Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Helgintervjuer

”Jag kan fortfarande inte skriva en ingress”

Publicerad: 8 Augusti 2014, 14:39

Pascal Engman

Foto: Andreas Elgstrand

Expressens stjärnskott Pascal Engman fick jobb på tidningen efter ett svettigt förhör med redaktionschefen Magnus Alselind. Trots att han skapar löpsedlar varje vecka funderar han på att avsluta karriären. – När jag är 30 planerar jag att se mig om efter något annat, säger han till Resumé.


Ämnen i artikeln:

ExpressenPascal Engman

Pascal Engman har ett journalistiskt arv. Hans morfar är den numera bortgångne mediepersonligheten Gary Engman som var programledare för "Kvällsöppet" i SVT på 1970-talet och chefredaktör för Aftonbladet 1981-1985.  

– Han fixade en praoplats åt mig på Aftonbladet när jag var 14 år. Jag har sett några gamla klipp från Kvällsöppet och har hans pipa hemma, men det var inte han som fick mig att bli journalist. Det var mest en slump och jag vet inte hur länge jag kommer att vara kvar i yrket heller.

Du vet inte om du kommer att fortsätta som journalist?
– När jag är 30 år så planerar jag att se mig om efter något annat i alla fall.  

Varför behöver du den förändringen?
– Jag är en extremt rastlös person. Det behöver inte vara något banbrytande, det kan vara ett mediejobb utanför journalistiken.

– Jag kan fortfarande inte skriva en ingress. Ibland är det mina chefer som skriver dem.

Pascal Engmans liv hade kunnat ta en annan vändning och journalistiken var inget självklart mål under åren efter gymnasiet. Innan Facebook slog igenom i Sydamerika hade han tillsammans med en kompis en idé om att sjösätta "My Latin Friends" – ett community liknande Facebook för den sydamerikanska marknaden.

– Det sket sig. Vi lade ut idén på tre datanördar som blåste oss rätt hårt. Jag vet inte om det hade blivit ett Facebook för Sydamerika, men jag hade väl en dröm om att bli en tidig app-miljardär.

Journalistkarriären började för fyra år sedan med två krönikor som han skickade till i stort sett alla redaktioner i Sverige. Han fick svar från Rickard Frank, chefredaktör på Trelleborgs Allehanda. Efter en snabbvisit i Skåne fick han ta hand om en temabilaga. Pascal Engman gjorde klart den på två dagar och blev tillfrågad om att gå in som vikarierande kulturredaktör.

Det går snabbt för Pascal Engman som efter sommaren  i Skåne får jobb på Nyheter24. En månad senare ger Douglas Roos honom jobbet som nöjeschef.   

– Det var en tid av förändring på Nyheter24. När jag kom gjorde vi bara rewrites. Jag tyckte det var väldigt tråkigt och jag tror det var när Douglas Roos märkte att jag började göra egna saker som jag blev nöjeschef. Styrkan med Nyheter24 var att vi inte hade några redaktörer. Man satt verkligen och "lekte tidning". Nu är det säkert mer strukturerat.

Många från Nyheter24 gör i dag karriär på kvällstidningarna. Är det den typen av eget ansvar som gör sajten till en bra skola?
– När man kom till jobbet var det ingen som sade: "det här ska du göra i dag". Man får hitta på själv vad man ska göra. Det gör skribenter kreativa. Jag tror att alla tidningar komma jobba på ett liknande sätt framöver. När resurserna krymper blir man sin egen redaktör.

Under Pascal Engmans åtta månader på redaktionen vid Stureplan gör kvällstidningarna löpsedlar på Nyheter24:s artiklar om Big Brother. Den då 24-årige nöjeschefen sätter upp målet att komma till en kvällstidning innan han fyller 25. Han skickar ett mejl till Expressens chefredaktör Thomas Mattsson och beskriver bristerna med tidningens nöjesbevakning. Några dagar senare sitter tidningens redaktionschef Magnus Alselind och korsförhör Pascal Engman om journalistik.

– Det var svettigt. Jag hade haft massa synpunkter på vad de kunde göra bättre och nu frågade han vad jag skulle förändra. Om jag minns det helt rätt så lade han upp massor av case som jag skulle ha en lösning på. Jag försökte så gått jag kunde. Sedan anställde de mig.

Hur mycket av de förändringar som du föreslog för tre år sedan har införts på Expressen?  
– Det är svårt att säga vad som är nytt och vad som är en naturlig utveckling. När jag var på Nyheter24 såg vi ganska tidigt vad som skulle komma. Vi såg tidigt Facebook som vår nya löpsedel och anammade delningsjournalistiken snabbt. För Expressen kom Facebook-satsningen två år för sent. Nu har sociala medier-gruppen sett till att Expressen är riktigt bra på Facebook.

Hur var det att komma från en liten organisation till det stora mediehuset Expressen?
–  Jag och Viktor Barth-Kron, som kom ungefär samtidigt till DN, brukar träffas och diskutera journalistik. Vi har båda sagt att det tog tre-fyra månader innan man kunde anpassa sin egen typ av journalistik till ett så stort mediehus. Vid en närmare eftertanke tog det nog ett år för mig. Det var en stor omställning att ha 15 chefer som sitter och säger till en. På Nyheter24 var det mer: "En Kissie-video där hon satt upp NSF-klistermärken – vi publicerar!". Så var artikeln ute efter 15 minuter. Vilket är både bra och dåligt – beroende på om det blir rätt eller fel.  

Det finns fler gatekeepers på Expressen?
– Det var frustrerande i början. Jag såg det som en självklarhet att vi skulle börja bevaka bloggare. Det har vi börjat göra de senaste tre månaderna. Många bloggare har fler läsare per dag än vad en genomsnittlig svensk bok har. Det finns en snobbism från traditionella medier att inte bevaka dem.  

Skulle du säga att arbetsklimatet på Expressen är tufft?
– Folk har alltid sagt att det är vassa armbågar både på Expressen och Aftonbladet. Det har jag aldrig känt någonting av. Expressen har också haft ett rykte om sig att vara grabbigt. Det håller jag inte med om. Sedan tror jag att jag är ganska bra navigera mig fram bland människor.  

Hur märks det?
– Jag har aldrig haft en konflikt med någon på en arbetsplats, vad jag vet. Samtidigt är jag ganska självgående och gör mina egna grejer till 90 procent och cheferna är nöjda. Då hamnar man inte i konflikter.

Inga konflikter... Jag har hört om ett tillfälle under Nyheter24-tiden då du och den dåvarande chefredaktören Ehsan Fadakar började slåss framför medarbetarna på redaktionen?
– Haha (skratt). Jag och Ehsan Fadakar hade väldigt många konflikter och skilda åsikter. Vi är fortfarande jättebra kompisar. Han har aldrig slagit mig, men två tre-gånger i veckan hamnade vi konflikter som handlade om journalistiken. Det skedde framför hela redaktionen. Med Ehsan blir det sällan att man tar konflikterna i ett enskilt rum, så var det för alla. I dag brukar han skicka krönikor till mig så att jag får läsa dem innan de publiceras i Aftonbladet.

Vi har fått uppgifter på att du blev erbjuden jobbet som nöjeschef på Expressen, men tackade nej. Varför vill du hellre vara profilerad reporter?
– Det stämmer inte, det kan jag avfärda direkt.  

Ser du dig hellre som profilerad reporter än som chef?
– Jag skulle aldrig vilja bli chef. De drömmarna kanske jag hade i början. Nu har jag ångrat mig. Det verkar alltför administrativt. Jag är inte kapabel till chefsrollen och vill hellre göra sakerna själv än att delegera.  

Du känns som en socialt väldigt skicklig person. Är det en av dina största styrkor som journalist?
– Det kan gå veckor utan att jag pratar med någon och jag är skitotrevlig med folk. Sen i somras när jag åkte till Markaryd och satt och pratade med alkisarna på parkbänken är det en annan person som kommer fram. Jag köpte snus och bärs åt dem och snackade om livet i Markaryd. Sen, på väg hem, stannade jag i varenda liten håla längs E4:an, gick av och pratade med folk jag såg. Frågade vad som hände i stan. Jag tycker det är väldigt roligt att träffa människor, men det måste vara på mina villkor. Jag kan bli irriterad när jag tvingas att prata med människor.

Innan Resumés intervju har Pascal Engman varit på gymmet. Han beskriver ett möte som säger mycket om hans förmåga att få folk att öppna upp sig vid intervjuer.

– En bodybuilder kommer fram till mig efter gympasset och berättar att han har drogproblem och visar ett plåster på armen. Vi hade bara snackat någon gång innan. Han satt och berättade om sitt livsöde och det älskar jag. Jag är genuint nyfiken på människor. Om vi tar en kändis som Pernilla Wahlgren är jag fullständigt ointresserad av hennes yrke, men människan Pernilla Wahlgren tycker jag är enormt fascinerande.

– Ett problem är att väldigt många pr-människor bara ser ett värde i att prata om en skiva när man intervjuar en artist. Men det är inte vad folk är intresserade av, och framför allt är det sällan som artisterna är så bra på att prata om sin musik. Det finns kanske 30 svenska artister som kan prata om sin musik på ett intressant sätt, resten kan inte det. Pr-byråerna måste lära sig sin läxa och låta dem tala om sina liv om de inte är kapabla att tala om sina projekt på ett fascinerande sätt. För livet är ofta mycket intressantare än deras låtar.

Trots att han själv hävdar att han är totalt ointresserad av nöjesjournalistik blir Pascal Engmans intervjuer med svenska kändisar löpsedlar vecka efter vecka. Bakom framgången ligger timmar av snokande i Expressen artikelarkiv.

– Jag gör väldigt mycket research. Sitter mellan fem och sex timmar och läser om allt som har skrivits om personen i Expressens arkiv. Jag vill veta vad personerna sa för 20-25 år sedan. Då får jag en bild av hur Sverige såg ut då och hur personerna förändrats.  

Har du några drömintervjuobjekt?
– Jag är besatt av Zlatan Ibrahimovic på ett osunt sätt. Jag kom ihåg en gång på Café Opera för en massa år sedan när stod jag halvpackad och smekte hans rygg. En annan gång när jag var 16 år och tågluffade klev han på tåget mellan Köpenhamn och Malmö. Han hade nyligen skrivit på för Ajax. Jag minns hur alla barn sprang fram till honom och bad om autografer. Till sist vågade jag komma jag fram och be om en. Han bara garvade och skrev på min tågluffbiljett. Han är speciell för mig.

Skulle du bli starstruck?
– Han är nog den enda som skulle kunna få mig starstruck. Fast okej Bruce Springsteen var också en sådan person. Jag tror inte de märker det själva, men det är inte samma sak som att intervjua en "Let's dance"-deltagare.

Du syns alltid på bild i samband med dina intervjuer. Hur ser du på din roll som profilerad reporter?
– Jag har inget emot att ha en stor byline. Men texten är viktigare.  

Är det en drivkraft för dig att synas?
– Nej det skulle jag inte säga. Jag sitter inte och smeker min egen bylinebild på söndagarna på 7-Eleven. Det kanske jag gjorde i början, men man blir ganska van.

Varför lade du ner din blogg?
– Jag blev rastlös och tröttnade på den, men jag funderar på att öppna den igen om jag får. När jag lade ner den kände jag att jag ville satsa på att skriva om andra människor än mig själv.

Både Aftonbladet och Expressen satsar stort på tv. Är det något du kan tänka dig att göra mer av framöver?
– Om jag fick uppdraget så varför inte. Jag har gjort lite smågrejer, men jag vet inte om jag är särskilt bra på det. Jag om min Expressen-kollega David Lillemägi har en dröm om att sända en krogshow live från Spy Bar varje fredag. Vi skulle vilja ha Thorsten Flinck med en gopro-kamera vid baren, ha en flygande reporter nere vid repen och Blondinbella och Jan Guillou i soffan. Jag tror inte att Thomas Mattsson skulle köpa den idén.

Pascal Engman om  ..

...den omtalade klädkoden på Expressen
"Jag tycker både Thomas Mattsson och "Alse" (Magnus Alselind reds. anm.) har gått ner sig lite och klär sig lite slarvigare för var dag som går. Jag har jeans med hål i grenen när jag gör mina intervjuer. Nu måste jag köpa nya. Men inte på order av cheferna. Klädkoden är uppförstorad."

...sin bästa intervju
"Intervjun med Jan Guillou för Nöjesguiden är den jag minns bäst. Det var några veckor innan Nobelpriset skulle delas ut och jag satt och läste Tomas Tranströmer hela tiden. Då började han fråga mig varför jag läste honom och passade på att såga Tranströmer längs fotknölarna. Han avslutade med att säga att "ingen svensk kommer att få Nobelpriset igen". Samma dag som intervjun publicerades fick Tomas Tranströmer Nobelpriset. Tajmingen var otroligt bra och Guillou var i sitt esse."  

...sitt driv
"Det är först senaste halvåret som jag inte har levt med journalistiken 24 timmar om dygnet. Eftersom jag inte har någon utbildning insåg jag att den måste skaffas medan jag jobbade. Sen jag fick chansen på Trelleborgs Allehanda var det enda jag gjorde att var att surfa på nätet, läsa artiklar och läroböcker om hur man skriver."

...Nyheter24:s avtryck på svensk journalistik
"Kvällstidningarna är så pass trendkänsliga att de nog hade förstått klickmagneternas tyngd ändå. Nyheter24 var först i Sverige, men det finns liknande tidningar utomlands. Jag tror samtidigt att Nyheter24 har hjälpt till med att få väldigt många unga att börja intressera sig för nyheter. Samtidigt har Nyheter24 påskyndat digitaliseringen."

...hans stökiga år innan journalistiken
"Jag gjorde mycket konstigt efter studenten. Åkte ner till Magaluf och var bartender en sommar eftersom jag var olyckligt kär i en tjej som hade blivit ihop med en bartender. Jag visste inte vad jag ville bli och hade inga drömmar om att bli journalist."

Fakta/ PASCAL ENGMAN
Ålder: 28 år.
Familj: Sambo med Expressens Emma Malmlöf. Mamma, pappa och fyra syskon.
Bor: Vasastan i Stockholm.
Uppvuxen: På Gärdet i Stockholm.
Utbildning: Några lektioner idéhistoria på SU tillsammans med ett gäng vetgiriga pensionärer.
Lyssnar på: Maná, Bob Dylan, Håkan Hellström och Springsteen.
Tittar på: Netflix och Viaplay.
Läser: Just nu John Steinbeck.
Medievanor: Allt från The Economist till Dessies.se.
Gör en ledig helgdag: Läser tidningar på Mauros, Odengatan.

Nätverk
DN-skribenten Viktor Barth-Kron, Aftonbladets debattchef Ehsan Fadakar, Expressen-kollegan David Lillemägi,  Trelleborgs Allehandas chefredaktör Rickard Frank och Max Lagerbäck, presschef MTG TV.

Andreas Rågsjö Thorell

Webbredaktör

andreas.thorell@resume.se


Ämnen i artikeln:

ExpressenPascal Engman

Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.