där var hur otroligt märkligt det blev när Vaughn Ross väl avrättades. Hur hela kroppen bara skrej "nej" när jag såg de anhöriga gå in mot dödskammaren. Det var så barbariskt. Världens största demokrati, och där står jag utanför ett fängelse där en fullt frisk 41-åring ligger, som de säger "riggad och redo" att få gift insprutat i kroppen. Jag kan fortfarande inte tänka på den kvällen utan att få rysningar i hela kroppen.

Vad ska du göra när du kommer hem? Semester?

Jag har några dagar ledigt när jag ska försöka att sova ut. Det har inte blivit för mycket av den varan på den här resan.

Krister Berntsson

Ämnen i artikeln:

Helgintervjun

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.