Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag31.05.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

Jobbet hjälpte byråledaren tillbaka efter dotterns död

Publicerad: 11 November 2016, 14:44

Blinks grundare Richard Kylberg berättar om sin och familjens svåra resa.

Foto: Andreas Elgstrand

Förra året tvingades Richard Kylberg begrava sin 13-åriga dotter. I en öppenhjärtig intervju berättar han om den svåra tiden och hur jobbet med den egna byrån Blink blev en väg tillbaka till livet.


Ämnen i artikeln:

Blink#baramänniska

Mitt i ett kundmöte ringer det i Richard Kylbergs telefon. Det är hustrun Catrin. Med rösten full av gråt berättar hon att dottern Leias hjärntumör har kommit tillbaka efter fyra års frånvaro.
– Då visste jag att det antagligen var kört, säger han.

Mardrömmen hade börjat redan när Leia var fyra år gammal.
– Vi märkte att hon fick ont i huvudet och kräktes. Catrin och jag sa till varandra att "vi måste utesluta att det är en hjärntumör". Så jag åkte in med Leia till akuten, men läkaren sa att det inte var någon fara. Då stod vi på oss och sa att vi inte tänkte åka därifrån förrän vi gjort en magnetröntgen.
– Till slut gav hon sig, och vi fick göra en MR. Sedan fick vi inte åka därifrån.

Leia opererades och fick gå igenom en påfrestande cellgiftsbehandling. Men åtgärderna gav effekt. Cancern motades bort och hon blev symptomfri. Livet återgick så småningom till sin vanliga lunk. Fram tills den där dagen när onkologen på Astrid Lindgrens barnsjukhus hörde av sig med det nattsvarta beskedet. Läkaren hade tidigare berättat att dotterns enda chans var att tumören höll sig borta. Kommer den tillbaka igen var det ingen som klarat det.
– Hoppet försvinner ju aldrig, men jag förstod hur dåliga oddsen var, säger Richard Kylberg.

Det måste vara det värsta besked man kan få?
– Ja, jag kan inte komma på något värre. Det går inte att fantisera om hur det känns, och jag skulle aldrig begära att någon annan skulle förstå.

Men istället för att gå under av sorg valde familjen en annan väg.
– Vi bestämde oss för att allt inte skulle handla om Leias sjukdom. Vi var skyldiga henne och våra tvillingar det. Alla ställs inför svårigheter i livet. Hur du hanterar dem formar vem du är. Vissa gör problemen till en del av deras identitet medan allt rasar runt omkring dem. Vi ville inte det, så vi flyttade ut ur sjukdomsbubblan och in i något annat.

Tillsammans köpte de ett hus i Visby där de öppnade en liten butik. Familjeföretaget Idyllien blev en sammanhållande och positiv kraft där alla döttrarna hjälpte till under sommarmånaderna. För Richard Kylbergs egen del spelade den egna designbyrån Blink en väldigt central roll. Jobbet blev det nödvändiga andningshålet som krävdes för att orka fortsätta kämpa.
– Jag kunde gå på högdosbehandling med Leia iklädd en blå rymddräkt. Sedan tog jag av mig den och gick till jobbet. Det var förstås fruktansvärt tungt. Men efter en stund kunde jag glömma rymddräkten för en stund tack vare uppdragen och kollegorna. Det var jätteviktigt för mig, säger han.

Vi sitter i ett konferensrum i byråns pittoreska lokaler på Gamla Brogatan i Stockholm. Richard Kylbergs röst stockar sig. Att berätta om åren av sorg och förtvivlan är svårt. Samtidigt går det inte att skilja mellan det tuffa på hemmaplan och det glädjefyllda på arbetsplatsen.

Under de tio år som Blink funnits har i stort sett alla präglats av dotterns sjukdom. När tumören upptäcktes hade verksamheten bara varit igång i ett halvår.
– Stundtals har det varit otroligt tungt. Det har gråtits många gånger på jobbet. Alla som jobbar här har känt till läget. Och det har inte gått att dölja. På något sätt har det blivit en del av Blinks kultur eftersom det skapar en nakenhet inför varandra, säger han.

På vilket sätt?
– När det finns en sådan nakenhet och sorg känner du också en stor närhet och glädje. Vi har blivit som en familj. Det finns inget bra med cancer. Jag önskar inte ens min värsta fiende att få uppleva det. Men man lär sig att förstå vad som är viktigt att ta vara på i livet.

Våren 2015 somnade Leia in för gott, åtta år efter att hjärntumören först upptäcktes. Familjen begravde henne på Gotland där hon spenderat de sista somrarna i livet. Trots den ofattbara smärtan fanns det också hopp.
– Det kändes som att ha överlevt en flygplanskrasch. Man står där med vrakdelar runt omkring sig och upptäcker att man fortfarande är hel. Det är också en märklig lättnad. Du vet att det inte finns något mer att göra åt saken. Och vi hade gjort allt.

Richard Kylberg är uppväxt i en läkarfamilj, men både han och hans bror sökte sig till designvärlden (brodern Oscar Kylberg driver bolag ihop med prins Carl Philip). Efter studierna på Konstfack startade han så småningom webbyrån Beedo i slutet på 1990-talet.

När Sverige drabbades av it-feber strax innan millenieskiftet valde Richard Kylberg att hoppa på tåget för att pröva lyckan. Han och kompanjonen Magnus Leijonborg hade skissat upp en virtuell värld där människor kunde skapa användare och chatta med varandra. Ur byrån föddes sajten Dobedo och plötsligt strömmade pengarna in. Bland annat från Wallenbergarnas maktbolag Investor och Sony.
– Jag har gått världens dyraste och bästa managementutbildning. På två år brände vi 100 miljoner i riskkapital, säger Richard Kylberg i dag.

Expansionen till England och Tyskland gick snabbt. Som mest hade Dobedo 55 anställda på tre kontor. Och visst finns det likheter mellan idéerna som föddes då och vår tids miljardbolag Facebook. Men år 2001 var varken publiken eller tekniken tillräckligt utvecklad. När bubblan sprack köptes ett konkursfärdigt Dobedo upp av bolaget Euro 909. Richard Kylberg fick gå på dagen.
– Flera gånger var vi nära konkurs. Det lärde mig att som entreprenör måste du se till att ha lönsamhet. Annars är det till slut någon annan som bestämmer. Det har påverkat mig i jobbet med Blink. Jag bestämde mig för att aldrig hamna i samma situation igen.

Hur var de åren?
– De var fantastiska. Man lär sig väldigt mycket. Samtidigt blir du ödmjuk inför att det tar lång tid att bygga riktigt bra företag.

Har du grämt dig över att du inte sålde tidigare?
– Vi hade kanske kunnat sälja tidigare. Vi hade en köpare som ville in, men en annan ägare sa nej eftersom de inte skulle tjäna tillräckligt med pengar på den affären. Samtidigt är det svårt att spekulera i vad som hade kunnat gå annorlunda.

Bränd efter att ha tvingats bort från sin egen skapelse testade Richard Kylberg vingarna i reklambranschen. Men efter två år på Grey bestämde han sig för att återigen försöka starta något nytt. Den här gången i form av designbyrån Blink. Nu tänkte han inte göra om misstagen från dotcom-äventyret. Som en direkt konsekvens av erfarenheterna har Blink varit lönsamt varje kvartal sedan starten.
– Jag brukar säga att vi skjuter katastrofen framför oss ett tag till. Så är det att driva byrå, säger han.
– Vissa drivs av att lyckas. Jag avundas dem. Tyvärr drivs jag av att inte misslyckas. Det hade varit roligare att kunna fira segrarna, istället för att hela tiden tänka på att något kan gå fel. Tittar man på siffrorna ser det ut som att det har gått bra hela tiden, men så har det inte känts för mig.

Att driva företag är en osäker tillvaro. Hur kom det sig att du blev entreprenör med tanke på din rädsla att misslyckas?
– Jag missunnar ingen att ha eget företag, men det passar långt ifrån alla. Visst finns det risker, men det finns det även med att vara anställd. På ett sätt har du mer kontroll över din situation som företagare eftersom du sitter på informationen och kan påverka ditt öde.

Trygghet och stabilitet har varit Blinks melodi under årens lopp. Men i det senaste bokslutet för det brutna räkenskapsåret 2015/2016 hände något. Samtidigt som Richard Kylberg bearbetade sin dotters död fördubblades omsättningen till 30 miljoner kronor, och vinsten femdubblades till 10 miljoner kronor. Förklaringen är att byrån har lyckats slå igenom globalt med stora designprojekt i länder som USA, Storbritannien, Holland, Tjeckien och Dubai. Bland dessa kan nämnas omgörningar av livsmedelskedjorna BFresh och Albert Heijn XL.

Del av Blinks koncept för BFresh i USA.

Ambitionen att jobba mer internationellt föddes efter ett telefonsamtal för några år sedan.
– I början trodde jag att det var någon polare som ringde och skojade om att de var från Marks & Spencer. Men sedan var det fler som hörde av sig. Det gav en aha-upplevelse för mig. Dels att vi är en skandinavisk designbyrå som uppenbarligen gör något som efterfrågas, dels att det råder en global sno-och-dela-kultur bland stora företag. Vi blev upplockade i en trendrapport som sedan ledde till flera internationella jobb, säger Richard Kylberg.

På senare tid arbetar Blink till exempel med ett flygbolag i Mexiko. I konferensrummet där vi sitter och pratar sitter en stor tv på väggen. Här brukar de sitta och ha Skypemöten med sina uppdragsgivare från olika länder.
– Vi har 7000 kontakter i en databas som vi utvecklar och bearbetar på olika sätt. Det är som ett avancerat crm-system, eller ett slags detektivarbete. Vi kartlägger sektorer på olika marknader där vi försöker hitta relevanta kunder, förklarar han.
– Jag undrar varför inte fler tänker smalt och globalt. Vi är på väg in i en global hyperkonkurrens som kommer att drabba svenska kommunikationsbyråer.

Kommer du någon gång att sälja byrån?
– Någon gång i framtiden kanske Blink är en del av ett internationellt sammanhang. Men jag har ingen vilja att dra mig tillbaka och bli konstfotograf. This is it. Jag gillar att jobba med det här.

Hur har det tragiska som du tvingats gå igenom påverkat dig som person?
– Att inte skjuta upp lyckan utan ta den när den kommer. Och att livet är för kort för att jobba med saker och personer som tar energi. Jag jobbar med kunder och kollegor där jag får energi. Att jag bestämde mig för det har förändrat mig i grunden.

Det tidigare så plågade ansiktsuttrycket spricker nu upp i ett stort leende.
– Jag känner inga skuldkänslor över att jag har känner mig glad. Det tror jag är vanligt annars – att man inte riktigt tillåter sig själv det. När Leia levde kunde jag aldrig känna riktig glädje för jag visste att det kunde sluta illa. Men nu kan inget värre hända, och det skänker en slags lättnad.

Richard Kylberg om...

...att våga ta hjälp:
"Vi har tagit hjälp av alla möjliga. Både psykologer och kuratorer, men också vänner och grannar. Det kunde vara någon som kom över och frågade om vi behövde hjälp. De kanske trodde att jag skulle svara nej, men istället sa jag "ja, jag behöver hjälp med att klippa vårt gräs".

...lycka:
"När jag tänker tillbaka på de här åren känner jag ändå lycka. Det beror på att lycka inte har något med de yttre omständigheterna att göra. Det handlar om den tillfälliga sinnesförflyttningen från det ena till det andra. Det handlar om att greppa tag om lyckan och springa med den, för den kommer ändå inte att vara för evigt".

...att välja den kreativa vägen:
"Jag gick ekonomlinjen innan jag började på Konstfack. Det var ett utslag av min feghet. Jag ville egentligen gå den konstnärliga vägen men vågade inte riktigt först. När jag sedan började på Konstfack var det en otrolig befrielse. Men i efterhand fick jag höra att de kallade mig för yuppien första året".

FAKTA/Richard Kylberg
Ålder: 51 år
Familj: Frun Catrin, tvillingarna Elise och Elinor samt Leia i våra hjärtan
Uppvuxen: Karlstad
Bor: Lärkstan, Stockholms innerstad.
Tjänar: 654 000 kronor, förvärvsinkomst 2015.
Utbildning: Konstfack, Masterutbildning i design
Karriär i korthet: Entreprenör med egna kreativa verksamheter. Driver designbyrån BLINK, samt butikskonceptet Idyllien med frun Catrin. Tidigare dot-com företaget Dobedo och digitala byrån Beedo (Årets byrå 1999). Däremellan anställd på reklambyrå. Skrivit pekbok för vuxna: "bygga varumärken – hur svårt kan det vara"
Gör på fritiden: Drar ingen direkt gräns mellan arbete och fritid. Tränar nästan varje morgon innan jobbet. Somrarna tillbringas i Visby där jag arbetar som vaktmästare i vår butik Idyllien, går runt i blåställ och åker med tomkartonger till återvinningen. Är landskapsfotograf och håller på med en bok om Gotland.
Senaste film: Florence Foster Jenkins
Lästips: "The Craftsman" av Richard Sennet
Medievanor: Äger ingen tv, linjär-tv är en tidstjuv. Tittar dock gärna på streamad kvalitetsfilm och serier tillsammans med min fru. Vi lyssnar även mycket på poddar. Tidningar varje morgon: DN, SvD, DI, Gotlands Allehanda.
Oanad talang: Bra på att fiska, tog bronsmedalj i SM i mete när jag var 16 år.
Motto: "Hur svårt kan det vara?"

Fredrik Thambert

Ämnen i artikeln:

Blink#baramänniska

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.