Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag01.06.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

”Tittade ut över kontoret och kände inte igen någon”

Publicerad: 19 December 2014, 16:37

Hanna Belander

Foto: Lowe Brindfors

När Hanna Belander lämnade ett marginaliserat McCann funderade på att göra som flera av hennes kvinnliga kollegor gjort – att byta bransch. Men några månader som frilans fick henne att ändra sig och i januari börjar ett hon på ett nytt kapitel som senior copywriter på Lowe Brindfors. – Jag räknar med att bli en riktigt gammal reklamgumma, säger hon till Resumé.


Ämnen i artikeln:

Storåkers McCannMichael StoråkersLowe BrindforsHanna BelanderMcCannStoråkersCalle Sjönell

Hanna Belander jobbade i åtta år på Storåkers. 2012 bytte byrån namn till McCann i samma veva som Michael Storåkers lämnade styrelseordförandeuppdraget. I efterhand ser Hanna Belander att byrågrundarens sorti blev som helt avgörande för byråns utveckling från uppemot 100 personer till ett tjugotal anställda när hon själv lämnade jobbet som creative director i juni.

– Michael Storåkers är en person med stort självförtroende. Det var ju hans byrå från början och eftersom han gillar att omge sig med starka personligheter så var den full av sådana. Han var aldrig rädd för att bli utmanad av starka viljor och knasiga personer. Det är kanske ett självförtroende man får när man själv har varit med och startat byrån. När jag tittar tillbaka på den tiden så är det otroligt vilka superbegåvade och udda, ibland komplicerade människor, som jobbade på Storåkers. Det var en förbannat kul tid.

Men det var inte de sista åren?
– Väldigt många av de personerna som jag gillade slutade. I våras tittade jag ut över kontorslandskapet och märkte att jag inte kände igen någon. Jag hade varit mammaledig i omgångar och hade liksom inte hunnit ta in förändringarna riktigt. Byrån var plötsligt mycket mindre, men mer avgörande var att alla de människor som jag älskade att jobba med inte längre fanns kvar.

Så vad tror du är grunden till att det har gått som det gjort för McCann?
– De ständiga bytena av ledande personer. Omtagningar som tar mycket tid och kraft. Personer som går in med stora ambitioner och river upp allt, det kan skapa en uppgiven och cynisk stämning bland de anställda. Det behövs kontinuitet för att nå framgång.

Det var journalist Hanna Belander skulle bli. Under uppväxten i Skövde hade hennes mamma sagt att det skulle passa henne och hon varvade studier i medie- och kommunikationsvetenskap med helgjobb som reporter på Sveriges Radio lokala station i Skaraborg.

På ett flygplan mellan Stockholm och Göteborg träffade hon av en slump en gammal kompis som också kom från Skövde. Han jobbade på Forsman & Bodenfors. Året var 2001 när hon efter en formell arbetsintervju började på reklambyrån. Utan någon som helst insyn i yrket.

– Då visste jag knappt att man kunde jobba som reklamare. "Var det ett yrke?" tänkte jag. Jag hade ingen bild av vare sig jobbet eller branschen, jag trodde att reklamare var någon som gjorde typ dr-utskick. Men så fort jag började jobba med riktiga uppdrag ändrade jag åsikt helt. Jag blev liksom förtjust direkt.

– Alla som hade gått Berghs och andra reklamskolor hade så himla bra koll på varandra. När jag kom in i branschen kända jag ju inte någon. Jag visste inte så mycket profiler som Michael Storåkers och Frank Hollingworth, kände inte till de olika byråerna och förstod inte skillnaden mellan olika roller och titlar.

Hanna Belander började som produktionsledare, men det blev en kort karriär. Hon kände att rollen inte passade henne. Något som kollegorna Martin Ringqvist, Björn Engström och Staffan Forsman uppenbarligen hade uppmärksammat. Hanna Belander fick gå en slags egen Forsman & Bodenfors-intern-copyutbildning som gick ut på att jobba som copyassistent till Martin och Björn.  

– I efterhand var det helt avgörande för min karriär och mitt liv. Jag hade inte tänkt jättemycket innan jag började plugga direkt efter gymnasiet. Jag sökte mig till journalistyrket lite oreflekterat och nu hade jag både tur och tajming att komma till Forsman & Bodenfors som gav mig den här chansen.  

Efter tre år började Hanna Belander på King där hon bland annat jobbade med kunder som SJ, Ica, Indiska, RFSU och Aftonbladet.

– Det var en bra byrå att komma till som relativt ny i branschen. Vi hade väldigt bra och nära kunder. Det fanns ett stort utrymme att utvecklas. Även fast byrån inte var lika stor som Forsman & Bodenfors fanns det en kreativ självkänsla och byrån var kreatörstung. Det var den kreativa tron på det man gjorde som präglade kulturen på byrån. I efterhand har jag sett den inställningen på andra byråer, när det går bra.

I tidigare intervjuer har du beskrivit dig själv som en trygghetssökande arbetsnarkoman. Hur har det präglat din karriär?
– Jag urskiljer mig inte från mängden. Jag mår bra av att jobba mycket. Jag är också en person som gillar sammanhang och trygghet. Arbetsgrupper som jobbar under en lång tid tillsammans och delar samma uppgifter och mål. Därför blev det en omställning när jag frilansade det senaste halvåret. Jag var lite osäker, men det blev väldigt bra, kanske den roligaste tiden i mitt yrkesliv. Samtidigt saknade jag sammanhanget.

Under tiden som frilansare har Hanna Belander bland annat gjort kampanjer, för Weekday, samt Rättviseförmedlingen och Nacka Strand i samarbete med nystartade byrån Graviz.

Varför var det en stor omställning?
– Jag fick flänga omkring mellan olika arbetsplatser och bara en sån sak som att inte veta vart kaffemaskinen står blir en påfrestning. Samtidigt var det väldigt utvecklande för mig att jobba direkt mot produktionsbolag, pr och digitala byråer. Trots att det var en kort tid så tvingades jag att steppa upp några nivåer. Det var upp till bevis varje dag.

Hur viktig är din yrkesroll för din identitet?
– Det låter ju jätteängsligt att erkänna, men den har nog blivit väldigt viktig för mig. Jag har jobbat länge i branschen och har stora delar av mitt umgänge, inklusive min sambo (Henrik Almqvist reds. anm.) som är reklamare. Mitt jobb betyder helt enkelt mycket för mig, men det är inget jag grubblar över direkt.

Hanna Belanders väg till Lowe Brindfors började med ett frilansavtal där hon jobbade med bland annat Media Markt. I mitten av januari blir anställningen permanent.

– Byrån befinner sig i ett spännande läge. Rekryteringen av Calle Sjönell signalerar förändring och jag har själv varit med om liknande byten på bland annat McCann och Storåkers. Jag vet vad det innebär och det är ett bra läge att komma in som ny. Jag tror att Calle Sjönell har bidragit till att skapa stora förväntningar på en ny fas.

Men de senaste åren har varit rätt tuffa både ekonomiskt och i tävlingssammanhang?
– Det känns som att kreatörerna på byrån alltid vetat att de har varit bra. Alla kan låsa fast i interna processer och stora omtag med kunder etc. Men nu har de ett bra läge och en spännande kundlista att jobba ifrån och då kan allt bara bli toppen. Sen vore det ju kul om vi kunde pitcha in några nya kunder under våren också.

Du har vunnit fyra guldägg och suttit i juryn vid flera tillfällen. Har dessa priser samma betydelse för dig i dag?
– Ja, när en grupp smarta människor jobbar tillsammans, kämpar och sliter med något som är på riktigt. Då behöver man bekräftelse. Det ger en stor energi och återhämtning i slit och stress. Att göra något som blir uppskattat är så klart en otrolig boost.

De senaste åren har debatten kring bristen på kvinnliga kreatörer kommit högre upp på agendan. Vad är din åsikt här?
– Det är jätterelevant och jag kan ibland önska att jag hade deltagit mer i debatten. Samtidigt har jag aldrig sett mig själv som en kvinnlig copywriter. När jag vid något enstaka tillfälle fått höra "vi skulle behöva en kvinnlig copy" har jag blivit förbannad. Jag är ju copy. Men absolut, snedfördelningen i branschen är en viktig fråga. Framförallt märker jag att kvinnor i min ålder slutar i en högre utsträckning än män. Tanken på att  göra något annat slog mig också när jag slutade på McCann, men jag ändrade mig snabbt.

Du funderade på att sluta?
– Jag tänkte att jag kanske skulle syssla med något annat, men det blev aldrig verklighet. Jag slog i väg tanken helt enkelt. Men det är absolut för få seniora kvinnliga kreatörer i branschen, det är många som har slutat de senaste åren.

Men det är fler äldre kvinnor än män som väljer att sluta på kreatörssidan?
– Jag upplever det så i alla fall, och det är ett problem så klart. Men det är svårt att säga vad det beror på. Det kanske finns någon slags åldersdiskriminerande i vår bransch. Men jag fortsätter, jag räknar med att bli en riktigt gammal reklamgumma.

FAKTA/Hanna Belander

Ålder: 37

Uppväxt: Skövde

Karriär: Omkring tre år på Forsman&Bodenfors, två år på King, omkring åtta år på Storåkers McCann.
Familj: Barnen Edith 6 år och Lily 4 år, Henke Almqvist (art director som nyligen lämnade McCann för att frilansa)
Senast lästa bok: "Läser alltid lite för många böcker samtidigt, och blir aldrig färdig med någon liksom. Men planerar att läsa ut Lena Anderssons "Utan personligt ansvar"  i helgen".
Jultips: "Ta en vit jul!"
Medievanor: "Serier. Och går på bio med min bästa vän Ninni en dag i veckan."

Andreas Rågsjö Thorell

Webbredaktör

andreas.thorell@resume.se

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.