Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag22.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

Hon leder ett företag i sorg

Publicerad: 4 April 2014, 08:40

Cilla Benkö.

Foto: Yasmine Winberg.

I över 25 år har Sveriges Radio varit hennes arbetsplats. Trots några utflykter, bland annat till SVT, har Cilla Benkö alltid kommit tillbaka. För Resumé berättar hon om den senaste tidens händelser: Nils Horners död och debatten om "politiska" profiler.


Ämnen i artikeln:

Nils HornerCilla BenköSveriges Radio

Det är synnerligen svårt att få tag på Cilla Benkö. Det tog näst intill två månader innan det fanns en lucka för en intervju i hennes fullspäckade schema.  

När Resumé träffar väl henne på Radiohuset sitter Sveriges Radios presschef Eva Sahlin med under hela intervjun.

Cilla hänvisar till att det underlättar för en dialog efteråt.

– Personen som satt med kan då "ta över" dialogen efteråt, eftersom jag själv inte har tid. Har man inte hört så kan man inte ta över. Det kan ju finnas saker som behöver förtydligas eller kollas efteråt och då behöver inte jag bli en propp i systemet. Normalt är det Bengt Arwén, direktionsadministratör, som brukar sitta med vid intervjuerna. Men den här gången blev det presschefen, eftersom Arwén hade förhinder. Vi är inte så många och hade ingen annan att tillgå, säger hon.

Att vara vd för Sveriges Radio är inte alltid en dans på rosor. Cilla Benkö tillträdde på posten under hösten 2012 – och trots att hon tycker att det är kul att gå till jobbet är det också något hon alltid "får leva med".  

– Ibland kommer jag hem sent och ibland kommer jag inte hem alls. Men det är ett aktivt val jag gjort. Av mina närmaste vänner är det bara den innersta kretsen kvar.

Cilla och dottern Adina har ungefär samma intressen och lediga stunder gör de ofta saker tillsammans. Som att åka till London och shoppa, till exempel.  

– När jag är trött är jag inte alltid en lattjo person att vara med hemma. Om jag åker bort försöker jag vara närvarande ändå. Jag hjälper min dotter med skoluppgifter och ringer ofta.

Trots det berättar Cilla att hennes värsta farhåga är att dottern som vuxen säger att hon hade en frånvarande mamma under uppväxten.  

– Men om jag på allvar skulle tro att min dotter far illa av att jag jobbar så mycket skulle jag sluta, såklart. Hon är viktigare än jobbet. Däremot har hon alltid haft en väldigt närvarande pappa. Han ser till att det står mat på bordet varje dag, och jag är tacksam för det.  

När Cilla får frågan om hon själv tycker att hon är en bra chef, svarar hon ja. Men säger samtidigt att alla kanske inte håller med om det.

– Jag är rak och tydlig, ibland så att andra blir skraja. Jag har mycket energi, är lojal, drivande och är en stor entusiast. Men det som är mitt plus är också mitt minus. Jag är snabb i huvudet. Den 11 mars var det bra att vara snabb, men annars kan det ibland vara en nackdel.  

För strax över tre veckor sedan blev den mångårige SR-medarbetaren och hyllade utrikeskorrespondenten Nils Horner skjuten i bakhuvudet på öppen gata i Kabul, Afghanistan.  

Nyheten spreds som en löpeld. Inte bara i Sverige, utan också i internationella medier. Samma dag höll Sveriges Radio en presskonferens om händelsen.  

– Hade vi blivit sågade för hur vi hanterade situationen skulle det inte känts bra alls. Men vi har fått många fina kommentarer. I allt elände känns stödet bra.

Radiohusets receptionsdisk pryds av två inramade fotografier på Nils Horner. Samma bild finns lite överallt, både i lokalerna och i studiorna.

– Det märks tydligt att Sveriges Radio i dag är ett företag i sorg. Nils Horner var en älskad medarbetare och en person många kände.

Hur har ni hanterat situationen?
– Utifrån bästa förmåga. Vi har haft hans familj att förhålla oss till, företaget och dessutom en pågående mordutredning. Initialt handlar det om att få grepp om situationen och sätta sina egna personliga behov vid sidan av. Jag har blivit den som alla vill prata med om Nils, oavsett om jag är här på jobbet eller utomlands för möten och konferenser. Vilket jag förstår, det är naturligt att det blir så.

Hon säger att händelsen hade varit enklare att ta in om Nils Horner varit på fel plats vid fel tillfälle - om till exempel en buss bombats. Att det värsta med dådet var att det hände på en relativt säker gata med ambassader, vakter och övervakningskameror – och riktat direkt mot honom.

– Man har haft inställningen att radioreportrar inte löper så stora risker, eftersom de inte syns lika mycket som tv-reportrar. Det är en falsk känsla. Nu kan vi inte tänka så längre.

Hur påverkar den här händelsen ert säkerhetstänk kring utrikeskorrespondenter?
– När allt det här har lagt sig får vi tänka på hur vi ska gå vidare efter det här, vilka konsekvenser det kommer att få. Vi är många involverade i att få fram hur vi ska tänka kring säkerheten i framtiden. Men tyvärr har jag inget svar att ge på det ännu.  

Däremot har Sveriges Radio beslutat att inte åka till Afghanistan just nu. Efter händelsen med Nils Horner berättar Cilla att det var ett "beslut de var tvungna att ta".

Enligt henne har säkerhetsarbetet på Sveriges Radio utökats under de senaste åren. Vilka åtgärder som ska sättas in beror på individen, dennes erfarenheter och kunskaper, men också vilket land man ska jobba i.  

Ganska nyligen var Cilla i Dublin på Radiodagarna, Radiodays Europe, där hela branschen var samlad. Där pratade de om att mars var den värsta månaden på fem år, sett till antalet dödade journalister i världen.

– Då handlar det om alla som dött – även de som råkat ut för olyckor eller dött på andra sätt. Men det säger ändå något om hur utvecklingen ser ut.

Hur upplever du att hotbilden mot journalister ser ut i dag?
– Värre i dag än tidigare. Det är inte bara dödsfall som ökat, utan också kidnappningar. Det kan man se bara man tittar på Syrien.  

Vad tror du om utvecklingen framöver?
– Den oroar mig. Det finns fortfarande ett antal platser i världen, Syrien till exempel, dit det är svårt att skicka journalister i dag på grund av riskerna de utsätts för. Allra farligast är det för de inhemska journalisterna i de länderna - som tar stora risker och gör ett jättejobb.  

Hur ska man tänka, då?
– Det är väldigt viktigt att inte bli för skraj nu. Men det får inte hindra oss från att sköta vårt jobb.

Att vara på plats i oroliga länder var lite av Nils Horners storhet, berättar Cilla. Han var medveten om att vissa uppdrag var farliga – men ville ändå vara på plats för att skildra vad som händer.  

– Utrikeskorrespondenter gör alla ett heroiskt jobb, vilket är lätt att glömma bort. Det är tur för världen att det finns sådana människor.  

Att en utrikesreporter ska kunna tacka nej till ett uppdrag utan att tappa jobb är viktigt, förklarar Cilla.  

– Därför strävar jag efter att alla utrikeskorrespondenter ska vara anställda hos oss och inte ha frilanskontrakt. Det är inte jag som är där ute och tar risker. Jag sitter ju på mitt kontor här i Sverige, i trygghet.  

Du säger själv att du stod Nils Horner nära. Har du haft tid för din egen sorg?
– Jag har fått stöd från min omgivning, underifrån och från okända människor på stan. Att hantera sådana här saker ingår i jobbet. Egentligen hade man bara velat stänga in sig i ett rum och gråta. Men det går inte – det får man göra i framtiden.

FAKTA / Anna Cecilia Benkö Lamborn
Ålder: 50 år
Bor: innerstan i Stockholm
Uppvuxen: Stockholms södra förorter
Är: vd för Sveriges Radio
Familj: Make Anders, dotter Adina, 17 år och makens dotter Annika, 32 år
Utbildning: Journalistprogrammet vid Stockholms universitet, studerat ekonomi, kommunikation och marknadsföring samt gått chefskurs i Schweiz
Karriär i korthet: Över 25 år på SR, där hon jobbat på radiosporten, som ekonomireporter och på ekot. I slutet av 80-talet och några år framåt jobbade hon som frilansare från New York, då främst för TV4. Var chef för Aktuellt på SVT 2005-2006. Tidigare vice vd på Sveriges Radio, tog över vd-rollen hösten 2012.
Favoritprogram: Dagens Eko kvart i fem.
Drivkraft: Många, beroende på sammanhang. I jobbet är det energi, publicistiskt kunnande och ett starkt intresse för samhällsfrågor. Drivs av nya utmaningar.
Medievanor: Lyssnar på Sveriges Radio, rikstäckande morgon- och kvällstidningar, Financial Times och Fokus. Dagens Industri, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter kommer hem i brevlådan, kvällstidningarna läses på jobbet och resten digitalt. Använder Twitter i yrkesrollen.
Förebild: "Jag kan inte bli som en annan person. Det är bättre att ha flera personer som man tycker har gjort bra saker, inspireras, och göra dem till sina egna"
Tittar på: Dramaserier, framför allt "Tjockare än vatten" på SVT, Downtown Abbey, dokumentärer och sport.

Cilla Benkö om...
... att sätta medarbetare i karantän: "Medierna kallar det karantän och avstängning, men det handlar om en paus. Det visar också att Sveriges Radio misslyckats med att förmedla vad som egentligen gäller. Vi har samma riktlinjer och rutiner varje valår. Anledningen till att det blev så tidigt i år är att det är två val. Då handlar det om att om man vill ta ställning för eller emot ett parti ska man inte samtidigt jobba i en framträdande roll för Sveriges Radio. Då får man pausa och komma tillbaka när valet är över."  

... Soran Ismail:
"Han var enig med sin närmaste chef om att pausa. Jag fikade med honom och då sa han att det skulle vara skönt att få säga vad han vill på sina shower om kvällarna, utan att tänka på sin roll på Morgonpasset. Soran är själv olycklig över att media använder ord som karantän och avstängning."  

... Arbetarbladets chefredaktör Daniel Nordström: "Jag var inte med i de diskussionerna och kan därför inte svara för det som hände. Men har man en panel måste den panelen vara balanserad. Är det så att den ansvarige utgivaren inte tyckte att just den här panelen var balanserad på grund av det ena eller andra anledningen – då är det helt okej för honom att byta ut en person för att återfå balansen. Så funkar det hos oss."

... vad medarbetare får göra och inte göra: "Just nu diskuterar vi med jurister om riktlinjer och hur man som public service-anställd ska bete sig i sociala medier. Men jag brukar säga att man inte ska retweeta något alls när man inte själv kollat avsändare, fakta och åsikter. Gör man det, får man se till att lägga till en kommentar om att det är en fråga som till exempel tillför någonting i samhällsdebatten. Folk måste överlag tänka på hur de framställer sig själva. Man får tänka på hur man vill uppfattas."

Yasmine Winberg

Redaktör Resumé Insikt

yasmine.winberg@resume.se

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.