Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Helgintervjuer

"Man kan inte alltid bli personligt engagerad"

Publicerad: 30 april 2015, 14:25

Hasse Aro

Foto: Andreas Elgstrand

Han är svensk kriminaljournalistik personifierad och var ett av TV3:s kändaste ansikten när han i fjol lämnade arbetsplatsen han haft sedan 20 år tillbaka. För Resumé berättar Hasse Aro om kanalbytet, kriminaljournalistikens utveckling och sina nya uppdrag.


Ämnen i artikeln:

EfterlystStrix TelevisionHasse AroJarowskij

Hasse Aro växte upp i Tumba, utanför Stockholm, i en miljö där tillvaron var något begränsad, berättar han. Att säga att man ville bli journalist var ungefär som att säga att man skulle bli president i USA – man fick räkna med att bli ifrågasatt.

Men trots omgivningens motstånd sökte han in till Journalisthögskolan och knep en av de sista platserna i Stockholm. Praktik gjorde han på Radio Västmanland i Västerås och där stannade han kvar i ett par år efteråt. Därefter arbetade han en kort sväng som copywriter på en väns byrå, innan han flyttade tillbaka hem och började på Radio Stockholm.

Att han senare fick programleda Efterlyst var egentligen närmast en slump. Då hade Hasse Aro gått över till Strix Television och Efterlyst hade sänts ett tag men utan någon större framgång och planen var därför att förnya det. En dag när Hasse Aro passerade sin dåvarande chef Pelle Thörnbergs rum ropade chefen: "Hasse, vill du ta över Efterlyst?". Hasse Aro tackade ja. Men att programmet skulle sändas i närmare 25 år trodde han aldrig när han tog uppdraget.

–Kommersiella program på den tiden levde typ i en-två säsonger.

Att Efterlyst sändes under så lång tid tror Hasse Aro delvis beror på att det kom under en tid när kommersiell tv fortfarande var nytt och att många vid den tidpunkten sökte något annat.

–Programmet behandlade ett ämne som "fina" SVT inte ville beblanda sig med. Dessutom fanns det en tittarinteraktion. Och på den tiden ansågs kriminaljournalistik fult. Det fanns en tidning som hette Veckans Brott och det fanns en annan som hette Kriminaljournalen. De bestod i princip av kriminalhistorier varvade med nakna brudar. Vi bestämde oss för att ändra den bilden.

Under sändningarna skulle Hasse Aro bära kostym och fokus skulle ligga på brottsoffer, inte på den kriminella och samhället – som så många gånger tidigare inom kriminaljournalistiken.

Vilken har din roll varit i svensk kriminaljournalistik?
–När vi började var ambitionen att lyfta genren och göra den mer accepterad – och det lyckades vi absolut med. Tidigare handlade kriminaljournalistik främst om kriminella och samhället, men ingen pratade om brottsoffer. De nämndes över huvud taget inte i debatten och där har vi haft en avgörande betydelse.

Själv tror Hasse Aro att han är en av de personer i Sverige som träffat allra flest brottsoffer. Och just mötena med brottsoffer beskriver han som den tuffare delen av jobbet.

Hur förbereder man sig inför den typen av möten?
–Det kan man aldrig göra. Men man måste utgå från att de är kapabla att fatta sina egna beslut. Det finns en förment välvillighet att brottsoffer måste behandlas med mjuka handskar – att man inte ska ringa dem, inte prata med dem. Och ja, det kanske passar en del men definitivt inte alla. Det finns personer där kontakten med massmedierna är en viktig del av processen för att gå vidare.

Något han minns som särskilt jobbigt under sin karriär var rapporteringen kring tioåriga Engla Höglunds försvinnande 2008. Då sa han till redaktionen att det var för tungt, att han inte skulle fixa det. Han kunde skriva manus, men gjorde klart för resten av redaktionen att de skulle behöva dra det tunga lasset.

–Man kan inte bli personligt engagerad i alla olika fall, då skulle man gå under. Men just när det handlar om barn är det jävligt jobbigt.

Från 1991-2014 var Hasse Aro programledare för Efterlyst, men förra året lämnade han alltså det uppdraget. När han slutade var det många som undrade hur framtiden för Efterlyst skulle se ut, men Hasse Aro svarade i intervjuer att programidén inte hänger på programledaren. Några månader senare, efter sviktande tittarsiffor, meddelades dock att programmet skulle läggas på is under våren.

Hade du fel?
–Nej, det tror jag inte. Formatet är så starkt i sig. Det programmet och den programidén är inte beroende av en viss programledare. Om man tittar på motsvarande produktioner utomlands har de kunnat byta.

På TV3 var Hasse Aro kvar i över två decennier. Men som anställd på Strix television var Efterlyst inte Hasse Aros huvudsakliga arbetsuppgift utan utöver programledarrollen producerade han en hel del, däribland Villa Medusa och Robinson. Men i början på 2014 blev bytet av arbetsgivare offentligt. Hasse Aro säger att övergången till TV4 handlade mer om en längtan att förnya sig än om någonting annat.

–Möjligheten öppnade sig. Det har den visserligen gjort tidigare också, men då har jag inte tyckt att det varit läge – men det tyckte jag nu. När man gör någonting under en lång tid börjar folk till slut fråga hur länge man ska hålla på. Jag har alltid svarat "tills de bär ut mig". Men sedan kom jag till en punkt när jag kände att jag inte behöver bli utburen utan kan gå ut själv.

På TV4 leder han numera Krimkvarten med Hasse Aro och har nyligen startat podcasten Fallen jag aldrig glömmer – med Hasse Aro. I höst börjar också det nya kriminalmagasinet Brottsplats Sverige, som produceras av Jarowskij, med Hasse Aro i programledarrollen.

En av de stora skillnaderna mellan Efterlyst och Brottsplats Sverige är att Efterlysts linje var att ta upp olösta brott och att tittare därefter skulle ringa in, men Brottsplats Sverige kommer att bli bredare än så, säger Hasse Aro.

Vad gäller podcasten säger han att det är "lite learning by doing".

–Min ambition är att det ska vara intressanta program som är hyffsat lättlyssnade. Det är i detaljerna spänningen finns och det ska vara väl värda tjugo minuter. Jag kommer att ta upp olika fall som jag, av någon anledning, inte har glömt. Jag menar majoriteten minns jag ju inte. Fallen jag glömt skulle blivit en mycket längre poddserie.

Har dina tankar kring brott och straff förändrats sedan du började arbeta med kriminaljournalistik?
–Absolut. Jag menar att den här gängse bilden av brottslingar som ett resultat av samhällets hanteringar av dem inte håller, någonstans görs det ett val. Det finns massor med människor som har otroligt trasig bakgrund som inte begår brott.

Var det en bild som du hade när du började?
–Ja, definitivt. Jag är uppvuxen i vänstervågens kölvatten och gick på Journalisthögskolan – så det kan man lugnt påstå.

Har insynen i de många brott du arbetat med gjort att du tappat tron på människan?
–Nej, snarare tvärtom. När man träffat så många brottsoffer som jag gjort så ser man mycket godhet. De här människorna har råkat ut för det värsta man kan vara med om – ändå hatar de inte, ändå vill de inte döda, ändå vill de inte införa dödsstraff. De vill ha upprättelse och det är en rimlig begäran. Det finns en styrka hos människor som förvånar mig.

Finns det områden utanför kriminaljournalistiken som du är nyfiken på?
–Jag är nyfiken på det mesta. Jag har hoppat in ett par gånger som morgonvärd i TV4 på lördagmorgnar, det tycker jag är jätteroligt. Det innefattar allt från att prata om det senaste modet till samtal med FN:s vice generalsekreterare. Den mixen är kul.

FAKTA/Hasse Aro
Ålder: 57
Uppväxt: Tumba, Stockholm
Utbildning: "Civiljournalist"
Bor: Stockholm
Bakgrund: Radio Västmanland, Radio Stockholm, TV3
Gör: Krimkvarten i Nyhetsmorgon, Podcasten "Fallen jag aldrig glömmer – med Hasse Aro"
Familj: Fru och tre barn
Fritidsintresse: Resa
Medievanor: Morgontidning, P1, webben och slötittar gärna på tv

Linnéa Kihlström

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.