Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag18.02.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

Tv-kanalerna tyckte han var för gammal – då blev Sven Melander ett nätfenomen

Publicerad: 17 Februari 2017, 15:36

Foto: Andreas Elgstrand

Sven Melander är 69 år och jobbar mer än någonsin. För Resumé berättar han om åldersdiskriminering, journalistikens kris, Facebooksuccén och drömprojektet i tv han aldrig fick göra.


Ämnen i artikeln:

Sven MelanderInfluencerFacebookHelgintervjunSVTÅldersdiskrimineringZara Larsson

En och en halv timme till direktsändning. I den trånga hemtrevliga lokalen – insprängd i Brunkebergsåsen – sitter Sven Melander med en godisskål framför sig. Pralin efter pralin betas av. Han har lagt upp telefonnumret på sin Facebooksida med 100 000-följare. Om det blir rättshaveristiskt a'la Ring P1 eller bara en strid ström av mys vet han inte. Nu ska monologen Sven Melander, som skjuter åsikter åt alla håll, möta sin publik för första gången. Han tvekade aldrig att tacka ja. Sedan Johanna Liljegren och Karolina Jonason på produktionsbolaget Drakflygaren träffade honom första gången har han sagt ja hela tiden.

Nöjesmassakern, Sällskapsresan, otaliga sketcher med parhästen Åke Cato. Det är vad de flesta svenskar associerar med Sven Melander. Under sina första möten med 69-åringen märkte produktionsduon andra sidor. Snabbheten, samhällsengagemanget, de långa men ändå stringenta resonemangen och de spetsiga åsikterna som ofta kom med emfas.

LÄS MER: Duon bakom Sven Melanders succé på Facebook

– Jag tror ni gick igång på mitt sätt att prata. Den där kvällstidningscysismen där allt går att såga, så in i helvete. Högt och lågt, med samma frenesi. Det är typiskt kvällstidning, säger Sven Melander.

De hade planer på ett tv-program, men fick kalla handen av de etablerade aktörerna. Johanna Liljegren berättar:

– De sa: Nej vi letar inte efter det här. Det är för många äldre gubbar som pratar.

– Samtidigt kände vi oss trötta på att andra skulle bestämma vad folk ska titta på. I stället för att man testar och låter folket själva avgöra vad man vill titta på. Sen gick det ju djävluskt fort. Man kan säga att kanalerna hade fel.

De valde Facebook i stället. I våras var sidan för Sven Melander uppe. Allt började med att de träffades i hans Stockholmsbostad och spelade in olika ämnen under en halvdag. Inläggen och hockeyligan SHL och Brexit fick stor uppmärksamhet.

Det stora genombrotten för kanalen kom i augusti då Sven Melander bemötte hatet mot Zara Larsson. Att det blev ett inlägg om artisten byggde på ett starkt intresse bland följarna när Jesper Parneviks Twitterkänga mot Zara Larsson under rus från sömntabletter kommenterades.

– Jag har ett sätt att prata som egentligen inte är commes il fault. Så här talar man inte i media. Mitt språk är en stor del av framgången, säger Sven Melander.

Sven Melander är sprungen ur en kvällstidningsmiljö efter åren på Expressen och Aftonbladet under 1970- och 1980-talet.

Kommer ditt sätt att prata från din kvällstidningsbakgrund?
– Ja, det tycker jag nog. I alla fall som det var. Jargongen på en kvällstidning är väldigt rolig. På Expressen och Aftonbladet var det jävligt bra journalister. Samtidigt jävligt cyniska människor som hade sett allt, läst allt och inte förväntade sig någonting. "Ingen utanför redaktionen är någonting. På redaktionen sitter de stora hjärnorna." Det är väldigt roligt att leva i den världen.

Varifrån kommer den villfarelsen?
– Det är väl som hockeylag. Det är vi mot världen.

Hur jobbar du med att ta fram innehåll?
– För mig handlar det bara om saker som jag går igång på. Inlägget om Zara Larsson är gjort i ren affekt eftersom jag blev så jävla arg. Jag blir förbannad på mänskligheten. Hela den debatten om denna unga begåvade tjej är så fullständigt obegriplig. Halva mänskligheten känner sig hotad. Lina Thomsgårds bok "En annan historia" behövs verkligen.

Har det här alltid gjort dig arg?
– Ja, så är det. Men jag trodde att det hade blivit bättre. Sen visar det sig att det inte har hänt någonting.

Är du en passionerad person?
– Ja, det är jag. Jag har alltid varit väldigt arg. Upprörd över orättvisor. Världen har alltid varit orättvis och föds du i ett politiskt medvetet arbetarhem i Malmö så får du upp ögonen för att världen är orättvis väldigt, väldigt snabbt. Orättvisorna ligger inte bara i inkomster, uppfostran eller var man bor. Det ligger också i språket. Det är en social delare som påverkar var du kommer i livet.

– Ända sedan jag var liten har jag blivit arg över orättvisor. Jag har sett hur det har blivit bättre, men de sista åren är vi på väg åt helvete igen. Sverige blir mer och mer segregerat och klassklyftorna ökar. Jag är väldigt glad att jag fortfarande blir arg. Alldeles för många av mina generationskamrater har slagit sig till ro. Jag får mycket energi av att bli arg. Det är min gåva.

Att se följarskaran på Facebook växa. Är det förpliktigande?
– Nej, jag känner inget betungande ansvar. Jag försöker ha kul. Jag läser inte kommenterar, förutom i undantagsfall. För min generation är hela grejen obegriplig. Jag har jobbat på en tidning som hade en halv miljon i upplaga. Jag har jobbat med tv och har haft en miljonpublik. Men det här är helt obegripligt. Jag kan bara inte fatta det. Samtidigt försöker jag hålla mig ifrån reaktionerna eftersom det är livsfarligt. Om jag börjar ta hänsyn till hur många som vill se vad jag säger har man fastnat i samma förbannelse som dagens tidningar. Det är läsarundersökningar och tittarundersökningar i stället för att lita på den journalistiska instinkten eller en vision. Den viktigaste ledstjärnan i mitt liv är att inte göra som jag alltid har gjort. Eftersom det inte är reklamfinansierat så finns det inte heller en spänn i det, tyvärr.

Så vad är då drivkraften för dig?
– Jag har så jävla kul. Det är otroligt kul att jobba med Johanna och Karolina. Jag ser mig i första hand som skådespelare. Men med det här väcks journalisten i mig och det är ju det jag är egentligen.

Har du blivit mer journalist sedan det här började?
– Ja, men jag kommer aldrig brinna på samma sätt som när jag jobbade på Aftonbladet. Mina år där, 1972-1979, är de lyckligaste åren i mitt liv rent yrkesmässigt. Att komma från Malmö till en stor tidning i Stockholm, centralredaktionen med de journalisterna och legenderna. Man jobbade dygnet runt för att man älskade det. Det blir aldrig samma sak. Däremot känner jag att jag får tillbaka lite av den känslan.

Flera revyföreställningar, snart går "Veni, vidi, vici" upp på Viaplay och jag kan tänka mig att du fått många erbjudanden senaste åren. Hur förhåller du dig till alla anbud?
– Det jag gör i den här genren gör jag med Karolina och Johanna. Jag har dessutom ingen lust att göra tv. Det har jag gjort och det är jag väldigt nöjd med. Tv är väldigt tungt produktionsmässigt. Det är inte det här och i grunden är jag väldigt lat. Det är därför jag jobbar så mycket. Bara för att bevisa att jag inte är lat.

Är du Sveriges äldsta influencer?
– Nej, jag är bara Sven Melander. Jag är så gammal så jag har en bild om vem jag är. Jag är i många stycken en väldigt erfaren människa. Jag har gjort väldigt mycket och träffat en massa intressanta människor, läst alla de stora böcker och sett alla de bästa filmerna. Min dröm är bara att ha kul, men man får inte glömma bort det lyckliga i åldersföreningen mellan oss. Johanna och Karolina tillhör en helt annan generation. Jag är ju utbildad byggnadsingenjör så jag borde ju kunna den digitala världen. Men jag hade inte ens Facebook innan det här.

– Det finns en otrolig åldersfixering i Sverige. Jag tycker den är besvärande. I Sverige är man slut när man är 40. USA har valt den äldsta presidenten sedan Ronald Reagan. Där är det förbjudet att fråga om ålder. Här sjunker snittåldern i riksdagen för varje mandatperiod. I USA ligger den på 60 år. Alla gamla människor är inte kloka, men väldigt många är erfarna. Den erfarenheten är svår att få om man är 22 år.

Tror du att din kanal kan göra skillnad då?
– Jag tror att min syn på saker är annorlunda än 22-åringars. Det märker jag ofta när Karolina och Johanna ser mina klipp. De blir ofta förvånade av mina infallsvinklar på problem. Ett exempel är när jag gjorde en video om Pokemon Go och rasade över stavgående pensionärer, inte tonåringar.

Hur stor del av framgången tror du handlar om att det är en förhållandevis gammal man som säger, om inte progressiva, så i alla fall politiskt korrekta åsikter?
– Det du säger är på ett sätt rätt. Sedan får du tänka på att den generationen som ser mina klipp känner igen mig som ett begrepp. De växte upp med "Rulle" och "Steve med lloyden". När du ser en film med Humphrey Bogart, så är det mannen i Casablanca. Har man ett medialt förflutet är man för evigt förknippad med vissa karaktärer. På det sättet är jag ålderslös.

Karolina Jonason fyller i:
– Men vi började ganska snart märka att följarna blir yngre och yngre. De har inga referenser till Sven innan. De hittar till sidan för att klippen är Youtube-aktiga med jump-cuts. Tillsammans med att det är en äldre person som svär, säger roliga saker och säger politiskt korrekta, förnuftiga grejer. Man ser ibland i kommentarerna: "fan vilken skön snubbe. Vem här han?".

Hur ofta händer de att du censurerar dig själv?
– Enda gången var ett klipp om Mona Sahlin, sen är det vissa som inte sänts eftersom de helt enkelt inte var roliga. I fallet med Mona var det poänglöst. Det handlade om att hon hade varit i Las Vegas och kollat på "The Mauler" samtidigt som hon ledde kommittén mot våldsbejakande extremism. Det kändes lite motsägelsefullt. "The Mauler" är ingen snäll pojke, men klippet saknade hjärta och Mona Sahlin har redan löpt för många gatlopp.

Vad tror ni låg bakom att Zara Larsson-klippet fick för stort genomslag?
– Att säga "det tar vi på oss, som män". Det är ett rött skynke för många. Det är många bombade som tror att de kan undervisa mig trots att jag är hundra gånger smartare. Många av mina kritiker har en bror duktig-attityd.

I höstas satte Dramaten upp en kabare där bland annat du och Magdalena Ribbing medverkade. Du har jobbat inom underhållningsindustrin i omkring 40 år. Känns det inte lite som att vi lever i en tid där gränserna suddas ut?
– Så är det, definitivt och det behövs. Kulturtanterna som har burit de stora institutionerna går inte ut lika ofta. För att locka den nya generationen behövs det förändring. Vi drog fulla hus till Dramaten och jag såg och läste mina gamla revyer som jag skrivit med Åke Cato. Det blandades med höglitterära grejer. Publiken älskade kombinationen. Kolla på Operan som sätter upp glada änkan med Henrik Dorsin och får lysande recensioner. Vi lever i en brytningstid och vi måste tänka nytt. Det är inspirerande.

Jobbar du mer än någonsin nu?
– Ja, så är det tyvärr. Jag fyller 70 år och har aldrig haft så mycket uppdrag som nu. Det började vid pensionen. Det dyker upp projekt hela tiden som är väldigt roliga att göra. Då gör jag det.

Hur skulle ni vilja ta det här vidare?
– Vote with Melander 2018, säger jag. Sven ska få svenska folket att rösta, säger Johanna Liljegren.

Sven Melander:
– Jag hade en enda dröm när jag jobbade med tv som aldrig uppfylldes. Det var att göra en talkshow, men det blev aldrig så.

Var du på tv-cheferna mycket om det där och då?
– Jag nämnde det varje gång jag fick chansen, men det var ingen som tyckte att jag dög. Jag har ingen lust att göra tv i dag. Men däremot vore det spännande att göra en talkshow i den här kanalen. Det är fantastiskt hur obegränsade möjligheterna är. Jag kan be personer komma hit och göra talkshow med mig inom 20 minuter – och det blir en talkshow. Det är inte riktigt klokt.

Efter klippet med Zara Larsson och hela hösten påminns Sven Melander ständigt om hur en ny publik har hittat honom. En publik som inte har "Sällskapsresan" eller sketcherna från Nöjesmassakern som referenser. Han åker mycket tunnelbana och upplever uppmärksamheten nu som större än när han gjorde tv på 1980-talet.

– Alla typer kommer fram och tackar. Många unga tjejer och killar. För mig finns det bara positiva sidor med det här. Jag är väldigt stolt och till och med mina döttrar som är ganska blasé kring min karriär och sällan kommer med kommentarer säger "bra farsan".

Hur kom det sig att du bröt med journalistiken och blev underhållare?
– När jag började göra sketcher fick jag en känsla för hur det är att uppträda för en stor publik. Det var då jag blev sugen på teater.

Väldigt många av dina klipp har blivit tidningsartiklar?
– Så är det. Det är möjligt att jag har lite storhetsvansinne, men jag tänkte i somras att "det är jävligt konstigt att inga tidningar ringer och ber mig skriva krönikor". Jag är ju journalist och har fått otroligt stort genomslag här. Men ingen hörde av sig förrän i december, men då hade inte jag tid längre.

När SVT:s Peter Rawet gjorde sin uppmärksammade enkät intervju i samband med Donald Trumps installation dök Sven Melanders sketch "Fred på Jorden" från mitten av 1980-talet upp där och var på sociala medier som referenspunkt. Själv följde Sven Melander ceremonin via CNN. Hans intresse för amerikansk politik är starkare än på länge och han sedan en tid tillbaka tecknat en prenumeration på New York Times.

Sven Melander har en kontaktyta mot journalistiken. Han ingår i samma promenadgrupp som bland annat Jan Mosander och Torbjörn Larsson. Ofta vädras murvlarnas gemensamma svartsyn över tidningarnas utveckling.

En annan kontakt i mediebranschen knöts i mitten av 1980-talet när en 11-årig grannflicka i Saltjö-Boo kom över och frågade om hon kunde vara barnvakt till Sven Melanders son. I dag är Pia Rehnquist chefredaktör på Sydsvenskan. Sven Melander får sina rapporter från branschen, men just i det här avseendet tycker den progressive ex-reportern att det var bättre förr. När Sven Melander blev journalist gavs det ut omkring en och en halv miljon kvällstidningar i Sverige. Det var inte direkt tidningens bokslut som medarbetarna diskuterade.

– Vi hade jävligt kul på Aftonbladet. Vi bara körde igång.

Sven Melander kom till Expressen i Malmö under 1970-talets början. Våren 1972 blev han ovän med ledningen och fick jobb på Aftonbladet i Stockholm. 1979 gjorde han ett år på Radio Stockholm. Det blev ett avbrott från arbetet med "Sällskapsresan" innan han var tillbaka på Aftonbladet 1980. Han var där från och till under 1980-talet fram till 1985. Sedan blev han chef på SVT.

Det är en mytomspunnen epok; Aftonbladet och Klarakvarteren?
– När jag kom dit hade alla andra flyttat, både SvD och DN. Tennstopet fanns inte heller kvar, men S:t Klara fanns kvar. Det var en social missär på många sätt. Det söps så in i helvete. Samtidigt: Allan Fagerström, Gunnar Fredriksson, Åsa Moberg, Annette Kullenberg, Staffan Heimersson, Gunnar Rosell och inte minst Torbjörn Larsson. Det var inget b-lag direkt, jag lärde mig otroligt mycket.

Kan du sakna journalistiken?
– Ja, och det är först sista åren som saknaden kommit. Det här blir lite av en ventil. Annars är dagens journalistik mest sorglig. Det är flyktigt, ofta illa skrivet och framför allt illa tänkt. Det är bara att titta på Malmö. När Sydsvenskan var som störst hade över 400 anställda. Nu är de omkring hundra anställda reportrar och ska bevaka en stad som växer så det knakar, en stad med stora sociala, kulturella och ekonomiska problem.

Livepremiären närmar sig. Sven Melander blir alltmer jovialisk. Det märks att han är en scenperson. Tekniken får Drakflygaren sköta. Klockan 14.30 svarar han på första inringningen. En man från Enköping vill tacka honom för allt han har gjort, be Sven Melander att aldrig sluta. Livesändningen pågår i 41 minuter. Det mesta är kärlek.

FAKTA/Sven Alarik Melander
Ålder: 69 år
Familj: Sambo Alice Åkerblom, tre barn från tidigare äktenskap
Utbildning: Byggnadsingenjör, Journalistexamen
Karriär i korthet: Expressen, Aftonbladet, Radio, TV, Teater, Facebook
Gör på fritiden: Jobbar
Tjänar: 506 000 kronor (förvärvsinkomst 2015) Välavlönad pensionär.
Filmtips: Sällskapsresan
Lästips: Strindberg
Medievanor: Expressen, Aftonbladet, DN, New York Times
Oanad talang: Kan säga: "Min farmor är gammal" på ryska och rumänska
Hissar: Malmö FF
Dissar: Melodifestivalen

Sven Melander om...

Amerikansk politik:
"Jag gjorde en del inspel bland annat om alternativa fakta, men oftast fastnar skrattet i halsen. Det är inte roligt längre. Med det sagt kommer det säkert komma fler inlägg om Donald Trump"

Att vara "Farbror Sven" som kolumnist i Aftonbladet på 1970-talet.
"Det var väldigt likt det jag gör nu. Jag skrev talspråk med svordomar och jag vet att jag förekom i svenska undervisningen som diskussionsunderlag: "Varför kan man inte skriva så?". Många ungdomar tackade mig: "Du skriver som vi snackar"

Andreas Rågsjö Thorell

Webbredaktör

andreas.thorell@resume.se

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.