Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Helgintervjuer

"Lidande, krigsbilder och död hör till yrket"

Publicerad: 28 november 2015, 14:50

Joakim Medin.

Foto: Privat.

Som självvald frilansjournalist får han större möjligheter till fördjupning och längre resor. I Resumés helgintervju berättar Joakim Medin om sina resor till krigets Syrien, sitt bokprojekt och om varför han ser det som ett personligt kall att föreläsa så mycket som möjligt.


Ämnen i artikeln:

Syrien

Den 21 februari blev Joakim Medin rubrikstoff på många av Sveriges nyhetssajter. Inte på grund av hans egna förklarande texter om krigets fasor i Syrien, utan för att han släpptes fri efter en tid i fångenskap. En vecka tidigare, den 15 februari, greps han av den syriska regimens säkerhetstjänst vid en checkpoint i staden Qamishlo.

Men det var inget som avskräckte Joakim Medin från sina farliga resor – snarare tvärtom. Redan några månader efter att ett nyfiket pressuppbåd välkomnade honom hem på Arlanda bar det iväg till Syrien igen.

– Jag betraktar mig fortfarande som lyckligt lottad. Det hade enkelt kunnat gå mycket, mycket sämre – att vi till exempel inte hade haft möjligheten att ha det här samtalet nu. Jag var angelägen om att fångenskapen inte på något sätt skulle avskräcka mig från att rapportera – det har den inte heller gjort, säger Joakim Medin.

Joakim Medin är bara är 31 år, men har redan sett mer mörker än de flesta svenskar. Och han har valt det själv. Men trots att döda människor, krig och tortyr hör till vardagen under hans arbetsdagar, skulle han inte vilja ha något ogjort.

Vad hade du helst sluppit under dina resor?
– Ingenting. Allt jag har varit med om och upplevt är en viktig erfarenhet. Det har stärkt mig – både personligt och på yrkesplanet. Till och med när jag har varit inlåst i Syrien och i Turkiet så har jag kunnat känna att jag klarade av det, samtidigt som jag har fått en inblick från insidan. Det jag har sett i form av fruktansvärt mänskligt lidande, hemska krigsbilder och död skulle säkert vara obehagligt för de flesta. Allt har inte påverkat mig positivt, men det hör till yrket.

Hur hanterar du saker som du ser och är med om?
– Jag vet inte hur jag ska kunna hantera det. Jag är där som en observatör och helt frivilligt. Jag måste inte vara där, till skillnad från de som bor där. Att jag är där i min yrkesroll gör att jag kommer att känna annorlunda än dem. Å andra sidan är det svårt att få någon att snacka med om det skulle behövas. Som frilans är man själv, utan kolleger och chefer.

Under sina resor har Joakim Medin bland annat blivit rånad, bestulen, kidnappad och befunnit sig under skottlossning.

Vid vilka tillfällen blir du rädd?
– Jag blir faktiskt inte rädd så ofta. Jag är där i jobbet – och är så enkelhjärnad så jag bara tänker på just jobbet.

Efter att ha jobbat som gymnasielärare i några år valde Joakim Medin att skola om sig till journalist. Men innan dess, 2009, befann han sig i Honduras under statskuppen. Då fotograferade han och gjorde intervjuer för en guatemaltekisk tidning. Sedan skulle det dröja ytterligare några år innan han blev journalist på heltid.

– Jag behövde pengar, så när jag kom hem jobbade jag lite till som lärare. Samtidigt upptäckte jag att många perspektiv som jag ville läsa om inte fanns i media. Det var många länder som skildrades alldeles för lite. Då bestämde jag mig för att satsa på journalistiken på heltid och skaffade mig en examen i journalistik.

Hur var det den första gången du befann dig i ett krigsområde? Vad kände du?
– Det beror på vad man menar med krigsområde. Jag är oftast inte mitt i kriget, utan några mil ifrån det. I början av den syriska konflikten befann jag mig i Libanon. Det var inte speciellt annorlunda från Syrien: samma checkpoints, samma soldater. Men när man kommer till det verkliga kriget, med explosioner, kulor, döda människor kommer en annan slags ångest. Första gången det hände var det något helt nytt och vidrigt att se och uppleva, precis som krig är vidrigt. Men man ska inte tro att det är så fruktansvärt annorlunda bara för att det är krig.

Hur ser vardagen ut för människorna i Syrien?
– Norra Syrien har varit relativt förskonade för krigets förstörelse. Det ser inte ut som på alla bilder där alla hus har grusats sönder. Husen är hela. Men krigets konsekvenser finns där i form av ökad otrygghet, kollapsad marknad och handel. Många ungdomar har mist möjligheten att kunna åka och plugga och att resa går inte. Det går inte att ta sig fram på marken. Bara mil bort finns IS. Allt det här har sammantaget påverkat människor. Ju längre kriget fortsätter – desto mer deprimerade och uppgivna blir de – och vill bara ha ett normalt liv igen. Därför ökar flyktingströmmen därifrån.

Vad får du för stöd från dina uppdragsgivare?
– Flera hör av sig och frågar hur jag mår och hur allt har gått, speciellt efter att jag blev gripen. Men alla gör inte det, och att det ser ut så är inte unikt för svenska medier. Ofta är det bara: Här kommer texten, bra, tack.

Hur skulle du vilja att de agerade i stället?
– Generellt borde hela mediebranschen ta mer ansvar för frilansjournalister, kanske speciellt för de som rapporterar från konfliktområden. Fick vi bättre betalt skulle vi ha möjlighet att bekosta säkrare transporter, och minimera riskvägar. Fler måste börja erkänna att det blir allt fler frilansar som rapporterar från konfliktområden och stannar en längre tid. Anställda jobbar i team, och är ofta bara på plats i några dagar. Det är ett stort steg framåt – då kommer en bättre uppbackning per automatik. Alternativet är att frilans inte heller kan åka dit, och då får vi inga nyheter alls.

På vilket sätt har medias bevakning förändrats under tiden som du har bevakat Syrien?
– Det skedde en kraftig förändring efter att västvärlden upptäckte IS, vilket var i juni 2014. IS vill ha uppmärksamhet och det får de också i västerländsk media. Men också de som strider emot dem. Före juni i fjol rapporterades det mer när något spektakulärt hände, och mindre annars.

Han fick oftare nej på sina säljmejl då.

– Vid en mängd tillfällen fick jag som svar: Tack för din synopsis, men vi har haft lite mycket om Syrien nu, så vi skjuter på det. Så skulle ingen resonera i dag. Det säger mycket om utvecklingen. Efter att flyktingkatastrofen nådde Europa i sensomras har den humanitära bevakningen ökat. Men ett problem i år har varit att medierna inte rapporterat särskilt brett om alla aktörer – både de i flyktingkatastrofen och de i stormaktspolitiken. Snarare har det skrivits om sådant som varit populärt för stunden.

Inom några månader kommer Joakim Medin att åka tillbaka till Syrien, han säger att han redan nu har "en väldig reslust". Men fram till dess skriver han på ett bokprojekt som ska vara färdigt nästa år. Han åker också landet runt och föreläser om situationen i Syrien.

– Den svenska befolkningens kunskap om Syrien är inte särskilt djup. Folket jag möter när jag föreläser är inte representativa för alla svenskar. Antingen har de ett nyvaknat intresse, eller så har de blivit tagna på sängen av flyktingkatastrofen. Men det finns ett stort intresse. Jag var i Kramfors häromveckan – och där fylldes varenda stol i biblioteket. Det är för att det har kommit dit flyktingar och de vill veta varför. Den bristande kunskapen beror både på att informationen i massmedia har varit bristande, men också för att många svenskar inte konsumerar nyhetsmedier. En del läser ingenting, andra läser "alternativa nyhetsmedier" som ger ett helt annat perspektiv.

I dag försöker Joakim Medin tacka ja till så många föreläsningar som möjligt.
– Det är en egen personlig strategi. Vi kan se hur konflikten påverkar oss starkt – den är inte längre avlägsen. Sen i onsdags har vi till exempel fått en helt ny flyktingpolitik. Vi har bränt ner en massa asylboenden på grund av okunskap och rädsla. Därför är det viktigt att kontra. Jag har varit ute på massor av gymnasieskolor – och pratat – till och med för dem som tycker att Jimmie har rätt i allt. Vid något tillfälle har jag åkt över hela landet bara för att jag vet att många i en viss gymnasieskola har stora kunskapsluckor och trista åsikter. De behöver känna empati.

Tror du att du har förändrat dem?
– Man hoppas ju det. Några av dem i alla fall.

FAKTA / Joakim Medin
Ålder: 31
Uppvuxen: Mölndal
Bor: Uppsala
Familj: Min biologiska familj och vänner.
Karriär: Har jobbat som gymnasielärare i två år innan han vidareutbildade sig till journalist. Har frilansat för både svensk och internationell press, bland andra TT, SR, SvD, Al Jazeera och Daily Mail.
Utbildning: Magisterexamen i journalistik, gymnasielärarexamen.
Intressen: Har ett stort musikintresse. Drivit klubb och DJ:at mycket under tiden som student: "Det var ett annat liv".
Senast lästa bok: Facklitteratur om Mellanöstern. Ingen skönlitteratur sen en lång tid tillbaka.
Senast sedda dokumentär: Kalla Faktas "Mitt barn är en IS-soldat".
Förebild: Kan inte bestämma sig för någon.
Gör i helgen: Ska åka ner till Göteborg och medverka på välgörenhetsgalan "Krigets glömda barn – stödkonsert för Kobane". Mustafa Can ska vara konferencier och Joakim Medin som varit där före, under och efter kriget mot IS ska berätta vad han har sett på plats.

Yasmine Winberg

Redaktör Resumé Insikt

yasmine.winberg@resume.se

Ämnen i artikeln:

Syrien

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.

Se fler branschtitlar från Bonnier News