Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Helgintervjuer

”Jag vore glad om Aftonbladet slutade felcitera mig”

Publicerad: 14 december 2012, 16:18

Annika Lantz.

Foto: Blanca Sjöstedt.

Hon är Sveriges Radios okrönta drottning. Annika Lantz kan ha sagt mer i radio än vad många sagt i hela sina liv. Nu håller hon på med sin första roman och för Resumé berättar hon om boken, humorbranschen och hur SR bjöd upp till fest på 90-talet.


Ämnen i artikeln:

Annika LantzHelgintervjun

Vi ses på Sturekatten, ett av Stockholms äldsta caféer. Där serveras fina bakverk i en miljö som påminner om Hogwarts och ett ålderdomshem på samma gång. Annika Lantz har redan tagit plats i en tjusig liten soffa när jag kommer dit.  

Berätta om din nya bok.
– Den kommer ut nästa år. Jag hoppas på att den ska komma till bokmässan men min förläggare menar att det är omöjligt. Jag vet knappt vad jag ska säga om den, det är en historia med början och ett slut. En fiktiv roman som är satirisk. Men jag kan avslöja att det händer någonting i boken som kan komma att förändra hur vi ser på hela jämställdhetsutvecklingen.  

Det var inte dåligt, hur föddes idén?
– När vi var på vårt sommarställe såg min man en bok med en väldigt bra titel.  "Gud vilken bra titel", tänkte vi och sedan visade det sig vara en vanlig deckare. Man får inte schabbla bort en sådan titel, så vi började diskutera vad boken egentligen borde handlat om. Där började det här projektet som nu verkar ha pågått i en evighet.  

Annika Lantz berättar att skrivandet har gått i etapper men att hon börjar se en ände på det nu. Boken har tagit form och just nu håller hon på att stryka det som inte ska vara med. Hon säger att anledningen till att det går långsamt är att hon hela tiden läser och läser och sedan ändrar hon något och då måste det ändras på massa andra ställen också. Det blir en dominoeffekt.  
– Jag började med att skriva om de olika personerna som jag fick upp i huvudet, det var karaktärerna som sattes först. Jag har använt material från intervjuer jag har gjort och situationer jag upplevt. I boken finns det konkreta citat från makthavare och politiker, det står inte deras namn utsatt bara. Det är intressant att deras citat passar så bra in i ett satiriskt sammanhang, då kan man ju ifrågasätta om det faktiskt är satir. Det är fascinerade hur väl folks uttalanden passar in i en helt sjuk kontext.

Har du vågat spekulera i mottagandet av boken?
– Min förläggare säger att jag inte behöver vara rädd för att någon ska missa poängen. Så jag är lite rädd för att skriva någon på näsan, men det kanske jag gör ändå. Även om jag försöker ge flera olika vinklar. Min man tycker att boken mer och mer börjar likna en mediekritik men det håller jag inte med om.  

Annika Lantz började sin radiokarriär på Sveriges Radio 1994. Först jobbade hon på Radio Stockholm men gick sedan över till P3. Där profilerade hon sig starkt genom att leda "Morgonpasset i P3". På senare tid har hon även sänt program i P1 och P4.

Vad är de största förändringarna som skett på SR sedan 90-talet?
– Egentligen har det inte hänt så mycket, vi har inga fasta telefoner längre. Med tanke på att organisationen är så stor så tar det tid att förändra saker. Mycket har digitaliserats såklart! I början satt vi och klippte i stora rullband och satte små tejpbitar. Det var som stora kakor, jag minns hur bra det gick att öppna öl med dem. Och man fick röka på rummen, det känns helt otroligt! Det har skett jättemycket förändringar märker jag nu. Idag går det så snabbt i de här klipp-programmen.

Det låter kul, hur har du förändrats i radion under de här åren?
– Jag tror att det var när jag fick barn som det skedde en viss förändring. Förut sa jag lite vad som helst. Nu är jag inte lika självutlämnande utan pratar hellre om andra. Fast jag tycker att det är ganska kul att prata om mig själv, jag utgår ifrån att alla är ganska lika. När jag var yngre var jag tuffare även om jag ville att det jag sa skulle landa rätt, såklart. Elaka saker kan vara väldigt roliga men jag säger inte så mycket sådant längre.

Annika Lantz förklarar att hon tonat ner på grund av hon själv blivit känsligare, inte för att undvika uppståndelse.
– Jag kan inte ens se läskiga filmer längre, jag har blivit känsligare för allt möjligt, det slår liksom från alla håll, säger hon.

Vilka av dina mediala uttalanden har skapat mest rabalder?
– Jag har inte varit med om något mediedrev eller så men när jag skrev en artikel i Bang så reagerade Aftonbladet och det blev en del skriverier. Jag skrev om kvinnor och humor, eller var det bara kvinnor? Eller handlade den egentligen bara om män? Nej, den handlade om alla. Hur som helst så var det uppenbarligen provocerade.

Tidningarna vinklade det som att Annika Lantz artikel enbart handlade om hennes medverkan i "Parlamentet" och utelämnade genusanalysen på humorbranschen. Aftonbladet skrev att hon rasade mot programmet och så det blev den allmänna uppfattningen.
– Problemet är att många läser Aftonbladet men inte Bang. Om folk hade läst min artikel skulle de kanske få en annan uppfattning. Jag är fortfarande nöjd med den texten. Jag tänkte faktiskt till när jag skrev den och tycker att det blev både balanserat och nyanserat. Dessutom beskriver jag något som är självupplevt.

Har din humor påverkats av den grabbiga humorscenen?
– Ja absolut. Det fanns inte särskilt mycket att välja på när jag var liten, det var i stort sätt bara män som höll på med humor på tv. Men jag har aldrig orkat ta tag i det där med kvinnlig och manlig humor. Jag har begripit med tiden att kvinnor tycker män och kvinnor är roliga medan män bara skrattar åt andra män. Det verkar som att de inte kan sätta sig in i våra svagheter medan vi kan sätta oss in i deras. Men de yngre männen är lite bättre. Jag ville länge vara en av grabbarna utan att egentligen veta om det. Men nu är jag ju trots allt 44, och att vara en av gubbarna känns inte lika attraktivt.  

Vad anser du vara mediebranschens baksida?
– Det finns så mycket skitrapportering, jag vet att man inte måste ta del av den men ibland känns det som att man inte har något val. Det finns en övertro på folks intresse av skitsaker. Dessutom är det mycket av det som skrivs som inte är sant. Jag vore glad om Aftonbladet slutade felcitera mig. Det händer i varenda jävla intervju de har gjort med mig.

Blanca Sjöstedt

Ämnen i artikeln:

Annika LantzHelgintervjun

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.