Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Helgintervjuer

Pr-konsulten som vill ta över Melodifestivalen

Publicerad: 21 augusti 2015, 15:13

Sky is the limit för Daniel Redgert

Foto: Andreas Rågsjö Thorell

Perfect Days Daniel Redgert har snabbt stigit mot pr-himlen – nu drömmer han om att leda Melodifestivalen. För Resumé berättar han om hur han kollapsade på jobbet, sitt revanschbegär och ger sina tips på hur man blir en profil i sociala medier.


Ämnen i artikeln:

MelodifestivalenPerfect Day MediaExpressenDaniel Redgert

"Jag ställde mig i mina allra finaste kläder i Riche-kön i hopp om att få bli en del av sammanhanget. Men vaktens blick rörde inte vid mig. Personerna runt omkring kom in, en efter en, men jag förblev ståendes. Förödmjukad. Min existens betydde ingenting sida vid sida med personerna jag en dag hoppades kunna bli. Det sjuka är hur en kö kan symbolisera ens icke-existens så tydligt.

Därför är jag idag glad, snart fem år senare, att kunna beställa in gratis rosé hos Anders Timell i Amanda Schulmans kommentarsfält på Instagram likt andra byter blöjor på sina barn. Inte för roséns skull, utan symboliken i det. Att idag få möta vaktens blick. Betyda någonting. Existera."

Berättelsen är hämtad från Daniel Redgerts blogg och ger ett koncentrat av hans snabba klättring i Stockholm. Det 24-åriga pr-stjärnskottet som puffas på Expressens startsida – nästan alltid på bild med en kändis vid sin sida. Nu sitter vi på Taverna Brillo, bara ett stenkast från det Riche som var scenen för hans drömmars teater. Vi möts tidigt och han pratar snabbt, svaren kommer utan tvekan och orden i en strid ström.

Det var Taste PR som först gav honom chansen till praktik som 19-åring. Samtidigt jobbade han som nisse på Restaurang Grill och pluggade distans på Berghs. Under tiden skrev han för magasinet Radar. Patriksson hörde av sig, den lifestyle-nischade pr-byrån som Daniel Redgert förgäves hade mejlat om praktikplats två år tidigare, gav honom jobb efter att ha läst om honom i Resumé.

I början av året hörde Perfect Day Medias grundare Amanda Schulman av sig på Facebook. Hon och Hannah Widell ville träffa honom på möte och sa: "Här kan du både få jobba med stjärnorna och vara en stjärna". I dag är han chef för Perfect Days pr and profiles-avdelning. Han jobbar med produkterna kopplade till profilerna, men tanken är att bolaget ska satsa mer på externa kunder.

– Jag sticker inte under stolen att jag är lite narcissistisk och gillar att synas och höras. De har oftast inte rimmat så bra med de traditionella pr-jobben som handlar om att skriva pressreleaser och vara en tjänst gentemot en journalist eller bloggare. Jag har alltid velat stå på andra sidan samtidigt som jag har gillat det jag gjort. Tidigare har det inte gått att kombinera de två delarna. På Perfect Day går det skitbra, här är väldigt många profilerade på ett eller annat sätt.

Innan jobbet på Perfect Day hade han mejlat systrarna Hannah Widell och Amanda Schulman vid ett tjugotal tillfällen. Allt för att hans namn skulle fastna på deras näthinnor.

– Jag hittar alltid anledningar till att mejla folk ofta om saker som jag kanske inte behöver mejla om. Jag hörde av mig till Hannah och Amanda så fort jag fick tillfälle.

Är du inte rädd för att känna dig jobbig?
– Hellre jobbig än att inte existera. Folk måste få upp ögonen för dig annars finns du inte. Om personen jag vill synas inför får en känsla för min position, drivkraft, mina ambitioner är jag top of mind när det öppnas upp för en tjänst.

Vad hade du för drömmar när du växte upp i Västerås?
– Rent fysiskt satt jag i en kemisal, men mitt huvud befann sig i Stockholm. Jag hade precis fått upp ögonen för hur bloggvärlden och sociala medier växte fram. Jag såg ett liv som jag kunde identifiera mig med. Någonstans visste jag inte vad jag ville göra, bara var jag ville vara. Jag hade ingen egentlig talang, inga kontakter, ingenting. Ändå hade jag en dröm om ett, på något sätt, medialt jobb.

Att bli en offentlig person?
– Snarare bekräftelsen. Jag var en kille som aldrig blev tagen på allvar i skolan. Man har alltid var den man är, men om det inte rimmar med det som andra är blir man lite av en outkast. Jag var absolut inte mobbad, men man var ju inte en av de coola. Då ville jag bevisa för alla, det växte fram en revanschlust och någonstans måste jag då skapa en position som de andra kan förhålla sig till.

Känner du fortfarande att du vill bevisa dig?
– Ja absolut, revanschlusten blir bara värre och värre. Jag gjorde en annan minigrej för SVT där jag intervjuade kända kvinnor i Sverige. Den gemensamma drivkraften av revansch som hade växt fram någon gång. Tanken på att bevisa sig själva hade slungat in dem i offentligheten.

Min chef är från Motala och han driver tesen att folk som kommer utanför Stockholm och flyttar hit har mer drivkraft. Tror du att det är så?
– Absolut, just därför att man inte alltid haft det så. Man vet att det finns två sidor av allting och man vill helst inte ta ett kliv tillbaka. Då måste man hålla hårdare i den position som man lyckats få. Det handlar oftast inte om att man har föräldrar som har kontakter på TV4 som ger en praktikplats och senare ett jobb.

Ditt sammanhang i Västerås där du växte upp, de som du vill bevisa dig för, hur reagerar de i dag?
– De kommer krypandes tillbaka, haha. Äntligen tycker jag, jag är ingen bitch tillbaka och gillar ju dem. Även om de inte förstod mig. Det är obehagligt att det kan få en att känna sig hel. Det är sjukligt att deras beundran är en motor. Det blir inte bättre heller. Allt handlar om likes, följare och fans. Jag rymmer till Västerås var och varannan vecka eftersom det är det riktiga livet.

Om du hade varit "en av de coola" som du uttrycker det. Hade du då kommit dit du är i dag?
– Jag hade säkert bott i ett radhus och jobbat på Ica i Västerås. Drivkraften är någonstans ett behov av någonting jag inte har. Den sista pusselbiten.

Du har bott i Stockholm i snart fem år och har redan ett väldigt stort nätverk. Hur har det gått till?
– Jag säger bara vad jag är ute efter så får folk finna sig i det. Det gör de ofta. Jag märker att personer som väldigt många vill känna vill inget hellre än att du ska berätta varför du är där. De älskar när du är beundrande, samtidigt är det viktigt att normalisera sig gentemot dem. Jag har alltid satt mig i jämnhöjd gentemot de personerna.

Vad kommer din sociala sida ifrån?
– Jag har minglat mycket, förstått vad folk vill höra och hur de vill att en person ska vara för att de ska tycka om en lite mer än andra.

Hur kommer det sig att du har blivit lite av en kändisgunstling?
– Finns det inget intresse för dig så får du se till att skapa ett intresse. Det har jag gjort genom att omge mig med personer som det finns ett intresse för. Egentligen bryr jag mig inte så mycket om kändisar.

Men från början måste det ändå funnits ett intresse för kändisar hos dig eller är de bara ett medel?
– Det fanns ett intresse för det förhållningsbara i kändisar. Alla har en relation till dem. Det är lite det jag är ute efter hela tiden.

Har du bra självförtroende?
– Ja, jättebra. Men jag kanske borde gå till psykolog och då kanske jag inte alls har det. Just nu mår jag skitbra och jag tvivlar inte på mig själv för då hade jag inte kunnat sitta här.

Hur mycket nittiotalist är du?
– Väldigt mycket. Man brukar säga att vi är lite kaxigare. Jag vet inte vad det är en produkt av, säkert hela framväxten av det nya medielandskapet med sociala medier och bloggare. Jag tror att det gjorde oss självständiga tidigare. Vi fick äga vårt egna ord och hitta våra egna vägar. Många av oss fick stora följarskaror och det gjorde att fler försökte göra samma sak.

Sociala medier gjorde inträde under Daniel Redgerts tonår i mitten av 2000-talet. Han skaffade Facebook för att lägga till de coola treorna i gymnasiet som han träffat på en studentfest.

– Det gav mig en flykt. Jag skulle inte säga att jag kommer från usla förhållanden, växt upp i en fattigstuga och varit urmobbad. Men är man en drömmare är det kul att visualisera det man försöker konkretisera i hjärnan.

Vad har du för drömmar nu?
– Leda Mellon.

Varför?
– För att det är Sveriges största tv-program. Då kan jag lägga ner och bestiga ett annat Mount Everest. På din blogg uttrycker du väldigt tydligt att du vill ha ett tv-program.

Varför är det så viktigt?
– När bekräftelsebehovet och revanschlustan bara ökar och ökar måste du hela tiden komma på större och mer beundransvärda saker att göra för en större massa. Min bild av lycka är självförverkligande. När min vision av var jag ska vara stämmer överens med realiteten, då är jag nöjd. Då kan jag kliva av tåget och hoppa på nästa resa, kanske för att rädda barn i Afrika. Då handlar det om att hitta en annan vision att förverkliga. Det är meningen med livet för mig.

Du har inte funderat på att starta en Youtube-kanal?
– Jag är för gammal för det där. Jag kan inte sitta och vara rolig framför webcam när jag ändå har ett seriöst jobb.

Daniel Redgert berättar att han fått tillbaka yrkesstoltheten på Perfect Day. Amanda Schulman och Hanna Widells spådom över stjärnskottet är att han kommer att vara föremål för ett uppslag i Vanity Fair om fem år där han berättar hur han förändrade branschen.

– Jag tror på Bindefeld-pr igen. Det här om att personer ska vara tysta rädda och hålla sig i bakgrunden – fuck that. När allt ska ut via samma vägar handlar allt om din relation till personen som skriver och respekten den har för dig. Sedan jag började synas mer svarar folk oftare - och skriver om det mesta jag försöker sälja in. Men än har jag några svåra nötter till personer att knäcka. Oavsett så finns det finns inte mycket trovärdighet i journalistiken längre, så det gäller mest att samla på sig en bra telefonbok.

Skulle du säga att du jobbat hårt för att komma dit du är i dag?
– Jag har jobbat sjukt mycket. Första veckan på Perfect Day föll jag ihop och fick åka ambulans till sjukhuset. Jag var utmattad och har svårt att sätta gränser för mig själv. Det var då jag slutade som nattklubbschef på Kåken i förra veckan. Det går inte längre.

Fick du någon tankeställare av att åka in på sjukhuset?
– Jag känner att jag bejakar mitt inre lugn mer och det kan jag göra eftersom jag känner att jag är på väg.

Har du några fler långsiktiga mål än Melodifestivalen?
– Mitt mål är att vara lite mer här och nu. Att jag någon dag kan gå omkring och skita i vart jag är på väg.

Det har gått snabbt för Daniel Redgert och på bloggen får man inte sällan bilden av ett ljus som brinner i båda ändarna.

"De senaste dagarna har jag slängts mellan bekräftelsens ljuva rus och osäkerheten inför mig egen position och förmåga. Likt många ränner omkring på stan om nätterna för att hitta någon att ligga med letar jag efter bekräftelse. Jag vill möta blickar fyllda av beundran när jag är ute. Helst att någon också säger ett fint ord eller två medan mina kompisar står och flirtar. Kvällarna när det behovet mättas är otroliga. Resten av kvällarna åker jag hem, lägger mig under täcket och vill dö. Genom en liten snabb analys antar jag bara att detta är en effekt på osäkerhet inför vem jag faktiskt är, och då istället låter omvärlden definiera det."

– När jag vaknar upp på lördagar efter att ha gått ut en fredag och undrar vad som händer med mitt liv sätter jag mig på tåget till Västerås. Där sätter jag mig i soffan hemma hos mina föräldrar kollar på Netflix resten av helgen och låter mig själv blev servad. Jag växte upp snabbt, då är det skönt att få backa bandet och bli omhändertagen för att inte tappa bort sig själv.

I bloggen blandas humor med allvar och inte sällan skriver du självutlämnande om ditt behov av att få bekräftelse och bli någon för att existera. Har du mycket ångest?
– Jag har mina svackor när jag kommer hem en vardagskväll. Men någon existentiell ångest har jag inte. Det är lite kryddat också i bloggen, Alex Schulman gav mig rådet att inte bara vara den där unga, hungriga och framåtsträvande personen, utan att också visa mig svag och sårbar.

Är du hans protegé?
– Jag tror det, hoppas i alla fall det, jag vill ju gärna vara som honom. Alex Schulman var en person som jag tidigt kunde identifiera mig med och som gav mig idéer om vad jag ville göra med mitt liv. Han gjorde någonting av ingenting. Han var elak mot människor, absolut, men han gjorde något med sitt liv. Det känns skevt att vara ett fan till sin vän och samtidigt jobba för någon, men han är hjälpsam.

Eftersom du snabbt fått ett nätverk. Känner du ofta att människor vill utnyttja dig?
– Hela tiden, det tycker jag bara är kul. Kostar det ingenting hjälper jag gärna till. Det är viktigt att vara generös.

Du är 24 år i dag. Vad befinner du dig när du är 30?
– Då är jag i Los Angeles. Jag har en dröm sedan jag jobbade med internationell film på Taste att jobba bakom kameran på något legendariskt filmbolag. Kanske glida in med en Suv på Warner Brothers.

–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––
FAKTA/Daniel Redgert
Ålder: Precis fyllda 24 år
Bor: Vasastan/Norrmalm
Uppväxt i: Västerås
Familj: Mamma, pappa och två systrar
Karriär Taste PR (ca 2 år), Radar Magazine (2 år) Patriksson Communication (2 år), Kåken (1 år), Perfect Day Media (sedan 6 månader), Expressen (sedan 3 månader).
Utbildning: Pr-kurs på distans på Berghs
Tjänar: Ca 40 000 efter skatt
Senast lästa bok: "Jag heter inte Miriam" av Majgull Axelsson
Motto: Only fools are satisfied Medievanor:
Instagram, SVT Play, Netflix, HBO, Resumé, Expressen och DN Gör på i helgen: Sover, fester och äter

Nätverk: Hannah Widell, Isabelle Berglund (Sveriges Radio), Amanda Schulman, Martin Hansson (Metro), Klara Svensson (SVT), Alex Schulman, Malin Eklund (PDM), HanaPee (SVT), Zara Larsson, Michaela Hamilton (Patriksson)
–––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––––

Daniel Redgerts fem tips – så blir du en profil i sociala medier

1)
Igenkänning är absolut viktigast: "Alla måste vi förstå för att reagera, och därefter bilda sig en åsikt för att sedan antingen störa sig eller älska personen på andra sidan skärmen. Så, allt från Gomorron Sverige-studion till Lotta Engberg funkar bra."

2) Förstör den allmänna bilden om saker och ting: "Vill du helst se Marianne Rundström i ett Hänt i veckan-vimmel eller med en shot i handen 02.45 en torsdag på Spy Bar?"

3) Skapa förvirring!: "Folk brukar fråga mig om jag faktiskt sitter på Läckbergs traditionsenliga Let's Dance-middagar på Brillo, eller om jag bara har snott bilden från Almenäs Instagram. Jag låter dom förbli ovetandes."

4) Ge folk tillträde till en annars stängd värld: "Det finns inget som mina följare gillar så mycket som att se vad Hannah och Amanda har på skrivbordet och vilket toalettpapper de torkar sig med." "

5) Ytterligheter: "Ena dagen vinkväll på Schulmans balkong för att den andra bada i sopor hemma på köksgolvet."

En måndag i Daniel Redgerts liv:

06.45 "På väg ut genom dörren då det precis slår mig att räkningarna kanske borde betalas, i alla fall öppnas. Och att den där "nej tack, ingen reklam"-skylten borde sättas upp ifall jag inte vill att min lägenhet ska se ut som ett grävlingsgryt. Men det är någonting för morgondagen."

08.30 "Precis klar efter en timme med Äntligen Morgon-gänget där jag avslöjade att Charlotte Perrelli ville göra en TV-produktion av sitt bröllop. Men det är med prestationsångesten i halsen jag lämnar SBS Radio - för tänk så får jag inte komma tillbaka? Tänk så var jag sämst och hela min framtid i media förstörd?"

08.45 "Precis gjort entré på Perfect Day. Surfar in på Expressen.se för att kika vilken dagens rubrik är. 12.32 Smaskar i mig en raw food-sallad för 125 kronor i hopp om att det ska kompensera för fyra dagars festivalande. Börjar ifrågasätta detta allt eller inget liv."

14.23 "Alex glider in på kontoret och sätter sig mitt emot mig. Jag flinar åt honom och han undrar vad mitt problem är. Ingenting, säger jag, och sedan pratar vi inte mer. Eller ibland så påpekar han att jag är junior men då är jag snabb att kontra med att han är senior, att det är dags att ta tag i alla drömmar nu för snart är det försent."

20.05 "Anländer till min nyinköpta lägenhet på Västmannagatan med en portion stekta nudlar med kyckling till middag. Räkningarna gör sig påminda och jag funderar på om jag ska sälja lägenheten så att jag slipper ta tag i alla oöppnade kuvert. Sedan glider jag in på Expressen.se och läser min egen blogg och helt plötsligt förstår jag varför jag håller på som jag gör. Kuverten ligger kvar oöppnade."

Andreas Rågsjö Thorell

Webbredaktör

andreas.thorell@resume.se

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.