Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag22.02.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

Pär Lernström förbereder sig för en karriär bakom kameran

Publicerad: 2 Juni 2016, 11:34

Foto: Andreas Elgstrand

Som programledare för Kockarnas Kamp, Spring! och såklart Idol, har han tagit sig in i svenska folkets hjärtan. Men trots många timmar i tv-rutan börjar Pär Lernström sakta förbereda sig för en karriär bakom kameran.


Ämnen i artikeln:

HelgintervjunKakan HermanssonPär LernströmIdolTV4Kockarnas kamp

Det jag är mest nyfiken på att veta när jag träffar Pär Lernström är om han faktiskt är så himla trevlig som han verkar när man ser honom genom tv-rutan hemma i soffan. Det känns som att jag får svar på den frågan ganska snabbt: Ja, han är precis så trevlig.

Men inte i alla situationer.

– Jag har ju mina ventiler också, jag är en ganska otrevlig bilförare. Det kan hända att jag kommer med helljusblinkar och tutar... Eller nej, tutar gör jag inte, men jag helljusblinkar och skriker i bilen.

Så vi borde alltså ha gjort en James Corden-intervju?

– Ja exakt! Totala motsatsen till carpool karaoke när man sitter och skriker svordomar.

Lite road rage är alltså Pär Lernströms akilleshäl, men däremellan tror han sig vara så som han är i tv-rutan.

– Det jag säger nu kommer låta som en klyscha. Men jag är en ganska dålig skådis, så att vara någon annan framför kameran än den jag är när kameran stängs av, det hade nog blivit väldigt jobbigt för mig.

På sätt och vis har han signat upp för att vara den trevliga killen.

– Jag tycker också att jag har ett ansvar om jag väljer att ta ta ett yrke där jag ska ställa mig framför kameran. Då finns det antagligen personer som har förväntningar på mig, och då tycker jag att jag har ett ansvar att bete mig som folk. Det är inte så att jag går omkring och är supertrevlig hela tiden, men man behöver ju framförallt inte vara så jävla otrevlig.

Det finns personer som är väldigt otrevliga, och särskilt mot offentliga personer som Pär Lernström själv. Men han menar ändå att han har blivit skonad från det.

– Jag är en vit, medelålders man. Jag får ju otroligt lite skit om man jämför.

Han jämför sig med kollegan Kakan Hermansson som han har jobbat med både i radio och i Idol.

– När jag lade upp en bild tillsammans med henne fick jag en liten inblick i hennes vardag och det hat hon lever med hela tiden. En lesbisk kvinna som inte är tyst, och bara för det får hon en jäkla massa skit. Så i jämförelse får jag otroligt lite hat, nästan ingenting.

– Dessutom lever vi i ett samhälle där man prompt ska kommentera allting. Idag är man ju ingen om man inte sitter och kommenterar varje sak, och då är det inte konstigt att vi hamnar i situationer där människor tycker till om politikers frisyrer istället för att kommentera vad de egentligen snackar om.

Är du en person som tycker till om saker?

– Nej. Jag är ju en väldigt beskedlig man. Men visst kan jag bli förbannad och tycka till, det blev till exempel en stor grej när jag skrev en tweet om Katerina Janouch och hennes uttalanden. Det räcker med en sån grej så blir folk helt galna och tänder till.

— Pär Lernström (@lernstrom) 29 januari 2016Den här människan skriver alltså barnböcker, ger folk livsråd OCH är ivrig påhejare av rasism till vardags! pic.twitter.com/C5QJp9BviV

Att han blev så beskedlig menar han själv är ett resultat av uppväxten ute på landet, och senare i Strängnäs. Redan som liten tyckte Pär Lernström om att stå i centrum.

– Jag kommer ihåg att jag höll i en danstävling i skolan när jag gick i typ tvåan eller trean, och de som dansade gick ju i sexan. Så jag stod på någon stol och skrek vilka som hade vunnit.

Men när det var dags att flytta in till "stan", som Pär Lernström säger när han pratar om Strängnäs, fick han prova på en annan roll.

– På landet kunde man vara den här killen som höll låda och skämtade mycket, och ibland också på bekostnad av andra människor. Men när vi flyttade till stan hamnade man plötsligt i en annan miljö och i en annan klass. Då blev jag den personen som man skämtade om, och det var ju oerhört nyttigt.

– Jag tror det är det som har gjort mig till en ganska okej människa. Hade jag inte fått de smällarna så hade jag absolut kunnat vara en mindre trevlig person idag. Det handlar mycket om att man måste förstå att bara för att folk skrattar och att du själv tycker det är roligt, betyder inte att det är roligt för den det handlar om.

Vad fick du ta för smällar?

– Äh, men det är ju som det är. Pojkar är ju dumma i huvudet! Man har ju liksom ingen konsekvensanalys utan säger saker utan att överhuvudtaget tänka på att det kan göra ont. Jag skulle inte säga att jag var en mobbad människa på något sätt, men att inte bara få fritt spelrum där var nog rätt nyttigt.

Från stan i Strängnäs flyttade Pär Lernström senare till Stockholm för att börja plugga journalistik på Kaggeholms folkhögskola. Men först såg det ut som att livet skulle ta en annan vändning då han till en början kom in på lärarutbildningen.

Hade du jobbat som lärare idag om du inte hade kommit in på Kaggeholm?

– Ja, det hade jag nog gjort. Läraryrket hör ju också till det som jag tycker att är kul, att prata inför folk som lyssnar. Men lärarjobbet är mycket viktigare än det jag gör, kan jag tycka.

Under studietiden jobbade Pär Lernström på nyhetsredaktionen på Radio Stockholm. Då skulle han göra korta inslag på ungefär en minut, vilket inte riktigt passade honom.

– Jag åkte ut till en familj i Akalla som bodde i ett hus som ägdes av Sveriges värsta hyresvärd, och de hade det för jävligt där. Då blev jag så tagen av historien att jag kom hem med 45 minuter material som skulle kortas ner till en minut.

– Jag var inte särskilt bra på den där nyhetsgrejen. När jag hade gått en sommar kallade chefen mig till hennes kontor och sa "nyheter är inte riktigt din grej". Då kände jag att nu är det kört. Men då sa hon att såna som har bra energi provar de att lägga framför micken och se vad som händer, så då fick jag göra det.

Därefter blev det mera radio, MTV, Kanal 5 och slutligen TV4. Till TV4 värvades han för att programleda Parlamentet, och efter ett halvår fick han det stora erbjudandet: att programleda Idol.

– Jag hade kanske gjort halva säsongen av Parlamentet och på första mötet med cheferna på TV4 fick jag frågan. Då hade Peter Jihde precis gjort sin sista säsong och det var mycket snack om vem som skulle ta över. Jag tror säkert det var många i det där huset som hade hoppats på att få frågan.

Men vad säger man när man får den frågan?

– Eftersom jag bara var förhandlad för att göra Parlamentet borde jag nog ha varit mer taktisk och förhandlat där. Men jag slängde mig in i det med öppna armar och blev väldigt glad när jag fick frågan. Det var nog ingen tvekan från min sida.

Var det nervöst?

– Ja, det var det faktiskt. Första säsongen var väldigt nervös, de hade ju gjort det där på samma sätt med samma människor i fyra säsonger. Då hade de hittat ett arbetssätt gentemot programledaren, deltagarna och själva produktionen och det var inte så lätt att komma med nya idéer. Så första säsongen var det bara att haka på, och nu kan jag tycka att det är lite jobbigt att titta på de programmen.

Tycker du det?

– Ja, men just när man inte är hundra procent nöjd med sin insats så är det såklart jobbigt.

Varför var du inte nöjd?

– Det var ju väldigt tidigt i min karriär och jag tror att jag visste att jag kunde mycket bättre, även om det ju gick helt okej.

Men efter den säsongen kom två tuffa besked: TV4 meddelade att man lägger både Parlamentet och Idol på is.

Hur kändes det för dig?

– Ja men det var lite... Eller äh, för mig kändes det inte så mycket. För samtidigt som de berättade för mig så var de väldigt noga med att berätta att de ville skriva ett längre kontrakt och att de tror på mig. Så sett ur min arbetssituation var det ju inte som att jag gick från att tappa två produktioner, utan snarare så att jag gick till en tryggare situation.

Men efter en paus på ett år tog Idol fart igen – med ett nytt produktionsbolag och en helt ny redaktion.

– Det blev nästan som att jag var senioren i programmet, jag var den enda som hade varit med tidigare. Och nu kunde man ju bygga sin egen roll på ett helt annat sätt, vilket vi har försökt att fortsätta med hela tiden. Det tycker jag också att vi har lyckats med.

Är du nervös ännu idag?

– Jag är väl nervös ibland. Men den nervositeten som var då under första säsongen, och kanske också 2013, är inte riktigt lika stor längre. Men samtidigt har jag en redaktör som hela tiden vill att vi ska pusha det här programmet och pusha min roll, och då försöker vi få in humorn i programmet. Då innebär det att man ibland får göra lite saker som är utanför komfortzonen, och så fort man är utanför den och ska sjunga eller dansa, då är man ju nervös.

Pär Lernström menar att de tråkigaste programmen är de där allting går precis som det ska.

– Om inget går fel på de elva fredagar som vi sänder i rad så är det ju inte roligt. Man vill att det ska hända grejer liksom. Men det kan man ju inte veta, så då får man se till att det händer lite mer medvetna fel, som att någon tar av sig kläderna.

Med "någon" syftar nog Pär Lernström mest på sig själv, och nämner som bästa "medvetna fel" just en gång då skjortan fick ryka. Det var när Jason Derulo framförde ett småklyschigt nummer under en fredagsfinal av Idol. Med dansande tjejer på scen avslutade han sitt nummer med att slita av sig skjortan och stod på scenen med bar överkropp, bortsett från en fet guldkedja som prydde bröstet. Då fick Pär Lernström en idé.

– I stunden började jag skrika till min producent att "jag kommer klä av mig nu bara så att du vet". Men han var osäker om vi kommer hinna med det eftersom det var lite tidspress, men jag sa "jodå vi hinner". Så slängde jag av mig skjortan och Jason Derulos reaktion var obetalbar. Hans entourage garvade så mycket, och han själv var mest chockad. Där stod en tanig vit snubbe bredvid hans supervälformade kropp, och så tog vi en selfie.

Idol är långt ifrån det enda program som vi känner igen programledaren ifrån. Han har varit med från start med "Kockarnas Kamp" och "Spring!", och nästa projekt är VR-satsningen "Veckans 360". Programmet går ut på att tittaren varje vecka får genom VR-teknik testa på hur det är att till exempel hoppa fallskärm, eller stå mitt på isen under Djurgårdens hockeyträning. Försökskaninen är Pär Lernström själv.

– Det är en väldigt rolig och lyxig inspelning att få göra, men däremot så är det svårt. Hur förpackar man det? Hur gör man en vinjett? Kan man klippa i det?

Programmet produceras av det nygrundade produktionsbolaget Oh-Deer, som Pär Lernström har startat tillsammans med en kollega. Nu har han alltså fler fingrar med i spelet än att bara programleda.

– Viktigt för mig har varit innehållet, i en sådan här produktion blir det så lätt att man bara pratar om tekniken. Men du kan inte bara "göra något" i 360-teknik, innehållet måste fortfarande skapa spänning.

Med ett färskt produktionsbolag i ditt namn, är du intresserad av att göra mera "bakom kameran"?

– Ja, på sikt tror jag att jag vill det. Jag har ingen aning om hur länge jag får göra det som jag gör nu, det kanske kommer någon ny som är svinrolig som gör att jag inte får jobba om ett par år längre. Då tänker jag att det kan vara bra att ha några fler ben att stå på.

Dessutom grundar det sig i ett stort intresse från Pär Lernströms sida.

– Jag är en sån programledare som är väldigt involverad i det redaktionella och jag lägger mig nog i ganska mycket.

Är man irriterande om man gör det?

– Nej, jag tror att man kan vara irriterande om man inte riktigt vet vad man pratar om. Det får du ju fråga andra om jag är irriterande eller inte, men jag tycker väl ändå att jag har lite koll. Eller i alla fall har jag ett intresse av det.

Fastän Oh-Deer drog igång så sent som den här våren har de redan hunnit med två webb-tv program och en kampanj för Svanen. Den sistnämnda var även den första produktionen där Pär Lernström själv inte stod framför kameran.

– Vi var produktionsbolag för kampanjen "Världens viktigaste klassrum" som vi gjorde åt Svanen, så det var jättespännande. Det är nog första projektet som jag är involverad i där jag inte står framför kameran alls, och det är ju speciellt. Det kändes som att jobba men ändå som att vara lite ledig. Det blir inte samma anspänning som när man ska stå och leverera.

Fakta:
Ålder: 35
Född: I Strängnäs
Bor: Bergshamra
Familj: Linda Örn Lernström och Bibi
Karriär i korthet: Sveriges Radio (P5), MTV, Kanal 5 (Ballar av Stål), Mix Megapol, Sveriges Radio (P3), TV4 (Parlamentet, Idol, Kockarnas Kamp m.m)
Utbildning: Radioutbildningen på Kaggeholms folkhögskola
Medievanor: P1 i bilen, Svd till frukosten, Aftonbladet och KIT i mobilen.
Oanad talang: Svensk mästare i road rage
På fritiden: Tennis och löpning
Motto: Tänk mindre
Hissar: Svenska Dagbladets helgbilaga Perfect Guide. Berörande reportage och givande oberoende journalistik i dess finaste form.
Dissar: Mineralsminkade journalister

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.