Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag27.05.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

Hans utanförskap under tonåren lade grunden till SVT-succén Kobra

Publicerad: 3 Mars 2017, 15:20

Kristofer Lundström.

Foto: Andreas Elgstrand

Kristofer Lundström lämnar Kobra efter 15 år. För Resumé berättar han om uppväxten som kom att prägla kulturmagasinet – och hur jakten på det perfekta inslaget höll honom kvar så länge.


Ämnen i artikeln:

Lina ThomsgårdKobraSVTSveriges Radio

Indonesen Daniel Alamsjah fick en uppenbarelse från Gud: Han skulle bygga ett bönehus som välkomnar alla människor oavsett religion. Och det skulle se ut som en duva. 1990 uppförde han därför en majestätisk kyrka i fågelskrud i den indonesiske djungeln på ön Java.

Problemet var bara att duvan såg mer ut som en kyckling.

Kyrkan blev därmed inte den fria plats som duvan skulle symbolisera, utan fick istället smeknamnet "kycklingkyrkan" och mötte ganska omgående ett öde som övergiven ruin.

Med åren har den fått uppmärksamhet i något som journalisten Kristofer Lundström kallar "ruinporrens tidevarv". Därmed blev den också ämne för kulturprogrammet Kobra i SVT.
– Om man skulle beskriva någon som en amatörarkitekt, så är det nog honom. Han var helt enkelt inte så duktig och det blev så att säga en ganska felplanerad kyrka. Man bygger inte en kycklingkyrka, det gör man bara inte, skrattar Kristofer Lundström.

Kycklingkyrkan är ett av flera exempel på varför Kristofer Lundström älskar sitt Kobra, konst- och kulturmagasinet som i korta drag handlar om att visa annat än det folk vanligtvis förknippar med ett land eller en plats. Men trots det har han nu beslutat att hoppa av.

LÄS MER: Programledaren lämnar Kobra

Kristofer Lundströms barndom går att dela upp i tre delar: De första åren i Strängnäs, äventyret med Sjömanskyrkorna och utanförskapet i Örebro.
– Min pappa var sjömanspräst. Yrket finns nog knappt kvar i dag, men då fanns Svenska Kyrkan i olika hamnar dit sjömännen kunde komma och spela biljard, se film eller läsa svenska tidningar. Vi bodde i Middlesbrough och Rotterdam. Det var superspännande, och man lärde sig massor, om både språk och kultur.

Hade du en religiös uppfostran?
– Nej, mina föräldrar var väldigt liberala och hade inställningen att "den religion du inte hittar själv är inte något värd". Däremot har jag blivit väldigt bra på att låtsas som att jag kan psalmer, genom att ligga precis bakom och härma.

När familjen återvände till Sverige och flyttade till Örebro hade 13-åringen svårt att finna sig tillrätta.
– Jag var det närmaste en invandrare man kunde komma där och då, med en präst till pappa, två centimeter breda ögonbryn och en mustasch när jag var fjorton – som jag tyvärr också var stolt över. Jag var konstig och udda, fann mig inte riktigt tillrätta. Kulturen blev min tillflyktsort, med musik, böcker och film.

Kristofer Lundström vill inte kalla sig själv för entreprenör. Istället säger han sig ha en fallenhet för att förvalta och förnya. Men när han berättar om inträdet i journalistiken synliggörs ändå en ganska driftig ådra.
– När jag gick på gymnasiet och skulle göra ett specialarbete i historia så valde jag att göra det som ett radioprogram. Senare, när jag behövde någon form av försörjning, kom jag i kontakt med Radio Örebro om att göra drama i radio tillsammans med några polare. Det blev en julföljetång och det var riktigt roligt. När jag läste journalistik i Jönköping så extraknäckte jag som filmrecensent på de lokala tidningarna och blev ansvarig för sektionen på en av dem.

– Så jag kanske var lite av en entreprenör ändå! Jag har nog gått hela livet och försökt gräva ner det. I en parallell värld hade jag kanske kunnat bli något helt annat.

I den här världen blev han istället trogen betongklumparna ute i Gärdet, och public service. Han gick via Radio Värmland till Utbildningsradion och avverkade sedan Radio Stockholm, P3 och P1, innan dörren öppnades till hans eget favoritprogram.
– Jag lyssnade alltid på Gomorron, Världen! och det var min dröm att jobba där.

Det blev hela tio år i olika positioner på programmet innan han gick över gatan till SVT för att rodda nystartade Kulturnyheterna 2001. Samma dag flyttade han till en villa i Enskede. Samma år föddes Kobra med Ingvar Storm som programledare.

Det tog bara en säsong innan Kristoffer Lundström ombads ta över.
– De ville tweaka Kobra och kontaktade därför mig. Vi blev ett gäng som kom att driva programmet i en viss riktning: Vi ville utmana invanda tankemönster och vedertagna bilder av en plats, visa att det finns en vardag i till exempel Afghanistan utan människor som skriker eller krigar. Gradvis hittade vi formen – och de första åren var vi riktigt nyskapande.

Kobra är på många sätt en spegling av Kristofer Lundström själv, hans egen upplevelse att vara udda – och att finna räddningen i populärkulturen. Han gjorde Kobra till det "djur" han själv ville skapa.
– Jag tycker om att försöka se över gränserna och försöka förstå andra kulturer, gärna med ett underifrån-perspektiv. Att minska klyftor och öka förståelse har alltid varit ett mål.

Vad var det som höll dig kvar så länge som femton år?
– Jag är en väldigt trogen och envis människa. Det var samma sak på Sveriges Radio. Jag har aldrig sett någon mening med att byta bara för bytandets skull utan fortsätter hellre att göra en sak, och så bra det bara går.

– Dessutom berodde det på hägringen; att få till det perfekta programmet. Jag har aldrig haft problem med att komma på idéer. Jag kunde vakna mitt i natten och skriva ihop ett program, men att genomföra det exakt som man vill, är en annan sak.

Vad behövs för ett perfekt program?
– Vi gjorde en grej om marijuana som blev bland det bästa vi gjort, som var där och nosade på perfektionen. Vi hade superstarka röster på båda sidorna, som gjorde att man höll med föregående talare in i det sista, och på slutet är man bara förvirrad. Då har man lyckats bra.

– Anledningen till att vi aldrig riktigt nådde fram var för att vi helt enkelt lever i den verkliga världen: Det fanns inte tillräckligt med tid.

Det bästa med Kobra har varit att åka till nya platser, och inte minst att träffa udda människor, berättar Kristofer Lundström. Men det värsta var att programmet på gränsen till slukade honom helt.

Det var också därför han beslutade att kliva av.
– Jag levde med Kobra dag in och dag ut. Varje gång jag såg något intressant så gjorde jag en mental anteckning och tänkte "det kan man nog göra något på". Efter så här lång tid blir det som tics.

Var du på randen till utbränd?
– Nej, absolut inte. Men jag började jag känna att jag skruvade och skruvade tills jag inte hade något kvar att skruva med. Jag mötte ett tak, utan utmaningar. Det är ju förstås privilegierna som håller en kvar, att man kan formatet så bra och man känner till alla genvägar. Men för två år sedan började jag signalera att jag var på väg ut.

Hur kändes det att ta klivet?
– Det var en jättelång process för mig. Nu är jag inne i en sorts mental extrahering och det känns riktigt kul att vara på Kulturnyheterna igen. Vilken otrolig skillnad att dagen är över när jag går hem, till skillnad mot ständigt pågående Kobra. Men i en sundare tillvaro skulle man gå lite emellan.

Vad vill du göra nu – längre dokumentärer?
– Om tillfälle dök upp så absolut. Jag skulle inte heller ha problem med att göra något som liknade Kobra egentligen. Men jag har inte varit på Kulturnyheterna längre än Trump har varit president, så det är lite tidigt att säga bu eller bä. Just nu är det väldigt stimulerande där jag är.

2015 fick Kristofer Lundström och Kobra sällskap av Rättviseförmedlingens grundare, journalisten och pr-konsulten Lina Thomsgård. Det var i samma veva som han började signalera att han ville sluta. Men hon värvades inte som hans efterträdare, menar Kristofer Lundström.
– Men däremot kände jag att två programledare var en kul grej att prova. Dock var det kanske lite övermäktigt att man samtidigt styrde om programmet till mer dokumentärt långformat.

Blir det bara Lina Thomsgård i fortsättningen eller får du en efterträdare?
– Jag vet inte, och jag håller mig gärna utanför. Gamla medarbetare som lägger sig i är nog bland det värsta som finns.

Vad tror du om Kobras framtid?
– Det är svårt att säga. Tv-verkligheten ändras så snabbt nu och man vet aldrig hur det ser ut om ett eller ens ett halvt år. I våra bästa år hade vi ett övertag som en typ av kulturella kuratorer som åkte ut i världen och gav tittarna något nytt. Men i dag kan vem som helst göra samma sak själva och tanka upp på Youtube, och det har blivit svårare att överraska en publik. Jag tror att Kobra fyller sin funktion även i dag, men man måste nog jobba ännu hårdare för att nå fram.

Kristofer Lundström om...

Släktingarna First Aid Kit
Jag och mina tre systrar åker till Kreta på semester en gång om året. Med alla familjemedlemmar blir vi omkring 20 personer. Ibland sätter sig syskonbarnen Johanna och Klara Söderberg från First aid kit och spelar på stranden. Helt okej lägereldsmusik!

Trump och media
Många ojjar sig över att vi har en såpakändis som president i USA – men det är ju media som har skapat honom. Framförallt tv-branschen har byggt hela sin affär på att odla kändisar, och det är uppenbart att det finns ett samband.

Att ratas av ZTV
Jag var på ett programledartest på ZTV, men de ville inte ha mig. Det är rätt märkligt att bli tillfrågad att söka och sedan ratas. Men jag minns inte vilket program det gällde. Överhuvudtaget har jag bara vaga minnen av misslyckade insatser, det är väl det som gör att jag sover om nätterna.

Fakta / Om Kristofer Lundström

Ålder: 54.
Familj: Fru och två trettonåringar.
Utbildning: "I huvudsak journalistutbildning på Södra Vätterbygdens Folkhögskola."
Karriär i korthet: Public Service från 1986 och framåt (i tur och ordning: P4, UR, P3, P1, SVT).
Gör på fritiden: "Läser, lyssnar, ser allt jag kommer åt. Spelar tennis. Håller på underpresterande fotbollslag."
Tjänar: "Snart 50 000 kronor i månaden."
Filmtips: "Moonlight".
Lästips: "Maigret" i nyöversättning.
Medievanor: Se ovan.
Oanad talang: Kan motstå filterbubblor.
Hissar: Öppenhet.
Dissar: Slutenhet.

Mårten Färlin

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.