Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Helgintervjuer

Tove Lifvendahl: Det är inte mitt jobb att se till att alliansen vinner valet

Publicerad: 18 maj 2013, 08:05

Foto: Krister Berntsson

Tove Lifvendahl började som ungdomspolitiker, hamnade i moderaternas partistyrelse gjorde några år i PR-branschen och tar nu över rodret på SvDs ledarsida.


Ämnen i artikeln:

SvD

Tove Lifvendahls nya liv börjar i augusti då hon tar över som politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet. Hon efterträder PJ Anders Linder som lämnar posten efter nio år.

Tvekade du när du fick erbjudandet?

– Inte en sekund. Att få en sådan möjlighet händer bara en gång i livet, och jag ser det som en otrolig plattform för samhällspåverkan. Den enda funderingen var om en så här offentlig position skulle kunna utsätta mina barn negativt.

Men du har ju varit utsatt förr?

– Ja, men innan jag fick barn. Sådant förändrar perspektiven. Själv känner jag inte att jag har tagit åt mig särskilt av det hat och hot som jag mottagit. Finns det möjlighet att replikera kan jag sällan låta bli. Och ju ilsknare eller fulare meddelandet är, desto mer skolfröken blir jag. Jag brukar erbjuda åsiktsutbyte i sak, men be dem hålla en anständig samtalston om vi ska fortsätta samtalet. Då blir det oftast tyst. Men det har ju funnits hot som varit värda att ta på allvar också, och då vi har varit tvungna att koppla in polisen.

PJ Anders Linder har ju präglat Svenskans ledarsida i nästen ett decennium. Kommer läsarna att märka stor skillnad?

– Man kliver inte in på ett ställe som det här för att vända allt på ända. Men visst kommer det att märkas – och det ska märkas – för även om jag och PJ nog kan sägas ha samma grundläggande värderingar, så är vi olika personer och personligheter och har olika intressen. Jag har i mitt bokskrivande vurmat för att vi behöver se Sverige och svenska förhållanden i ett större perspektiv. Globaliseringen och den vetenskapliga och tekniska utvecklingen medför helt nya förutsättningar, och vi borde ägna mer tid åt att fundera på hur vi kan dra nytta av det.  

Så du har inte fått jobbet för att vinna väljare åt moderaterna?

– Mitt jobb är inte att vinna val åt något parti, utan att driva opinion för att vi ska få bättre förutsättningar att utveckla individer och samhälle. Det är ingen slump att tidningen har ordet "obunden" i sin politiska beteckning, även om vår linje naturligt ligger närmare agendan hos somliga partier mer än andra. Däremot tror jag att vi har en viktig uppgift i att hitta alternativa betraktelsesätt på politiska frågor än vad ibland partierna förmår göra. Ta till exempel debatten om vinster i välfärden. Den har varit helt låst på vinsterna i sig men helt missat poängen att olika sorters ledarskap förmår skapa mer med samma mängd resurser. De bästa exemplen på äldrevård jag sett har varit ett litet kooperativ och ett demensboende drivet av en av de största vårdkoncernerna. I båda fallen har dedikerat ledarskap och ekonomisk medvetenhet givit utrymme att skapa fantastiska verksamheter. Den centrala frågan är hur vi möjliggör för den sortens ledarskap att bli mer dominerande inom äldrevården.

Du har ju skrivit en bok om idéarvet efter Gösta Bohman. Hur nära står du de nya moderaterna egentligen?

– Jag satt i partistyrelsen när förnyelseprocessen startade och det var utan tvekan ett nödvändigt och eftersatt utvecklingsarbete. Och för mig var steget från Bohmans tal om individens egenmakt till omläggningen av skattepolitiken så att den skulle ge låginkomsttagare större handlingsutrymme helt naturligt. Men i strävan efter att göra sig valbar tycker jag att partiet lite väl lättvindigt har övergivit positioner på ett sätt som saknat trovärdighet. Ett tag låtsades man om som att de svenska arbetsmarknadsregleringarna var problemfria, trots att man visste hur svåra och kostsamma de är för småföretagare som vill anställa. Det var inte intellektuellt hederligt, och har inte ingett förtroende. Bättre att erkänna problematiken, men förklara varför andra reformer känts viktigare att prioritera.  

Det är många som minns din hårda kritik mot moderaterna i valet 2002. Kan man säga att den möjliggjorde förnyelsen?

– Det finns många som slåss om historieskrivningen av nya moderaterna. Jag har sett överdrifter åt båda håll i skildringarna av vad som hände. Min kritik fick ett stort genomslag på grund av att det fanns ett uppdämt behov av utveckling. Men jag måste säga att jag tycker att Bo Lundgren oförskyllt har fått ett eftermäle som reducerat honom till mannen som stod för ofinansierade skattesänkningar. När han lämnade partiledarposten hade han redan formulerat grunden till det som kom att bli nya moderaterna, när han i en linjeartikel uttryckte att "moderaterna ska bli det nya intressepartiet för det arbetande Sverige". Han hade sett till att omvandla det moderata tankegodset i en modern tappning, och det kunde vi sedan bygga vidare på.

Du är ju en varm anhängare av fri rörlighet för människor. Hur ser du på att så många verkar se den som ett problem?

– Jag tillhör dem som tycker att det är viktigt att ha visioner, eftersom det pekar ut en färdriktning. Vi vet att det kommer att finnas barn som kommer att fara illa i dysfunktionella familjer oavsett vilka insatser vi gör, men innebär det därför att vi ska sluta sträva efter en tillvaro där inget barn behöver utstå trasiga uppväxter? För mig är idén om människors fria rörlighet en konsekvens av betraktelsesättet att varje människa är född fri. Det innebär inte att det i praktiken kommer att bli så, men jag uppfattar ändå en moralisk skyldighet hos oss som har privilegier och resurser att se hur vi kan verka i den riktningen.

– Jag tycker att det är genant att SD har lyckats få ett så pass stort stöd för sin enögda inställning, men det viktiga är ju att andra partier och aktörer inte accepterar deras världsbild. Migration är en del av de förändringar som vi måste förhålla oss till, och inget vi kan välja bort, utan bara göra till en fördel eller nackdel för oss själva. Det är naturligt att människor vill röra sig över gränser för att skapa ett bättre liv eller hitta jobb.  Dessutom pågår det just nu en global talangtävling där stora företag letar efter de bästa krafterna oavsett var i världen de finns. De stora genombrotten inom somliga vetenskaper kräver internationella och inte nationella forskarteam. Europa kommer inom översiktlig tid att behöva fler människor som vill komma hit. Den typen av perspektiv borde prägla vårt förhållningssätt till migranter i mycket större utsträckning.

Saknar du politiken?

– Jag upplever inte att jag någonsin har lämnat den. Politik genomsyrar så mycket, och jag har också haft förmånen att arbeta med politiska och samhällsfrågor i de arbeten jag har haft och genom mitt författarskap och samhällsdebatterande. Men partipolitiken som jag lämnade 2005 saknar jag inte.

Krister Berntsson

Ämnen i artikeln:

SvD

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.