Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag30.05.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Helgintervjuer

Vägen tillbaka – till livet

Publicerad: 14 Februari 2014, 15:09

Fredrik Laurin har upprättat sin egen lilla redaktion på sitt rum på rehabkliniken.

Foto: Magnus Helander.

I november vann han Stora Journalistpriset för tredje gången. En dryg månad senare kämpade han för sitt liv på Karolinskas intensivvårdsavdelning med upp emot 60 frakturer och skallskador efter en svår bilolycka på E4:an på annandagen. Fredrik Laurin var söndersmulad och en hårsmån från döden, men har återhämtat sig på ett närmast mirakulöst sätt.


Ämnen i artikeln:

Uppdrag GranskningFredrik Laurin

– En av mina första tankar när jag vaknade upp ur koman var att jag skulle göra slut på det här, för jag var helt övertygad om att det här kommer gå åt helvete.

Det säger Uppdrag Gransknings prisbelönte reporter Fredrik Laurin – en av landets främsta grävande journalister – när Resumé träffar honom på Rehab Station Stockholm i Frösundavik. Han har nyss flyttats dit från hjärnrehab på Danderyds sjukhus.

Hittills har sammantaget runt 100 personer – däribland några av landets främsta specialistläkare och andra medicinska experter – varit inblandade i vården av honom sedan den fruktansvärda trafikolyckan på annandagen, i blixthalkan på E4:n i höjd med Trosa.

Fredrik Laurin och tre vänner, samt elva-årige sonen Malte, var på väg söderut från Stockholm, med destination Hamburg. Laurin satt på passagerarplats i framsätet och bläddrade bland i en bunt med hemliga NSA-dokument släppta av Edward Snowden.

Efter Uppdrag Granskning-programmet om Snowden (den 18 december), som Laurin jobbade med, fanns det mer att avslöja.  På eventet "CCC" – Chaos Computer Club, där det sedan 30 år tillbaka samlas tusentals hackers och några av de skarpaste hjärnorna inom IT-säkerhet och kryptering, hoppades han få hjälp att tyda återstående dokument som han under ett halvårs tid jobbat hårt med att få loss.

– Det var ett galet tillfälle att åka, man hade precis firat jul, men Malte tyckte det var kul förra gången vi var där, så jag tänkte att vi kunde åka dit och så kunde jag gå på spännande konferenser och träffa folk där. Plus att jag hade de här dokumenten  från Rio de Janeiro som kom från Snowden-materialet som handlade om FRA och NSA som vi inte hade publicerat, därför att vi inte hade hunnit. Det vi hade publicerat i programmet före jul var mer uppenbara, raka saker, som att de hade samarbetet med Ryssland och att de sysslade med avancerat dataintrång.

– Men vi hade mera, och det krävde otroligt mycket research, det är interna NSA-dokument. De är fulla av förkortningar som bara NSA vet vad de står för, de är tekniskt komplicerade och rör system som ingen dödlig människa känner till. De här dokumenten var mycket komplicerade och vi hade ju ingen access till Snowden, så det var ett viktigt skäl för mig att åka till Hamburg.

Den dagen var det extremt halt väglag.

– När vi stannade för att fika såg vi att det var runt nollan och halt, så vi snackade om det. Han som körde tog det därför väldigt lugnt, vi låg i 70-80, men han fick ändå sladd, vi åkte ner i dikesrenen och hamnade mot vajern och sen slängdes vi upp på vägen igen. Då fick han stopp på bilen och sedan välte den. Vi låg välta mitt på motorvägen i höjd med Trosa någonstans. Jag var den enda som kom ut ur bilen, de andra satt fast i sina säkerhetsbälten, men det var ingen som var skadad. Jag lyckades ta mig ut så jag fick upp min dörr och började försöka få ut de andra.

Laurin fick hjälp av förbipasserande som stannat till. Alla var lättade över att det ändå hade gått bra.

Då small det.

En BMW i hög hastighet upptäckte den voltade bilen på tok för sent och kraschen blev fasansfull.

– BMW:n smackar in i oss i ungefär 100 kilometer i timmen. En av männen som stigit ur sin bil för att hjälpa oss dör. Lastbilschauffören som står bredvid blir skadad, och jag blir mörsad. Vår tre ton tunga Mitsubishi Pajero kastas 15 meter bort och reses upp från liggande till stående av smällen. Och under den hamnar min elvaårige son, fyra män hjälps åt att lyfta bilen för att få loss honom. Sedan vidtar en cirkus med nio ambulanser och sjukhus i Nyköping och allt vad det var.

Den kraschade bilen. Bild från polisrapporten.

Sonen Malte fick benet avslaget men har repat sig. De andra fick skavanker, men är inte allvarligt skadade.

Den som körde BMW:n har inte fått någon påföljd. Polisutredningen har lagts ner. Fredrik Laurin är upprörd när pratar om det.

– Det kommer fyra 19-åriga killar i pappas lånade BMW, och det här säger något om vad vi har för människor ute i trafiken. Fyra 19-åringar kan alltså förstöra livet för en handfull andra människor, utan att det får konsekvenser. Det är för jävligt, de skulle fan aldrig varit där. De hade ingen koll. Det visade sig att deras bil var full av iPads och iPhones och de erkännner själva att de suttit och fipplat med de där. Chauffören säger inte det, men han säger att han upptäcker oss 40-60 meter innan. Andra bilar såg oss långt innan. Jag är grymt upprörd över vad privatbilism tillåts ställa till för andra människor.

Fredrik Laurin minns inget själv från olyckan. Det han berättar är det han läst i polisrapporten och vad andra som var på plats har berättat för honom.

Efter akutvård på Nyköpings lasarett fördes Fredrik Laurin till Karolinskas intensiv-vårdsavdelning där han svävade mellan liv och död. Han hade uppemot 60 frakturer, skallskador och ansiktsförlamning. Benet under höger knä maldes till smådelar, samma med högerhanden.

Han låg i koma och prognosen var mycket dyster. Fredrik Laurin säger att tankarna kretsade kring att det var lika bra att dö.

– När jag vaknade upp ur koman hade jag slangar i alla kroppsöppningar, morfin i ryggmärgen med fast ledning och såg ut som fan själv. Jag var initialt ganska inställd på att det här nog var slutet. Min fru Anna har efteråt sagt att hon var beredd att lägga in mig i bagaget och köra mig till Doktor Död i Bryssel.

Efter ett par dygn då läget hade stabiliserats flyttades han från intensiven traumaenheten. Därefter hamnade han på hjärnrehab på Danderyds sjukhus där han utreddes för befarade hjärnskador.

Under tiden återfick Fredrik Laurin hoppet och livsgnistan.

– Jag trodde att jag skulle bli en lallande fåne. Men på Danderyd konstaterade de att jag inte hade några akuta hjärnproblem. Jag gjorde ett test på mig själv och gick loss på 1800 obesvarade mejl och svarade på alla, det tog två dagar. Då kände jag: "Motherfucker, jag klarade det".

– Jag insåg jag att det fanns ett liv i detta, jag hade huvudet i behåll. Sedan jag insåg att det fanns en forstättning har jag vaknat upp varje morgon och varit jäkligt glad.

Fredrik Laurins återhämntning är häpnadsväckande. Han är klar i skallen, tar sig fram bra med rullstolen och kan till och med resa sig upp och stödja på ena benet.

– Mina läkare har säkert upplevt liknande fall, men jag har goda vänner som är läkare som säger att det är fascinerande.

– Hade jag inte varit agnostiker, så hade jag blivit religiös. Det är i alla fall dags att köpa en bingolott. Det har gått så in i helvete bra.

Fredrik Laurin prisar den svenska sjukvården.

– Det har gjorts monumentala insatser. 100 personer har varit inblandade i vården på en sådan avancerad nivå, sannolikt den mest avancerade i världen. Jag har varit fruktansvärt illa ute och har blivit fantastiskt behandlad.

–  Jag är en så jävla nöjd skattebetalare så det "fucking "finns inte. Man känner att man är mycket väl omhändertagen av ett system som värnar om att det ska bli bra.

Sin digra erfarenhet av undersökande journalistik har han faktiskt haft nytta av under sjukhusvistelsen.

– Att jag hade min journalistiska kompetens och min orädsla att ifrågasätta auktoriteter och ställa krav har visat sig viktigt. Det var viktigt att ha erfarenheten, att exempelvis kunna begära ut handlingar – bara att få ut sin egen journal är ju en match.

Har det som hänt dig omvärderat din syn på tillvaron och livet?
– Ja, min känsla av att "I couldn't care less " har ökat över småsaker. Man blir extremt medveten om vad livet är värt och vad som är viktigt här i livet.

Hur har stödet varit från dina kollegor?

– Den stora fördelen att man inte dog var att man fick vara med på sin egen likvaka, den blev ju positiv, ha ha. Ett koppel av kompisar och kollegor och ramlat in hit. Jag haft besök i varje dag i över en månads tid. Min kollega Sven Bergman var med och vakade med Anna i början. Uppdrag Granskning-redaktionen har också funnits där, cheferna har varit tydliga och gett mig och min familj stöd. Allt det här har betytt oerhört mycket, jag är väldigt tacksam för det fina stöd jag har fått.

Dessutom: Fredrik Laurin fick choklad skickad till sig, via kurir, från förre Guardian-journalisten Glenn Greenwald som Laurin träffade i Rio i höstas, vilket ledde fram till FRA-scoopet. Greenwald är världsberömd för att ha fått tillgång till Edward Snowdens dokument.

Hur ser du på framtiden?
– Man får inse att man är i en annan situation nu. Ben läker lite långsammare, och ibland inte alls. Den största sorgen är att titanmonstret i knät inte läker ihop med kroppen. Men man får bestämma sig för att det är okej. Får jag inte åka skridskor, segla eller klättra i berg, är det ju tråkigt, men vad fan, jag lever ju, det är jag nöjd med.

Och journalistiken?
–      Jag jobbar vidare. Kontakten med dem som hjälpt mig med NSA-dokumenten fortsätter hela tiden, men problemet är att jag, som det är nu,  inte kan hålla det tempo jag hade tidigare. Jag hoppas bli mer erfaren av det som hänt, lite sämre på skridskor kanske bara.

Hoppet om ytterligare avslöjanden från Uppdrag Gransknings stjärnreporter inom ramen för Snowdens läckta uppgifter lever. De hemliga NSA-dokumenten som han hade med sig i bilen gick inte förlorade. Polisen samlade vänligt nog in vartenda papper som hade flugit i väg efter kraschen och lämnade tillbaka hela bunten till Laurin.

Fakta/Fredrik Laurin

Ålder: 49
Bor: Stockholm
Född och uppväxt: Uppsala, Göteborg och Linköping
Familj: Fru, två barn
Karriär i korthet: Gefle Dagblad, Bohusläningen, TT, SVT Striptease, Resumé, TV 4  Kalla Fakta, SVT Uppdrag granskning. Frilans sedan 1995.
Journalistmeriter: En serier journalistpriser från Sverige och utlandet tillsammans med Sven Bergman och Joachim Dyfvermark. Har vunnit Stora  Journalistpriset i kategorin Årets avslöjande vid tre tillfällen –  senast i fjol, tillsammans med Sven Bergman och Joachim Dyfvermark, för  avslöjandet om Telias mutor i Uzbekistan. 2007 vann trion för Uppdrag  Granskning-jobbet "Gripen - de hemliga avtalen" och 2005 för Kalla  fakta-avslöjandet "Det brutna löftet" om de avvisade egyptierna. Har även vunnit Guldspaden ett flertal gånger.
Största avslöjandet:
”Att svenska ministrar assisterade USA i föra bort och tortera två asylsökande och att samma folkvalda ledare understödjer fiskeindustrins utrotning av bestånd efter bestånd i haven och att svenska officerare på fredsbevarande uppdrag stillatigande såg på när deras franska kollegor torterade en fånge”

Magnus Helander

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.