Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Helgintervjuer

"Vi får aldrig vika undan för hot"

Publicerad: 13 september 2013, 11:10

Correns publisher Charlotta Friborg

När kriminella hotar redaktioner brukar de flesta tidningar låtsas som om ingenting har hänt. Men Östgöta Correspondentens publisher Charlotta Friborg valde en annan väg. Hon beslöt att publicera hoten.


Ämnen i artikeln:

CorrenÖstgöta-Corren

Dagen efter att Corren hade publicerat en artikel om ett polistillslag mot ett skrotupplag där man beslagtagit narkotika stannade en mörk Audi Q7 med skrikande däck utanför tidningshuset. Två män i 20-årsåldern klev ur bilen och in i receptionen. De krävde att få tala med en chef.

– Jag var inte på plats själv, men receptionisterna förstod med en gång att det här inte var läsare som ville lämna in sitt korsord eller diskutera ledarsidan, säger Östgöta Correspondentens publisher Charlotta Friborg.

Receptionen kontaktade nyhetsdesken och påpekade att det inte var en situation som någon skulle stå inför ensam. Efter några minuter gick nyhetschefen och en reporter ner i receptionen för att höra vad de två männen ville.

De två männen uppträdde väldigt affekterat och krävde att artikeln om tillslaget mot skrotupplaget skulle tas bort från Correns sajt. Det skulle ske inom en halvtimme annars skulle de komma tillbaka.

Det normala i sådana här fall är att redaktionen rycker på axlarna och struntar i hoten. Eventuellt kanske man gör en polisanmälan. Men reportern hade spelat in hela samtalet med en dold diktafon.

Charlotta Friborg fattade beslutet att publicera hotet och gå i klinch med de hotfulla männen.

– Det är en reaktion på det vi upplevt de senaste åren. Vi har bevakat rättegångar där de åtalade har med sig sina kompisar som sitter med sina gängsymboler på läktaren för att skrämma vittnen.  Där människor går fram till våra rättsreportrar och tydligt visar att de vet vilka de är för att sprida oro. Till sist kände vi att vi bara ville be de här kriminella att fara och flyga.

Du har ju fått starkt stöd för publiceringen, inte minst från din gamla arbetsplats Dagens Nyheter. Hade du väntat dig den reaktionen?
– Vi har fått ett enormt stöd, inte bara från andra medier utan också från läsare, men också från vanliga medborgare i hela landet. Även östgötapolisen har varit mycket stöttande till att vi valde att gå ut med hoten. Jag är jätteöverraskad över att så många hört av sig. Bland annat har folk från Södertälje ringt och berättat om vardagen med de kriminella nätverken där.

Det är ju inte ovanligt med hot mot journalister. Vad är det som gör det här fallet så speciellt?
– Det är stor skillnad när idrottsfans kontaktar en sportjournalist och är förbannade för att tidningen skrivit att det går dåligt för favoritlaget, eller när någon rättshaverist skriver ett anonymt mejl. Här är det fråga om kriminella som är vana vid att få sin vilja igenom när de hotar. Ett par dagar efter det första hotet fick vi ett mejl där någon undrade varför vi inte gjort som vi blivit tillsagda. Vad var det vi inte hade förstått?

– Vi ville också visa hur hoten ser ut. De här människorna vet var gränserna går och uttrycker sig på ett sätt som gör att det blir svårt för polis och åklagare att bevisa att det faktiskt är fråga om olaga hot. Vi som redaktion har naturligtvis helt andra resurser att göra motstånd än ett par som äger en liten kiosk. Vad de göra när de blir trakasserade?

Är det vanligt med hot i ert bevakningsområde?
– Absolut. Vi har rättegångar som inte kan starta på grund av att vittnen inte vågar säga något, eftersom de åtalades kompisar sitter och ser hotfulla ut i rättssalen. Krögare vågar inte prata med oss, om det inte gäller vilken mat de har på menyn. Inte sedan en av dem blev svårt misshandlad efter att ha stått upp mot ett av gängen. Det kan nog för många vara svårt att ta till sig att vi i dag befinner oss i denna situation. Men vi som är journalister måste och kan agera. För om samhället tystnar så tar de kriminella över.

Hur kommer ni att gå vidare med det här på Corren?
– Vi kommer att fortsätta att skriva om och kartlägga de kriminella nätverken. Närmast ska vi titta på hur de rekryterar unga människor i utsatta förorter och belysa konsekvenserna av en utveckling där tystnaden breder ut sig.

Du har ju jobbat på Dagens Nyheter som är en stor tidning. Är det en stor skillnad på hur riksmedia hanterar sådana här saker?
– Vi är ju närmare dem vi skriver om. De här kriminella som vi bevakar möter vi ju på gymmet eller på Ica. Det är inte lika vanligt på de stora medierna.  Och så finns det ett annat säkerhetstänk i en stor organisation.

Mellan jobbet som redaktionschef på DN och publisher på Östgöta Correspondenten var du pr-konsult på Grayling. Hade du förväntat dig att sånt här skulle hända när du flyttade till Linköping?
– När jag steg in på redaktionen första dagen så hade polisen just gjort ett stort tillslag mot ett gäng kriminella. Tidningen toppade med en bild på gangsters som stod uppställda med armarna mot en husvägg och benen isär. Jag hade ingen koppling till staden då och blev minst sagt förvånad. Jag trodde Linköping var världens snällaste stad.

Relaterade artiklar:

Correns artikel om hotet

Reporterns inspelning


Expressen tog upp hoten mot Corren i fredags. 

Krister Berntsson

Ämnen i artikeln:

CorrenÖstgöta-Corren

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.