Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag25.02.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

”Sverige gör precis som vanligt – håller sig undan”

Publicerad: 12 September 2014, 13:12

Dilsa Demirbag-Sten

Foto: Susanna Sköld

Medieprofilen Dilsa Demirbag-Sten är djupt bekymrad över IS framfart och menar att enda lösningen är att beväpna kurderna. För Resumé berättar hon om sin syn på valrörelsen, jobbet på Berättarministeriet och varför hon sågar svensk utrikespolitik.


Ämnen i artikeln:

Val 2014BerättarministerietDilsa Demirbag-Sten

Dilsa Demirbag-Sten är i dag verksamhetsansvarig på Berättarministeriet. Hon är också en flitig debattör och författare, med ett stort engagemang i frågor som rör integration, utrikespolitik, arbete och utbildning.

Hon växte upp i Kurdistan, i den sydöstra delen av Turkiet. När Dilsa Demirbag-Sten var sex år flydde hon och hennes familj till Sverige.

I dag tar IS över allt fler områden i Syrien och Irak. De har försatt hundratusentals människor i flykt och brutalt avrättat människor som filmats och lagts ut på internet. Dilsa Demirbag-Sten menar att det enda vi kan göra för att stoppa IS är att beväpna kurderna.

– Nu går vapen via Bagdad till kurderna och Sverige gör precis som vanligt - håller sig undan och ger bistånd. Det är en jättetuff situation med människor på flykt. Det finns ingen vidare infrastruktur i de här områdena. Islamister är bindgalna. Vi måste beväpna kurderna. Det här är Mellanöstern, det är inte läge att snacka med de här killarna som ritualmördar kristna. Det är bara kurderna som visat att de kan göra något. Bagdads armé har totalt gett upp, de gav i stort sätt carte blanche till IS och lämnade vapenförrådet och riksbanken i händerna på dem. Militär hjälp är välkommet, säger Dilsa Demirbag-Sten.

Vad kan Sverige göra?

– Vi har ju JAS-plan och Bofors och det är väl inte för intet...? Jag hänger inte riktigt med i den dubbelmoralen.

Hon har valt att inte ta del av den svenska mediebevakningen av IS. I och med att Dilsa Demirbag-Sten kan originalspråket finns det ingen anledning att inte läsa vad som händer direkt.

– Mellanösterkompetensen är inte så hög i Sverige. I Israel- och Palestinakonflikten har man visserligen ganska tydliga ståndpunkter. Men Sverige är ingen internationell spelare. Utrikespolitik är något man pratar om i bombastiska ord som Olof Palme och Carl Bildt. Min uppfattning är att Sverige inte är jätteintresserat av utrikespolitik.

En av medarbetarna på Berättarministeriet, Reza Saleh, har sin familj i ett av de drabbade områdena där Soran Ismails familj också är. De satt i samma flyktingläger och lärde känna varandra. Dilsa Demirbag-Sten berättar att det påverkar alla i vardagen. Alla är engagerade.

– Min egen familj är från den turkiska delen, där är det mer att man ser flyktingar komma och gå och man ser fordon . Det är oroligt, men man är inte direkt inblandad. Turkiet skulle aldrig låta IS komma in. Det är ett NATO-land med en stor armé.

Dilsa Demirbag-Sten kom till Uppsala som 6-åring. Hennes föräldrar fick jobb som städare på Akademiska Sjukhuset.

– När vi kom till Sverige hade man jobb redan innan man kom in i landet i princip. Sysselsättning och utbildning är avgörande när det gäller integration. Utbildning betydde mycket inte bara för mig utan för hela min generation. När jag kom till Sverige var det fortfarande så att man kunde göra en klassresa om man gick i skolan och var lite ambitiös. Utbildning är vårt redskap för att kunna minska de socioekonomiska skillnaderna i samhället.

Hur tycker du att politikerna har skött sig när det gäller migrations- och asylfrågan?

– Det är ett litet land, men självbilden att man alltid har tagit in så mycket folk, det är inte sant. Man tog in många efter andra världskriget eftersom Sverige behövde arbetskraft, sedan har det kommit flyktingströmmar. I dag tar det i snitt 7-8 år för en man att komma in i arbetslivet och 10-12 år för en kvinna. Om man sköter den generella politiken med en bra skola och arbete för alla, inte bara för nyanlända utan även för svensk arbetarklass - som nu har bestämt sig för att rösta på SD för att de är så bittra - då löser sig ganska mycket.

– Jag tror inte nödvändigtvis att man behöver speciella åtgärder för invandrare. Utbildning och arbete är nyckeln. Folk möts på arbetsplatsen och lär känna varandra, så har vi gjort i alla tider. Och så behöver vi en blandad skola där arbetargrabben går tillsammans med någon som är bankdirektörsson, det är det sunda samhället.

Men så ser det inte ut på många skolor i dag, vad kan man göra åt det?

– Nej, det är tydligt vilka grupper det är som halkar efter i skolan. Kortsiktigt måste vi satsa specifikt på områden med hög arbetslöshet. Långsiktigt måste vi förbättra lärarutbildningen. Den socioekonomiska segregeringen är jättefarlig. Det ska inte finnas grupper som samlas på en plats i något slags överklassghetto där de inte träffar någon som har det motigt.

För drygt tre år sedan drog organisationen Culture Without Borders, där Dilsa Demirbag-Sten har ett styrelseuppdrag, igång projektet Berättarministeriet. Mitt i uppstarten hoppade Ingrid Lomfors av som verksamhetschef. Hon hade blivit erbjuden tjänsten som kanslichef på Kulturbryggan och valde att tacka ja.

– Vi skulle precis dra igång det vi ville göra, någonting konkret. Inte bara ett intellektuellt arbete som var tankar.

Avhoppet ställde till det. Alla som jobbade med projektet var överens om att de var tvungna att hitta en efterträdare som skulle ha samma mind-set och vara väl insatt i verksamheten.

– Då frågade Sven Hagströmer mig varför jag inte tog över efter Ingrid själv. Du gör ju inget annat på dagarna än att gnälla över läget i landets skolor, varför gör du det inte själv? tyckte han. Jag skojade vidare och sa att om han gav mig ett kontor nära Norrlandsgatan och ett stående bord på Pontus så skulle vi vara överens. Och så blev det.

På Berättarministeriet jobbar hon för att förbättra barns läsande och skrivande i områden med hög arbetslöshet. I dag finns en skrivarverkstad i Södertälje, en i Husby och en tredje håller på att byggas i Hagsätra.

Vilka är de största utmaningarna?

– Att få barnen att tycka det är kul. Då jobbar man hårdare, blir bättre och till slut tycker man det är ännu roligare. Det skrivna ordet har blivit så högtravande, som en tjusig talang eller en medfödd begåvning. Utmaningen är att försöka sänka den tröskeln.  

Alla berättelser som skrivs på skrivarverkstäderna hamnar i biblioteket på Berättarministeriets hemsida och vissa trycks i bokform av Bonnier förlag.

– Vi publicerar allt. En del används i kampanjer för att marknadsföra verksamheten. Barn är den absolut bästa copyn man kan ha. De är fantastiskt galna. Allt som krävs är fantasi och att se saker på ett annorlunda sätt. Det är grunden för all innovation och alla politiska idéer.

Dilsa Demirbag-Sten pratar varmt om sin egen skolgång och om hur viktig den var för hela hennes generation.

– Det var fortfarande så att man kunde göra en klassresa om man gick i skolan och var något sånär funtad innanför skallen. Skolan tog även hand om oss som inte hade föräldrar med en akademisk utbildning.

I dag pekar PISA-undersökningarna mot att svenska elevers kunskaper fortsätter att försämras. Hur ska svenska skolan kunna bli bättre?

– Jag lämnar med varm hand över det till skolan och lärarutbildningen, men det är inte riktigt så enkelt att det bara handlar om formen av inlärning. På lärarhögskolan måste cirkeln mellan praktik och forskning ses över. Vi kan inte ha en lärarutbildning där vem som helst kan komma in. Dessutom är lärarlönerna alldeles för låga. För en börsmäklare är en lärares månadslön fikapengar. Det sänder väldigt konstiga signaler.

Ska man få välja skola i Sverige?
– Ja, det tycker jag. Det står inte i motsats till de som vill starta friskolor i Sverige. De ska konkurrera med staten om kvalitet, inte om pengar. Jag är övertygad om att det finns massor med människor som vill ha en riktigt bra friskola specialiserad på någonting.

Ska friskolor få ta ut vinst?

– Friskolor är viktiga för konkurrensen men de ska vara stiftelser precis som Enskilda Gymnasiet, Carlssons Skola och Viktor Rydbergs Gymnasium är i dag. Pengarna ska gå tillbaka till att höja lärarlönerna, renovera bibliotek och så vidare. Ingen ska göra vinst på skattemedel. Jag är positiv till friskolor, men skattemedlen ska tillbaka i verksamheten.

Hur ser du på årets valrörelse?

–Det är väldigt jämt, det är en stor mittengegga vilket gör att avvikelserna som Feministiskt Initiativ och Sverigedemokraterna framstår som tydliga alternativ. Det är oroväckande i dessa tider då folk behöver alternativ. Många ser knappt skillnad på M och S längre. Det är farligt. Sverige behöver en ideologiskt skärpt debatt, det är avgörande och viktigt för demokratiseringsprocessen. Vi kan inte ha samma lösningar på allt hela tiden. Det måste finnas en levande diskussion där folk bemödar sig att göra en insats.

Vilken är den viktigaste valfrågan?

– Jag säger skola, utrikespolitik och arbete.

Hur kommer du rösta i valet?

– Hur? Som alla andra. Vi klär upp oss, gör oss fina, lagar mat och sen går vi och röstar och visar barnen hur man gör. Efter det går vi hem och äter middag.

Vad ska du rösta på?

– Det säger jag inte, jag är svensk och vi pratar inte om vad vi röstar på. Vill du veta mer om mitt sexliv så bjuder jag gärna på det, men jag berättar inte hur jag röstar.

Fakta/Dilsa Demirbag-Sten
Ålder: Fyller 45 i oktober
Bor: Stockholms innerstad
Uppvuxen: Kurdistan de första 6,5 åren, Uppsala, Karlstad, Stockholm.
Medievanor: Jag är en nyhetsjunkie. Jag följer allt som skrivs om mina frågor i amerikansk press. Jag läser mest nyheter på morgonen och försöker att inte läsa när jag går och lägger mig för jag blir så stirrig. Jag lever med en nyhetsknarkare så vi diskuterar allt.
Tittar på: Nästan aldrig på tv, men jag tittar på Netflix. Min "claim to fame" var när Frank Underwood (huvudkaraktär i tv-serien "House of Cards") svarade mig på hans Twitterkonto. Min man har fortfarande inte återhämtat sig från att han tror att jag inte fårstår att det är en fiktiv person. Det var när jag hade "I am Sweden"-kontot  på Twitter och hade sett alla avsnitt av "House of Cards" som jag skrev "Last night with Frank Underwood, what's a girl to do". Då svarade han "We'll be back together soon, count on that". Jag har ocskå sett alla avsnitt av "The Killing" och har en fet crush på Joel Kinnamans karaktär Stephen Holden.
Lyssnar på: P3 dokumentär, P1 dokumentär, Historiepodden och Harvard Business School's podcast.
Gör en ledig helgdag: Är med min familj och mina vänner, lagar mat och går på någon utställning.
Nätverk: Sven Hagströmer, Robert Wiel, Leo Lagercranz, Cecilia Nordström och Finin Veerstegh.

Susanna Sköld

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.