Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Helgintervjuer

Intervjun som förändrade chefredaktörens liv

Publicerad: 18 December 2015, 15:02

Jenny Nordlander

Foto: Andreas Rågsjö Thorell

Jenny Nordlander intervjuade Adam Tensta i juni – i augusti blev hon gravid. För Resumé berättar hon om hur hon vill förändra bilden av Nöjesguiden, hur hon handskas med näthat och kollapsen som slutade på psykakuten.


Ämnen i artikeln:

Adam TenstaChefredaktörHelgintervjunMediebranschenTidskrifterJenny Nordlander

Resumé bokade in intervjun med Nöjesguidens chefredaktör Jenny Nordlander i måndags. Samtalet skulle kretsa kring Nöjesguiden och hur tidningen kommer att förändras. Det gjorde det också, men samtidigt gick det inte att bortse från onsdagens nyhet att hon ska få barn med Adam Tensta eftersom historien är unik i sitt slag. I juni skulle Jenny Nordlander intervjua artisten. Det var deras första möte. Två månader senare blev hon gravid. Här berättar hon själv om arbetet med intervjun.

– Jag hade ångest för det ett tag. Jag intervjuade honom, sedan lade han till mig på Facebook och frågade om jag ville ta en promenad. Jag kände att det var kemi. Jag var intresserad, men jag kände att jag inte fick agera på det förrän jag hade skrivit texten. Jag gjorde klart texten innan vi kunde ses igen.

Var det något speciellt under intervjusituationen som gjorde att kemi uppstod?
– Jag har den inspelad och lyssnade på intervjun när jag skulle skriva texten. Redan då visste jag att det skulle bli någonting. Det blev en bra intervju, men det var lite pinsamt att lyssna på samtalet. Det var ganska flirtig stämning och man hör på sig själv att man är fnittrig. När vi gifter oss kommer vi kanske att spela upp intervjun på vårt bröllop.

I augusti gjorde Nöjesguiden ett hatnummer. Jenny Nordlanders första nummer som chefredaktör. Här berättade Adam Tensta, som fick utstå en stor mängd hat efter sin omtalade sorti från Nyhetsmorgon, och flera andra kulturpersonligheter om sina erfarenheter av rasism. Att artisten och chefredaktören hade blivit ett par blev en tankenöt för Jenny Nordlander.

– Vi har hängt varje dag sedan jag hade skrivit klart intervjun. Efter Adams medverkan i Nyhetsmorgon tänkte jag att vi inte skulle skriva om det eftersom vi var ihop. En natt kom jag på att vi skulle göra ett hatnummer som var mer än Adam, men där han skulle berätta sin historia. Jag skrev ett mejl till vd:n, redaktören och webbchefen. De tyckte det var självklart. Jag kom fram till att det skulle vara värre om jag påverkades och inte skrev. Jag rådfrågade jättemånga journalister och hörde av mig till Adams manager Babak Azarmi i stället för till Adam. Jag ville göra allting korrekt. Vi bestämde oss för att köra och det blev bra.

Jenny Nordlander växte upp i Varberg med ett stort intresse för genetik, men även för sång och dans. Efter en hård gallring kom hon in på performing art school i Göteborg. Efter ett år på skolan kom hon på att det var journalist hon skulle bli. Men det var en tuff och hård väg in på utbildningen eftersom hon behövde 60 högskolepoäng för att komma in på JMG i Göteborg den följande terminen.

– Jag pluggade 200 procent, bodde i Göteborg och pendlade till Varberg på helgerna för att jobba. Vid sidan försökte jag dansa så mycket som jag kunde. Det blev för mycket den hösten. Jag mådde jättedåligt och blev väldigt försvagad.

Hur då?
– Jag blev deprimerad och fick djup ångest. Det slutade med att jag fick en kollaps och att min dåvarande pojkvän fick köra mig till psykakuten. Jag kunde inte ens prata. Det sista jag minns var att jag fick en sömntablett och att min pappa, som hade rest ner från Stockholm, fanns vid min sida när jag vaknade.

Jenny Nordlander kom in på JMG (Journalisthögskolan) i Göteborg. Utbildningen blev ett sätt för henne att varva ner eftersom "det inte var världens tuffaste skola".

Vad lärde du dig av kollapsen?
– Att inte bry mig så jävla mycket om allting. Jag har alltid ställt väldigt höga krav på mig själv. Nu blev jag tvungen att lämna in texter som jag inte var helt nöjd med. Det är en förutsättning för en journalist som jobbar i dag med de kraven på snabbhet som finns. Jag blev starkare steg för steg och i dag är jag starkare än någonsin, men det har tagit några år.

Jenny Nordlander fick praktikplats på DN och blev fast anställd efter två år. Trots det sade hon upp sig.

– Jag var ettaredaktör de två sista åren och jobbade vid sidan som krönikor för DN Kultur och startade tv-verksamheten. Men efter två år kände jag att jag stod och stampade. Jag ville jobba på andra sätt i huset, men fick inte eftersom det var så få kunde digitalt. Jag fick inte byta.

Är det fortfarande så på DN?
– Ja det tror jag absolut. Jag ville utvecklas, men kände inte att jag kunde det och det är flera som är i samma situation i det. Jag tycker det är jättetråkigt.

Hon gick vidare till Aftonbladet satsade stort på tv och hade mer resurser för webb-tv jämfört med DN. Där blev hon kvar i nära två år och jobbade som nyhetsankare och programledare.

När jag intervjuade Martin Schori tidigare i höstas var han kritisk kring hur Aftonbladet vårdar sina talanger. Hur var din upplevelse?
– Bemanningsföretagen och LAS har skapat en rädsla på många journalistiska arbetsplatser. Det finns också en rädsla från företagen för att anställa och ändra på saker. Det är i grund och botten ett systemfel. Jag upplevde detta problem mer på DN än på Aftonbladet.

Från ditt perspektiv vad bör mediehusen göra för att undvika talangflykten?
– Först och främst anställa folk. Jag vet att det inte är lätt. Nu är vi på väg mot en utveckling där alla blir frilansare. Vi är bara tre här på vår redaktion och har ingen tid att göra reportage från andra platser, samtidigt får inte frilansarna betalt att lägga tid på sina jobb. Det är en orimlig utveckling som vi måste bromsa.

I januari kom Jenny Nordlander till Nöjesguiden med ansvar för det digitala. Naturligt sett till att hon alltid brunnit för jämställdhet och normkritik. Efter sommaren blev hon chefredaktör sedan Amat Levin gått till reklambyrån Forsman & Bodenfors. Hon har en tydlig målsättning med hur hon vill förändra tidningen.

– Många ser oss som väldigt politiska, men det är inte meningen att vi ska ta partipolitisk ställning. Jag vill att vi ska förknippas med vissa värderingar såsom feminism och antirasism. Det är inga höger-vänsterfrågor. Jämställdhet eller människors lika värden är för mig opolitiskt. Men man kan ha olika synsätt på hur man uppnår dessa värden och vi ska bli bättre på att skriva från alla håll och synsätt.

Kan det inte vara svårt att skapa en sådan mångfacetterad palett av röster?
– Det är klart. Vi ska ta in nya skribenter med olika profiler. Vi håller på nu.

Hur kommer det sig att många upplever er som vänsterorienterade?
– Det finns en syn på att jämställdhet är ett vänsterämne. Det är inte vårt fel, vad ska jag göra åt det? Men det är klart att vi kan bli bättre på att ha en större variation av åsikter för hur man ska uppnå jämställdhet. Men vi kommer aldrig att lobba mot jämställdhet.

Hur mycket hat har du fått uppleva?
– Jag har fått jättemycket hat och sexuella våldshot. Jag har känt att personerna hatat mig trots att de inte känner mig. Värst var det när jag skrev krönikor i DN och hade en stor bylinebild. Ju större bild ju allvarligare blir hoten.

Hur handskas man med det?
– Efter vår uppmärksammade annons för nya skribenter har jag återigen fått jättemycket hat och hot. Jag är gravid och det gör att jag tar det på ett helt annat sätt. Jag blir rädd och det påverkade mig mer än innan. Sedan är jag ihop med Adam som får hot hela tiden. Det är skönt att leva med någon som har en insikt i det här problemet. Han kan ge mig ett lugn. Men jag mår dåligt av det och vill inte vänja mig.

Pratar ni mycket om det på redaktionen?
– Det är många unga här som inte har varit med om det förut. Det blir en chefsfråga och jag får försöka lugna ner medarbetarna och prata med polisen om det behövs. I mitt fall kommer de aldrig få mig att sluta skriva. Men allt de säger går in någonstans.

Var tweeten om "vita män undanbedes" ironisk?
– Så klart.

Det är svårt med ironi?
– Nöjesguiden brukar använda sig ganska mycket av ironi, men det var osmart att skriva den tweeten. Men den är samtidigt mycket i linje med vår ton. Men känner man inte igen oss så blir det otydligt. Alla får söka de här jobben. Men vi får väldigt få ansökningar med annan bakgrund och det är ett problem för branschen. Men det är väldigt svårt att uttrycka att vi vill ha ett större urval för att förbättra representationen.

I en intervju med dig som gjorde i samband med att du gick till Nöjesguiden sade du såhär: "Det är inte en tidning som töntigt "försöker hänga med", de som jobbar där vet vad som är inne, händer och gäller" Kan man inte känna sig gammal och mossig av att jobba på Nöjesguiden?
– Jo, absolut. Men jag tycker inte att det behöver bli en åldersfråga. Här är vi helt beroende av våra frilansare, att vi är många och har koll på olika saker. Vi är stolta över hur många av våra skribenter som blir värvade av andra mediehus. Då har de hunnit bli bjudna på events och blir för etablerade. Det kanske finns ett egenvärde i att ha hög omsättning bland skribenterna.

Ni ska halvera utgivningen 2016. Var det ett tufft beslut att ta?
– Det var helt självklart när jag fick insikt i ekonomin. Jag var tidigare ansvarig för det digitala och Amat Levin för printeditionen. Vi var helt separerade, nu är vi helt integrerade. Det är en stor förändring jag har genomfört. Om man tittar på hur mycket tid papperstidningen tar och vad den kostar i relation till vad vi tjänar på den så är det helt orimligt att vi ska göra elva nummer om året.

Vad ser du för möjligheter nu när ni går ner i utgivning?
– Att det blir en bättre produkt. Vi håller på att sätta tidningens utseende. Men tidningen kommer att komma vart tredje månad, bli tjockare och mer tidlös. Vi kanske till exempel stryker skiv- eller klubbrecensioner i tidningen. Vi kommer att kunna jobba med längre, mer genomarbetade grejer.

Efter några förlustår visade Nöjesguidens holdingbolag miljonvinst 2013 och 2014. I höst stod det klart att vd:n Faje Gani lämnade vd stolen och rekryteringen av en efterträdare är i full gång. Under hela intervjun strålar Jenny Nordlander av pondus. Samtidigt öppen och inte rädd för att vara mänsklig.

– För att tjäna pengar måste man ändra affärsmodell. Det har varit och är en stor del av mitt uppdrag som chefredaktör just nu.  

Vad anser du är viktigt att Nöjesguiden gör framöver?
– Att vi förtydligar vilka ämnen vi brinner för. Men nästa år ska vi jobba mycket mer med hållbarhet både redaktionellt och på konceptnivå. Vi ska också börja skriva mer om psykisk ohälsa. Därtill ska vi tydligare börja skriva om teman och platser utanför storstäderna. Det kommer att synas på den nya tidningen att vi skriver för hela Sverige.

Som chefredaktör, vad hoppas du att Nöjesguiden har möjlighet att förändra?
– Kunskap och minska stigmatisering inom viktiga områden. Man får inte glömma att 90 procent av vårt material är nöjesmaterial det är och ska fortsätta vara kärnan i vår produkt. Det vill jag förstärka. Vår hemsida ska andas mer av nöjesdelarna, medan våra värderingar ska synas på sociala medier. Vi ska hitta tillbaka till att vara Nöjesguiden.

Det är väl en viktig del av affären också?
– Absolut, men värderingarna är en stor del av att annonsörerna vill va hos oss. De vill förknippas med våra värden och få vår kunskap. Det är faktiskt också en stor del av affären.

FAKTA/Jenny Nordlander
Ålder: 30 år Bor: i Stockholm
Uppväxt: i Varberg
Utbildning: Journalistprogrammet vid JMG
Karriär i korthet: Sveriges Radio Jönköping 2009, DN 2011-2013, Aftonbladet 2013-2015, Nöjesguiden 2015-
Medievanor: Lyssnar på P1 och poddar hela tiden. Läser på internet och på helgen i print.
Gör en ledig helgdag: Sover, dricker kaffe, läser, kollar serier.
Motto: Det har jag inte. Men jag säger ja till saker.
På nattduksbordet: Böcker och tidningar + hudkräm.

Jenny Nordlander om...

...fajten med Alexander Bard...
"Vi sa aldrig att han var rasist, bara att han åt lunch med Linus Bylund och att han tidigare har uttryckt sig rasistiskt. Vi hade en marknadschef som var där och tog en bild och jag skrev en notis om lunchen. Vi länkade till folkmusik som Linus Bylund gjort."

....Hur det var att se Kringlans fall som lyssnare av podden "Lilla Drevet"...
"Det var sorgligt. Han har alltid legat på gränsen och jag tycker det har varit tråkigt att han ska vara provocerande och Liv Strömqvist och Nanna Johansson blev bromsklossar. Det är skönt att han inte är med i podden just nu. Men det känns som att han fick ett psykiskt sammanbrott och det är bara jobbigt. Det han gjorde var helt sjukt och det har fått konsekvenser"

...Edit....
"Det går inte att förneka att de har många medarbetare som tidigare har jobbat på Nöjesguiden. Sajten ser ut som Nöjesguiden. Är det public service uppdrag att göra satsningar som redan finns kommersiellt utan samma krav på sig? Jag kan tycka att det känns orättvist, men Edit har inte påverkat oss. Man undrar hur bra det går för Edit egentligen"

...Att ställa hårda krav på sig själv...

"Jag vill ha kontroll och vill vara bäst. Jag tycker inte det är något konstigt och mår mycket bättre av att göra saker som är viktiga och vara duktig. Men har aldrig känt någon press från min familj. Jag har chillat ner de senaste åren"

Andreas Rågsjö Thorell

Webbredaktör

andreas.thorell@resume.se


Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.