Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Helgintervjuer

Göran Hägglund: ”Jag var norra Europas blygaste barn”

Publicerad: 8 April 2016, 18:49

Göran Hägglund har gått från blyg till superkommunikatör.

Foto: Andreas Elgstrand

Göran Hägglund har just inlett sin karriär i pr-branschen efter tiden som partiledare och socialminister. I en intervju med Resumé kommer han ut som förespråkare av karenstid för tidigare statsråd. Dessutom berättar han om hur du blir en bättre kommunikatör, och varför det offentliga samtalet är på väg åt fel håll.


Ämnen i artikeln:

Göran HägglundKristdemokraternaPR-ByråerNarva

Vårsolen skiner in genom de stora fönstren. Begreppet "ljust och fräscht" har sällan känts mer passande än på det moderna kontoret vid Humlegården, ett stenkast från Stureplan. Vi befinner oss hos pr-byrån Narva och i konferensrummet "Frank Underwood" sitter en avspänd Göran Hägglund. Den ljusblå skjortan är uppknäppt och känslan är fjärran från riksdagens korridorer.
– När jag slutade hade jag ingen aning om hur det skulle kännas. Jag funderade på om jag skulle sakna det och längta tillbaka. Men för varje dag som går är jag allt gladare över mitt beslut. Jag var färdig med det livet och var redo att göra något nytt, säger han.

— Göran Hägglund (@goranhagglund) 29 januari 2015Om ca tre minuter inleder jag en presskonferens där jag meddelar att jag kommer att lämna uppgiften som partiledare för kristdemokraterna.

Klockan 11.01 den 29 januari 2015 tryckte Göran Hägglund iväg tweeten som meddelande att han slutar som partiledare för Kristdemokraterna. I april samma år slutade han också som riksdagsledamot – ett uppdrag han haft sedan 1991.

Därmed satte Göran Hägglund punkt för en framgångsrik karriär i politiken med åtta år som socialminister på sitt cv. Ett nytt liv skulle ta vid – men inte med en gång. Det dröjde till den 20 augusti i fjol innan han tog plats i styrelsen för den Wallenberg-ägda vårdkoncernen Aleris.
– Det var nästan ett år efter att jag lämnade som minister, och det bedömde jag vara ett respektfullt avstånd till den politiska uppgiften jag hade. Sedan kan man lägga till aspekten att det hade varit ett regeringsskifte. Jag var inte bärare av några regeringshemligheter. Sedan dröjde jag ännu längre med att slutföra konkreta samtal med andra, som till exempel Narva.

Vad är skillnaden mellan styrelseuppdraget och ditt jobb på Narva ur den aspekten?
– Det är ingen stor skillnad för mig, men för betraktare tror jag att det kan spela roll. Jag vet inte om baktalad är rätt ord, men det finns många missförstånd om vad pr-branschen gör och kan göra. Det går rätt lätt att skapa ridåer av tvivel omkring det.

Nyligen gav den rödgröna regeringen utredaren Sten Heckscher i uppdrag att titta på statsråds och statssekreterares övergångar till näringslivet. Genom åren har vi sett en rad tunga övergångar från politikens toppskikt till pr-branschen, personifierat av Göran Perssons beslut att bli rådgivare hos JKL.

Kritiska röster har varnat för riskerna med exempelvis vänskapskorruption. Ett botemedel som ofta lyfts fram är en karantän för politiker som väljer att byta bana. Göran Hägglund fick själv kritik i samband med att han tog styrelseuppdraget hos Aleris. Senare hamnade han i skottgluggen på grund av att han tagit ut statsrådspension efter sortin från politiken. Nu sällar sig nu till skaran som tycker att karenstid är en god idé.
– Jag tycker det är bra att skapa klarhet i frågan. Den som i dag lämnar politiken får skit oavsett var den vänder sig. Om du inte arbetar anklagas du för att släpa dig fram på det allmännas bekostad. Tar du ett arbete får du i regel kritik för det också. Då är det bra att tänka efter om det behövs en karenstid.

Samtidigt vill han inte dra alla som varit aktiva i politiken över en kam.
– Det är skillnad på om en minister lämnar den sittande regeringen i dag. Han eller hon sitter då på otroligt mycket information om hur de tänker och verkar, samt vad som är på gång. Där krävs sannolikt rätt stränga restriktioner. Men inträffar ett val och en ny majoritet kommer till uppstår en ny situation. Visserligen har du en del kunskap som gammal minister, men det är en ny regering med en helt annan agenda. Ska det vara precis samma regler då? I grunden tycker jag att ju större klarhet desto bättre. Det gynnar allmänhetens förtroende både för politiken och näringslivet.

Här drar regeringen gränsen vid statssekreterare och statsråd. Skulle det vara rimligt med karenstid för de grupperna?
– Ja, det är rimligt. Det finns säkert politiskt sakkunniga inom vissa departement som ur informationssynpunkt kan vara mer värda än statssekreterare på andra departement. Men någonstans måste man dra gränsen. Då är det de två mest exekutiva rollerna. Man får börja där och pröva.

I Göran Hägglunds eget fall började intresseförfrågningarna rulla in strax efter beskedet att han skulle sluta som KD-ledare. Men det dröjde ända till i våras innan han skrev på för jobbet hos Narva. Värvningen hade föregåtts av ett antal möten med byråns public affairs-chef Annika Sundström.
– Jag fäste mig dels vid att företaget har en bra storlek – varken för litet eller för stort – och dels vid att de har ett bra record inom områden där min bakgrund passar in. De har också en bra filosofi, säger Göran Hägglund.

Vilka andra är det som har uppvaktat dig?
– Det berättar man inte.

Vad var det som lockade med pr-branschen?
– Det är en verksamhet där politisk erfarenhet kan komma till nytta. Sverige är ett förhållandevis litet land. Ändå finns det en rätt rejäl klyfta mellan näringsliv och politik som vi inte har råd med. Näringslivet måste få en större förståelse för politikens arbetssätt och logik, precis som politiker måste få en större förståelse för näringslivet. Här kan jag bidra med min erfarenhet, säger han och fortsätter:

– Många som jobbar på pr-byråer har erfarenhet från politik på lägre nivåer. Men om vi tar Göran Persson och Lars Leijonborg (rådgivare på Diplomat, reds. anm.) som två exempel handlar det om personer som varit med i den mest komplexa beslutsmiljö som finns. Där är beslut sällan svarta eller vita utan det handlar om att väga mellan två halvdåliga alternativ och landa på det som är vettigast. Du kommer också att behöva stå till svars och motivera det du beslutar. Det är nyttigt även i andra verksamheter.

Något som pr-branschen ofta kritiseras för är bristen på transparens. Både kring vilka uppdragsgivarna är och hur lobbyinsatserna går till. Narva, liksom många andra public affairs-tunga byråer, är inte öppna med hela sin kundlista.
– Jag tycker att det är rimligt, säger Göran Hägglund. En del saker är affärshemligheter. Företag berättar inte allt om exempelvis sin ekonomi utan det finns regler som styr vad som finns med i en årsredovisning. När det gäller kunder är vissa glada över att berätta vilka de samarbetar med medan andra inte vill. Det kan handla om att de vill kunna vända sig till andra. Många samarbetar med flera partners.

Bidrar inte det till misstroendet mot branschen?
– Ja, men så är det inom affärsvärlden. Om du går in på en restaurang och frågar vilka som äter där kommer de inte att berätta det. Om du går till en läkarmottagning kommer inte de berätta vilka som har varit där. På samma sätt finns det inga skyldigheter att berätta vilka kunder en byrå har. Jag tycker inte att det är något konstigt med det.

Hur ser du på att exploatera ditt politiska nätverk i rollen som pr-konsult?
– Du kan göra vissa saker med ett nätverk. Du kan exempelvis ta kontakt med någon som är eller har varit verksam i politiken under de senaste 25 åren. Jag känner nästan alla. Jag har också egenskapen att även om man inte gillar allt jag sagt så är jag hyggligt respekterad och har goda relationer till personer i alla läger. Det är så klart en styrka, säger han för att sedan vända på resonemanget:

– Alla politiker och beslutsfattare förstår hur långt vänskap och kännedom om varandra kan bära, men också var det inte får leda. För varje beslutsfattare gäller att besluten ska stå på en stabil grund; antingen vetenskaplig eller värderingsmässig. Jag kan möjligen få tillgång till personers öra som det annars kan vara svårt för företag att få tillgång till, men i slutändan är det de som bestämmer sig.

Om mitt företag vill anlita Göran Hägglund. Vad måste jag betala per timme?
– Det beror helt och hållet på. Men i ditt fall kan vi ordna kompispris (skratt).

Om det gäller ett företag på stan då?
– Det pratar vi inte om.

Skulle du kunna arbeta för en kund som säljer vapen?
– Narva har en tydlig egen filosofi som jag lutar mig mot i första hand. För min egen del har jag uppfattningen att Sverige har rätt till ett eget försvar, och därmed också rätten att köpa vapen till det försvaret. Likafullt har andra länder rätten till det. Sedan ska vi ha tydliga regler kring vilka vi exporterar till, men det är en annan fråga.

Sprit och tobak?
– Narva tar inte på sig den typen av uppgifter.

Efter mer än två decennier som politiker har Göran Hägglund förstås gott om egna erfarenheter av att vara föremål för påverkansarbete. Majoriteten av dessa möten med olika särintressen har varit positiva, berättar han. I synnerhet under åren som riksdagsledamot då almanackan inte var lika fullspäckad som när han var minister.
– Jag har suttit ned med väldigt många. Alltifrån äggproducenter till vindkraftsindustrin och idrottsrörelsen. Många gånger fyller den typen av informationsutbyte på med argument som man kan ha nytta av, men de ändrar inte politisk inriktning. I vissa fall kan det komma ny fakta som du tar intryck av och som omprövar din position.
– I vissas öron låter det här skumt eller konstigt, men det tycker inte jag. Det är en bra verksamhet att påverka samhällsutvecklingen. Alla aspekter ska vägas in när beslut fattas. Är man verksam inom ett visst område som kan påverka politiska beslut, men inte vet hur man får kontakt med politiker, kan det vara bra att anlita någon som hjälper till med det.

Men alla erfarenheter har inte varit positiva.
– Det är helt okej att säga "Jag kommer från företag X. Vi påverkas väldigt mycket av politiska beslut och vi vill berätta hur dagens lagstiftning fungerar för vår verksamhet". Men jag tycker inte om när man inte vet vem som är avsändaren. Att någon kontaktar mig och ger mig information, fast jag inte vet på vems uppdrag eller varför.

Hur ofta hände det?
– Det var inte så vanligt, men det hände då och då. Det kunde ringa flera personer med samma ärende inom samma tidsperiod. Man fattade att det var något på gång, att de inte hade suttit var för sig och tänkt ut något slugt på egen hand. Det kan så klart vara en helt legitim kampanj, men då är det bara att berätta var man kommer ifrån. Jag irriterade mig när man inte visade korten.

Göran Hägglund har under åren etablerat sig om en av de skickligaste kommunikatörerna i svensk politik. Glad, reko och omtyckt av de flesta – oavsett politisk hemvist. Nyckeln för att lyckas handlar om att kortfattat kunna leverera budskap som människor tar till sig, anser han.
– Gärna med antingen en formulering eller humoristisk touch som gör att folk kommer ihåg det. Mästaren visar sig oftast i begränsningarna, så det gäller att vara kort och koncis.

Hur har du lärt dig?
– Jag tror att man aldrig är färdiglärd. Men ett sätt att bli bättre är att ständigt diskutera saker. Det gör man ständigt i politiken, inför intervjuer och presentationer. Det handlar också om att våga bjuda på sig själv inför omgivningen. Det är inte alla bekväma i.

Hur mycket är talang och hur mycket kan man lära sig?
– Väldigt mycket kan man lära sig. Jag är uppvuxen som norra Europas blygaste barn. Jag avskydde att stå inför andra människor. Men övning har gett trygghet i den situationen. Och det tror jag att nästan alla kan lyckas med.

Hur överkom du din rädsla?
– Det gäller att börja i de små sammanhangen och hålla sig till budskap som man känner sig trygg i. Är jag fågelskådare och kan mycket om fåglar är jag på trygg mark i fall jag pratar inför likasinnade. Där kan jag brottas med nerver, men behöver inte känna oro för materian. Därefter kan man testa större sammanhang och utvecklas vidare.

Det är intressant att "norra Europas blygaste barn" blev partiledare och minister. Hur kunde det bli så?
– Det kan jag inte svara på. Men jag tror inte att jag är så himla märkvärdig. Väldigt många skulle klara av det om de tvingades in i de roller jag haft. Men jag har alltid drivits till nya områden där jag tvingas tänja mig lite extra och lära mig något nytt. Jag föreställer mig att vi alla är som bäst när vi tvingas göra det som känns lite osäkert. Vi utvecklas och livet är egentligen som roligast då.

Du använder ofta humor som instrument. Varför är du så rolig?
– Vad svarar man på det? Det är nog något jag upptäckt i vuxen ålder att jag har en viss talang inom det. I de roller jag haft har det varit ett bra sätt att kommunicera med människor på. Ett skratt tillsammans är bra. Då hamnar man på samma våglängd och därefter kan man föra människor vidare i ett resonemang. I ett större perspektiv skulle tillvaron bli ganska tråkig om man inte fick skratta, särskilt om du sysslar med allvarliga grejer.

Du har stora erfarenheter av att möta journalister och media. Hur kan dessa erfarenheter gagna Narvas kunder?
– En hel del. Jag har varit i situationer där jag fått stå till svar inför de största tv-kanalerna i Sverige, för beskrivningar där jag från början befinner mig i ett rejält underläge. Det är en bra erfarenhet när man ska prata med andra om hur man ska kommunicera svåra budskap. Det handlar om hur man förbereder sig inför medieframträdanden och hur man hanterar situationer som kan uppkomma.

Under de elva år som Göran Hägglund var partiledare ritades mediekartan om radikalt. År 2004 var det fortfarande DN Debatt, Ekot och Aktuellt klockan 21 som satte agendan för det politiska samtalet. I dag dyker nya frågor upp i ett konstant medierat flöde. Personligen är han bekymrad över baksidorna av utvecklingen.
– Vad är det vi främjar i den här utvecklingen? Är det de omdömesgilla personer vi vill ha, eller är det citatmaskiner? undrar Göran Hägglund retoriskt.

Det snabba och korthuggna flödet gör det svårt för nyanserna att skina igenom.
– Jag är orolig för att det alarmistiska vinner i de kompakta budskapens tid. Journalisterna har ganska litet utrymme och släpper helhetsbilden av det skälet. Nyhetsförmedlingen blir därför väldigt negativ; tågen kommer inte i tid, vården fungerar inte, äldrevården är usel och skolan är undermålig. Men som de allra flesta med barn vet är skolan ganska bra. De äldre trivs med äldreomsorgen och att nästan alla tåg kommer i vettig tid, säger han och fortsätter:

– Risken med att hela tiden spegla undantagen är att de förväxlas med det normala. Då får folk en uppfattning av att Sverige inte fungerar. Det tror jag är dåligt ur demokratisynpunkt och banar väg för konstiga uppfattningar och konspirationsteorier.

Inte minst sociala medier ser till att blåsa på utvecklingen. Göran Hägglund skaffade sitt Twitterkonto år 2009 och har övervägande positiva erfarenheter. Samtidigt ser han hur de påverkar den allmänna diskursen.
– Twitters 140 tecken ger inte mycket utrymme för reservationer och tvekan. Det överförs på det politiska uttryckssättet där nyanserna går förlorade. Folk vill ha tydliga och raka besked, men också människor som har förmågan att resonera och väga saker mot varandra. Ibland känns det som att vi är på väg till en situation där det enkla och raka vinner framför det kvalificerade och välgrundade eftersom det är lättare att kommunicera. Då är vi riktigt illa ute.

FAKTA/Göran Hägglund
Ålder:
57 år
Född: Degerfors.
Bor: Jönköping, men tillbringar orimligt mycket tid i Stockholm.
Familj: Gift med Karin, två vuxna söner.
Utbildning: Social gymnasial utbildning.
Karriär i korthet: Ombudsman KDU, Kanslichef KD:s riksdagskansli, försäkringskonsult WASA, rådgivare Alfred Berg Fondkommission, riksdagsledamot, partiledare KD 2004-2015 och socialminister 2008-2015.
Gör på fritiden: Springer, läser, umgås, lyssnar på musik.
Senast lästa bok: Den sista grisen av Horace Engdahl och Århundradets kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström
Filmtips:
Allt av Woody Allen.
Medievanor: Vaknar med Ekot - aldrig morgon-tv. Läser ett par morgontidningar i pappersform, andra på nätet. På tv ser jag mest nyheter och sport.
Motto: Bemöt andra som du själv vill bli bemött.
Oanad talang: Efter att jag vänt ut och in på mig i hundratals intervjuer känns det inte som det kan finnas så mycket oanat kvar...
Förebilder: Jag beundrar verkligen de som trots stort eget lidande inte förhärdats eller blivit bittra. Tänker till exempel på Nelson Mandela som jag fick träffa ett par gånger och Jerzy Einhorn som jag fick samarbeta med i riksdagen.

Fredrik Thambert


Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.