Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Onsdag19.02.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

"Tidigare har jag velat visa upp en perfekt fasad"

Publicerad: 8 Maj 2015, 13:53

Jessica Almenäs

Foto: Linnéa Kihlström

Ena dagen programleder hon Nyhetsmorgon, nästa Let's Dance – den tredje gör hon en travsändning. TV4:s Jessica Almenäs är en av få journalister som fått möjlighet att röra sig mellan flera genrer. För Resumé berättar hon om kärleken till sitt jobb, klimatet i mediebranschen och om hur det känns att slå upp tidningen och läsa mediernas spekulationer om sitt privatliv.


Ämnen i artikeln:

Marie SerneholtXJessica AlmenäsDavid HelleniusTV4

I år firar Let's Dance tio år och Jessica Almenäs gör sin åttonde säsong som programledare. Nyligen konstaterades att tittarsiffrorna för år 2015 är de bästa hittills – snittet har legat på runt två miljoner tittare per program. Själv tror Jessica Almenäs att de höga siffrorna har flera förklaringar men att mycket beror på att många i dag längtar efter "lägerelds-tv".

–Dessutom gör vi ett jäkla bra underhållningsprogram. Det är inte alla som tycker att underhållning är fint nog, men vi gör faktiskt riktigt bra fredagsunderhållning och det blir aldrig omodernt.

Hon och kollegan David Hellenius har arbetat tillsammans med programmet sedan 2008. Men det tog ett par-tre säsonger innan de blev riktiga vänner, säger hon.

–I dag vet vi exakt var vi har varandra och litar på varandra. Därför vågar vi också ta ut svängarna ibland och lämna manus. I varje program hittar vi någon ny krok som vi glider in på.

Vad får du för relation till deltagarna?
–Under perioden som Let's Dance pågår umgås man bara med varandra, så jag känner mycket kärlek till de här människorna. Det är otroligt modigt och utlämnande att ställa upp i Let's Dance och när säsongen är över eller när någon åker ut blir man nästan lite deprimerad.

Hon berättar att produktionen kring Let's Dance är en intensiv period för alla iblandade och att många upplever att man går in i en slags bubbla.

–Jag tror inte folk förstår hur hårt deltagarna faktiskt tränar. Och det har eskalerat med åren – man tränar hela tiden mer och mer. Ibland är det på bristningsgränsen för vad kroppen klarar av, men så blir de också otroligt duktiga dansare. Titta bara på Marie Serneholt, hon skulle kunna smälta in som proffsdansare var som helst.

Från början är Jessica Almenäs en Norrlandstjej. Hon föddes i Luleå, växte upp i Jokkmokk, därefter bodde hon ett par år i Östersund innan hon som femtonåring flyttade hemifrån för att börja på basketgymnasiet nere i Huskvarna. Jessica Almenäs har präglats av att växa upp i en sportig familj där alla hållit på med idrott på hög nivå. Själv var hon med i juniorlandslaget i basket och spelade i elitserien under tiden hon bodde i Huskvarna.

–Det var den bästa tiden i mitt liv. Jag känner så mycket nostalgi när jag tänker tillbaka på den perioden. Det var där jag blev vuxen – lärde mig betala räkningar, städa och laga mat. Allt sånt där man inte hade förstått hur det gick till innan.

Åren efter gymnasiet arbetade Jessica Almenäs som modell. Under ett besök på en svensk agentur uppmanades hon åka till Tyskland, så det gjorde hon – på vinst och förlust. Den första agenturen hon klev in på "signade" henne och Jessica Almenäs gjorde sitt första jobb dagen efter. 1998 var hon med i skönhetstävlingen Fröken Sverige, och andra platsen i tävlingen ledde till hennes allra första tv-jobb.

–Många raljerar över Fröken Sverige och menar att det skulle vara något fult. Men det var en riktig dörröppnare för mig. Jag fick kontakter som jag haft stor nytta av längre fram i karriären.

När hon senare läste medie- och kommunikation i Jönköping fick hon ett samtal av en gammal klasskamrat som sett hennes insats i Fröken Sverige, tyckt att Jessica Almenäs "gick genom rutan" och därför undrade om hon ville testa att vara programledare för ett travprogram i TV4.

–Då hade jag läst två år, men när jag fick det jobberbjudandet hoppade jag av. Det var ju ett sånt jobb alla ville ha som läste den utbildningen så det var bara att köra på. Och jag är en hästtjej så jag tänkte att "aja, jag kan ju det här med hästar så trav är väl inga problem". Sedan kom det som en riktig chock när jag insåg hur svårt trav verkligen var, men jag gav mig sjutton på att jag skulle lära mig det.

Hon berättar att travvärlden i stor utsträckning var och är mansdominerad. Något som gjorde att jobbet inte var helt enkelt till en början – hon säger att hon fick sin beskärda del av skit men att hon med tiden accepterades och respekterades av publiken. Och det var under den här perioden Jessica Almenäs upptäckte att det var tv hon ville hålla på med.

–Jag gillar att förmedla saker till tittaren. För mig är kameran en person i samtalet som jag pratar med. Och så gillar jag kicken man får av tv och då framförallt direktsändning. Jag kan lätt bli lite uttråkad när jag gör förinspelade program.

Hur har du utvecklats i rollen som programledare sedan du började 2002?
–Förutom att man blir tryggare med tiden, så är den största skillnaden att jag lärt mig lyssna – och det kommer med erfarenhet. Jag tycker det är det som skiljer en bra och mindre bra programledare åt – om man faktiskt lyssnar på den man pratar med och vågar gå från manus och låta samtalet styra.

I tv-rutan är Jessica Almenäs en av få journalister som kunnat röra sig en hel del mellan olika genrer. Förutom Let's Dance leder hon sedan länge Vinnare V75. Andra program hon varit programledare för är Nyhetsmorgon, Biggest loser och She's got the look.

–Jag känner mig väldigt priviligierad som får pröva så många olika områden. Många programledare blir fast i ett fack och så stannar de där, men jag har fått rota i alla genrer och det är jag jätteglad för. Jag har insett att jag behöver de där olika cyklerna under året. Våren är min Let's Dance-period – då är det mer party och härligt. På hösten är det Nyhetsmorgon och trav – då blir det istället lugna helger och lite mer seriöst.

Som offentlig person har Jessica Almenäs ofta stått i rampljuset, prytt tidningsomslag och varit omskriven i tidningarna. Ofta för sina program och prestationer, men en hel del av mediernas bevakning har också fokuserat på hennes privatliv.

Hur ser din relation till medierna ut?
–Den är ganska bra. Vi lever i symbios, man använder varandra. Det är jätteroligt att vara med när allt går bra och när saker och ting är härligt. Men när det går mindre bra är det inte lika roligt att exponeras. Under en separation till exempel är man inte så jättesugen på att alla detaljer ska hängas ut i en tidning.

Har du haft någon mediestrategi?
–Ja, jag har haft lite olika strategier. Min senaste var att inte prata med medierna alls, men det visade sig inte alls vara bra för de skriver saker ändå och då har man ingen kontroll över huvud taget. Så nu har jag bytt taktik och är mer öppen och mänsklig.
–Tidigare har jag velat visa upp en perfekt fasad, men det är ju ingens liv som ser ut så utan nu försöker jag vara mer som jag är. Ibland är man ledsen, ibland är man glad och ibland är man förbannad på SJ.

Blir man beroende av exponeringen?
–Jag är ju inte programledare för att synas i tidningar utan för att jag älskar mitt jobb. Men det är kul med publicitet när man har ett projekt eller jobb att berätta om, men just den här exploateringen av mitt privatliv skulle jag inte sakna.
–Som nu när jag är singel är det jättesvårt för mig att kunna dejta till exempel. Det räcker med att jag går och fikar med någon så kan de ringa från en tidning och fråga om det är min nya pojkvän. Jag märker hur det gör att jag drar mig undan för att jag inte orkar med alla spekulationer – det är inte roligt för någon iblandad.

Var ser du dig själv om tio år?
–Det där är något man reflekterar över, allra helst som kvinna i tv-branschen – hur länge kommer jag att ha den här möjligheten? Hur länge kommer jag att överleva? Men om jag får gissa tror jag att jag är kvar som programledare. I dagsläget kan jag inte se att jag skulle vilja göra något annat. Det kan bli så att man får köra ut mig med skottkärra från TV4.

Tillsammans med Lovisa Sandström har Jessica Almenäs skrivit Stora löparboken för kvinnor som kom ut våren 2015. Boken beskriver hon som ett roligt sidoprojekt, men författarskapet är inte något hon vill ägna sig åt på heltid, men hon berättar att det finns planer på en andra bok som också den kommer att bli ett sidoprojekt.

Jessica Almenäs är van att ha många bollar i luften och är medveten om att hon arbetar extremt mycket. Det blir lätt så när man tycker något är såhär roligt, säger hon. Men år 2006 – under en period när Jessica Almenäs arbetade på Nyhetsmorgon på vardagarna, gjorde två travsändningar på helgen och samtidigt hade en liten bebis – blev det för mycket. En dag föll hon ihop mitt under ett möte. Hon fick ont i hjärtat, blev kallsvettig och hade svårt att få luft. Där och då var hon övertygad om att hon drabbats av en hjärtinfarkt. Inne på akuten fick hon veta att det var en panikångestattack. Uppmaningen var att åka hem och vila.

–Vila? Nej, det enda jag kunde tänka på var att jag var tvungen att förbereda morgondagens Nyhetsmorgon. Men när jag berättade för min chef om besöket på akuten bestämdes det att jag skulle vara ledig, och det var nog väldigt bra att de drog i handbromsen för jag hade inte gjort det. Jag blev borta i 2-3 månader.

Är utbrändhet vanligare i mediebranschen än i andra branscher?
–Ja, det kanske är det. Vi arbetar ju ständigt under tidspress, man måste hålla deadlines. Dessutom tror jag att det är en bransch där många lider av prestationsångest. Man är lätt utbytbar och det vet man om.

Hon berättar att hon i början i början av sin karriär kände hur andra flåsade henne i nacken – att om hon inte tackade ja till jobb skulle de fråga någon annan nästa gång.

–Och det är väl förklaringen till att man hoppar på 511 projekt fast man har en liten bebis – av rädsla att bli bortglömd. Den stressen fanns där hela tiden de första åren. Men nu känner jag mig trygg i mitt jobb.

Under en lång period har Jessica Almenäs brottats med en sviktande självkänsla. Men efter flera omgångar av terapi och ett aktivt arbete har den blivit bättre, säger hon.

–Jag har haft svårt att skilja på prestation med person. Om jag inte presterar, inte är duktig, inte är bäst, har jag inte heller känt att jag är värd något. Men jag börjar släppa det där, det blir bättre och bättre för varje dag och det känns otroligt skönt.

FAKTA/Jessica Almenäs
Ålder: 39
Bor: Stockholm
Uppväxt: Jokkmokk
Familj: Två söner
Yrke: Programledare och journalist
Aktuell: Let's Dance, Vinnare V75, Nyhetsmorgon Söndag och ett nytt projekt som spelas in och sänds i sommar
Drivkraft i karriären: Jag älskar mitt jobb
Medievanor: Stort fan av papperstidningar – köper Expressen och Aftonbladet varje dag. Försöker titta på så mycket linjär tv som möjligt, är ofta uppkopplad på sociala medier

Linnéa Kihlström

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.