Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera
Sök



Helgintervjuer

Tillbaka i Sverige efter karriären i Ryssland – här är hennes lärdomar

Publicerad: 15 Maj 2016, 05:00

Paulina Pashkevich har lämnat en tio-årig karriär i Ryssland bakom sig och är tillbaka på den svenska arbetsmarknaden och Volontaire.

Foto: Louise Lindberg

Efter tio år i Ryssland återvänder Paulina Pashkevich till den svenska arbetsmarknaden och Volontaire. Med sig tar hon lite av den ryska effektiviteten, och förundras över rysshatet i Sverige.


Ämnen i artikeln:

VolontaireIkea CommunicationsIkea

Från reklambyrå till att chefa över reklambyråer är i princip vägen Paulina Pashkevich har gått. Nu har hon hittat tillbaka till Sverige och reklambranschen igen och är kundansvarig på Volontaire i Stockholm. Men för tio år sedan kom hon att söka sig till den ryska arbetsmarknaden. Som född och delvis uppvuxen i Odessa var Paulina Pashkevich intressant i deras ögon: en rysktalande med västerländska erfarenheter.

– I Sverige var jag en vanlig invandrare med bra svenska och bra utbildning och var inte så eftertraktad som rysktalande. Däremot var jag för Ryssland en person som kunde språket men som hade helt andra kunskaper och erfarenheter som kunde föras vidare i Ryssland.

Innan flytten till Moskva jobbade Paulina Pashkevich på Intellecta, sedan byrån Lydeking och till sist landade hon i Älmhult hos Ikea. Efter det var det dags för Ikea i Ryssland för att sedan gå över till Tele2 Ryssland. Telekombolaget kom däremot senare att säljas till VTB Group och Paulina Pashkevich kom att sadla om i samma veva – på Rysslands Postverk.

Steget att flytta till Ryssland såg Paulina Pashkevich inte som något märkvärdigt.

– Jag är uppvuxen på ett ställe, har flyttat till ett annat, och studerat och bott på ett tredje, så för mig var det samma sak att flytta från Stockholm till Älmhult som att flytta från Älmhult till Moskva.

Men lite förändring medförde flytten ändå.

– Visst var det väldigt annorlunda att flytta till Moskva. Kulturellt var det väldigt spännande, jag hade aldrig bott där tidigare, men det var ju ändå lättare för mig än för vilken annan svensk som helst.

När man pratar med Paulina Pashkevich vill man naturligt avverka frågan om hur den svenska och den ryska arbetsmarknaden skiljer sig åt. Men det är en jämförelse hon själv, med erfarenhet från båda världarna, inte tycker man kan göra.

– Man ska helst inte jämföra de två, det är ojämförbart. Man ska försöka titta på dem var för sig istället.

När utvecklingen av den ryska affärskulturen kommer på tal är Paulina Pashkevich tydlig med att en utveckling mot det svenska hållet inte alltid är att förespråka, även om svenskar gärna vill tro att det är det enda rätta.

– Ibland är vår benägenhet att jämföra hela världen med oss själva nästan pinsam. Automatiskt tror vi att om alla gör som vi så skulle alla ha det bra. I Sverige ser man på andra länder, förutom Amerika då, och tänker lite "stackars dom" för att de inte har det så bra som vi.

Hon menar att vi måste komma ihåg att det faktiskt inte var så länge sedan jämställdhet, frågor om öppenhet och sexuell läggning var så självklara i Sverige, och att det är för att vi har det så bra här ekonomiskt och mentalt som vi har kunnat fokusera på moraliska frågor.

– Men jo, om man jämför oss själva med Ryssland är det ju fruktansvärt där borta. Men det är väldigt viktigt att skilja på folk och stat, och det gör man inte i Sverige. En sådan ryss-skräck, och till och med rysshat, som det har varit i Sverige under de senaste åren har jag aldrig tidigare bevittnat.

Men det finns ändå saker som Paulina Pashkevich kommer ta med sig från sin tid i Ryssland när hon nu intar den svenska marknaden igen. Bland annat kommer hon ta med sig den ryska effektiviteten.

– I Moskva går allting mycket snabbare, allt är så mycket större där. Det är lite mera fart och action helt enkelt, och just det ska jag försöka ta med mig till Stockholm. Jag tror att man i Sverige kan vara mycket mer effektiv utan att behöva jobba ihjäl sig.

Grannländer brukar pika Sverige för att ha en massa möten hela tiden och aldrig komma till beslut, ligger det något i det?

– Absolut! Men jag fattade inte riktigt det förrän jag kom till Moskva, eftersom all min arbetslivserfarenhet var från Sverige och Danmark och då upplevde jag inte att man satt i en massa möten. Men väl i Moskva insåg jag att det faktiskt går att gå vidare utan att ha oändliga möten. Man måste inte gå igenom samma sak om och om igen.

En orsak till snabbare beslut och större effektivitet i Ryssland tror Paulina Pashkevich delvis beror på den ryska affärshierarkin. Som chef i Ryssland förväntas man vara tuff och hård och på så sätt styra, kräva och fatta beslut, vilket Paulina Pashkevich kan se både för- och nackdelar med.

– Som chef ifrågasätts man aldrig, men å andra sidan går det att driva utveckling som chef för att man ställer krav på varandra.

Men hon menar att det inte alltid är hårdhet som krävs i ledarskap.

– I Sverige tror man per automatik att hierarki är av ondo. Men jag tror inte det handlar om att vara tuff och hård, utan det handlar om tydlighet och vilken respekt man har för varandras ansvarsområden, roller och tidigare erfarenhet.

Var du själv en hård chef i Moskva?

– Jag är ju den jag är, oavsett var jag jobbar. Och jag är nog rätt krävande, men samtidigt mera stödjande än en vanlig chef i Ryssland eftersom jag har mina svenska erfarenheter. Mina ryska kolleger kunde bli väldigt förvånade över att jag överhuvudtaget frågade dem om deras åsikt, och om jag sa att jag inte har svar på alla frågor blev de osäkra och nästan rädda. Jag fick förklara att jag inte kan ha alla svaren, och det var väldigt ovant för vissa.

Som reklamköpare ställde hon också höga krav, av den naturliga orsaken att hon själv har erfarenhet av att jobba på byrå och vet hur arbetet går till.

– Jag kräver som kund minst lika bra som jag själv levererade, gärna bättre.

I jobbet som reklamchef på Ikea var Paulina Pashkevich ansvarig för arbetet med reklambyråer. Däremot var det inte alltid lätt för byråerna att ha henne som kund.

– För dem var det lite jobbigt med en kund som visste exakt hur en dag på jobbet ser ut. Jag ville vara involverad och förväntade mig en kontinuerlig dialog och pushade dem att tänja på gränserna, och det är inte byråerna vana vid.

Det var långt ifrån alla som var så kravställande som Paulina Pashkevich. En mellanchef på hennes nivå på ett stort utländskt företag ska helst inte sticka ut – om man har ambitionen att bygga en lång karriär på företaget. Men det hade inte Paulina Pashkevich.

– Jag hade inga ambitioner att bli kvar på Ikea, jag var där för att göra ett tidsbegränsat jobb för deras varumärke. Så jag bara körde på.

När Paulina Pashkevich nu tar en titt i backspegeln kan hon tycka att det var på både gott och ont att hon gick så hårt ut.

– Borde man bara ha puttat på och växt på företaget? Jo, kanske det. Men det var inte mitt mål och jag funkar inte riktigt på det sättet. Jag är mera för projektliknande situationer där det finns ett tydligt mål och gärna ett problem att lösa.

Paulina Pashkevich hade egentligen planer på att återvända till Sverige tidigare än vad hon gjorde. Hon förklarar det själv som att tiden hade hunnit ikapp henne och hon insåg att om hon ville ha barn så måste hon satsa helhjärtat på det. Då bestämde hon sig för att säga upp sig på Tele2 och flytta till Sverige. Paulina Pashkevich var väldigt ärlig med skälet till uppsägningen, men lyckades ändå övertalas att stanna kvar i Moskva.

– Jag pratade med min chef Inessa Galaktionova, då chief commercial officer på Tele2, och sa att min plan var att bilda familj i Sverige. Då frågade hon mig om jag kan tänka om gällande flytten till Sverige.

Det Paulina Pashkevich inte visste när hon hade bestämt sig för att säga upp sig var att Inessa själv var på väg till Rysslands Postverk nu när Tele2 hade sålts till VTB Group.

– Det lät som ett skämt när hon sa det. För kan man få ett mer ointressant och osexigt uppdrag än att bli marknadsdirektör på ett ryskt, statligt företag som har misskötts, korrumperats och inte reformerats på flera hundra år? Att försöka ta det någonstans och ändra på det var verkligen mission impossible.

Men Paulina Pashkevich blev ändå nyfiken och kunde inte motstå erbjudandet. Hon förklarade för sin chef att hon måste ge det tid och vara mån om sin hälsa, och hennes chef sa att hon får göra det på sitt sätt så länge hon väljer att jobba med dem. Vid ungefär samma tid som Paulina Pashkevich beslutade sig för att stanna fick hon ett annat besked: hon var gravid. Då fick hon igen vara väldigt tydlig och säga till chefen att hon kommer åka till Sverige och föda.

– Då sa hon en väldigt fin fras: "Livet består inte av sekvenser, man kan inte vänta på att steg ett tar slut innan man börjar med steg två".

När det var dags för Paulina Pashkevich att föda åkte hon till Sverige och förklarade att hon inte kommer återvända. Hon bröt sin arbetsrelation med Moskva och började sakta smida planer på vad hon skulle göra till näst. Men planerna var inte riktigt så lätta att genomföra som nybliven mamma som hon hade tänkt sig.

– Alla planer hamnade väldigt långt ned på listan när min dotter Sofia föddes. Jag trodde jag kunde planera, göra, tänka, nätverka som jag var van vid, men hela hjärtat och halva hjärnan var borta precis hela tiden och tillhörde en annan fantastisk varelse.

Efter att Paulina Pashkevich hade stannat hemma med dottern i lite över ett år var hon redo för att ta sig an arbetslivet i Stockholm igen. Hon hörde att en projektledare på Volontaire skulle på föräldraledighet, och passade på att fråga om de har ett behov av en person som inte varit i reklambranschen på tio år? Det hade de.

– Det är fantastiskt kul, Volontaire känns väldigt nära Lydeking med en idé om att vara annorlunda än de stora drakarna. Man har en tydlig idé om varför man finns och vad som gör byrån värdefull för kunderna.

Har du förändrats i yrkesrollen sedan du blev mamma?

– Helt och hållet. Eller ja, inte helt och hållet. Jag tror det där jag sa med hela hjärtat och halva hjärnan, det är nog ledordet. Jag jobbar ju lika helhjärtat och ansvarsfullt, men jag har det viktigaste i livet någon annanstans än på jobbet. Vilket är nytt faktiskt.

På Volontaire ansvarar hon för kunden Libero – en kund med en målgrupp där hon själv ingår.

– Men att helt skilja privat- och arbetsliv går ju inte, och det är helt okej. Men det var på annan nivå för mig tidigare, då var jag helt uppslukad av jobbet. Nu går jag självklart in i jobbet med Libero, men mer balanserat.

Tror du att du kommer återvända till Ryssland?

– Man ska aldrig säga aldrig. Jag har ju sagt att jag aldrig mera ska jobba i Ryssland och så har jag ändå gjort det. Mina ryska vänner brukar skoja att de har haft flera avskedsfester än välkomstfester för mig.

Fakta Paulina Pashkevich
Ålder: 42
Född: Odessa
Familj: Mångfacetterad familj med dotter, mamma, syskon, deras barn och familjer utspridda över alla världens kontinenter – utom Antarktis.
Bor: Årsta
Karriär i korthet: Intellecta, Lydeking i Stockholm och Köpenhamn, Ikea Communications i Älmhult, Ikea och Tele2 i Moskva, Volontaire. Och en massa konsultuppdrag löpande över åren.
Utbildning: Statsvetare med inriktning på Internationella Relationer
Medievanor: Äger inte någon tv-apparat sedan 2009, SVD, Snob.ru, Vanity Fair, sociala medier
Oanad talang: Har skrivit mat- och restaurangrecensioner. Och fått dem publicerade.
På fritiden: Reser, läser, vilar, upplever.
Senaste bok: Anknytningsteori i praktiken
Filmtips: I like killing flies
Motto: Utforska, utmana, lär
Förebilder: Keith McNally
Hissar: Våren i Moskva, tydlighet, flexibilitet, Ayran, anständighet
Dissar: Oärlighet, trångsynthet, likriktning, PK, EU-s inhumana hantering av flyktingarna i Grekland as we speak

Louise Lindberg


Dela artikeln:

Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.