Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Helgintervjuer

”Sverige har bara EN superstar”

Publicerad: 23 augusti 2013, 12:33

Annika Leone.

Foto: Expressen.

Hon har själv varit med och byggt upp kroppshetsen – som hon själv avskyr. För Resumé berättar redaktören Annika Leone om varför hon sagt upp sig från Expressen, vilken kändis som säljer bäst, sitt storscoop om Chris O'Neill och sin kommande tillvaro som frilansare och Mama-bloggare.


Annika Leone, som även varit chefredaktör för Solo och nöjesredaktör på Veckorevyn, lämnar Expressen efter åtta år på tidningen. Hon har bland annat haft chefsbefattningar på bilagorna Fredag och Söndag och även Extra. I veckan kom beskedet att hon sagt upp sig.

–      Jag ska få barn i slutet av november och under och efter mammaledigheten har jag tänkt att frilansa, säger hon.

Annika Leone har redan skrivit på som bloggare hos Mama.

–      Jag är väldigt glad över att Mama vågar släppa in mig bland alla kända och glammiga mammor. Jag tror att min blogg kommer att sticka ut och uppskattas, speciellt av ensamstående kvinnor. Min blogg kommer inte handla om en mysig lattemamma i Odd Molly-kofta i en fantastisk parrelation på härlig höstpromenad i Hagaparken.

Många av dina tidigare kolleger har blivit frilansare, har du frågat dem om råd? Vilka är de största fördelarna?
– Jag frågade två av mina tidigare kollegor, som frilansar nu, om jag var dum i huvudet som jag sa upp mig, höggravid och allt. Det svarade bägge som Nike-reklamen: Just do it!

– Jag behöver en ny miljö, jag behöver få jobba med nya människor och jag behöver framför allt kunna få njuta av en ätbar lunch. Har du varit i Marieberg? Man kan hitta bättre mat i Mordor.

Kändisnyheter har varit en betydande del av ditt jobb. Har du skämts eller ångrat något du publicerat?
– Jag ångrar ibland saker jag skrivit eller sagt. Jag är bra på att använda hårda ord när jag blir arg eller provocerad, men försöker be ursäkt när jag gått för långt. Men jag har inte heller några problem att förklara för någon hur jag tänkte, men jag ber aldrig om ursäkt till någon som inte förtjänar det. Jag är väldigt tacksam över att jag inte är konflikträdd, ett arvsanlag från min italienske far, det har hjälpt mig i både karriären och i privatlivet.

När du var chefredaktör för Solo 2005 blev det rabalder när ni påstod att kungen varit otrogen med tre kända svenska kvinnor. Det var långt innan svenska medier börjat skriva om otrohet. Hur kändes det då och sedan några år senare när allt om hans affärer kom upp igen och blev riksnyheter i samband med ”Den ovillige monarken”?
– Vi skrev att det var ett rykte som gick – och det skvallret kan knappast ha undgått någon, redan då för åtta år sedan. Det är absolut ingen publicering jag ångrar. Jag ser kungafamiljen som vilka kändisar som helst och har inte mer respekt för dem än vad jag har för ett gäng dokusåpakändisar. Men visst kände jag att det var "old news" med "Den ofrivillige monarken" och Henemarks självbiografi. Och ärligt, jag tycker kungens och Henemarks förhållande, vad det än var, är så ointressant så här lång tid efter.

Hur tycker du att kändisjournalistiken i Sverige har utvecklats?
– Jag tycker nog att vi har mer respekt för svenska kändisar än tidigare. I dag är det lätt att få nyheter då offentliga människor ofta vräker ut sitt privatliv i sociala medier och bjuder på citat. Men jag avskyr kroppshetsen som utvecklats, som jag inte sticker under stol med att själv varit med att skapa. Jag klarar inte av artiklar om hur stor Kim Kardashian har blivit eller om den där minibulan på prinsessan Madeleines mage är en graviditet eller inte. Kvinnokroppen bevakas och synas alltid hårdare än manskroppen.

Det här med kroppshets, hur ska man minska den? Vad är medias ansvar?
– Det här är så jäkla svårt. Om man vet att en nyhet klickas och blir läst, varför ska man då inte ge den till läsaren? Men frågan är om det är värt det, vill man verkligen att en hel generation ska få en skev kroppsuppfattning? Jag tror att alla vi som sysslar med den här typen av journalistik – Hej Veckans Nu! – måste tänka mer på vad vi präntar in i folk och ta vårt ansvar.

Vilka kändisar brukar sälja bäst?
– Det beror så klart på vilken målgrupp man har och vad kändisen har gjort eller säger och hur denne ser ut på bilden. Jag tror inte på den sexiga och sura looken. Den säljer i regel alltid sämre än den glada och starka. Sen måste man ju känna något för personen. Exempelvis, när Anna Anka kom in som en storm i "Hollywoodfruar" hade vi henne på Expressen Fredags omslags fyra-fem veckor i rad. Hon sålde som smör. Men efter ett tag, när folk började förstå vilken oskön person hon egentligen var så vände den trenden blixtsnabbt. Att bara vara elak är ointressant.

Har du några egna favoritkändisar?
– Jag har massor av favoritkändisar, men de skulle jag nog inte våga sätta på ett omslag. De är helt enkelt för trevliga och lugna för att väcka nån reaktion hos läsaren.

– För mig har Sverige bara EN riktig superstar. En som kan sälja lösnummer om hon så bär "fel" samemössa, hånglar med en ny kille eller kastar en blomma på publiken. Carola – en person som alltid fascinerar av någon anledning. Alla har nån sorts åsikt om henne, vilket alltid gör henne intressant att läsa om.

Ditt bästa scoop?
– Genom kontakter lyckades jag få reda på vem prinsessan Madeleines då nya kille, Chris O'Neill, var först. Det var så klart skönt att kunna bidra redaktionen med den nyheten. Men jag är bara en scoop-amatör jämfört med Johan T Lindwall och kompani.

Vad har varit det bästa med att jobba med kvällstidning?
– Tempot och nyhetspulsen, helt klart. Och kicken efter att ha gjort ett magasin som man är stolt över och som sålt bra.

Din tidigare kollega Cecilia Blankens sa i en Resumé-intervju att det var skönt att lämna Expressen – att hon har skräckminnen därifrån  och att det inte var fördelaktigt att vara kvinna där. Det var en hård och grabbig stämning, en macho-kultur, tyckte hon. Håller du med, hur har du själv upplevt det?
– Jag har framförallt jobbat med våra bilagor och där är den övervägande majoriteten kvinnor. Men visst finns det en sorts machokultur, här och tyvärr på många andra ställen i samhället. Man måste ta extra mycket plats som kvinna, men det är inget jag tror är unikt för just kvällstidningar, det är nog väldigt mycket så även i andra branscher, men kanske speciellt mediebranschen.

Vad har du för framtidsdrömmar och mål?
– Jag har ju jobbat en del med Expressen.tv nu och är rätt sugen på att involvera mig mer i tv-produktioner. Gärna gällande mat, humor eller skräck. Mat och skräckfilm är mina största passioner. Och så drömmer jag, liksom alla andra, om en gård i Italien med egen vinetikett.

Magnus Helander

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.