Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag29.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

”Jag ringde in och tyckte att de hade dåliga program”

Publicerad: 28 Mars 2013, 12:13

Lotta Bromé

Foto: Linda Myrin

Efter en direktsändning av "P4 Extra" och ett redaktionsmöte får jag träffa Lotta Bromé. För Resumé berättar hon om det direktsända telefonsamtalet som gav henne jobb i radiobranschen som 15 åring, om att följa med gästerna ut på den svaga isen och när hon stekte fläsk med dåvarande statsministern Göran Persson.


Ämnen i artikeln:

Lotta Bromé

Du har vunnit Stora Radiopriset fem gånger i kategorin "Årets mest populära kvinnliga programledare". Varför har just du blivit så folkkär?
– Jag har gjort det jag gör i över 30 år. Det finns en kontinuitet, och jag har hela tiden blivit bekant för det jag har gjort, inte för att jag har synts i vissa sammanhang eller umgåtts med rätt personer, utan det har ju hela tiden varit det jag gör som varit det viktiga för mig. Det tror jag kan hänga ihop. Så länge jag är nyfiken på det jag gör så är jag intressant att lyssna på. Det känns skönt att ha det stödet. Det är likadant nu senast, med Förtroendebarometern, där de hade listat de populäraste mediepersonerna, att jag hamnade i ett sällskap med Janne Josefsson och Leif GW Persson. Det var ju också väldigt roligt, att det finns en publik och att vi har dryga en miljon lyssnare varje dag. Och att så många tycker om att komma till programmet också, oavsett om man är känd eller okänd så har man ett förtroende. Ett förtroende bygger man upp, jag tycker att det är viktigt att inte bryta det genom att tramsa, så jag är ganska noggrann med vilka sammanhang jag är med i och vad jag gör.

Skulle du uppmuntra din dotter att bli journalist?
– Hon växlar så himla mycket i vad hon vill bli. Hon har varit inne på att hon skulle bli busschaufför och sen så skulle hon jobba i nån Konsumbutik och sälja saker. Nu, förra veckan, när vi skulle borsta tänderna på kvällen så sträckte hon plötsligt fram handen som om hon höll i en mikrofon och började intervjua mig. Det är första gången hon har lekt med mig på det sättet, lekt journalistköret liksom. Jag stöttar henne i vad hon än bestämmer sig för att bli, och hoppas att jag kommer kunna uppfostra henne med en bra självkänsla. Så att om hon då väljer att bli journalist, eller om hon då väljer att ställa sig på en scen eller ett yrke där hon syns eller är med i media på det sättet, hoppas jag att hon har grundtryggheten i sig själv, och inte placerar det utanför sig själv. Det blir ju farligt när man sätter för mycket av sin personliga trygghet i sitt yrke, att man bara värderas genom det. Det är sånt som i alla fall jag har fått jobba med under mitt liv.

I början av 2000-talet var du programledare för SVT-sända "Söndagsöppet". Varför har du inte gjort mer tv?
– Efter att jag hade gjort "Söndagsöppet" så gjorde jag ett program som var en lördagsunderhållning, som jag egentligen aldrig trodde på själv, "Experterna" hette det. Jag var inte så jättetänd på att göra det där programmet, men då förklarade dom för mig att man tackar inte nej till att göra en lördagsunderhållning, så det måste du göra. Och gör du det så har du chansen att få en egen talkshow, för det var ju det jag ville göra egentligen liksom. Så sen gjorde jag "Experterna" och det blev ju inte speciellt lyckat, så då lärde man sig ju i alla fall att man ska gå på magkänslan. Och sen så blev jag gravid, medvetet, och ägnade tid åt att vara mamma i två år. Innan dess hade jag blivit tillbakalockad via Radio Stockholm som ville ha mig som morgonprogramvärd, så då gjorde jag det i ett halvår tills jag var så gravid så att det tog överhanden, och sen så började jag jobba med "P4 Extra", och där är vi nu, ett program som passar mig. Det har väl funnits förfrågningar under åren om olika program och så, men efter att ha gjort nått som inte känts rätt i magen så, för mig är det inte viktigt att synas på det sättet. Att göra tv bara för att göra tv. Däremot så, om det kommer ett kul förslag så är det klart att jag skulle tycka det va spännande.

Du började göra radio när du var 15 år. Hur kom det sig?
– Jag började göra radio lokalt när jag var 15 år. Jag ringde in och tyckte att de hade dåliga program och erbjöd mig själv istället. Då sa de "kom upp", och då gjorde jag det. Jag gjorde ett program och sen fick jag göra mer, och sen hade jag ett ungdomsprogram en gång i veckan. Och sen alla loven hade jag program som jag körde.

Du har också varit julvärd i SVT. Vilka tankar cirkulerade i huvudet när du fick förfrågan?
– Har ni frågat rätt person? Är det inte Kattis Ahlström ni ska fråga eller Anders Lundin? Det var mina två första frågor, och då sa dom "nej, det är dig vi vill ha". Och då sa jag att jag måste kolla hemma om det fungerar att jag är borta på en jul. När jag förstått att det var mig dom ville ha  tänkte jag inte så mycket mer på det, utan det var mest en hederssak. Jag tyckte det var stort. Ställer man för mycket frågor, då är det inte rätt att göra det. Jag skulle gärna göra om det, jag tyckte väldigt mycket om att vara julvärd.

Efter att komiker i programmet "Grillad" påstått att du var kriminell valde du att anmäla det till Granskningsnämnden. Hur kom du fram till det beslutet?
– Jag hade blivit tillfrågad att vara med i det programmet som gäst, och va en av dom som blev grillade. Och jag tackade nej och sa att jag har ingen lust, för jag tror inte på ett program där man är elak mot folk, så som man va på det sättet. Sen så skulle jag åka på semester och då visste jag att Carl Jan Granqvist va tillfrågad om att va med i det programmet, och då sa jag till honom att inte va med där, "för du är precis som jag, du är för känslig. De kommer hålla på att skämta om dig, om ditt sätt att vara, hur du lever", men jag har för mig att han tackade ja till det i alla fall. Och när jag kom hem då, så hade jag läst nån artikel på planet där det stod att han och andra uttalade sig och sa att det var fruktansvärt att vara med och så vidare. Och så va det fredagskväll och jag hade precis kommit hem och så satte jag på tv:n, och så drog det igång och så står dom och skämtar om knark, och dom står och pratar om misshandel, och nämner då två radiopersoner. När skämtet kommer, och skämtet är "man undrar bara hur länge Lotta Bromé ska få hålla på", och dom syftar på knarket och misshandeln, då kände jag bara, "men jag har ju sagt att jag inte vill va med. Är det vad som händer då? För att jag inte vill vara med så står dom och är elaka och antyder nånting?" Jag snedtände. Jag hade varit på semester och sagt att jag inte ville vara med i det sammanhanget. Jag tyckte inte det va roligt. Det är inte min typ av humor. Sen blev det ju stort i och med att jag har jobbat på SVT och anmälde ett av deras program. Men det har jag ju friheten att göra, precis som alla andra.

Du är van att göra direktsändningar, som P4 Extra. Hur förbereder du dig inför det, jämfört med förinspelade sändningar?
– Det är absolut två helt olika saker. Är det direktsändning så är det ju mycket snabbare och det är mycket mera tv på ett sätt. Du har kortare tid på dig som du ska prestera nånting på, och det ska helst inte gå fel. Vissa saker bandar jag ju, om det är känsliga saker, för att inte utsätta de jag intervjuar för stress.

Är direktsändningar något du känner att du kan få en kick av att göra?
– Absolut, jag tycker det är jätteskönt att göra direktsändningar. Hur blyg och skygg jag än är så tycker jag om det. Det finns en nerv som jag tycker väldigt mycket om och som passar mig.

Hur hanterar du nervösa gäster i studion, för de direktsänds ju också?
– Jag är väl ganska lugn som person, vilket nog smittar av sig. Jag är ganska mån om att få ha den studion som vi har nu. Det finns ju också studios på väg in i Radiohuset, och där hade de något önskemål för några år sen om att jag skulle flytta ut där så att folk kunde titta på mig när jag sände. Då va jag lite emot det för jag kände att då blir det som att sitta i ett skyltfönster. För att kunna behålla den här närheten till de jag pratar med är det ganska skönt att ha den här klassiska radiostudion, som ha funnits sen radions början. Det blir som en liten oas, där kan vi sitta själva liksom, och i bästa fall glömma bort att det är så många som lyssnar.

Dina intervjuer har ofta ett öppenhjärtligt innehåll med seriös ton. Hur får du till den kombinationen?
– Jag har inget ont uppsåt i det jag gör, oavsett vem jag intervjuar. Jag är inte ute efter att sätta dit nån människa. Jag kan ställa tuffa frågor till en politiker, men kanske inte i just om han är dagens gäst, för då handlar det mer om att försöka se bortom den här ytan och de politiska besluten och se vem den här människan är. Sen kan jag ju ha olika åsikter om mina gäster, men jag försöker väl ändå förstå den jag pratar med, var han eller hon kommer ifrån. Om jag själv har varit med om något liknande i mitt liv så kan jag bjuda på det.

Hur ser du på journalistik där frågor av kontroversiell karaktär "lindas in"?
– Det är ju en balansgång det där. För det handlar ju också om att man bygger ett förtroende med den man intervjuar. Det är inte alls säkert att det är rätt att ställa en fråga rakt på, utan man kanske först måste visa att "jag följer med dig ut på den här svaga isen". Det är alltid en avvägning hur man ska göra.

Du har också intervjuat Fredrik Reinfeldt 2010, även där en intervju med väldigt raka frågor. Hur har du blivit så modig?
– Jag tänker inte i dom termerna. När jag började med radio, och ringde upp en radiostation i direktsändning så ville jag göra något annat än att gnälla, och erbjöd min hjälp istället, så tyckte folk att det var kaxigt gjort. Men det bara kändes rätt att göra det, samma sak när det gällde förfrågan jag fick om att vara julvärd.

Hur personlig är det ok att bli i en intervju med en statsminister?
– När jag jobbade med Söndagsöppet gjorde jag och Carl Jan Granqvist ett inslag som skulle handla om 50-talet, då var faktiskt dåvarande statsministern Göran Persson med, där jag bland annat steker fläsk med honom i en 50-talslägenhet. Den intervjun brukar ibland användas när de ska visa ett klipp från tv för att visa exempel på när journalister kommer för nära politiker. Det kan väl va kul med honom i en gammal socialdemokratisk miljö och så äter vi fläsk och gör en intervju med honom, tänkte vi. Jag tycker inte att man kan bli för personlig, nej det tycker jag inte. Däremot måste man ju ta hänsyn till i vilket sammanhang man intervjuar en människa.

Du har ju varit på turné med Diggiloo. Ni såg ut att ha väldigt kul uppe på scen i "Allsång på Skansen" till exempel. Hur kom det sig att du blev en del av det gänget?
Lasse Holm ringde och frågade en dag när jag va på väg till jobbet. Han frågade vad jag skulle säga om att åka med på deras sommarturné. Jag trodde först att det var ett skämt och undrade "hur tänkte du nu?", men han hade läst på lite och visste att jag skrivit låtar till Shirley Clamp och varit med i ett popband. Jag funderade på det där några dagar och pratade med min chef och min familj och fick stöd från dom. Det va en rolig utmaning. Jag tyckte det var jätteroligt. Det va skönt att bryta av och göra nånting helt annat.

Linda Myrin

Ämnen i artikeln:

Lotta Bromé

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.