”Jag håller helt med Obama”

PM Nilsson var politisk redaktör på Expressen i nio år innan han 2008, tillsammans med Leo Lagercrantz, startade debattsajten Newsmill som samägdes av Proventus och Bonnier och som numera ligger i dvala. I fjol var han en kortare period informationschef på Bonnier AB för att sedan bli kommentator på TV4 News och TV4 Nyheterna. När TV4 News lades ner gick han över till Dagens Industri där han nu har hunnit bli varm i kläderna som politisk ledarskribent, med målet att DI ska bli lika viktig för svensk opinionsbildning som Financial Times är i den brittiska debatten.

När Resumé träffar PM Nilsson har det varit en händelserik vecka med fokus på Barack Obamas Sverige-besök.

–      Att Obama besökte synagogan tror jag var mer symboliskt än vad svenskarna förstod. I St Petersburg besökte han gayaktivister, och homosexuella är förföljda i Ryssland. I USA har det uppmärksammats stort att judar har det svårt i Sverige. Så jag tror inte att det var en slump att han satte sin fot i synagogan. Han visade solidaritet för en grupp som har det allt tuffare i Sverige. Han skickade ju sitt sändebud mot antisemitism till Sverige för att få klarhet i hur det egentligen förhåller sig.  Så det var den amerikanska regeringens initiativ och inte den svenska. I USA ser man Sverige som ett land där judar har svårt att visa att de är judar, och det tar man väldigt allvarligt på i USA. Jag tror att det var en markering från Obamas sida för att visa vad som är viktigt.

Hur bör Obama agera i Syrien-frågan, tycker du?
–      Jag tycker att man bör få till stånd någon slags vedergällningsaktion mot Assad-regimen. Jag håller helt med Obama i hans resonemang.

PM Nilsson röstar på Folkpartiet. Hans tidigare tidning Expressen är oberoende liberal – Dagens Industri kallar sig enbart ”oberoende”. Under sin tid på Expressen fick han stämpeln ”bombhöger” av sina ideologiska meningsmotståndare, något han själv tyckte var märkligt och missvisande.

–      Jag tillhör den svenska liberala traditionen, och den finns ju i olika partier. Den finns traditionellt hos Folkpartiet och Socialdemokraterna och numera hos Moderaterna, och även delar av Miljöpartiet. Den svenska liberala traditionen har strömningar i olika partier och sedan har Bonnier-tidningarna traditionen att tillhöra den väldigt starkt, med Dagens Nyheter och Expressen.

Hur är det att skriva för Dagens Industri på ledarplats?
– Det är en för mig ny läsekrets, och den är ju rolig att ha att göra med.  Det är näringslivs-Sverige och politiken som läser den. På Expressen var det mer allmänt – jag hade samma jobb på Expressen i nio år – men här är målgruppen mer distinkt och det känns roligt. Det är en mer maktägande läsekrets, det är mer power people.

Påverkar det ditt sätt att skriva, eller vad du skriver om,  på något sätt?
–      Nej, men gränssnittet är ju politik och ekonomi, så de flesta ämnena måste röra sig mellan de dimensionerna. På Expressens ledarsida var det mer gränslöst på något sätt, det kunde handla om allt egentligen. DI har ett tydligare fokus.

Vad har du fått mest reaktioner på av det du har skrivit hittills?
–      Det var nog ledaren om Lundsberg som ifrågasatte om det var en elitskola eller inte, och det säger en del om läsekretsens intressefält. Medelklassen har fullständigt krossat den gamla överklassens inflytande. Den texten fick jag mycket reaktioner på.

Vad tyckte läsarna?
–      De tyckte att det var intressant och bra att Lundsberg inte kallades för en elitskola, för det tycker man inte att den är, utan det är en skola för barn som har lite suddiga familjeförhållanden, föräldrarna är utomlands eller knepiga att ha att göra med.

Tycker du att internatskolorna har en fuktion att fylla i det moderna samhället?
–      Det verkar så. Om föräldrarna är långt borta i världen och man vill att ens barn ska gå i en svensk skola – då är det väl vettigt att man har skolor där man sover över. Men upplägget med kamratfostran har inte med den moderna världen att göra. Men det behöver ju inte vara liktydigt med internatskola.

Du slutade på Expressen för att starta debattsajten Newsmill med din kompanjon Leo Lagercrantz. Varför höll inte Newsmill i längden?
–      Den hade svårt att överleva ekonomiskt. Vi hade en trafik på 80 000-90 000 unika besökare i veckan, men det är svårt att få till en annonslösning på det.  Vi försökte hitta olika produkter som stödde affären, men som många internetprojekt så är det svårt med ekonomin och så var det i det här fallet.

Hur kändes det då, ni gick ju in med full eneri i den satsningen.
–      Det var skittråkigt. Det är en bra idé – det tycker jag fortfarande – och det är en idé som har framtiden för sig, jag är säker på att vi kommer att få se fler sådana exempel där man tar läsekretsen till hjälp mer aktivt för att utforma produkten.

Hur är din relation med Leo Lagercrantz i dag?
–      Den är bra, vi ses då och då.

Han hoppade av Newsmill.
–      Ja, han hade det slitigt och sedan när det blev uppenbart att det inte skulle fungera som ett eget ekonomiskt projekt, då ville han göra något annat. Jag blev kvar ett år till och försökte med Veckans Affärer som vi blev dockade med.

Vad hände sedan?
–      Vi jobbade med Pontus Schultz (dåvarande chefredaktör på Veckans Affärer), och när han avled var det många som tappade sugen. Jag gick vidare till jobbet som informationschef på Bonnier AB och sedan tog jag sajten och gick till TV4 där vi fusionerade oss med TV4 News. Och det var väldigt roligt och intressant, men sedan lade de ner TV4 News och då blev ju Newsmill ett frågetecken. Vad de ska göra med den är fortfarande oklart, sajten är vilande som det är nu.

Har du kvar något delägarskap där?
–      Nej.

Fick du några pengar för Newsmill?
–      Ja, 600 000 ungefär.

Ångrar du att du lämnade Expressen för Newsmill-satsningen?
–      Nej, det gör jag inte, jag har lärt mig extremt mycket. Jag byggde upp en sajt, ett företag, lärde mig vad ett kundmöte var – det var ju halva mitt jobb att vara på kundmöten. Det var jättekul. Och det var kul att sajten hade en sådan impact. I början var det ju debatt efter debatt som hade sin upprinnelse på Newsmill.

I somras hoppade du in som programledare i Nyhetsmorgon? Hur var det?
–      Det var otroligt roligt och ovant. Det går inte att öva för. Intervjusituationen är som vilken intervjusituation som helst. Men sedan är de här överlämningarna till matlagning och liknande svårare. Det märker man på alla vikarier. Men tv som medium är väldigt kul och lättsamt. Det är tungt att producera tv, men själva formen är lättsam – som tidningsskrivandet inte är. Tidningsskrivandet är mycket tyngre.

Skulle man kunna addera något tv-koncept som kan fungera riktigt bra inom opinionsbildning?
–      En stor fördel med artikeln som form är att den är väldigt snabb att titta igenom. Du kan på en halv sekund avgöra om det är intressant eller inte och om det är intressant kan du dyka ner i den. Om du skulle översätta det till tv tar det mycket längre tid. SVT Debatt tar en timme och så kanske det bara är någon liten del som är intressant, så det är väldigt ineffektivt.

–      Men däremot tycker jag att åsiktsjournalistiken i tv och radio är ganska stark i Sverige, den har bra plattformar, så jag vet inte om det behövs något mer koncept där. Dels har du morgonsofforna som är opinionsjournalistiska arenor, i radion har du Studio Ett och P1 Morgon. Och så har du debattprogrammen i tv, som visserligen fungerar sådär. Men Aktuellt har ju börjat plocka upp ståndpunkter,  det kommef dit folk som tycker något. Min bild är att opinionsjournalistiken har vuxit i tv.

–      Men det man väntar på är den amerikanska typen av talkshow. Säg att man varje kväll klockan 22 skulle ha någon som på ett intelligent och roligt sätt med gäster skulle kunna fånga upp dagens händelser. Det hade varit väldigt bra.

Hur ser du på opionionsjournalistikens ställning i Sverige i dag?
– Debattsidorna har fått en mer framskjuten plats och vitaliserats. Om opinionsjournalistiken är kvalificerad är den väldigt värdefull där skvalet finns. Man vill ha sammanhang och fördjupning. Opinionsjournalistiken i Sverige mår bra, tycker jag.

Vad tycker du om Aftonbladet vänsterorienterade debattsajt Politism som smygstartat?
–      Jag har inte sett den än faktiskt. Men om de lyckas nå en sofistikerad interaktivitet är det jättebra.

Du har ju jobbat inom Bonnier väldigt länge. Vad har du för reflektioner kring det?
– Det är svårt att undvika. Expressen var början för mig, och orsaken till att jag fångades upp av Bonnier när jag startade Newsmill var ju att de kände mig från Expressen. Om du är journalist i Stockholm – hur fasen ska du göra för att inte ha med en Bonnier-produkt att göra egentligen? Även hos Schibsted har ju många arbetat inom Bonnier som har så många stora tidningar, och den enda stora privata tv-kanalen.

Slutligen över till något annat. Du springer väldigt mycket, kan du berätta om det?
–      Jag springer bara ett lopp om året och det är Stockholm Maraton. Men jag springer till och från jobbet några gånger i veckan (bor i Nacka, Bonnierhuset ligger nära St Eriksplan i centrala Stockholm) och så springer jag ett långpass på helgerna. Så sammantaget blir det mellan åtta och tio mil i veckan. Jag kom på plats 96 i Stockholm Maraton på tiden 2,47. Löpningen är ju en trend som kommer i stan. Allt fler springer till och från jobbet, det är väldigt effektivt. Då är det gjort sedan. Det är segt att sticka ut och springa på kvällarna.