Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Helgintervjuer

”Skitmånga rädslor – kommer det överhuvudtaget att fungera?”

Publicerad: 11 april 2015, 09:10

Aaron Israelson lämnar Faktum efter sommaren.

Foto: Yasmine Winberg.

När Aaron Israelson lämnar Faktum gör han det med flaggan i topp. Läsningen har fördubblats under hans fyra år som chefredaktör. Efter sommaren flyttar han till Rumänien och startar en gatutidning. – Halva befolkningen skulle kunna sälja tidningen – frågan är bara om den andra halvan har råd att köpa den, säger han till Resumé.


Ämnen i artikeln:

Nyheter24FaktumAaron Israelson

Som barn hängde Aaron Israelson mycket i Rumänien om somrarna. Hans mamma är född i landet och familjen hade nära släktingar där. Då var landet en kommunistisk diktatur och långt ifrån den moderna vardagen i Sverige.

– Människorna var lamslagna av paranoia och rädsla, vilket märktes på många sätt. Det var få människor som log. Den största skillnaden jag märker i dag är att de unga rumänerna har ett leende på läpparna, som jag inte såg skymten av som liten, säger Aaron Israelson.

Även om han som turist mest märkte av de härliga sidorna med landet minns han speciellt några saker som udda:

– En dag skickade min mormor i väg mig i gryningen för att köpa toalettpapper och jag fick stå i tre-fyra timmar för några rullar. Det var det värsta jag känt av – som att torka sig med taggtråd.

– Max en gång per sommar spreds också ryktet att Pepsi fanns i stan. Då tog folk spårvagnen – eller autofötterna som mina kompisar sa – till en restaurang på andra sidan stan som fått in ett parti och mutade till sig en flaska.

Det måste vara en konstig tillvaro för någon som vuxit upp här?
– Ja, men det var mest ett äventyr, även för dem som växte upp där – de hade ju inte koll på alternativen. Det är klart att jag funderade mycket på att det var ett fucked up samhälle, men det var också ett sommaräventyr.

Även som vuxen har Aaron Israelson varit i Rumänien ofta – både i jobbet och privat. När flyttlasset går i höst är det i Bukarest han tänker slå sig ner.

– Jag vill ha en lägenhet i Bukarest och ett hus i Transylvanien. Till att börja med inget Draculaslott, men ett litet hus. Det är fruktansvärt vackert där – en av de ballaste platser jag varit på. Utifrån ett organisatoriskt perspektiv är det också bra eftersom Transsylvanien ligger strategiskt placerat i landet.

Drömmen att starta en gatutidning i Rumänien har funnits med sedan länge, och när Aaron Israelson tillträdde som chefredaktör för Faktum, som också är en gatutidning, lovade han styrelsen att stanna i fyra år. Det har han gjort nu – med goda resultat. Upplagan har fördubblats, vilket gett fler jobb. Det är också något han hoppas kunna bidra med i Rumänien.

Han har intresserade finansiärer till projektet, men än vill han inte gå ut med vilka de är.

– Det är några privatpersoner och en stiftelse som har sagt att de är intresserade av det. Ingenting är klart, men jag är ganska hoppfull. Engagemanget för fattiga rumänska romer i Sverige har aldrig varit större än vad det är just nu, vilket såklart beror på det vi ser på gatorna varje dag.

Bidrag från EU och den svenska eller rumänska staten vill Aaron Israelson gärna undvika.

– Dels för att det är byråkratiskt krångligt och dels för att jag av principiella skäl tycker att det är bra för oberoendet att stå på egna ben. Har man inte pengar själv är den näst bästa modellen att hitta ett antal privata finansiärer.

Har du några rädslor inför starten?
– Skitmånga – som om det överhuvudtaget kommer att fungera, hur jag ska få ihop det, hur det kommer att tas emot och så fördomarna mot romer och fattiga. Det finns en annan mentalitet i Rumänien än i Sverige vad gäller frågor som jämlikhet och fattigdom.

Hur hanterar du rädslorna?
– Det är bara att tuta och köra så får det bära eller brista. Jag brukar hantera ångest genom att jobba mycket. Det är ett ganska bra sätt att hantera demoner på.

Aaron Israelson vet inte ännu om han kommer att flytta tillbaka till Sverige i framtiden, däremot kommer han att samarbeta med svenska medier. Dels som frilans, men också som regelbunden krönikör i GP. Han vill inte avslöja för mycket vad temat på den nya gatutidningen kommer att bli, annat än att det kommer att handla om rörelse.

– Rumänien är på flera sätt ett land i rörelse. Det är fyra miljoner människor som befinner sig utanför landets gränser, inte bara fattiga romer utan också en tredjedel av läkarkåren. Samtidigt har landet börjat röra sig i en bättre riktning. Det finns ett krismedvetande kring saker som korruption, fattigdom och arbetslöshet och en vilja – även politiskt – att göra något åt det.

– De unga människornas främsta mål och dröm är att ta sig ut i Europa, men samtidigt funderar de på vad de kan göra för att landet ska vara ett land vi ska stanna i.

Du nämnde att engagemanget för rumänska romer aldrig har varit större än det är nu. Men det finns ju också extremt utbredda fördomar.
– Det är ett gammalt gift i den europeiska samhällskroppen som har funnits nästan lika länge som det har funnits romer i Europa. Det har att göra med vår rädsla för det okända, vilket kanske låter banalt, men jag tror att det är så enkelt. De grupper som väcker mest rasism är de som sticker ut, inte bara vad gäller hudfärg, men också vad gäller kläder. Man kan dra en parallell till en del somalier som också väcker mycket ont blod. De tar plats i gatubilden som gör att vissa reagerar med någon slags reptilhjärna.

Vad tycker du att svenska medier gör i dag för att förhindra fördomarna?
– Generellt sett är de sympatiska, jämfört med till exempel brittiska tabloider. Där kablas hatet ut på en annan nivå, vilket också gäller tidningar i Frankrike. I Sverige är jag kritisk mot att medier inte gått på djupet. Den historia som har lett fram till de sociala problem som finns i Rumänien, Bulgarien och på Balkan skildras inte i så stor utsträckning.

I stället säger Aaron Israelson att rapporteringen handlar om det vi ser framför oss på stan.

– I många fall tyvärr utan att prata med de som är värst drabbade – i stället är det den svenska allmänheten som får uttala sig om hur de upplever situationen med tiggarna. Det har förmodligen mest att göra med språkförbistring men det säger något om medielandskapet i Sverige och de utmaningar vi står inför. Vi behöver fler journalister med språkkompetens och kulturkompetens.

Tycker du att vi går framåt där?
– Ja, det tycker jag. Men såvitt jag vet finns det bara två journalister med rumänskt påbrå i Sverige. Jag och Emanuel Sidea, som skriver om ekonomi.

Före tiden på Faktum var Aaron Israelson chefredaktör på Nyheter24 under tre års tid – och bytet beskriver han var som att "gå från Stureplan till rännstenen". Han såg fram emot att få jobba med grävande journalistik på Faktum, något som inte riktigt var möjligt i den mån han ville på Nyheter24.

Tycker du att Nyheter24 har ett oförtjänt dåligt rykte?
– Det är ingen som jobbar eller har jobbat med Nyheter24 som tänkt sig att produkten ska ha ett förstklassigt rykte. Det ska vara en lite hårdare, vildare och skitigare nyhetsprodukt. Sen trampar de i klaveret ibland, även under min tid.

Samtidigt har Nyheter24 förändrat den svenska journalistiken.

– Inte minst på nätet. Den har blivit snabbare, mer lättillgänglig och roligare. En av de saker jag är mest stolt över från den tiden var att vi såg till att stora etablerade medier började kredda varandra och mindre etablerade medier med en länk. Det var helt okänt i Sverige innan. För en liten aktör är det inte så illa pinkat.

Vad har du upplevt som svårast under din tid som chefredaktör?
– De tillfällen när vi granskat människor som inte varit offentliga personer och konsekvenserna i vissa fall blivit ganska allvarliga. Sen kan granskningen ha varit befogad för det, men det är ändå jobbigt när någon förlorar jobbet eller en stor del av sin inkomst.

Kan du ångra något?
– Nej, jag tror inte det. Det skedde en del felpubliceringar på Nyheter24, det ska jag erkänna. Men det var inga stora grejer, något aprilskämt någon gång. Misstag får man leva med.

Du har också jobbat som pr-konsult på Hill & Knowlton och med Hillary Clintons valkampanj. Hur var det?
– Jävligt coolt. Att sugas in i den helt vansinniga staden och att få jobba med politik. Jag är lite av en politisk kampanjjunkie. Vi jobbade på en ganska låg nivå och delade ut flygblad, men fick ändå vara med om en del balla grejer. Träffa amerikaner och diskutera politik, vilket ibland var skrämmande. Folk frågade mig om jag skulle rösta. Jag svarade att jag var svensk medborgare. Då sa de: "But you got the international vote, don't you?"

Hur var Hillary och Bill Clinton?
– Superproffs, de kändes extremt varma, intima och vänskapliga och givetvis hade de glömt bort oss efter tre sekunder. Vi fick se Bill Clinton hålla tal i Harlem också. Där låg secret service-folk på taken med prickskyttegevär om någon skulle komma och störa. Snubben kan hålla tal alltså. Jag stog där och hade kalla kårar i Harlem, inte av rädsla för att bli rånad.

FAKTA / Aaron Israelson
Ålder: 37
Bor: Göteborg
Karriär: Chefredaktör för nyheter24 (2008-2011), chefredaktör för Faktum (2011-2015) Ledarskribent i Expressen, juniorkunsult på Hill & Knowlton, debattredaktör på Expressen, Spin doctor för Birgitta Ohlsson och medarbetare i Hillary Clintons senatskampanj 2000.
Aktuell: Lämnar Faktum för att starta gatutidning i Rumänien
Drivkraft: Förändring – både redaktionella, publicistiska förnyelseprocesser och samhällsförändring
Medievanor: Surfar, kollar mycket på nätet. Läser Filter, Faktum och Fokus och The Economist i bland.
Senast lästa bok: "Upprorsmakaren" av Resa Azlan som handlar om Jesus.
Tjänar: 37 000 kronor
Mest stolt över: Att de har lyckats skapa jobb åt dubbelt så många Faktumförsäljare sedan han började. Också stolt över Guldspaden (2015) och Guldägget (2013), men de står lite i skuggan.
Gör en ledig dag: Slappar. Tar en tur med en kanot eller cyklar.

Yasmine Winberg

Redaktör Resumé Insikt

yasmine.winberg@resume.se

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.