Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Helgintervjuer

”Många har fått ta smällar för min räkning”

Publicerad: 1 november 2013, 10:31

Michael Dahléns kreativa kaos på tjänsterummet.

Foto: Andreas Elgstrand.

Efter arbetet med boken ”Monster” blev ”rockstjärneprofessorn” Micael Dahlén folkskygg. Under det tjänstlediga året på Handelshögskolan kommer hans första roman ut. Men Micael Dahlén hoppas också kunna göra verklighet av sina tv-drömmar. – Jag diskuterar med olika produktionsbolag, säger han till Resumé.


Ämnen i artikeln:

Micael Dahlén

Det är stökigt, nästan kaos. Micael Dahléns arbetsrum är en karikatyr av den galne professorns. Här växer dokumentbergen sig överskådligt stora, här bor en man med rörigt huvud. Professorn som tar tjänstledigt vid årsskiftet möter upp i svart underställströja tuggandes på en proteinkaka. Efter intervjun ska Micael Dahlén lyfta skrot.

– Jag försöker köra 4-5 gånger i veckan. Jag kör löpning och styrketräning. För mig är det ett sätt att bygga upp en köttsköld mot omvärlden. Jag började för länge sedan och förstod snabbt att det bästa sättet att få tankarna att gå långsammare är att röra kroppen snabbare.

Det ”lediga” året 2014 blir året då Micael Dahlén träder in i den fiktiva världen. Romanen skildrar en man som utger sig för att komma från Mars. Micael Dahlén beskriver det som en berättelse ur ett utifrån perspektiv där huvudkaraktären förundras av hur människorna på jorden beter sig.

Är marsmänniskan en metafor för något annat?
– Det är väldigt mycket prat om mars just nu, det fascinerar mig. Utifrån-perspektivet, att känna att man inte riktigt hör hemma och stå vid sidan om, det är någonting som jag har ganska många erfarenheter av.

Identifierar du dig själv som en outsider?
– Jag har aldrig riktigt känt att jag passar in någonstans där jag har befunnit mig. Jag har inte hittat min plats än, det kanske är på Mars.

Hur bra är du på att planera?
– Det är inte min starka sida.

Så här såg Micael Dahléns tjänsterum ut 2001. Mycket är sig likt. Notera proteinpulvret vid hans fötter.

När skulle boken komma ut?
– Hade jag fått bestämma hade den kommit ut samma dag. Jag är otålig och mår fysiskt dåligt av att upprepa mig. Boken har varit som en terapi för mig att fly in i.

Det var efter arbetet med hans senaste bok ”Monster”, där han skildrar fem världskända seriemördare, som Micael Dahlén bestämde sig för att skriva romanen.

– Jag behövde en ventil, någonting att fly in i. Jag ville fly bort från den mörka och hemska verkligheten som jag var inne i då.

Du mådde dåligt?
– Ja, det var pers att hålla på med. Romanen blev ett sätt att jobba med mig själv.

Vad var det som hände när du skrev ”Monster”?
– Jag gick djupare in i mig själv än vad jag hade önskat. Jag gick ner i svarta hål. Jag har alltid haft lätt för att förlora Mig i saker. Att förlora sig i människans mörkaste sidor är inte så kul. När det gick upp för mig att den här svärtan finns i oss alla. Jag blev folkskygg när jag förstod var människor, alla människor är kapabla till.

Folkskygg, hur tog det sig uttryck?
– Jag slutade åka kollektivt helt.

Hur kom du över din rädsla?
– Det är först nu i år som jag känner att jag har kommit tillbaka.

Hur fungerade din folkskygghet med att undervisa och föreläsa?
– Det är en miljö jag kan kontrollera. När vissa känner sig utelämnade av att stå och prata inför publik tycker jag att det är precis tvärtom. Det är en tydlig och trygg miljö.

Är det en roll för dig?
– Tvärtom, jag är väldigt mycket mig själv när jag står där. Jag vet att ingen kan angripa, avbryta eller skälla ut mig. Det är inte som tunnelbanan. Jag har lärt mig att det är en fristad.

Micael Dahlén är en av landets mest anlitade föreläsare. Med sina svartmålade naglar och Dave Grohl-look är han profilerad som rockstjärneprofessorn.

Hur mycket kan du använda föreläsningarna som marknadsföringsplattform för dina böcker?
– Vet inte om den här boken har så mycket att tillföra i föreläsningssammanhang. Föreläsningarna handlar om mitt intresse för människor och varför vi fungerar som vi gör. Jag försöker alltid få in en mänsklig aspekt.

Hur kommer det sig att människor har blivit den röda tråden i din forskning, dina böcker och föreläsningar?
– Jag hade lite problem när jag var yngre. Ibland fick jag sitta i eget klassrum. Jag har riktigt dålig hörsel och det var ett problem. Jag har alltid varit en iakttagare och trivs fortfarande som en observatör.

Hur mycket handlar ditt beslut att ta tjänstledigt om pengar?
– Inte alls. Inför det här året har jag sparat ihop en buffert som gör att min familj inte ska behöva drabbas för att jag unnar mig den här lyxen. Det gör att inget kommer att förändras oavsett om jag inte tjänar en enda krona under 2014.

Krasst kritiseras akademiker ofta för ha svårt för att konkreta. Varför tror du att du så ofta blir anlitat i medie-och föreläsningssammanhang?
– Dels för att jag är dålig på att tänka efter före. Jag svarar snabbt och ofta utan brasklapp, det är tacksamt. Jag är också ganska benägen att tacka ja. En annan del är att jag har bestämt mig att bara göra saker som jag tycker är kul.

Har du fått mycket skit för att du inte tänker efter?
– Ibland har jag gjort det svårt för människor I min omgivning som har mer långsiktiga planer. När jag kommer springande som en naken vettvilling slår jag hål på mycket. Men jag har blivit mer ödmjuk och kommit till insikt på senare år. Jag är skyldig till att många ha fått ta smällar för min räkning.

Den akademiska världen är väldigt byråkratisk och långsam, medan du beskrivs som väldigt direkt. Har det varit friktionsfria år på Handels?
– Nej, jag är inte så jättebra på att tänka efter före. Flera av mina projekt skulle aldrig bli av om jag hade varit mer eftertänksam. Den generella bilden av akademiker är att de tänker, tänker och tänker och sedan kanske gör något. Jag tänker snabbt; kanske lite för snabbt, och gör. Det är klart att det har varit svårt att fungera ibland i en sån typ av organisation.

Kommer du att återvända till Handels?
– Det enda jag vet nu är att jag vill kunna tacka ja till så mycket som möjligt som jag tycker är kul. Jag har möjligheten att ge mig ut på ett år som jag inte vet alls var det kommer att landa.

Nästa år är ett tomt papper för Micael Dahlén. Han har drömmar att förverkliga, tv-drömmar.

– Jag diskuterar med olika produktionsbolag och hoppas att det blir något av det. Jag har varit med i tv-sammanhang och upplevt kraften i att nå in i människors vardagsrum sovrum eller var det nu är och är sugen på att göra format utifrån mina egna idéer.

Hur vårdar du ditt personliga varumärke?
– Haha, fråga en varumärkeskonsult: Var är konsistensen? Var är långsiktigheten? De skulle nog ha många invändningar. Jag har jobbat med att göra det som är viktigt för mig och att vara sann mot mig själv.

Du tänker aldrig i termer av personligt varumärke?
– Nej, hade jag gjort det hade jag nog fattat annorlunda beslut. Därmed inte sagt att jag inte inser att det finns en bild av mig och att många betraktar mig på ett visst sätt, det vore väldigt konstigt annars.

Så hur betraktar de dig?
– Det är ingenting jag själv tänker på. Varumärke är man per definition i fall man har olika associationer kopplade till sig i människors medvetanden. I mitt fall spretar åsikterna om mig.

Vilken är din största motgång?
– Det var förra året när kroppen sa stopp. Jag hade inte förmågan att göra allt det som var viktigt för mig att göra och samtidigt må bra. Samtidigt var det ett uppvaknande för mig som fick mig att ta tjänstledigt.

Hur hanterar du recensioner?
– Jag tycker inte om att läsa recensioner, det samma gäller vid utvärderingar av mina föreläsningar eller undervisning. För mig handlar det om att göra allt på ett sätt som jag verkligen tror på. Förlaget brukar skicka pressklipp i samband med boksläpp, men jag vägrar läsa. Skulle jag ha en utgångspunkt i att försöka göra folk nöjda skulle det inte ha någon betydelse för mig längre. Det blir fel att gå ut och bara ge människor en snabb kick.

– Efter alla dessa år så vet jag exakt hur jag skulle kunna göra, det är en kod som jag har knäckt för länge sedan. Men jag vill få folk att tänka, känna. Den bästa feedbacken jag kan få är folk som hör av sig till mig långt senare, som burit något med sig. En gång kom en kvinna fram till mig på en mottagning och berättade: "Jag var på den där föreläsningen med dig. Den fick mig att separera från min man". Då blev det kaos i mitt huvud, sedan sa hon: "Vi mår mycket bättre nu". Även om jag FÖRST fasades av tanken hade jag på något sätt fått henne att ändra sin syn på sitt liv.

Vad hade du för drömmar när du doktorerade 1995?
– Jag trodde att jag skulle hålla på med musik, de gjorde nog många i min generation.

Finns de här drömmarna kvar?
– Jag är lyckligt lottad och har delvis fått förverkliga dem. Jag fick sjunga en Marilyn Manson-låt i mitt sommarprat ackompanjerad av en symfoniorkester och jag har sjungit två låtar i en holländsk talkshow.

Vad ser du dig själv om tio år?
– Har inte den blekaste jag har ingen aning om hur nästa år kommer att se ut, det är det som är så fantastiskt. I slutet av 2014 kanske jag vet min rikting lite bättre.

Andreas Rågsjö Thorell

Webbredaktör

andreas.thorell@resume.se

Ämnen i artikeln:

Micael Dahlén

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.