Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Helgintervjuer

"Svarar de inte kan de dra åt helvete"

Publicerad: 21 februari 2014, 10:45

Kristoffer Appelquist.

Foto: Yasmine Winberg.

Inför sitt första framträdande på scen irrade han omkring i Stockholm och svettades floder. Det var knappt tio år sedan. Nu är Kristoffer Appelquist en välkänd standup-komiker för svenska folket. För Resumé berättar han om den nya politiska podcasten, demokratins förfall och om att kunna erbjuda en madrass till ett ensamkommande flyktingbarn.


Ämnen i artikeln:

Kristoffer Appelquist

Kristoffer Appelquist var med i ett av de första avsnitten av Kristoffer Triumfs podcast Värvet. Det är ett av de mest nedladdade avsnitten hittills.

– Fram till det hade jag inte gjort en enda sak på allvar, säger Kristoffer Appelquist.  

Värvet hade få lyssnare i starten. Det var anledningen till att Kristoffer Appelquist visade sitt allvarliga jag och svarade ärligt på frågorna han fick. I dag säger han att han trodde att "ett hundratal Göteborgare lyssnade". Men det visade sig snart bli en hel del fler.

– Jag trodde att folk gillade flams, men plötsligt ville de höra vad jag tyckte om olika saker och hur mitt liv sett ut. Det var grunden till podcasten Synfält framåt. Jag märkte att det fanns ett intresse för när jag var allvarlig också.  

Podden blev verklighet efter ett inlägg på Twitter. Någon gjorde sig lustig över Kristoffer Appelquists produktionsassistent, en kille från Afghanistan. Då skrev komikern ett långt inlägg på Facebook om att Sverige har råd att ta emot fler flyktingar.  

– Då hörde Tobias Wahlqvist av sig. Han frågade om vi kunde göra en podcast och prata med politiker som faktiskt kan ta beslut. Från början var det tänkt att vi bara skulle göra fyra avsnitt, men sen blev vi skitbra kompisar. Så vi fortsätter nu. Det är ett ideellt projekt och vi gör det för att vi älskar det.

De båda vännerna kände att det behövdes utrymme för mer vettiga politiska samtal än pajkastning på motståndarpartierna. Eftersom de inte hade någon radiokanal blev forumet en podcast.

– Jag kan inte göra sa

ker som jag skiter i. Det är ofta en stark känsla av att man kan göra en insats på något sätt som blir starten till projekt jag håller på med. Det finns något sorts patos i det.

Känner du att du gör en insats då?
– Ja. Kanske inte när det gäller mitt jobb, men om vi pratar om podcasten känner jag det. Jag är stolt över den.

Hur fungerar ni ihop, du och Tobias?  
– Jag pratar först och tänker sen. Tobias är tvärtom. Om han skulle sköta allt själv skulle inget bli sagt. Han tänker ut saker i förväg och hittar vinklar och kluriga frågor. Och han ser till att vi har en gäst där. Annars hade vi varken haft det eller några frågor att ställa. Därför är vi en perfect match.  

Nu har ni släppt sex avsnitt. Hur går det, tycker du?
– Vi blir bättre och bättre. Jag har insett att journalister är bra på är att ställa kritiska frågor, fast de kanske egentligen är lite impade. Men jag kan inte dölja vad jag tycker. Man hör verkligen att jag tänker rösta på den där jäveln jag pratar med. Jag kan konstatera att jag inte låter kritisk i intervjun med Christofer Fjellner. Man hör hur impad jag är. Jag kanske har någon hemlig dröm om att vara politiker själv. Men om vi ska ha någon trovärdighet i vår podd ska sådant inte höras.  

– Vi har något att lära från alla som kommer dit. Och på det personliga planet vill vi utmana våra egna åsikter, men det betyder ingenting förrän vi sitter där och tycker radikalt annorlunda än politikern vi pratar med.  

Hittills har gästerna varit bland andra Centerpartiets Annie Lööf, Folkpartiets Robert Hannah och Miljöpartiets Lorentz Tovatt. Kristoffer Appelquist berättar att de från början bara ville prata med nya politiker.  

– De slipade vet vad de ska säga. Det är inte det vi vill åt. Man vill ha riktiga värderingar. Men politiken är full av dilemman. Om vi sätter upp en kiosk i krigsdrabbade länder kanske vi har två miljoner asylsökanden inom loppet av en vecka. Hur gör vi då? Det är en svår fråga som inte går att avfärda med att vänstern vill att vi ska ta ansvar för hela världen. Så enkelt är det inte. Alla åsiktsinriktningar sitter på någon del av lösningen.

Ja, politiker kan ju vara ganska hala. Vilken taktik använder du i intervjusituationer?
– Det är enkelt. Vi ställer frågor och kräver att få ett svar. Svarar de inte kan de dra åt helvete. Det här är människor som gör anspråk på att få medborgarnas förtroende och får dessutom lön för det. Klart de ska svara.   

Ni har själva sagt att målet med podden är att få fler väljare att ta ett aktivt beslut på valdagen. Tycker du att svenska folket är dåliga på politik?
– Ja, absolut. Vi pratar om demokrati som om det vore en naturlag som råder just här. Typ som att vi har barrskog, sjöar och demokrati, men så är det inte. Det fanns inte här för hundra år sedan och vi har kämpat för få det. Demokrati kräver underhåll, engagemang och investeringar.  

Har det har blivit ett demokratiskt förfall med åren, tycker du?
– Ja. Tobias har en intressant jämförelse mellan demokrati och familjeföretaget. Att den första generationen bygger upp, den andra förvaltar och den tredje river ner. Han menar att det här gäller demokrati också. Nu är vi inne i den tredje generationen sedan 20-talets rösträttsreformer. I dag är det svårt att hitta folk till förtroendeuppdrag. Ett politiskt parti borde jämställas med vilken förening som helst. Och är det någon förening man ska vara med i, så är det föreningen Sverige.

Så, vad skulle du göra om du fick bestämma?
– Se till att folk kan få söka asyl där de är, så att de inte behöver drunkna i Medelhavet. Det är den absolut största frågan på jordklotet just nu. Jag tycker att man ska sätta upp en kiosk i Damaskus, så kan de få söka där. Det finns 40 miljoner flyktingar i världen. Tog vi emot alla dem skulle vi ändå inte vara mer överbefolkade än Skottland. När det är sådär jävla illa någonstans är i alla fall jag beredd att lägga ut en madrass på golvet. Alla borde göra det. Det är snack om att folk är fattiga här i Sverige och det är klart att det finns fattigdom här. Men människor i Syrien har verkligen behov av tak över huvudet, en kvällsmacka och en kopp te.  

– När det byggdes en flyktingförläggning i Sunne där jag bor, ville jag gärna träffa människorna som kom dit. Jag engagerar mig väldigt mycket i flyktingfrågor.

Hur skulle du beskriva dig själv annars?
– Jag är egentligen ganska blödig, känslosam, sentimental och empatisk. Det är lätt för mig att tycka om andra människor. Jag älskar att både prata med och lyssna på andra och är jävligt social.  

Du debuterade med standup ganska sent i livet, 2005. Kommer du ihåg ditt första framträdande?
– Ja. Klas Åkerblom och Mike Räsänen är två stora namn vad gäller nya komiker. Som ny får man testa standup på Bungy Comedy. Där har till exempel Messiah Hellberg och Petra Mede gjort sina första uppträdanden. Det är en nybörjartävling för att man ska börja känna sig trygg. Och då har man vunnit bara man vågar gå upp på scen. Jag hade inte så bra självförtroende, men jag gjorde det ändå.  

– Den dagen var hemsk. Jag åkte till Stockholm på ett tåg från Sunne som tog fyra och en halv timme. Jag kom fram klockan ett, svettades och hade riktigt svarta tankar. Det var ju mycket som stod på spel, eftersom jag var student också. Det var dyrt att åka till Stockholm för att stå på scen i några minuter när man har en familj med två barn att försörja.

Blir du fortfarande nervös inför att kliva upp på scen?
– Ibland är jag jättenervös. Men det är inte så jävla konstigt. Det spelar ingen roll vad man gör. Boxare är säkert också nervösa innan de ska ut. Men det gäller att hitta något slags fokus. Jag får energi av att vara nervös också – det betyder ju att det är viktigt, det man ska göra.  

På vilket sätt har karriären utvecklat dig som person?
– Jag hade aldrig testat standup och levde på studielån. Jag lämnade sällan Sunne jag hade dåligt självförtroende. Nu jobbar jag med att göra tv-program och gör en podcast. Jag har fått så jävla mycket verktyg från min karriär som jag använder för glatta livet. Jag har fått möjligheten att blanda trams och allvar. Om någon sagt det till mig förut så hade jag inte trott det. Det är helt otroligt.  

Skrattar du åt dina egna skämt?
– Ibland när jag skriver dem så skrattar jag lite. Men på scen låtsas jag som om jag inte vet om att det jag säger är roligt.  

– Min bästa kompis Dennis Ek pratar jag med nästan varje dag. Honom skrattar jag mycket med. Vi låtsas som om vi är några andra, kör improviserade sketcher i telefon och har hållit på så i 25 års tid. Han kan till exempel ringa och prata låtsastyska med mig. Det är bara trams, men det roligaste jag vet.

Är du på en bra plats i livet just nu?
– Absolut. Jag har en underbar fru och två fantastiska barn. Vi äter långa middagar tillsammans och pratar om roliga saker. Jag gör en podcast om politik med en god vän och jag driver ett företag som går bra. Och jag är frisk. Det finns helt enkelt ingenting alls att gnälla på.

FAKTA
Namn: Kristoffer Lou Robin Appelquist
Ålder: 39 år
Bor: I en gammal filadelfiakyrka i Sunne, Värmland
Uppvuxen i: Malmö Är: Svensk ståuppkomiker
Aktuell med: Podcasten Synfält framåt som han har tillsammans med Tobias Wahlqvist
Utsedd till: Årets manliga komiker 2012
Familj: Fru, en dotter på 17 år och son på 15 år
Utbildning: Sociologi, statsvetenskap och rättsvetenskap
Gör hemma: "Jag går runt i snickarbyxor och är en riktig hobbyfarbror. Jag slipar, sågar, fernissar saker och skruvar loss bitar från båtar".
Drivkraft: "Att göra roliga och vettiga saker"
Det här visste ni inte om mig: "Tycker mycket om att segla i små båtar, av alla slag. Mina bästa minnen har jag fått när jag seglat med mina barn på Vänern".  
Lyssnar på: P1 där idolen är Tomas Ramberg. Lyssnar också på Värvet.
Läser: "En biografi över Beppe Wolgers. Annars läser jag skönlitterära böcker som inte har brott eller poliser i sig. Deckare går fetbort".
Tittar på: Suits, House of Cards, The West Wing och The Newsroom.
Önskar: "Mindre 'vi' och 'dom' och att vi kan hålla ett sansat samtal hela vägen fram till valet i september".
Förebild: "Soran Ismail och Özz Nujen. Innan dem kände jag att det här med ståuppkomik var roligt men hade ingen riktig mening. Men helt plötsligt kunde jag skratta åt något som samtidigt betyder något för samhället och är opinionsbildande."
Om jag fick styra världen en dag skulle jag: "Jag skulle se till att införa fri rörlighet för handel, varor och tjänster, men framför allt för människor som kan få lämna sina pissländer".
Den här personen skulle jag vilja prova på att vara för en dag: "Felix Herngren för att han är en jävligt bra skådespelare, företagsledare, kreativt geni och en cool snubbe"

Yasmine Winberg

Redaktör Resumé Insikt

yasmine.winberg@resume.se

Ämnen i artikeln:

Kristoffer Appelquist

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.