”Vill man vara elak kan man säga att vi är kassakon”

Det är dags för "ståmöte" på Göteborgsposten. Klockan är strax efter  åtta på morgonen. Det är en klar höstdag. Genom fönstren på femte  våningen i GP-huset vid Polhemsplatsen kan man se hur göteborgarna  skyndar till sina jobb. Huset är legendariskt, här huserade en gång Harry Hjörne som också bodde i lägenheten på tredje våningen, i dag omgjord till  representationsvåning. Familjebanden sitter fortfarande i, även om GP nu  ingår i Stampen-koncernen, ett av Sveriges stora mediabolag med dryga  sex miljarder kronor i omsättning.

Nytillträdda chefredaktören Cecilia Krönlein står vid den svarta pulpeten för att diskutera morgondagens tidning med nyhetschef och bildredaktör. Idag är det Sofia Dahlström som  med fötterna i givakt (svarta kängor) står lutad mot pulpeten och drar  dagens tidningsinnehåll. För "pappret" - pappret är fortfarande  begreppet för den produkt de gör här.
GP är uppdelad i tre sektioner och jag förstår att det är en mindre  vetenskap att bestämma antalet sidor i respektive del, en ålderdomlig  tryckpress kräver sam- stämmighet mellan bilagorna.
–Vi har ändrat formatet igen, meddelar Sofia.
–Jaha, pratar vi fredagsformatet?, undrar Cecilia.

Cecilia Krönlein är en rutinerad GP-medarbetare som nu blivit chef för  alltihop. Till GP kom hon i slutet på 80-talet, och har sen gjort det  mesta på tidningen, redigerat, varit nattchef, och de senaste tio åren  redaktionschef. Och hon var nog ganska obstinat i början, tror hon  själv. Men det är väl så de gör med bråkstakar, de blir chefer och så  håller de tyst och blir lojala.

Speciellt mycket bråk är det inte den här morgonen på GP. Artikeln om  strandskyddet åker ut. Vad som blir deras eget bärande kryss är frågan,  men Sofia har lite "smått och gott". Artikeln om kvinnliga chefer i  Göteborg som tjänar mer än männen har de ställt flera gånger.
–Den är inte tidsbunden och därför har den åkt in och ut, förklarar Sofia Dahlström för mig.

"Ståmöte" på Göteborgs-Posten.Nyhetschefen Sofia Dahlström,  chefredaktör Cecilia Krönlein och bildchefen Anders Håkansson bollar  morgondagens tidning.

En av "Hollywoodfruarna“, Gunilla Persson, har  protesterat mot GP för att de använde en ofördelaktig bild på henne,  trots löfte att publicera en finare. Den "nyheten" har valsat runt i  medierna och tvingat GP till en ursäkt.
– Vi säger att det var ett olycksfall i arbetet, säger Cecilia Krönlein.  Sofia nickar och förstår. Tidningen har inte gjort något fel, men kan  ändå ge viss upprättelse.
–Vi ska ha lite fredagsflärd, säger Sofia och är tillbaka på morgondagens tidning.
–Sånt som ligger närmare göteborgarna, förtydligar hon vänd till mig.
Och dagen därpå ser jag sedan att det är Lena PH som "glänser på Rondo" och Anna Hedenmo som "hittar skärpan i spänningen" på GP:s förstasida. Kvinnor förstås, om än inte särskilt göteborgska...

När fredagstidningen avhandlats visar de stolt upp ett reportage om  Västlänken som just publicerats. Det är en av de längsta artiklar i GP  någonsin, 38 000 tecken, en invecklad historia om hur trängselskatten i  Göteborg ska finansiera ett gigantiskt vägbygge.

En av tidningens veteranreportrar, Christer Lövkvist,  har jobbat i veckor med detta reportage. Efter publiceringen har GP  gjort inte mindre än sju förstasidor på samma ämne, debatten har varit  enorm, konstaterar de.
–Responsen har varit större än vi någonsin kunde föreställa oss, säger  Cecilia Krönlein, Jag har aldrig varit med om något liknande.
Efteråt har GP ordnat ett särskilt debattmöte ute på stan och även kommunen arrangerar nu informationsträffar i frågan.

Men för Christer Lövkvist blir det inga fler grävjobb på GP, han har  tagit avgångsvederlag och redan gått ut genom dörren på GP för sista  gången.

Målet för GP är att sänka bemanningen med 20 procent till 2015. Redaktionen som varit på 191 personer ska ner till cirka 150.
–Det innebär att vi måste organisera oss på ett annat sätt.
Men hon erkänner att många på tidningen nu är oroliga för hur de ska  klara att få ut en tidning."Nedbemanningen" som hon kallar det, är det  stora samtalsämnet just nu.

Men på GP har det än så länge skett utan  uppsägningar. De som lämnar har frivilligt tagit växlingserbjudandet på  maximalt två årslöner. Totalt har 55 personer ansökt om och beviljats  att få sluta. 30 på redaktionen och 25 på övriga företaget. 49 av dessa  slutade den sista september. Några personer främst på it-sidan jobbar  kvar ytterligare en tid för att säkra pågående utvecklingsprojekt.
  –De som slutat är lyckliga och glada över att nu få en ny chans och möjlighet i livet,  menar Cecilia Krönlein.
– En har busskort och ska köra buss på pensionärsresor till Moseldalen och flera andra vill skriva böcker.

GP har under flera år haft erbjudanden om avgångsvederlag för att  långsamt minska personalstyrkan. Det tycker Cecilia Krönlein är bra,  eftersom det då inte blir hela havet stormar utan en långsam  neddragning.  Till skillnad från Schibsteds Svenska Dagbladet där  dråpslag och tuffa tag håller börsens aktieägare på gott humör.

Överallt i mediebranschen är det nu neddragningar som gäller. Men  Cecilia Krönlein tycker att gränsen snart är nådd för hur mycket man kan  skära:
– Med färre än 150 personer på redaktionen kommer vi inte klara att göra vårt pensum.
För att spara ytterligare går GP nu in i diverse samarbeten, bland annat med DN och Sydsvenskan.
–Under 2013 ska vi samarbeta om att göra 10 temabilagor; resor, hus o  hem, hälsa. Bilagorna kommer till stor del ha samma innehåll, men även  med editionerade annonser och innehållssidor. Det sänker kostnaderna  samtidigt som annonsmarknaden ökar, hoppas hon.

Diskussionerna pågår om hur den dagliga utgivningen ska se ut. Många  läsare vill ha tunnare tidningar under vardagarna men omfångsrikare  helgläsning. Det är oftast barnfamiljer medan äldre läsare och  pensionärer har tid att läsa sin tidning varje dag och därför vill ha  ett fylligt material även på vardagarna.
–Det är inte lätt att  tillfredsställa båda dessa grupper. Och tjocka tidningar är inte alltid  bra, det finns läsare som klagar på att de bara får bära massa olästa  tidningar till pappersinsamlingen.

Hon protesterar mot att medierna är fångade i ett hysteriskt flirtande  med ungdomsläsare. Nej, mycket som de unga vill ha vill också de äldre  ha. Risken är naturligtvis att man tappar de äldre och trogna läsarna i  jakten på de unga, som ändå inte vill prenumerera. Och dessutom, när de  unga blir äldre kanske de också blir trogna dagstidningsläsare.
–Jag är  inte så övertygad om det, säger Cecilia Krönlein.
–Jag är inte säker på att dagens unga blir trogna tidningsläsare av papperstidningen när de blir äldre.

GP, precis som många andra, tappar just nu i upplaga, det är inte fritt  fall, men det är en stadig nedgång. Samtidigt ser de en stadig ökning av  digital läsning, särskilt i mobilen användningen formligen exploderar.
Mediebranschens förståsigpåare målar upp ett gigantiskt trendbrott, men  en orsak till förändringarna kan förstås vara att papperstidningen  kostar pengar, medan den digitala läsningen än så länge är gratis.  Kruxet är dessutom att de artiklar man kan läsa på nätet till stor del  har bekostats med intäkterna från "pappret".

–Vill man vara elak kan man säga att vi är kassakon för att Stampen ska kunna växa och förvärva digitala media, säger Cecilia Krönlein.
Än så länge står papperstidningen för mer än 90 procent av intäkterna.
–Inkomsterna från digitala medier är inte ens tio procent, konstaterar hon.
Och hon håller med om att de digitala inkomsterna knappast kan finansiera den kvalitetsjournalistik som läsarna förväntar sig.

Det är på detta sluttande plan som de flesta mediaföretag just nu  befinner sig. Förhoppningen är att bara man satsar på att ligga i  fronten med ny teknik, så kommer inkomsterna så småningom att öka och  rädda den journalistiska äran. En något naiv tanke kan tyckas.
– Vi för över resurser till digitalt innehåll, men det måste göras klokt. Vi måste satsa på papperstidningen också.

Cecilia Krönlein visar GP:s största jobb någonsin.

Att många av GP:s tunga reportrar nu lämnar tidningen ser hon inte som  något stort problem. När de stora träden försvinner växer det upp nya  förmågor därunder, menar hon. Men hon håller med om att det kommer att  ta tid. Fokuseringen på GP blir nu att producera mer unikt material för  det digitala. De olika ämnesredaktionerna ska delvis poola sina resurser  i en centralredaktion, dit reportern ska komma på morgonen, fri och  tillgänglig och utan några pågående projekt. Ett lätt byte för den allt  ymnigare floran av pr-konsulter, skulle man kunna tillägga.

–Vi vill ha fler realtidsrapporter, mer händelsekartor och andra nya  grepp som man inte kan ha i pappret, säger Cecilia Krönlein.
–Vi är loket i tågsetet när det gäller digital utveckling. Framtidens  inkomster kommer att komma från många olika håll, tror hon. Många bäckar  små. Under överskådlig tid tror hon dock att GP kommer att ha en öppen  nyhetssajt, men kanske kommer de att börja ta betalt för vissa delar.
– Vi ska inte skänka bort vårt unika innehåll.

Det diskuteras nu olika modeller för att börja ta betalt. New York  Times modell är just nu mest populär. Läsaren, kan läsa ett antal  artiklar på nätet, men därefter slår betalväggen igen och det kostar  pengar
Och på lokaltidningarna i Halland prövar Stampen en annan modell, där  införs en|helt stängd betalvägg. Problemet är förstås så länge det är  gratis på andra håll kommer läsarna att gå dit istället.

Cecilia Krönlein har fyllt 57 och hon är inställd på att ge jobbet som  chefredaktör ett antal år. Hon har man och två barn. Men sönerna har  flyttat hemifrån och nu har hon tid att jobba mycket
– Det är roligt att vara tillbaka mitt i nyhetsflödet där det dagligen krävs publicistiska beslut, säger hon
Senast härom veckan fick Cecilia Krönlein ta ställning till om de skulle  publicera en bild på den franska tidning som publicerat  Mohammedkarikatyrer. Jo, det blev en liten bild i tidningen.
– Å ena sidan vill vi respektera troende muslimer, å andra sidan gäller  det att slå vakt om yttrandefriheten. Och jag såg att även Rapport och  Aktuellt visade upp tidningen, säger  hon.

Stampen kräver 10 procent (på insatt kapital) i vinstmarginal.
–Det når vi inte upp till, konstaterar Cecilia Krönlein.
– Och jag tycker det är viktigt att ägarna inte biter sig fast vid procentsatser.
Lönsamhetskraven från ägarna är också delvis illusoriska eftersom  prissättningen på de affärer som görs internt är helt avgörande. Papper,  tryck och distribution står för betydligt mer än hälften av GP:s  kostnader, och prissättningen på dessa koncerninterna tjänster avgör  lönsamheten. Cecilia Krönlein konstaterar att frågan gäller var  rationaliseringarna ska göras, i tryckeriet eller på redaktionen.

 – Nej nu måste vi ha en kopp kaffe.
Cecilia Krönlein tar mig med ut i det stora köket som ligger i mitten av femte våningen.
– Det här ska bli lite av samlingsplats, säger hon och går bort till automaten.
Mittemot kaffeautomaterna ligger ett inglasat konferensrum. Snart är det  dags för morgonmöte med alla avdelningscheferna. Sofia Dahlström håller  även i detta möte och öppnar med ett "god morgon!" Alla rapporterar vad  de ska ha på sina sidor imorgon, det går på rutin, men en sju år gammal  artikel om cancersjuka Sebbe är dagens sensation.

Artikeln publicerades  av GP en söndag i augusti 2005. Så i söndags började artikeln plötsligt  spridas på Facebook och efter ett dygn blev Sebbe den mest lästa  artikeln på GP.se med och de följande dagarna fortsatte spridningen till  över en halv miljon.
– Det är helt fantastiskt, vi kommer att komma upp i över 700 000 läsare, säger Sofia Dahlström entusiastiskt.
– Fantastiskt, säger de andra.
– Det visar vilken kraft det är i sociala media, konstaterar en annan.
– Och i bra reportage, säger en tredje.

Reportaget om Sebbe hade rubriken: "Sebbe visste att han skulle dö" och  ställde grundläggande frågor om liv och död som många funderar på. Att  gamla reportage på detta sätt kan segla upp från gräsrotsnivå och  plötsligt bli en angelägenhet för hundratusentals människor, det är  onekligen något nytt i mediavärlden. Tekniken ger kanaler för  massdistribution underifrån, men samtidigt krävs något som går att  distribuera, och då är det åter klassisk journalistik som gäller, och  som kostar pengar. Hur denna ekvation ska gå ihop är det stora  frågetecknet på dagens tidningsredaktioner.

Men på GP löser man inte det problemet den här morgonen. Morgonmötet  rullar vidare och snart är diskussionen fokuserad på morgondagens  förstasida. Ska det bli Anna Hedenmo? Det finns bra bilder. Sofia  Dahlström är positiv, det kanske blir bra, vi gör "nåt nice” för  fredagstidningen.