Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Helgintervjuer

”Om jag ska dö ska det vara med fötterna i taket”

Publicerad: 10 april 2015, 14:45

Åsa Tönne

Foto: Andreas Elgstrand

Åsa Tönne är projektledare och föreläsare. För fyra år sedan fick hon veta att hon hade en elakartad hjärntumör. Den dagen förändrades allt. Nu är hon bokaktuell med historien om sjukdomen.


Ämnen i artikeln:

DigitasDDB

I över 20 år har Åsa Tönne arbetat med reklam på olika nivåer – tills hon sjukskrevs för utbrändhet runt årsskiftet 2010-2011. Men Åsa Tönne kände sig aldrig utbränd, även om kroppen hade betett sig annorlunda på sistone. Sju månader in i sjukskrivningen, en juninatt, föll hon ihop i ett epileptiskt anfall. Åsa Tönnes dotter reagerade på att det fördes ett väldigt liv inne hos föräldrarna och gick dit för att be dem att dämpa sig. In brakade dottern mitt i Åsa Tönnes pågående epilepsianfall. I en rusande fart togs Åsa Tönne till sjukhuset. Efter diverse undersökningar och provtagningar kom cancerbeskedet. Läkarna hade hittat en malign hjärntumör.

– Alltså, man får veta att man har en elakartad hjärntumör – hur ska man ta sig an det?

För Åsa Tönne var det viktigt att barnen fick veta och vara med från början, ingenting skulle undanhållas. Hon berättar att hon frågade läkarna om hon skulle överleva, svaret hon fick var att de skulle göra allt de kunde men att mycket handlade om hennes inställning. Då bestämde hon sig – det här skulle hon klara. Men hon ville inte veta någonting mer. Hon googlade inte sjukdomen, frågade inte, ville inte höra något annat än det absolut nödvändigaste.

Social, positiv och utåtriktad – så beskriver sig Åsa Tönne. Men när hon nåddes av sjukdomsbeskedet blev plötsligt tanken på döden närvarande och rädslan drabbande.

– Jag har alltid tänkt att om jag ska dö ska det vara med fötterna i taket, då ska jag leva livet fullt ut till dess.

Läkarna uppskattar att Åsa Tönnes hjärntumör kan ha vuxit under fem-sju år. När tumören opererades bort gick den att jämföra med storleken på ett ägg. I efterhand kan hon se att kroppen gav henne signaler. Saker som hade varit självklara tidigare var plötsligt obekanta för henne.

– Jag som har åkt skidor i hela mitt liv kunde inte stå på ett par skidor utan hade helt tappat kontrollen över balansen.

Hon har också insett att hjärntumören nog hade betydelse för att hon upplevde klimatet i arbetslivet som väldigt hårt tiden innan hon sjukskrevs.

– Det var en otroligt tuff attityd. Det kändes som att jag var tvungen att sätta på mig en rustning varje dag.

Hur hanterade din dåvarande arbetsgivare ditt sjukdomsbesked?
– De hade svårt att hantera det och gick in i någon slags bubbla, men när det gick upp för dem vad det verkligen handlade om kom det en stor bukett med blommor.

Efter en nästan nio timmar lång operation började det stora arbetet med att komma tillbaka. Därefter tillbringade hon en tid på sjukhem och sedan väntade 29 dagars strålbehandling.

Av sin mamma fick Åsa Tönne boken "Strålmannen". Boken handlar om en person som, precis som Åsa Tönne, fått cancer. Hon berättar att hon hann läsa knappt trettio sidor innan hon bröt ihop. Där och då det gick upp för henne att hennes sjukdom varit en omtumlande resa också för hennes anhöriga.

Boken "Jag gråter inte, det är bara tårarna som rinner" är skriven ur flera perspektiv. Bland textförfattarna finns Åsas mamma och dotter, flera vänner och bland annat den läkare som först missade hjärntumören.

Varför har den här boken varit viktig för dig att skriva?
– Som sjuk lyfts man framåt av sina anhöriga, de pushar, motiverar och inspirerar – men alla de andra då? De runt omkring som också lever sida vid sida med sjukdomen.

Du har sagt att livet med cancer är som en karusell – hur menar du då?
– Livet med cancer är upp och ner både fysiskt och psykiskt. Och det är allas karusell – du går igenom det med familj och vänner. Samtidigt som du ska handskas med sjukdomen ska du orka med en vardag.

Hur ville du bli bemött av människor omkring dig när du var som sjukast?
– Jag ville att folk skulle vara så "normala" som möjligt, och det är inte alltid så lätt. Men det sista jag ville var att folk skulle tycka synd om mig.
– För mig var det viktigt att man skulle umgås hemma hos oss som vanligt. Att folk kunde komma över och fika eller äta middag. Sedan orkade jag inte alltid vara med, men då stod dörren öppen in till sovrummet.

I dag är Åsa Tönne friskförklarad. Men i femton år framåt behöver hon gå på regelbundna sex månaders-kontroller. Varje gång hon varit där och får veta att allting ser bra ut, känner hon att hon vunnit. Hon säger att det är passionen för livet som driver henne framåt och som tagit henne dit hon är i dag. Numera föreläser Åsa Tönne. Hon pratar om livets gåva och hur lyckliga vi borde vara för att få leva ett gott liv. Föredragen gör henne inte rik, men ger henne energi och hon trivs när hon får tala om något som berör alla.

– Det jag har fått möjlighet att göra efter operationen, det är det jag vill göra.

Vad vill du att folk ska ta med sig när de lyssnat till dig?
– Jag hoppas och vill att de ska gå därifrån med en eftertanke. Att de ska tänka att det är en ynnest att få leva – och att vi har bara har ett liv. Och då måste man stanna upp och ta hand om sig själv och människorna runt omkring sig.

Responsen hon får av publiken är ofta stor och omvälvande. Men för Åsa Tönne räcker det om hon fått en person att tänka till, säger hon. Upplevelsen när dottern en gång satt i publiken och lyssnade beskriver hon som mycket stark – det är bland annat bilder från hennes upplevelser Åsa Tönne delar med sig av när hon talar.

– Men jag har frågat henne och hon har gett klartecken och säger att hon är stolt över att jag vill dela med mig.

Hur ser du på framtiden?
– Ljust hoppas jag. Men det beror på vilken dag du frågar. Jag hoppas att jag kommer att få fortsätta göra det jag tycker är roligt – att föreläsa, jobba med reklam och skriva en till bok.

FAKTA / Åsa Tönne
Namn: Åsa Tönne
Ålder: 46
Uppväxt: Bromma
Bor: Centrala Stockholm
Bakgrund: Kan reklam på sina fem fingrar. Har arbetat med kommunikation och reklam i nästan 20 år, inom allt från stora reklambyråer till mindre byråer, i Sverige och i utlandet. Bland annat på Söder Reklambyrå, DDB och Digitas
Gör: Egen företagare med företaget Springling, Inspiration och Kommunikation, där hon arbetar som projektledare, föredragshållare där hon delar med mig av lite klokskap och är även mentor. Och numera kan hon kalla sig för amatörförfattare
Familj: 2 barn, 18 och 21 år gamla, ny man och hans två barn
Fritidsintresse: Båten, golf, resa, god mat och dryck och skratt tillsammans med familj och vänner
Drivkrafter: Känslan av att faktiskt kunna göra skillnad för andra människor
Aktuell med: Boken "Jag gråter inte, det är bara tårarna som rinner"
Medievanor: Resumé, Dagens Media, SvD på helgerna

Linnéa Kihlström

Ämnen i artikeln:

DigitasDDB

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.