Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Helgintervjuer

”Har alltid vetat att jag är en jävligt bra skådis”

Publicerad: 27 juli 2012, 10:32

Johannes Brost.

Foto: Pressbild från Avalon-filmen/Per Kristiansen

Johannes Brost, 65, var misskrediterad efter Rederiet-tiden och fick varken tv- eller filmjobb. Men när Ulf Malmros gav honom en roll i Bröllopsfotografen kom vändningen – och den senaste tiden har Brost hyllats för sin insats i kritikerrosade Avalon. – Äntligen, som Gert Fylking säger, ha ha. Det är skönt att få möjlighet att visa vad man går för, säger Johannes Brost till Resumé.


Johannes Brost, växte upp med sin ensamstående mamma – aktrisen Gudrun Brost. De flyttade från Lidingö till Malmö när Johannes var nio år eftersom Gudrun fick teaterjobb i staden.

–      Jag blev jättemobbad för min Lidingö-dialekt när jag kom till Malmö och lärde mig skånska blixtsnabbt, säger Johannes Brost och ger exempel på sin inövade grötiga skånska.

Egentligen ville han inte bli skådespelare som sin mor, men tänkte om och kom in på scenskolan i Malmö 1967.

Karriären har gått upp och ner – han fick ett genombrott i julkalendern ”Stjärnhuset” tillsammans med Sif Ruud 1981. Han blev folkkär för sin roll som Joker i SVT-serien Rederiet under tio års tid, men han fick också en fet Rederiet-stämpel som var svår att tvätta bort, och det hämmade karriären.

Det var en tuff tid, förklarar han. men nu har det vänt uppåt igen och kulminerat med Avalon, filmen där Johannes Brost porträtterar en plågad festfixare i Båstad.

–      Rollen i Bröllopsfotografen som Ulf Malmros gav mig var själva öppningen till den här vändningen för mig, och Avalon är nog den film jag rankar högst av filmerna jag medverkat i, säger Johannes Brost som när Resumé når honom är på väg till en filmfestival i Kroatien där Avalon ska visas.

Avalon har redan vunnit pris i Toronto, och på en filmfestival i Ryssland var den nominerad till bästa film, och Brost nominerad till bästa skådespelare. Kritikerkåren i Sverige har öst lovord över filmen och det luktar Guldbagge lång väg.

Är det här en revansch för dig?
–      Det vet jag inte, det är ju inte så att jag gått runt och varit hämndlysten. Men jag har alltid vetat att jag är en jävligt bra skådis, och nu har jag fått tillfälle att visa det. "Äntligen!", som Gert Fylking skulle ha sagt.

Axel Petersén (regissören) var i Köpenhamn och skickade mig danska recensioner som var 5,5 av sex möjliga. Det var mycket smickrande. Det är trevligt att känna sig smickrad.

– Nyligen kom några tioåriga tjejer på Karlaplan fram och sa: "Det är ju du som är med i Avalon". Det kändes lite märkligt, att de också sett den.

Du var ju misskrediterad tidigare, eller hur?
–      Ja, det kan man väl säga. Efter Rederiet fick jag inga tv-jobb eller filmjobb så det var ju lite knepigt. Men jag gick aldrig arbetslös, jag hade teaterjobb i stället hela tiden.

Vad säger du om föraktet mot äldre? Avalon har en underton av det, att det är ett problem. Håller du med?
–      Ja, det finns där i filmen. Men för egen del har jag aldrig sett ålder som ett problem. Jag är uppvuxen med en mamma som aldrig tyckte att ålder spelade roll. Det är vad som finns inne i en, i hjärtat. Jag var ensambarn och uppvuxen med tanter omkring mig. 80-åringarna Max von Sydow och Christopher Plummer var ju i fokus på Oscarsgalan senast, det bevisar att man kan hålla på länge, och det vill jag också göra.

–      Det är hur man är i psyket som avgör.

Hur gammal känner du dig mentalt då?
– Som en rask 37-åring, ha ha.

Du har tidvis levt ett hårt liv, precis som din rollfigur.
–      Ja, Axel Petersén berättade att jag var påtänkt för huvudrollen från allra första början. Han smygtittade på mig. Jag levde ju det livet förr med nattklubbar och shots, så på det sättet fick jag mycket gratis med mig i filmen, det var lite som plockat ur mitt liv, även om jag valde bort den livsstilen för längesedan.

Avalon känns lite osvensk, den fångar stämningar på pricken. Jag fick ont i magen när jag såg den.
–      Ja, Avalon är en speciell film. En stämningsskapande film med en action som förmedlas inne i tittaren, ett existentiellt drama. Vi filmade oerhört mycket. Axel Petersén och gänget klippte ihop materialet på ett genialt sätt. Det hade kunnat bli något helt annat också, men de gjorde ett kanonjobb.

Har du varit i Båstad i år?
–      Ja, jag var faktiskt där förra veckan, vi var där 30 personer från Avalon-gänget på en stor middag. Det var mycket trevligt.

Vad tycker du om partylivet där?
– Jag gick förbi Pepes Bodega och tänkte "herregud, dit ska jag inte gå". Men det finns ju folk i min ålder som gör det. Det är väl inget fel, det finns många såna gubbar, men jag vill inte hålla på så.

Åter till Rederiet-tiden. Ångrar du att du var med där?
–      Nej, jag ångrar inget. Det var en fantastisk tid, det var tio år på SVT med ett oerhört bra och proffsigt gäng. Det var också en tid då jag kunde bilda familj. Det var tryggt, man hade stadigt jobb och var där nio till fem.

Johannes Brost har jobbat en hel del i sommar. Han har spelat in SVT-dramaserien om Palmemordet – baserad på Leif GW Perssons trilogi– som ska visas i jul. Det är stjärnspäckat med i övrigt bland andra Rolf Lassgård, Kjell Bergqvist, Jonas Karlsson och Helena af Sandeberg i rollerna.

–      Det är en fantastisk historia, det blir fyra heltimmar i SVT i vinter. Och det är den sista SVT-producerade tv-serien. Allt läggs ju ut på andra bolag numera.

I övrigt har han fått ett fint erbjudande inom teatervärlden som "det inte går att tacka nej till". Vad det är vill han inte avslöja än.

"Gäster med gester" då, du är ju lite förknippad med det programmet också, ska du vara med där igen?
–      Jag var ju med nu senast när de dammade av det, men kommer inte vara med kommande säsong. Varför vet jag egentligen inte, men jag tror att inspelningarna krockade med dramaserien för SVT.

Förresten, filmen Besökarna från 1988 där du är med står sig ju än!
– Ja, ha ha, det är både ung och gamla som pratar om den. Det verkar ha blivit någon slags kultfilm, det är kul!

Resumé bevakar ju även reklambranschen, hur ser du på reklamjobb?
–      Jag har lite svårt för det där att förknippas med en vara. Jag kanske skulle kunna tänka mig att köra en Volvo i en reklamfilm, men inte göra reklam för choklad eller halstabletter. Man får göra en bedömning från fall till fall.

Den 11 augusti ska Johannes Brost sommarprata i Sveriges Radio.

–      Det är en ångestgrej, blandat med skräckblandad förtjusning. Jag håller på och funderar hur jag ska göra det där. Man kan välja att göra det förinspelat eller live. Men jag kommer att göra det live, det blir mer nerv då. Men det är mycket ångest, som sagt, ha ha.

Magnus Helander

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.