Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration
Helgintervjuer
Publicerad: 16 november 2012, 15:03
Linda Skugge.
Foto: Blanca Sjöstedt.
Linda Skugge vill tillbaka till skrivandet och koncentrera sig på nya jobbet som producent på Teater Brunnsgatan 4. För Resumé berättar hon om varför hennes pr- och eventbyrå Skugge & Co är till salu, om vad hon gärna skryter om och vad hon skulle skriva i Fittstim 2.0.
Linda Skugge har köpt en träbit där det står inkarvat "Remember your dreams". Hon skrattar när hon berättar det då hon tycker att det låter så töntigt och klyschigt.
Vi träffas på Teater Brunnsgatan 4, där hon nyligen har börjat jobba som producent, och jag har frågat henne vad hon skulle skriva om i en eventuell Fittstim 2.0. En uppföljare till antologin Fittstim, som kom 1999 och som numera kallas en svensk feministisk klassiker.
– Det är det jag tror på, haha! Jag har försökt vara vanlig och göra det alla andra gör, men jag kan inte. Jag kan bara inte. Jag har försökt klä mig business och lalla runt, men det är ju inte jag. Jag borde ha varit den jag var, alltid. Det skulle jag skriva en jättefin text om. Att "remember your dreams", haha! Det går inte att förändra den man är, så bara var den du är.
Att Linda Skugge numera är teaterproducent kan först kännas lite överraskande, men inte med tanke på det långa och brokiga cv hon har.
Hon blev som 18-åring känd skribent via Ultra Magazine och lite senare som krönikör i Expressen. Hon jobbade på ZTV och startade och drev skivbolaget Starboy på 90-talet. Hon grundade boksajten Vulkan.se 2007 med författaren Sigge Eklund och förre reklam-vd:n Michael Storåkers.
Samtidigt har hon hunnit ge ut 12 böcker; romaner, textsamlingar och barnböcker.
För fyra år sedan gav hon sig in i ytterligare en ny bransch när hon startade pr- och eventbyrån Skugge & Co.
– Jag tror folk inte tror att jag kan någonting. Det är som att det går ett rykte om den här mannen som egentligen är chef för Skugge & Co. Det är ju kul! Folk fattar inte att det är jag och mina anställda som gör allting.
Känns inte det bara jävligt frustrerande och förminskande?
– Fast samtidigt är det rätt kul! Speciellt när de inser att jag faktiskt gör allt. Folk tror att jag är bimbon och fejset på Skugge & Co, men fan vad de har fel.
När jag intervjuade dig i Resumé senast, för fyra år sedan, var det första gången du yttrade tankarna om att starta pr-byrå, hur har det gått egentligen?
– Det har gått bra. Enligt offentligt uppgift omsätter vi ungefär fyra miljoner och har gått med vinst varje år. Jag är ju ensam säljare, vilket jag går runt och skryter om hela dagarna. Det kanske man inte ska, men jag gör det. Jag känner nu att jag kan inte ta den här pr-byrån längre själv, det går inte. Jag letar hela tiden efter folk som också kan sälja och dra in några miljoner till byrån varje år, men det är svårt. Så klart är de jag arbetar med asbra, utan de går det inte, men jag har hela tiden letat efter en senior som kan sälja. För är jag sjuk eller mina barn sjuka... det är för jobbigt att allt hänger på mig.
Hur ska du fixa det?
– Det är därför jag kan säga att Skugge & Co är till salu! Om vi har fyra miljoner i omsättning och går med vinst, det måste vara intressant för någon, det måste vara det. Det är inte så många som omsätter fyra miljoner och är ensam säljare som jag är. Det är mitt namn, mitt kontaktnät, även om jag har grymma medarbetare.
– Vi gör allt från grunden. Vi är en riktig eventbyrå som sköter alla transporter, fixar ljud och ljus och all catering. Vi står på stegar och bygger, vi riggar upp scenen. Jag tror många missuppfattar och inte vet att vi gör det, men vi är en riktig eventbyrå.
Du vill alltså att någon går in som delägare?
– Ja, jag har haft tre möten med folk om det, men det har inte blivit ett avslut ännu.
Är det för att du har ett för pr-branschen annorlunda varumärke som gör att folk är lite mer misstänksamma?
– Både och. Det är en fördel då det kan vara spännande och att jag har ett mycket bredare kontaktnät. En vanlig pr-konsult har inte det kulturnätverk som jag har. Jag tänker alltid lite apart och kan twista vinklar till media. Men jag förstår vad du menar.
– Samtidigt är det dåliga tider. Folk vill inte satsa hur som helst. Men jag kan i alla fall säga att jag kan inte ta det längre på egen hand. Jag klarar upp till fyra miljoner, sedan får någon annan ta över.
Samtidigt som hon driver Skugge & Co så gick Linda Skugge innan sommaren in som producent på Teater Brunnsgatan 4. Teatern startades av Allan Edwall och efter hans bortgång 1997 drevs teatern vidare av Kristina Lugn. Sedan 2011 är det Lugns dotter Martina Montelius som driver teatern.
– Jag och Martina Montelius, teaterns konstnärliga ledare, har följt varandra länge. Jag såg hennes tidiga pjäser, vi har mejlat lite genom åren och hejat när vi har setts. Sedan har jag förlagt event här då jag alltid försöker använda annorlunda lokaler. Jag klarar liksom inte av macarons på ett hotell, utan försöker alltid få in lite kultur. Folk har då både förälskat sig i lokalen och i Martina. Hon är väldigt unik och fruktansvärt briljant. När producenten här slutade blev jag det.
Spelade situationen med Skugge & Co in i att du tog jobbet här på Teater Brunnsgatan 4?
– Ja, och att jag saknade kulturvärlden och att skriva. Jag skriver överallt jag kan och har en roman som kommer till bokmässan 2013. Jag skriver egentligen två böcker parallellt.
Vad är det för böcker?
– En jag har jag skrivit ihop med min syster och så är den andra en roman. Inte en deckare, inte en trilogi, haha, utan en roman. Så jag skriver varje vecka. Jag har blockat tid i schemat för att skriva, då jag plötsligt kände en panik över att jag inte hann skriva. Jag har insett hur mycket jag behöver det.
Vad är det med skrivandet som drar i dig igen?
– Men tänk dig, jag var 18 år när jag fick mitt första skrivjobb på Ultra och sedan Expressen. Sedan skrev jag otroligt mycket text varje dag från att jag var 18 och 20 år framåt. Att sedan plocka bort det, det funkar inte. Inte för mig. Jag kände att jag måste skriva.
– Sedan så fick jag skriva krönikor i Expressen igen i somras vilket var otroligt roligt och får jag uppdrag nu tar jag dem. Tidigare har jag tackat nej till allt då jag inte har haft tid, men nu tackar jag ja till allt och söker aktivt upp skrivuppdrag. Men det finns ju inte lika mycket i dag med tanke på hur media ser ut. Men skriva böcker kan jag ju alltid så det ska jag.
Men vill du bli fast krönikör igen som du var back in the day?
– Ett fast skrivuppdrag gärna, men inte som jag var förut på Expressen. Jag är snart 40 år, det där tycker jag unga människor ska få göra. Sitta och skrika och vara arga. Men fast skrivuppdrag vill ju alla ha, bara inte den typen.
Det är ju väldigt slitigt att skriva som du gjorde då, att alltid komma på något nytt som engagerar varje vecka.
– Ja, det blir ju att man fabricerar åsikter till slut. Man måste tycka något ingen annan har tyckt förut. Att man sitter och väljer bland åsikter. Jag gjorde ju så, att det inte var min personliga åsikt alltid, utan jag valde ibland, även om jag aldrig skrev något som var galet långt ifrån det jag själv tyckte. Det var alltid att jag kunde välja en vinkel bara för att den var motsatsen till vad alla andra tyckte. Man blir ju galen av sådant till slut.
Vad gör du konkret på Teater Brunnsgatan 4?
– Jag genomför alla idéer, det konstnärerna inte kan själva hjälper jag dem med. Konstnärliga människor vill helst slippa det praktiska. Jag träffade en skådis här om dagen om att sätta upp en pjäs i december och han bara "vad uppstyrd du är", för att de inte är vana med någon som är hands on.
– Jag är väldigt uppstyrd, samtidigt som jag kan mycket om kultur och faktiskt kan sälja. Jag tror den kombinationen är ovanlig. Nu ska jag skryta lite igen, men skit samma: första månaden sålde jag för 70 000 och andra månaden för 50 000 samtidigt som jag driver Skugge & Co. Det är därför jag är så trött, haha!
Du jobbar väldigt mycket, det gjorde du förra gången jag intervjuade dig också, varför så mycket samtidigt?
– Jag har ingen spärr tyvärr. Jag gör antingen allt eller ingenting. Som att jag nu försöker att hyra ut teatern hela tiden, att det alltid ska vara någon här. Det är ett högt mål som jag är ödmjuk inför, men jag tycker de andra småteatrarna kan see and learn, haha! De kommer hata att jag säger det i Resumé! De skulle kunna tjäna mycket mer än vad de gör om de säljer lite mer.
– Det är roligt med skådespelare som säger "kan vi inte låta Marabou sponsra den här föreställningen", som om företaget självklart vill det! Som om det är så det fungerar! Som om det vore lätt att få dem att sponsra. Det krävs att ta kontakt med 2000 företag för att få ett att sponsra. De har ingen känsla för hur det fungerar och hur svårt det är.
Vad tjänar du på att jobba på Brunnsgatan?
– Lite lite, men förhoppningen är att det blir mer. Jag säljer ju hela tiden.
Linus Fremin