Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Helgintervjuer

”Jag är uppenbarligen en dålig förlorare”

Publicerad: 6 November 2015, 16:02

Björn af Kleen är nominerad till Stora Journalistpriset i år.

Foto: Julia Lundin

Björn af Kleen är i hetluften. I helgintervjun berättar han om hur han rör sig mer mot samhällsjournalistik, att träffa Zlatan och om nomineringen till Stora Journalistpriset.


Ämnen i artikeln:

Stora JournalistprisetDagens NyheterBjörn af KleenHelgintervjunZlatan Ibrahimovic

Björn af Kleen växte upp i Hedemora, Dalarna, med föräldrar som var lärare. Men han hade redan tidigt en stark vilja om att lämna landskapet och flytta till Stockholm.

– Jag flyttade till Stockholm när jag skulle börja tvåan i gymnasiet, efter att ha varit utbytesstudent ett år. Jag bodde tillsammans med en kompis på Söder. Jag gick IB-linjen på gymnasiet, säger Björn af Kleen.

Varför längtan efter Stockholm?
– Jag hade väldigt stark drivkraft att ta mig från Dalarna och har sedan jag var liten haft en dröm om Stockholm.  Min mamma är uppvuxen här, mina kusiner och mormor och bor här. Om jag inte drar nu kommer det aldrig hända, tänkte jag. Jag hade varit ett år i USA som utbytesstudent och visat att jag klarade mig själv. Mina föräldrar hade inget att sätta emot.

Efter gymnasiet flyttade Björn af Kleen till Lund för att plugga Litteraturvetenskap.

– Jag pluggade på Lunds universitet i två år, flyttade till Malmö och gick Skurups journalistlinje.  I Lund hade jag arbetat på studenttidningen Lundagård och Utrikesperspektiv som gavs ut av Utrikespolitiska Föreningen i Lund, där jag var en av två chefredaktörer.

Hur viktigt var skrivandet under studenttiden?
– Lunds studenttidning har en lång historia och har ganska stor betydelse i studentlivet. Det var verkligen som att jobba för en riktig tidning. Man får pröva på riktigt, fast det är lek. Det var en bra kombination.

Men intresset för journalistik började betydligt tidigare än så.
– Jag var målmedveten om att jag ville bli journalist när jag var liten. Det var ett intresse jag plockade upp själv. Först ville jag bli sportkommentator. Jag är inte särskilt sportintresserad så den drömmen kan verka lite konstig i efterhand. Men det var det man hade sett på tv. Jag tror att jag lockades av dramatiken: att få kommentera något i realtid. Jag var även knattereporter på Buster när jag gick i mellanstadiet. Jag gjorde bara ett reportage och det var om en gymnast som heter Johan Jonasson.

Björn af Kleen började sälja frilanstexter till Sydsvenskans kulturredaktion och fick sedan vikariera på kultur- och nöjesredaktionen. Han blev även känd som krogrecensent i tidningen Metro Weekend.

– Jag tror min drivkraft har varit mer existentiell än ideologisk. Jag tycker om att få inta rollen som betraktare. Att få vara delaktig i ett skeende men ändå stå lite vid sidan om. I text kan man uttrycka känslor som man kanske inte kan göra i det verkliga livet.

Han har inte haft några tydliga ideologiska eller politiska övertygelser i yrket.

– Jag har inte kommit in i journalistiken för att förändra världen på det sättet, däremot tycker jag att det är ett bra verktyg att förstå omvärlden.

Hur skulle du beskriva dig själv och dina texter?
– Jag är mycket mer hämmad som person än vad jag kan vara i text. Jag kan gå in i en värld med journalistiken som skydd på något sätt. Det är ett slags nyfikenhetsmonopol. Det är fantastiskt på det sättet att man kan knacka på dörrar och ringa vem man vill för att ställa vilka frågor som helst. Jag hoppas att min stil visar transparens och nyfikenhet, men också ett underhållningsvärde.

Mediebranschen handlar om att bygga sitt varumärke. Hur viktigt är det för dig?
– Det kommer med jobbet att man blir ett namn och blir profilerad. Sen är det omöjligt att försöka påverka hur människor uppfattar en. Jag vill profilera mig som reporter, snarare än som kolumnist. Min kärna är att vara reporter. Om det är någonting jag vill signalera med mitt varumärke så är det detta.

Björn af Kleen är i år nominerad till Stora Journalistpriset i kategorin Årets Berättare. Det nominerade reportaget är ”Det ockuperade landskapet” i Dagens Nyheter med motiveringen "För att med kalejdoskopisk reporterblick och stilistisk fulländning ha visat oss ett nytt landskap – mitt ibland oss”. Reportaget handlar om samhället Sunnansjö i Dalarna. Här bor företrädare för nazistiska Svenska Motståndsrörelsen dömda för flera våldsbrott. En av dem – Pär Öberg – sitter i kommunfullmäktige. Nazisterna har blivit en del av bygden och så länge de inte stör de boende så är det okej. Det är en obehaglig verklighet som tornar fram i Björn af Kleens reportage, som illustreras med bilder av Lotta Härdelin.

– Det är första gången jag blir nominerad och jag hade absolut inte förväntat mig det. Jag blev såklart positivt överraskad och det är väldigt kul! Sen är det såklart läskigt då det är väldigt stark konkurrens och så är det den jobbiga galan man ska sitta på. Det är lite stressigt.

asdfa

Hur var det att göra det här reportaget?
– Intressant. Jag var där vid fem olika tillfällen. Jag tror det var betydelsefullt för mig då det är en bygd som ligger mig nära och en mentalitet som jag känner igen. Hedemora ligger bara några mil därifrån. För mig handlar det inte om nazisterna i sig, utan om hur samhället runt omkring förhåller sig till dem. Hur snabbt det går för ett fenomen som är så extremt att normaliseras. I Sunnansjö är nazisterna en naturlig del av gatubilden. Man tyckte att så länge de inte slår någon på vår gata så är det okej, och det är en väldigt skrämmande syn på världen om bara det som händer runt omkring en har betydelse.

Människorna i byn är inte rädda att säga vad de tycker i reportaget, något som förvånade Björn af Kleen en aning.

– Vi åkte dit med tron om att det skulle vara svårt att få folk att prata, att de skulle vara rädda. Men det gick lättare än vad vi trodde och det har väl att göra med att situationen med nazisterna inte var så konstig längre. Något vi diskuterade väldigt mycket innan reportaget gick i tryck var vilken risk man utsätter människor för som uttalar sig om nazister. Vi förklarade detta tydligt för intervjupersonerna.

Har du fått motta hot efter publiceringen?
– Nej, det har faktiskt inte hänt någonting. Jag tror att det betydde mycket att vi gav SMR möjligheten att komma till tals i reportaget. De ställde inte upp, men de gavs chansen att förklara.

Hur nervös är du inför galan den 19 november?
– Jättenervös. Jag försöker ställa in mig på att inte vinna eftersom de andra har skrivit fantastiska texter. Men innerst inne vill jag såklart vinna. Det är en svår sak att förhålla sig till. Jag är uppenbarligen en dålig förlorare.

Det ockuperade landskapet publicerades både i papper och i DN:s nya digitala format ”Fokus”. Björn af Kleen är positiv till hur möjligheterna i mediebranschen låter hans texter lysa på ett annat sätt digitalt.

– Det bästa är att det hade en identitet i papperstidningen och ytterligare en på nätet. När jag nominerades kunde det läsas via en länk och det ser så himla snyggt ut fortfarande. Det är inte bara arkiverat. Berättandeformatet har hittat sin form som storslaget och seriöst.

En av Björn af Kleens uppmärksammade intervjuer är den med Zlatan Ibrahimovic för DN:s lördagsmagasin i september. Intervjun är personlig från början till slut och innehåller knappt en gnutta fotboll.

– Det är alltid speciellt att träffa personer som är så kända att de har massa människor omkring sig, även om mötet inte skiljer sig så mycket från vanliga. Det var parfymentreprenörer, pressfolk, varumärkesstrateger, agent och sminköser. Personen i fråga är ofta normal och schysst, men alla är så nervösa runt omkring att stämningen trissas upp.

sdf

Björn af Kleen fick runt 45 minuter med Zlatan.
– Han var tillgänglig och tillmötesgående. Jag tror att han var lite road av att det inte var någon utpräglad sportreporter som intervjuade för han är så trött på att prata om vilket hans nästa lag blir och när han ska pensionera sig från fotbollen. Han var mer intresserad av att prata om familjen Bonnier och synen på svenskhet, till exempel. Det var en överraskning för mig.

Zlatan Ibrahimovic är samtidigt en svår person att skriva om, då alla redan har bildat sig en uppfattning om honom, enligt Björn af Kleen.

– Han är ironisk och det är en stor del av hans charm, vilket lätt kan gå förlorat i text. Han kan låta väldigt stöddig, men när man träffar honom känns han mer retlig.

Vilket är det bästa reportaget du har gjort?
– Jag skulle säga att de roligaste är när man får vara med en person under flera dagar. Nyligen intervjuade jag Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson för DN och fick vara med under flera arbetsdagar då han bland annat besökte ett boende i Märsta, träffade sin personal i Norrköping och så vidare. Man kommer nära och förstår varför de hamnat där de hamnat. Jag tycker det är roligare att intervjua personer man kan komma nära snarare än världskändisar som man får 45 minuter med.

Björn af Kleen spelar alltid in sina intervjuer för att få ut det mesta av personerna. I Zlatan-intervjun skrev han till exempel ut i princip allt Zlatan sa.

– Jag tycker om att fånga ordagrant hur folk uttrycker sig. Ofta censurerar man sig omedvetet om man antecknar. Man kanske lyssnar efter något särskilt och då hör man inte vad dem egentligen säger. Det var viktigt att få ut allt i Zlatan-intervjun, utan att man för den skull gjorde narr av honom.

sdef

Björn af Kleen har även författat tre böcker. Debuten kom 2009 med Jorden de ärvde, en berättelse om Sveriges adel och fideikommissinstitutet. Boken har sålt bra, i 80 000 exemplar via Weyler förlag.

– Det är väldigt svårt att skriva böcker jämfört med tidningsartiklar för att det kräver så otroligt mycket mer av en. Det är också utvecklande, som att ta en universitetsexamen. Min första bok är väldigt smal och handlar om hur adeln gjort för att behålla sina gods. Men människor fascinerades av den världen till en grad jag aldrig kunnat ana.

En av godsägarna som medverkade, Carl Gripenstedt, stämde Björn af Kleen men misslyckades.

– Många blev arga. Min andra bok, artikelsamlingen PS, handlar därför om den processen som blev omtumlande för en debutant. Gruppen var ovana att bli granskade och hade ekonomiska muskler att försöka stoppa boken. Carl Gripenstedts stämning gick aldrig till rättegång. En viktig del är att boken satte igång diskussioner i familjerna.

Hur kändes det?
– Läskigt. Samtidigt lär man sig vad man kan skriva och inte skriva. Och hur en person kan försöka vända saker emot en. Det är därför viktigt att spela in, ha koll på sitt material, vara försiktig med vad man lovar. Jag har också lärt mig hantera reaktioner.

Har du blivit bättre på att tackla jobbiga situationer?
– Ja. Jag är glad över att jag började skriva i DN efter att ha skrivit i andra stora tidningar i 10-15 år. Man blir tryggare i sig själv.

Vad drömmer du om?
– Tidigare skrev jag mest på kultursidor och arbetade i tre år på Expressens kulturredaktion. I DN får jag skriva om ämnen som ligger utanför kulturjournalistiken. Idag skriver jag mycket mer i huvuddelen och lördagsbilagan, bland annat om politik, om samhället i stort och det vill jag fortsätta med.

Så du byter inriktning från kulturen?
– Mer åt samhällsjournalistiken, vilket jag vill fortsätta med. Grunden i kulturjournalistik är opinionsbildning och det är inte min starka sida. Jag tycker det är roligare att skildra än att tycka.

Och mer?
– Jag hoppas få fortsätta resa. Det vore spännande att få rapportera från konfliktområden, då det är ett område jag verkligen inte kan. Detsamma med grävande journalistik, hur man odlar kontakter och gräver i arkiv.

Vad blir nästa projekt?
– Vi pratar om olika bokidéer. Jag tycker att det vore kul att skriva exempelvis en biografi. Samtidigt kräver det tjänstledighet. Det är svårt att göra det samtidigt som långa reportage i tidningen, säger Björn af Kleen.

FAKTA/Björn af Kleen
Ålder: 35
Bor: Stockholms innerstad
Uppväxt: Hedemora
Familj: Flickvän
Karriär: Sydsvenskan, Metro, Expressen, DN, tre böcker
Utbildning: Litteraturvetenskap och Skurups folkhögskola
Bästa lästa bok: En bra biografi med journalistiskt anslag är George Prochniks ”Stefan Zweig vid världens ände”.
Bästa sedda film: En av de bästa filmer om journalistik jag sett är Martin Scorseses ”The 50 year argument” som handlar om New York Review of Books.
Motto: När jag skulle skriva min bok om adeln sa min förläggare: ”Träng in i människornas självförståelse”. Det är en bra utgångspunkt.
Medievanor: Jag prenumererar på New Yorker.
Nätverk i mediebranschen: Jag spelar badminton på måndagar med bland andra Torbjörn Nilsson och Eric Schüldt​

Julia Lundin

Redaktör Resumé Insikt

julia.lundin@resume.se


Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev