Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag30.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

”Jag kände mig helt livlös”

Publicerad: 24 April 2015, 13:41

Isabel Boltenstern

Foto: Linnéa Kihlström

Efter att ha arbetat intensiva dagar med tidiga morgnar och sena kvällar i ett halvår sa kroppen ifrån. Isabel Boltenstern fick utslag och tappade först håret – sedan livslusten. För Resumé berättar hon om utmattningsdepressionen, vägen tillbaka och om beslutet att säga upp sig från Viasat.


Ämnen i artikeln:

Svenska SpelIsabel BoltensternAftonbladetViasat#baramänniska

Sportintresserad har Isabel Boltenstern alltid varit. Som barn höll hon på med gymnastik, fotboll, handboll och dans. Hon drev en fotoblogg och hade säsongskort på hockey. Och när den lokala klubben, Rögle BK, började köpa in bilderna hon tog från sargen tog det fart.

Augusti 2011 flyttade Isabel Boltenstern till Stockholm för att läsa journalistik på JMK. Hon har alltid vetat att hon skulle arbeta med media, säger hon, men hon visste inte att det skulle handla om renodlad journalistik. På gymnasiet gick hon kommunikationslinjen. När hon flyttade till Stockholm kontaktade hon Djurgården Hockey som sökte en fotograf. De hittade in på hennes blogg, tyckte att hon skrev bra och undrade om hon inte också ville skriva för dem. På Djurgården Hockey var hon en säsong som pressvärdinna och skribent.

Samtidigt med journaliststudierna arbetade hon sedan extra på Svenska Spel och Aftonbladet. Därefter fick hon jobb på Viasat. Ett jobb hon erbjöds när hon var trött på att sitta i skolbänken och "banka in teorier" – så hon tackade ja.

Upptäckt ordentligt blev hon när hon gjorde "en herrans massa" videobloggar. Ett klipp, "20 kommentarer tjejer får höra i hockeysammanhang", fick stort genomslag och har i dag närmare 50 000 visningar på Youtube.

–Jag tror att folk uppskattade kreativiteten och företagsamheten. Jag stack ut och fick uppmärksamhet genom att jag provade en massa saker som inte så många andra gjorde.

Men mycket av det hon gjorde på bloggen var mer roligt än seriöst och det var därför ett visst steg för Isabel Boltenstern att visa att hon kunde vara seriös också.

Hur är det att vara ung kvinna i sportjournalistiken?
–Jätteroligt, man märker att folk har längtar efter det. På Viasat togs jag emot med öppna armar, alla ville hjälpa till och lära ut. Det var en jättebra miljö att komma till.

Vid årsskiftet 2013-2014 arbetade Isabel Boltenstern först långa dagar under Junior-VM i ishockey. Sedan fanns det knappt någon tid för vila och återhämtning innan det var dags för OS i Sotji med "fullt flås". Därefter gick hon direkt över till att arbeta med kvalserien i hockeyallsvenskan. Hon beskriver ett halvår med fullt upp och berättar hur hon långsamt började tappa sin lust och glädje.

–Det är ett otroligt högt tempo i mediebranschen. Och när man är så ivrig som jag är och vill göra allt och får göra allt, är det så lätt att fastna i den spiralen.

Har du höga krav på dig själv?
– Ja, och det jobbar jag jättemycket med – just att sänka förväntningarna på mig själv, för jag vet att ibland har jag helt orimliga krav.

Senare den våren fick Isabel Boltenstern utslag på ryggen, hon tappade hår och fick märkbart sämre koncentrationsförmåga. Hon beskriver hur hon kunde sitta och titta på ett reportage hon gjort utan att förstå vad det faktiskt handlade om – informationen gick inte in i huvudet.

–Man vill bara ticka på i samma takt för att man tycker det är så förbaskat roligt, problemet är att kroppen inte orkar.

Tre veckor innan hon blev sjukskriven började hon räkna och skriva upp tiderna hon arbetade. Det var först då hon insåg att timmarna på jobbet verkligen hade tickat iväg.

–Där och då gick det upp för mig att det var en månad sedan jag träffade min pojkvän, två månader sedan jag umgicks med mina vänner och flera dagar sedan jag svarat i telefon när min mamma ringde.

Hon säger att det stora problemet var att hon inte fick någon återhämtning. Som ung, ambitiös och ny i branschen la hon all sin lediga tid på research eller planering av kommande vecka. Och så fort hon fick ledigt blev hon sjuk, vilket gjorde att hon så småningom vände sig till sjukvården. Där fick hon göra massor med prover som inte visade någonting. Men när hon berättade om det senaste halvårets fullspäckade schema var läkarens bedömning att det handlade om en utmattningsdepression.

–Jag smällde inte in i väggen som de flesta gör utan jag hann stanna upp innan det blev riktigt så illa. Men jag hade tappat gnistan och humorn och det jag gjorde blev inte lika bra som det brukade bli.

Hur var det att gå till din arbetsgivare och berätta att du var utbränd?
–Det var jättejobbigt för jag ville inte själv tro på det. Jag tänkte att det är äldre som blir utbrända och jag hade ju bara varit yrkesverksam i två-tre år. Jag började undra om det var mig det var fel på – var det jag som var av klent virke? Men sedan insåg jag att jag bara hade arbetat på fel sätt.

Isabel Boltenstern ville inte prata med medierna om sin sjukskrivning, men på sin blogg berättade hon om utbrändheten i ett inlägg som var långt, öppet och ärligt. Hon berättar att hon tänkte till både en och två gånger innan hon publicerade det, eftersom hon var rädd för att ingen skulle vilja anställa någon som varit utbränd. Men samtidigt läste hon om flera andra unga som berättade om liknande erfarenheter och då bestämde hon sig för att om hon kunde hjälpa någon genom att berätta så var det värt det.

Själv beskriver sig Isabel Boltenstern som en sprudlande person som alltid är pigg och glad när hon är bland folk. Det var först när hon kom hem om kvällarna som det smällde till.

–Man orkar inte träffa någon, orkar inte laga mat, orkar inte borsta tänderna. Man sover på soffan – för man orkar inte ta sig till sängen. Jag kände mig helt livlös och väntade bara på nästa arbetsdag.

Men efter några månaders vila kom hon tillbaka till Viasat i januari. Då hade hon varit sjukskriven sedan oktober och kände stor skillnad.

–Jag hade lyckats bygga upp ett självförtroende som inte bara var knutet till jobbet, hittat tillbaka till vänner och hunnit träffa familjen.

Till en början arbetade hon 20 timmar i veckan. Hon berättar att hon kände ett stort stöd från sin arbetsgivare. På hockeyredaktionen hade de en bra dialog. De lyssnade på vad hon ville göra och framförallt vad hon klarade av att göra – och de visade förståelse för när det inte gick. Men det var en omställning för Isabel Boltenstern att lära sig att bryta gamla vanor och faktiskt gå hem när hon jobbat klart sina timmar.

–Men där måste man stanna upp och tänka till; är det värt det? Är det värt att jag stannar några timmar extra och försämrar mitt tillstånd eller är det bättre att gå hem så jag orkar med nästa vecka också?

Hon minns hur hon, när hon började i mediebranschen, slogs av att alla var så flitiga och duktiga. Folk jobbade sena kvällar och sa aldrig nej till jobb. Ingen ville vara den som gick hem först.

–Men det blir en ond cirkel, för alla timmar jag sitter kvar och jobbar övertid kommer redigeraren behöva sitta kvar och jobba övertid.

Hon tror att det handlar om yrkesstolthet och en viss skrytfaktor. Hon beskriver hur hon själv drogs in i det – berättar om när hon bilade hem från Leksand mitt i natten och la upp en bild på Instagram med en bildtext i stil med: "oj oj, vilken lång arbetsdag".

Isabel Boltenstern är tydlig med att arbetsgivaren har ett tungt ansvar för att se sina anställda och fråga hur de mår. Hon säger att de som arbetar med personalfrågor måste veta och förstå hur människor fungerar.

– Det är inte så mycket svårare än att det behövs lite ren och skär medmänsklighet. Sedan jag blev utbränd har jag börjat leta symptomen hos andra och jag ser dem överallt.

Det låter som att det utvecklats ett osunt klimat i mediebranschen – hur bryter man det?
– Jag tror att företagen måste ställa sig frågor som: "Vad har man för syn på sina anställda? Vad har man för motiv? Vad vill man åstadkomma i längden?".

För ett par veckor sedan blev det klart att Isabel Boltenstern lämnar Viasat. Hon säger att det var ett läskigt beslut att fatta, men att hon hade funderat på det under en tid. Hennes kontrakt på Viasat löpte över sommar-OS, men hon bestämde sig för att sluta efter hockeyallsvenskan – något hon tror förvånade många. Men beslutet hade ingenting med den tidigare utbrändheten att göra, utan Isabel Boltenstern kände sig klar på Viasat och nu ser hon fram emot att prova något annat. Hon säger att det var viktigt för henne att sluta på ett snyggt sätt och att hon därför inte hade hört av sig till några företag innan hon sa upp sig.

I framtiden ser hon sig själv kvar i mediebranschen och i Stockholm. Det mesta lutar mot att hon fortsätter med tv, oavsett om det blir framför eller bakom kameran. Hon vill gärna arbeta med sport även fortsättningsvis, men kan också tänka sig att gå mer åt nöjeshållet.

FAKTA/ISABEL BOLTENSTERN
Namn: Isabel Boltenstern
Ålder: 23
Uppväxt: Helsingborg
Bor: Stockholm
Bakgrund: Började som stillbildsfotograf och skribent, fortsatte sedan med att göra YouTube-klipp och blev därefter programledare hos Svenska Spel samtidigt som jobb på Aftonbladet. Gick därefter till Viasat Sport där de senaste två åren tillbringats
Gör: Programledare och sportreporter, just nu arbetssökande
Fritidsintresse: Golf, träning, yoga, fotografi och (lite för mycket) The Sims
Drivkrafter: Att göra min inre 85-åring nöjd
Medievanor: Förutom Nyhetsmorgon varje dag blir det hockeysverige.se, Sportbladet, SPORT-expressen och många timmars klickande på eliteprospects.com

Linnéa Kihlström

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.