Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag22.02.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

Kastades in i sändning efter terrorattacken – så klarade hon det

Publicerad: 20 November 2015, 14:00

Cecilia Benedelle maratonsände efter terrorattacken i Paris.

Foto: Julia Lundin

Aftonbladets programledare Cecilia Benedelle rapporterade natten lång om terrordåden i Paris – utan vidare manus eller research. För Resumé berättar hon om känslorna, drivet och sin orädda sida.


Ämnen i artikeln:

Aftonbladet TVAftonbladetHelgintervjunLive-tv

Förra fredagen förändrades världen. Sju terrorister spred då skräck i Paris genom sina fruktansvärda terrordåd. Cecilia Benedelle hade gått av fredagspasset och låg hemma och sov i sin säng. Programledarna arbetar tio timmars-skift och är sedan lediga flera dagar i streck. När hon under fredagkvällen ringdes in var det ingen tvekan.

– Det är fullt pådrag på redaktionen när man börjar förstå att det här är inget falsklarm. Då hämtar man kavajen, ställer sig i sändning, och följer nyheten från dess att den kommer in tills att det inte finns så mycket mer att rapportera om.

Hur påläst är du i sändning?
– Vi ska upp så fort som möjligt. I början kan det handla mycket om obekräftade uppgifter. Då berättar jag vilken tidning som säger vad till exempel. Vi har livebilder att visa på en stor polisiär närvaro. Jag har inget manus, men arbetar oftast med en mindmap. Jag skriver Paris i mitten, sen har man kanske tre uppgifter. ”Det hörs en smäll, lokal media säger det här” och så vidare. Jag får hela tiden lagra informationen i huvudet och prata medan jag mottar den. I fredags hade jag också Simon Krona som fångade upp vad som händer i sociala medier.

Cecilia Benedelle sände från klockan 23 till 04. Det finns knappt tid för toapauser.
– Det som är så fascinerande med det här mediehuset är att alla som jobbar här brinner för att rapportera. Många av de som inte jobbade skiftet vid terrorattacken började ringa och höra om vi behövde hjälp med något. Vi behövde inte fråga ”snälla, kan du jobba” utan vi hörde istället ”jag sitter ändå och följer detta, vad kan jag hjälpa till med?”. Mentaliteten är sådan.

dsfgdg

Nyhetskonsumtionen förändras i rasande fart. Detta märks inte minst på kritiken SVT och SR fick motta efter Paris-attacken.

– De var sega på bollen. De kanske vill invänta så att det blir kvalitativt. Men vi tänker annorlunda. När folk får reda på information i sociala medier och det kommer en flash från Aftonbladet – då vill folk gå in och läsa. Människor vill höra vad som sägs på plats. Där fyller vi ett behov vilket också märks på våra tittarsiffror.

Hur känns det att rapportera om så hemska händelser som terrordådet i Paris?
– Ibland slår det en. Jag tillåter mig att vara lite personlig i mitt tilltal. Jag kan trycka på att det är en fruktansvärd katastrof som har inträffat – för det är det. När vi fick de första bilderna på dödade personer i Paris så satt Simon och jag och stirrade. Då sa vi bara ”vi saknar ord, ni ser själva vad det är som händer”. Ofta blir man som mest berörd när man går av sitt skift och tillåter alla tankar att komma. När jag står i rutan är jag så fokuserad på att hålla tungan rätt i mun.

Kan du slappna av när du är ledig då?
– Jag är då noga med att inte följa varenda sändning vi har. Jag måste ha distans till vad som händer annars orkar man ju inte. Då jag rapporterar om mycket svart, så är det skönt med lättsamma nyheter när jag är ledig.

fsdfsd

Du måste ju vara riktigt allmänbildad?
– Jo, det blir man. Många frågar mig om senaste nytt när jag är ledig. Jag kanske hellre vill prata om modetrender.

Något vi har diskuterat på redaktionen är era upprepningar. Hur många upprepningar klarar tittarna höra innan de lessnar?
– Det är en diskussion vi också har. När vi kör långa sändningar kan det upplevas som att vi bara står och trampar vatten, men vi vet att vi har tittare som hela tiden kommer in och vill ha den senaste informationen. Tittarbeteendet säger att man är inne en halvtimma då och då, inte timtal.

Storleken på Aftonbladets tv-redaktion på sjunde våningen i Schibstedhuset är ett bevis på hur viktigt tv är och kommer vara för kvällstidningen i framtiden. Du känner säkert igen Cecilia Benedelle i programledarrollen. Alltid redo, säker och pratsam. Benedelles bakgrund vittnar om hennes orädda jag.

Cecilia Benedelle växte upp i småländska Vetlanda.
– Denna håla (skratt). Nämen, det var bra. Jag hade en väldigt trygg Bullerbyn-uppväxt i Småland. Stor familj och full rulle hela tiden.

Hon gick samhällslinje med kulturinriktning på gymnasiet för att sedan flytta till Stockholm och plugga journalistik på Kaggeholms folkhögskola.

– Jag är väldigt nyfiken på människor och världen. Jag kände att journalistik var min grej. Att prata har jag alltid gillat. Det kände nog mina föräldrar också – det här med att prata det kan hon. Tv blev därför självklart.

Men Cecilia Benedelle kände sig inte riktigt redo för att börja arbeta som journalist – hon ville ut och se världen.

– Mina föräldrar var väldigt engagerade i biståndsfrågor. Jag ville inte vara fast i Stockholm. Så när vi hade tv-praktik åkte jag till Khartoum i Sudan i några månader.

Varför just Sudan?
– Många som går folkhögskola är ju lite äldre och kanske hunnit göra lite mer i sin yrkeskarriär. Men jag var helt färsk, så det var min lärare som kläckte idén om att göra något helt annat. Läraren hade kontakt med amerikaner som jobbade i ett produktionsbolag som heter Sudmedia. Jag ringde till pappa: ”Pappa, jag tror att jag ska till Sudan”, han sa: ”alltså vi skickar bistånd till alla länder utom Afghanistan och Sudan, tror du att jag ska skicka min dotter till Sudan?” Det var krig i landet samtidigt som jag var där.

Cecilia Benedelle gjorde emellertid två resor till Sudan, med avbrott för en praktikperiod på en kvällstidning i Sverige. Hon berättar att resorna förändrade henne.

– Första gången gjorde vi musikvideos om hiv och aids till olika stammar. Andra gången jag var där gjorde vi informationsfilmer om kvinnlig könsstympning. Det var otroligt tufft. Det var mycket som hände i mig då. Man är runt 20 år och lägger pusslet till vad man vill göra med sin journalistik.

Men det blev inte raka vägen in till journalistiken. Hon backpackade först ensam genom bland annat Indien, arbetade som guide i öknen i Tunisien och Egypten och på floden Nilen i Egypten träffade hon sin man.

– Jag hade bott i en resväska i flera år. Vi åkte hem till Sverige och jag började jobba i ett integrationsprojekt för araber i Örebro. Sedan kom längtan efter att omsätta journalistiken på något sätt. Journalistiken var grunden till varför jag gett mig ut i allt detta.

Cecilia Benedelle började arbeta som reporter på TV4 i Örebro. När hon var 26 gick flytten till Stockholm igen, där hon värvades av Aftonbladet. Här har hon kört live-tv sedan bygget av studion vintern 2013.
– Jag hann tänka att Aftonbladet kommer ju tycka att jag har världens konstigaste CV. Men de tyckte det var spännande att jag gått min egen väg och att jag hade något att bidra med. Idag möter jag världen via kameralinsen genom alla bilder som kommer in.

gdgf

När jag ser dig i rutan så känns du så himla orädd?
– Så är det. Jag drivs av en otrolig nyfikenhet. Vi har ingen prompter, inget manus. Ofta när vi börjar sända live vet vi inte vart det kommer sluta. Man får bara köra.

Upplever du att du blivit en offentlig person?
– Mina kompisar frågar alltid ”känner folk igen dig på stan nu?”. Så är det inte. Däremot tror jag att folk känner igen min röst! Min teori är att folk sitter och lyssnar på sändningarna i bakgrunden på jobbet. På tunnelbanan kan de också sitta och titta på klipp i mobilen och känna igen mig.

Har du byggt ett eget varumärke?
– Jag vet att man ska göra det i mediebranschen, men jag är nog väldigt dålig här. Mitt mål med journalistiken är inte att bli känd för kändisskapets skull. Men det är klart att man ska vara mån om plattformen man fått. Men jag behöver inte bygga upp ett Twitterkonto med flera tusen följare så alla vet vem jag är. Jag har kanske 200 följare på Twitter.

Är du utsatt för näthat?
– Folk har alltid åsikter när man syns och hörs. Googla mitt namn – det finns troll överallt. Sen finns det många som tycker om vad jag gör. Branschkollegor är jättebra på att höra av sig med tummen upp.

Var är du om fem år?
– Jag tycker att jag har hittat hem i programledarrollen och liveformatet. Jag brinner mycket för utrikesfrågor och framförallt Mellanöstern. Så kanske någon variant åt det hållet, säger Cecilia Benedelle.

FAKTA/Cecilia Benedelle
Ålder: 30
Uppväxt: Vetlanda
Bor: Midsommarkransen
Familj: Stor familj i Småland, gift med Johannes
Karriär: Ving, Communicare, frilans, TV4, Aftonbladet
Utbildning: Samhälle-kultur gymnasiet och Kaggeholms folkhögskola
Intressen: Resa, träffa folk, fika
Bästa bok: Åh! Jag är en allätare.
Senast sedda film/dokumentär: Jag är dokumentärknarkare. Att komma inpå skinnet på folk – love it. Sist såg jag Christianias barn. ”Men gud vilken tråkig människa jag är, läser böcker och ser dokumentärer, nej jag gör massa kul. Man borde ju säga något i stil med att man hoppar fallskärm på fritiden..”
Motto: ”Händer det inget så händ själv”
Medievanor: När jag jobbar är det kvällstidningar, morgontidningar, tv-kanaler, sociala medier, internationell press med mera. Vid ledighet följer jag Aftonbladet och Expressen på nätet.
Förebild: Det var Oprah Winfrey som gjorde att jag först intresserade mig för journalistiken. Nu kanske det inte är på samma sätt, men just då var hon mäktig.

Julia Lundin

Redaktör Resumé Insikt

julia.lundin@resume.se

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.