”Skämmigt att vi inte har kommit längre”

Från att skriva säljbrev för en språkresearrangör till höjdare inom reklambranschen.  Efter 27 år inom reklamvärlden har Christina Knight hunnit samla på sig en hel del  branscherfarenheter som hon bland annat delar med sig av i boken "Mad Women".  Det finns mycket som kan göras bättre inom branschen när det gäller fördelning av maktpositioner och rekrytering av nya medarbetare, tycker hon.

Men Christina Knight framhåller samtidigt att allt inte bara handlar om en skev könsfördelning. Reklambranschen är väldigt homogen över huvud taget tycker hon.
– En av mina käpphästar är att branschen behöver bli rikare på fler perspektiv.

Hur valde du ut vilka kvinnor som fick vara med i boken? Valde du utifrån personliga erfarenheter, eller blev du tipsad av någon?
– Jag ville ha en blandning av åldrar och nationaliteter. Utgångspunkten var en egen liten lista på kvinnor jag ville träffa och var nyfiken på som människor och yrkeskvinnor. Sedan  skickade jag även ut en enkät till nätverket SheCreatives, om vilka kvinnor de skulle vilja läsa om. 100-tals med namnförslag kom in. Susan Hoffman dök upp väldigt ofta, en kvinna som också är med i min bok.

Christina Knight hade gärna skrivit om fler kvinnor i boken, men dygnet har ju trots allt bara 24 timmar.  
– Förhoppningen med första boken är att det ska bli som en stafettpinne och inspirera fler kvinnor att berätta och dela med sig av sina erfarenheter.   

Boken är skriven på engelska och därmed även tillgänglig för en internationell marknad.  Att göra en uppföljare till Mad Women, en bok om branschen ur fler aspekter än kön, är något hon funderar på.
– Det är inte bara en fråga om kön, reklambranschen behöver också bli mindre vit och mindre medelklass. Det finns få människor som har andra kulturella bakgrunder inom reklambranschen, fler perspektiv behövs. Dagens dyra reklamskolor är inte tillgängliga för alla. Det är saker jag tänkt skriva om i nästa bok.

Har du några visdomsord du kan dela med dig av till kvinnor som är nya i branschen?  
– Ta för dig, kliv fram, och gör det gärna med ödmjukhet och styrka.

Hur ska man få byråer att våga satsa på nya talanger, vars nytänkande kanske sticker i ögonen på veteraner?
– Jag tycker att det är en magisk blandning man kan få till på en byrå om man både har seniorer och juniorer som kan jobba tillsammans. De är bra med unga som vågar ifrågasätta, som tänker på ett annat sätt. Vi seniora reklamare har en skyldighet att ta hand om den unga generationen, branschens framtid. Man ska banne mig välkomna elever som vill visa sina mappar, och ta emot praktikanter. De är ju branschens framtid!  

När Christina Knight gick på Berghs hade hon inga kvinnliga lärare, och saknade kvinnliga förebilder. Det är av den anledningen till att hon varit mån om att vara ute på skolorna och föreläst, något som framförallt kvinnliga elever uppskattat.

Vad är det då som är roligast att föreläsa om?
– Den senaste tiden har jag föreläst om konceptutveckling, om hur man jobbar långsiktigt med koncept och utvecklar dem. Det tycker jag är roligt. Sen har jag föreläst väldigt mycket om Direkt Marknadsföring, eftersom det är en spetskompetens jag har. Det är också roligt då det  finns mycket fördomar kring direkt marknadsföring och direktreklam. Det är väldigt kul att  skapa entusiasm när elever inser att det är lite jungfruelig mark, att det finns möjlighet att faktiskt göra bra grejer. Ett spännande territorium att utforska.

Om du fick gå tillbaka i tiden, finns det något speciellt du skulle gjort annorlunda?
– Jag skulle gärna velat ha jobbat på byrå utomlands. Men annars känner jag snarare att, fasiken, vad modig jag var som sa upp mig från Hall & Cederquist, den bästa byrån, för att starta eget. Då hade jag ju barn att försörja. Hur vågade jag göra det? Det vet jag inte om jag hade vågat idag. Då var jag i trettioårsåldern. Det var modigt att starta byrå då, mitt i lågkonjunkturen, och inte veta om man skulle ha en lön en gång.

Hur gör du som jurymedlem för att göra din röst hörd?
– Som juryordförande har jag haft förmånen att leda diskussionerna. Då är jag noga med att alla får komma till tals, att allas åsikter är lika valida. Det finns alltid personer som vill styra och tidigt försöka påverka de övriga jurymedlemmarna. Alla medlemmar bör först själva få möjlighet att bedöma jobben, opåverkade av andras åsikter.   Att vissa är mer talföra än andra kan bli ett problem om man inte låter alla få komma till tals.

– En gång kommer jag speciellt ihåg, när jag satt i juryn i Cannes, då en japansk kille och en spanjor satt med. De hade en riktigt dålig engelska. Amerikaner och engelsmän har ju såklart ett försprång då. Då måste man ju låta alla få utrymme. Annars är det lätt hänt att en liten grupp väldigt dominanta personer tar över i diskussionerna, vars åsikter då blir allenarådande.  

Att reklambranschen fortfarande är så mansdominerad beror, enligt Christina Knight,  bland annat på att människan är ett vanedjur.
– Det finns en tradition att männen går ut i världen och tjänar levebrödet, medan kvinnor i högre utsträckning stannat hemma med barn och så vidare. Det är skämmigt att vi inte kommit längre i utvecklingen. De som har makten är inte alltid intresserade av att dela med sig av den. Män rekryterar gärna andra män, och kvinnor gärna andra kvinnor.  

Hon är inte så förtjust i kvotering som princip, utan tycker att kompetens ska stå i fokus, inte könet.  
– Men ibland kan jag känna att det kanske behövs under en tid, för att bryta mönster och få till förändring lite snabbare. Det vilar ett enormt ansvar på de kvinnor i branschen som har möjlighet att påverka utvecklingen, genom till exempel rekrytering och skapande av  byråkulturer som välkomnar olikheter. Vi kvinnor har att lära av männen att nätverka och promota varandra.

Ingos ledningsgrupp består av en lika stor andel män som kvinnor.
– Det är den mest jämställda byrå jag jobbat på under alla mina år.

Flera av de inflytelserika kvinnorna i boken "Mad Women" är även mammor. Men det är mer politiskt korrekt att ge pappor i karriären pluspoäng för att de visar upp sin mjuka sida som förälder, än att ge karriärkvinnor credd för att de samtidigt är  omhändertagande mödrar.  
– Nästan alla i boken är mammor. Det är ju fortfarande "lite nytt" med män som pratar om sitt privata liv som pappa, vilket är lite befängt, då pappor funnits precis lika länge som det  funnits mammor. När jag började i branschen fanns det inga manliga kollegor som var hemma med sjuka barn, eller hämtade på dagis. Idag är det en självklarhet med pappalediga män som hämtar på dagis.  

Boken är framtagen i samarbete med Komm, som ett steg i arbetet för ökad jämställdhet i kommunikationsbranschen. Hur kom de sig att de valde att samarbeta med just dig?
– Jag började skriva boken sommaren 2010 som ett privat projekt. Jag hade suttit i styrelsen i fyra år och avslutade min mandatperiod våren 2012. Det var kul att avsluta min styrelseperiod med en så viktig och rolig stadgeändring, som röstades igenom i augusti samma år. Den innebär att Komm aktivt ska stödja sina medlemmar att verka för en jämställd bransch. Jag nämnde boken för Jessica Bjurström och Gustav Martner och de blev så intresserade av projektet att de föreslog att styrelsen för Komm skulle ställa sig bakom boken och ge ut den, vilket enhälligt röstades igenom i höstas.

Christina Knight hoppas att boken ska inspirera till dialog inom branschen, att män som läser den får sig en tankeställare och en större förståelse för hur det är att tillhöra en minoritet.  
– Det skulle vara precis lika tokigt om vi var 80 procent kvinnor och bara 20 procent män, avslutar Christina Knight.