”Skugge & Co är till salu, kom och köp!”

Linda Skugge har köpt en träbit där det står inkarvat "Remember your  dreams". Hon skrattar när hon berättar det då hon tycker att det låter  så töntigt och klyschigt.

Vi träffas på Teater Brunnsgatan 4, där hon nyligen har börjat jobba som  producent, och jag har frågat henne vad hon skulle skriva om i en  eventuell Fittstim 2.0. En uppföljare till antologin Fittstim, som kom  1999 och som numera kallas en svensk feministisk klassiker.

– Det är det jag tror på, haha! Jag har försökt vara vanlig  och göra det alla andra gör, men jag kan inte. Jag kan bara inte. Jag  har försökt klä mig business och lalla runt, men det är ju inte jag.  Jag borde ha varit den jag var, alltid. Det skulle jag skriva en  jättefin text om. Att "remember your dreams", haha! Det går inte att  förändra den man är, så bara var den du är.

Att Linda Skugge numera är teaterproducent kan först kännas lite  överraskande, men inte med tanke på det långa och brokiga cv hon har.

Hon blev som 18-åring känd skribent via Ultra Magazine och lite senare  som krönikör i Expressen. Hon jobbade på ZTV och startade och drev  skivbolaget Starboy på 90-talet. Hon grundade boksajten Vulkan.se 2007  med författaren Sigge Eklund och förre reklam-vd:n Michael Storåkers.

Samtidigt har hon hunnit ge ut 12 böcker; romaner, textsamlingar och barnböcker.

För fyra år sedan gav hon sig in i ytterligare en ny bransch när hon startade pr- och eventbyrån Skugge & Co.

– Jag tror folk inte tror att jag kan någonting. Det är som att det går  ett rykte om den här mannen som egentligen är chef för Skugge & Co.  Det är ju kul! Folk fattar inte att det är jag och mina anställda som  gör allting.

Känns inte det bara jävligt frustrerande och förminskande?
– Fast samtidigt är det rätt kul! Speciellt när de inser att jag faktiskt  gör allt. Folk tror att jag är bimbon och fejset på Skugge & Co, men  fan vad de har fel.

När jag intervjuade dig i Resumé senast, för fyra år sedan, var det  första gången du yttrade tankarna om att starta pr-byrå, hur har det  gått egentligen?
– Det har gått bra. Enligt offentligt uppgift omsätter vi ungefär fyra  miljoner och har gått med vinst varje år. Jag är ju ensam säljare,  vilket jag går runt och skryter om hela dagarna. Det kanske man inte  ska, men jag gör det. Jag känner nu att jag kan inte ta den här pr-byrån  längre själv, det går inte. Jag letar hela tiden efter folk som  också kan sälja och dra in några miljoner till byrån varje år, men det  är svårt. Så klart är de jag arbetar med asbra, utan de går det inte,  men jag har hela tiden letat efter en senior som kan sälja. För är jag  sjuk eller mina barn sjuka... det är för jobbigt att allt hänger på  mig.

Hur ska du fixa det?
– Det är därför jag kan säga att Skugge & Co är till salu! Om vi har  fyra miljoner i omsättning och går med vinst, det måste vara intressant  för någon, det måste vara det. Det är inte så många som omsätter fyra  miljoner och är ensam säljare som jag är. Det är mitt namn, mitt  kontaktnät, även om jag har grymma medarbetare.

– Vi gör allt från grunden. Vi är en riktig eventbyrå som sköter alla  transporter, fixar ljud och ljus och all catering. Vi står på stegar och  bygger, vi riggar upp scenen. Jag tror många missuppfattar och inte vet  att vi gör det, men vi är en riktig eventbyrå.

Du vill alltså att någon går in som delägare?
– Ja, jag har haft tre möten med folk om det, men det har inte blivit ett avslut ännu.

Är det för att du har ett för pr-branschen annorlunda varumärke som gör att folk är lite mer misstänksamma?
– Både och. Det är en fördel då det kan vara spännande och att jag har ett  mycket bredare kontaktnät. En vanlig pr-konsult har inte det  kulturnätverk som jag har. Jag tänker alltid lite apart och kan twista  vinklar till media. Men jag förstår vad du menar.

– Samtidigt är det dåliga tider. Folk vill inte satsa hur som helst. Men  jag kan i alla fall säga att jag kan inte ta det längre på egen hand.  Jag klarar upp till fyra miljoner, sedan får någon annan ta  över.

Samtidigt som hon driver Skugge & Co så gick Linda  Skugge innan sommaren in som producent på Teater Brunnsgatan 4. Teatern  startades av Allan Edwall och efter hans bortgång 1997 drevs teatern  vidare av Kristina Lugn. Sedan 2011 är det Lugns dotter Martina  Montelius som driver teatern.

– Jag och Martina Montelius, teaterns konstnärliga ledare, har följt  varandra länge. Jag såg hennes tidiga pjäser, vi har mejlat lite genom  åren och hejat när vi har setts. Sedan har jag förlagt event här då jag  alltid försöker använda annorlunda lokaler. Jag klarar liksom inte av  macarons på ett hotell, utan försöker alltid få in lite kultur. Folk har  då både förälskat sig i lokalen och i Martina. Hon är väldigt unik och  fruktansvärt briljant. När producenten här slutade blev jag det.

Spelade situationen med Skugge & Co in i att du tog jobbet här på Teater Brunnsgatan 4?
– Ja, och att jag saknade kulturvärlden och att skriva. Jag skriver  överallt jag kan och har en roman som kommer till bokmässan 2013. Jag  skriver egentligen två böcker parallellt.

Vad är det för böcker?
– En jag har jag skrivit ihop med min syster och så är den andra en roman. Inte  en deckare, inte en trilogi, haha, utan en roman. Så jag skriver varje  vecka. Jag har blockat tid i schemat för att skriva, då jag plötsligt  kände en panik över att jag inte hann skriva. Jag har insett hur mycket  jag behöver det.

Vad är det med skrivandet som drar i dig igen?
– Men tänk dig, jag var 18 år när jag fick mitt första skrivjobb på Ultra  och sedan Expressen. Sedan skrev jag otroligt mycket text varje dag från  att jag var 18 och 20 år framåt. Att sedan plocka bort det, det funkar  inte. Inte för mig. Jag kände att jag måste skriva.

– Sedan så fick jag skriva krönikor i Expressen igen i somras vilket var  otroligt roligt och får jag uppdrag nu tar jag dem. Tidigare har jag  tackat nej till allt då jag inte har haft tid, men nu tackar jag ja till  allt och söker aktivt upp skrivuppdrag. Men det finns ju inte lika  mycket i dag med tanke på hur media ser ut. Men skriva böcker kan jag ju  alltid så det ska jag.

Men vill du bli fast krönikör igen som du var back in the day?
– Ett fast skrivuppdrag gärna, men inte som jag var förut på Expressen.  Jag är snart 40 år, det där tycker jag unga människor ska få göra. Sitta  och skrika och vara arga. Men fast skrivuppdrag vill ju alla ha, bara  inte den typen.

Det är ju väldigt slitigt att skriva som du gjorde då, att alltid komma på något nytt som engagerar varje vecka.
– Ja, det blir ju att man fabricerar åsikter till slut. Man måste tycka  något ingen annan har tyckt förut. Att man sitter och väljer bland  åsikter. Jag gjorde ju så, att det inte var min personliga åsikt alltid,  utan jag valde ibland, även om jag aldrig skrev något som var galet  långt ifrån det jag själv tyckte. Det var alltid att jag kunde välja en  vinkel bara för att den var motsatsen till vad alla andra tyckte. Man  blir ju galen av sådant till slut.

Vad gör du konkret på Teater Brunnsgatan 4?
– Jag genomför alla idéer, det konstnärerna inte kan själva hjälper jag  dem med. Konstnärliga människor vill helst slippa det praktiska. Jag  träffade en skådis här om dagen om att sätta upp en pjäs i december och  han bara "vad uppstyrd du är", för att de inte är vana med någon som är  hands on.

– Jag är väldigt uppstyrd, samtidigt som jag kan mycket om kultur och  faktiskt kan sälja. Jag tror den kombinationen är ovanlig. Nu ska jag  skryta lite igen, men skit samma: första månaden sålde jag för 70 000  och andra månaden för 50 000 samtidigt som jag driver Skugge & Co.  Det är därför jag är så trött, haha!

Du jobbar väldigt mycket, det gjorde du förra gången jag intervjuade dig också, varför så mycket samtidigt?
– Jag har ingen spärr tyvärr. Jag gör antingen allt eller ingenting. Som  att jag nu försöker att hyra ut teatern hela tiden, att det alltid ska  vara någon här. Det är ett högt mål som jag är ödmjuk inför, men jag  tycker de andra småteatrarna kan see and learn, haha! De kommer hata att  jag säger det i Resumé! De skulle kunna tjäna mycket mer än vad de gör  om de säljer lite mer.

– Det är roligt med skådespelare som säger "kan vi inte låta Marabou  sponsra den här föreställningen", som om företaget självklart vill det!  Som om det är så det fungerar! Som om det vore lätt att få dem att  sponsra. Det krävs att ta kontakt med 2000 företag för att få ett att  sponsra. De har ingen känsla för hur det fungerar och hur svårt det är.

Vad tjänar du på att jobba på Brunnsgatan?
– Lite lite, men förhoppningen är att det blir mer. Jag säljer ju hela tiden.