Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration
Helgintervjuer
Publicerad: 5 oktober 2012, 13:38
Cecilia Krönlein på GP:s redaktion.
Foto: Anna-Lena Lundqvist, Fotograf Majstångsg
Göteborgs-Postens nya chefredaktör Cecilia Krönlein om utmaningarna med att arbeta mer digitalt, om framtiden för papperstidningen och om varför hon inte tycker att det går att skära ner mer på personalen. – Med färre än 150 personer på redaktionen kommer vi inte klara att göra vårt pensum.
Det är dags för "ståmöte" på Göteborgsposten. Klockan är strax efter åtta på morgonen. Det är en klar höstdag. Genom fönstren på femte våningen i GP-huset vid Polhemsplatsen kan man se hur göteborgarna skyndar till sina jobb. Huset är legendariskt, här huserade en gång Harry Hjörne som också bodde i lägenheten på tredje våningen, i dag omgjord till representationsvåning. Familjebanden sitter fortfarande i, även om GP nu ingår i Stampen-koncernen, ett av Sveriges stora mediabolag med dryga sex miljarder kronor i omsättning.
Nytillträdda chefredaktören Cecilia Krönlein står vid den svarta pulpeten för att diskutera morgondagens tidning med nyhetschef och bildredaktör. Idag är det Sofia Dahlström som med fötterna i givakt (svarta kängor) står lutad mot pulpeten och drar dagens tidningsinnehåll. För "pappret" - pappret är fortfarande begreppet för den produkt de gör här.
GP är uppdelad i tre sektioner och jag förstår att det är en mindre vetenskap att bestämma antalet sidor i respektive del, en ålderdomlig tryckpress kräver sam- stämmighet mellan bilagorna.
–Vi har ändrat formatet igen, meddelar Sofia.
–Jaha, pratar vi fredagsformatet?, undrar Cecilia.
Cecilia Krönlein är en rutinerad GP-medarbetare som nu blivit chef för alltihop. Till GP kom hon i slutet på 80-talet, och har sen gjort det mesta på tidningen, redigerat, varit nattchef, och de senaste tio åren redaktionschef. Och hon var nog ganska obstinat i början, tror hon själv. Men det är väl så de gör med bråkstakar, de blir chefer och så håller de tyst och blir lojala.
Speciellt mycket bråk är det inte den här morgonen på GP. Artikeln om strandskyddet åker ut. Vad som blir deras eget bärande kryss är frågan, men Sofia har lite "smått och gott". Artikeln om kvinnliga chefer i Göteborg som tjänar mer än männen har de ställt flera gånger.
–Den är inte tidsbunden och därför har den åkt in och ut, förklarar Sofia Dahlström för mig.
"Ståmöte" på Göteborgs-Posten.Nyhetschefen Sofia Dahlström, chefredaktör Cecilia Krönlein och bildchefen Anders Håkansson bollar morgondagens tidning.
En av "Hollywoodfruarna“, Gunilla Persson, har protesterat mot GP för att de använde en ofördelaktig bild på henne, trots löfte att publicera en finare. Den "nyheten" har valsat runt i medierna och tvingat GP till en ursäkt.
– Vi säger att det var ett olycksfall i arbetet, säger Cecilia Krönlein. Sofia nickar och förstår. Tidningen har inte gjort något fel, men kan ändå ge viss upprättelse.
–Vi ska ha lite fredagsflärd, säger Sofia och är tillbaka på morgondagens tidning.
–Sånt som ligger närmare göteborgarna, förtydligar hon vänd till mig.
Och dagen därpå ser jag sedan att det är Lena PH som "glänser på Rondo" och Anna Hedenmo som "hittar skärpan i spänningen" på GP:s förstasida. Kvinnor förstås, om än inte särskilt göteborgska...
När fredagstidningen avhandlats visar de stolt upp ett reportage om Västlänken som just publicerats. Det är en av de längsta artiklar i GP någonsin, 38 000 tecken, en invecklad historia om hur trängselskatten i Göteborg ska finansiera ett gigantiskt vägbygge.
En av tidningens veteranreportrar, Christer Lövkvist, har jobbat i veckor med detta reportage. Efter publiceringen har GP gjort inte mindre än sju förstasidor på samma ämne, debatten har varit enorm, konstaterar de.
–Responsen har varit större än vi någonsin kunde föreställa oss, säger Cecilia Krönlein, Jag har aldrig varit med om något liknande.
Efteråt har GP ordnat ett särskilt debattmöte ute på stan och även kommunen arrangerar nu informationsträffar i frågan.
Men för Christer Lövkvist blir det inga fler grävjobb på GP, han har tagit avgångsvederlag och redan gått ut genom dörren på GP för sista gången.
Målet för GP är att sänka bemanningen med 20 procent till 2015. Redaktionen som varit på 191 personer ska ner till cirka 150.
–Det innebär att vi måste organisera oss på ett annat sätt.
Men hon erkänner att många på tidningen nu är oroliga för hur de ska klara att få ut en tidning."Nedbemanningen" som hon kallar det, är det stora samtalsämnet just nu.
Men på GP har det än så länge skett utan uppsägningar. De som lämnar har frivilligt tagit växlingserbjudandet på maximalt två årslöner. Totalt har 55 personer ansökt om och beviljats att få sluta. 30 på redaktionen och 25 på övriga företaget. 49 av dessa slutade den sista september. Några personer främst på it-sidan jobbar kvar ytterligare en tid för att säkra pågående utvecklingsprojekt.
–De som slutat är lyckliga och glada över att nu få en ny chans och möjlighet i livet, menar Cecilia Krönlein.
– En har busskort och ska köra buss på pensionärsresor till Moseldalen och flera andra vill skriva böcker.
GP har under flera år haft erbjudanden om avgångsvederlag för att långsamt minska personalstyrkan. Det tycker Cecilia Krönlein är bra, eftersom det då inte blir hela havet stormar utan en långsam neddragning. Till skillnad från Schibsteds Svenska Dagbladet där dråpslag och tuffa tag håller börsens aktieägare på gott humör.
Överallt i mediebranschen är det nu neddragningar som gäller. Men Cecilia Krönlein tycker att gränsen snart är nådd för hur mycket man kan skära:
– Med färre än 150 personer på redaktionen kommer vi inte klara att göra vårt pensum.
För att spara ytterligare går GP nu in i diverse samarbeten, bland annat med DN och Sydsvenskan.
–Under 2013 ska vi samarbeta om att göra 10 temabilagor; resor, hus o hem, hälsa. Bilagorna kommer till stor del ha samma innehåll, men även med editionerade annonser och innehållssidor. Det sänker kostnaderna samtidigt som annonsmarknaden ökar, hoppas hon.
Diskussionerna pågår om hur den dagliga utgivningen ska se ut. Många läsare vill ha tunnare tidningar under vardagarna men omfångsrikare helgläsning. Det är oftast barnfamiljer medan äldre läsare och pensionärer har tid att läsa sin tidning varje dag och därför vill ha ett fylligt material även på vardagarna.
–Det är inte lätt att tillfredsställa båda dessa grupper. Och tjocka tidningar är inte alltid bra, det finns läsare som klagar på att de bara får bära massa olästa tidningar till pappersinsamlingen.
Hon protesterar mot att medierna är fångade i ett hysteriskt flirtande med ungdomsläsare. Nej, mycket som de unga vill ha vill också de äldre ha. Risken är naturligtvis att man tappar de äldre och trogna läsarna i jakten på de unga, som ändå inte vill prenumerera. Och dessutom, när de unga blir äldre kanske de också blir trogna dagstidningsläsare.
–Jag är inte så övertygad om det, säger Cecilia Krönlein.
–Jag är inte säker på att dagens unga blir trogna tidningsläsare av papperstidningen när de blir äldre.
GP, precis som många andra, tappar just nu i upplaga, det är inte fritt fall, men det är en stadig nedgång. Samtidigt ser de en stadig ökning av digital läsning, särskilt i mobilen användningen formligen exploderar.
Mediebranschens förståsigpåare målar upp ett gigantiskt trendbrott, men en orsak till förändringarna kan förstås vara att papperstidningen kostar pengar, medan den digitala läsningen än så länge är gratis. Kruxet är dessutom att de artiklar man kan läsa på nätet till stor del har bekostats med intäkterna från "pappret".
–Vill man vara elak kan man säga att vi är kassakon för att Stampen ska kunna växa och förvärva digitala media, säger Cecilia Krönlein.
Än så länge står papperstidningen för mer än 90 procent av intäkterna.
–Inkomsterna från digitala medier är inte ens tio procent, konstaterar hon.
Och hon håller med om att de digitala inkomsterna knappast kan finansiera den kvalitetsjournalistik som läsarna förväntar sig.
Det är på detta sluttande plan som de flesta mediaföretag just nu befinner sig. Förhoppningen är att bara man satsar på att ligga i fronten med ny teknik, så kommer inkomsterna så småningom att öka och rädda den journalistiska äran. En något naiv tanke kan tyckas.
– Vi för över resurser till digitalt innehåll, men det måste göras klokt. Vi måste satsa på papperstidningen också.
Cecilia Krönlein visar GP:s största jobb någonsin.
Att många av GP:s tunga reportrar nu lämnar tidningen ser hon inte som något stort problem. När de stora träden försvinner växer det upp nya förmågor därunder, menar hon. Men hon håller med om att det kommer att ta tid. Fokuseringen på GP blir nu att producera mer unikt material för det digitala. De olika ämnesredaktionerna ska delvis poola sina resurser i en centralredaktion, dit reportern ska komma på morgonen, fri och tillgänglig och utan några pågående projekt. Ett lätt byte för den allt ymnigare floran av pr-konsulter, skulle man kunna tillägga.
–Vi vill ha fler realtidsrapporter, mer händelsekartor och andra nya grepp som man inte kan ha i pappret, säger Cecilia Krönlein.
–Vi är loket i tågsetet när det gäller digital utveckling. Framtidens inkomster kommer att komma från många olika håll, tror hon. Många bäckar små. Under överskådlig tid tror hon dock att GP kommer att ha en öppen nyhetssajt, men kanske kommer de att börja ta betalt för vissa delar.
– Vi ska inte skänka bort vårt unika innehåll.
Det diskuteras nu olika modeller för att börja ta betalt. New York Times modell är just nu mest populär. Läsaren, kan läsa ett antal artiklar på nätet, men därefter slår betalväggen igen och det kostar pengar
Och på lokaltidningarna i Halland prövar Stampen en annan modell, där införs en|helt stängd betalvägg. Problemet är förstås så länge det är gratis på andra håll kommer läsarna att gå dit istället.
Cecilia Krönlein har fyllt 57 och hon är inställd på att ge jobbet som chefredaktör ett antal år. Hon har man och två barn. Men sönerna har flyttat hemifrån och nu har hon tid att jobba mycket
– Det är roligt att vara tillbaka mitt i nyhetsflödet där det dagligen krävs publicistiska beslut, säger hon
Senast härom veckan fick Cecilia Krönlein ta ställning till om de skulle publicera en bild på den franska tidning som publicerat Mohammedkarikatyrer. Jo, det blev en liten bild i tidningen.
– Å ena sidan vill vi respektera troende muslimer, å andra sidan gäller det att slå vakt om yttrandefriheten. Och jag såg att även Rapport och Aktuellt visade upp tidningen, säger hon.
Stampen kräver 10 procent (på insatt kapital) i vinstmarginal.
–Det når vi inte upp till, konstaterar Cecilia Krönlein.
– Och jag tycker det är viktigt att ägarna inte biter sig fast vid procentsatser.
Lönsamhetskraven från ägarna är också delvis illusoriska eftersom prissättningen på de affärer som görs internt är helt avgörande. Papper, tryck och distribution står för betydligt mer än hälften av GP:s kostnader, och prissättningen på dessa koncerninterna tjänster avgör lönsamheten. Cecilia Krönlein konstaterar att frågan gäller var rationaliseringarna ska göras, i tryckeriet eller på redaktionen.
– Nej nu måste vi ha en kopp kaffe.
Cecilia Krönlein tar mig med ut i det stora köket som ligger i mitten av femte våningen.
– Det här ska bli lite av samlingsplats, säger hon och går bort till automaten.
Mittemot kaffeautomaterna ligger ett inglasat konferensrum. Snart är det dags för morgonmöte med alla avdelningscheferna. Sofia Dahlström håller även i detta möte och öppnar med ett "god morgon!" Alla rapporterar vad de ska ha på sina sidor imorgon, det går på rutin, men en sju år gammal artikel om cancersjuka Sebbe är dagens sensation.
Artikeln publicerades av GP en söndag i augusti 2005. Så i söndags började artikeln plötsligt spridas på Facebook och efter ett dygn blev Sebbe den mest lästa artikeln på GP.se med och de följande dagarna fortsatte spridningen till över en halv miljon.
– Det är helt fantastiskt, vi kommer att komma upp i över 700 000 läsare, säger Sofia Dahlström entusiastiskt.
– Fantastiskt, säger de andra.
– Det visar vilken kraft det är i sociala media, konstaterar en annan.
– Och i bra reportage, säger en tredje.
Reportaget om Sebbe hade rubriken: "Sebbe visste att han skulle dö" och ställde grundläggande frågor om liv och död som många funderar på. Att gamla reportage på detta sätt kan segla upp från gräsrotsnivå och plötsligt bli en angelägenhet för hundratusentals människor, det är onekligen något nytt i mediavärlden. Tekniken ger kanaler för massdistribution underifrån, men samtidigt krävs något som går att distribuera, och då är det åter klassisk journalistik som gäller, och som kostar pengar. Hur denna ekvation ska gå ihop är det stora frågetecknet på dagens tidningsredaktioner.
Men på GP löser man inte det problemet den här morgonen. Morgonmötet rullar vidare och snart är diskussionen fokuserad på morgondagens förstasida. Ska det bli Anna Hedenmo? Det finns bra bilder. Sofia Dahlström är positiv, det kanske blir bra, vi gör "nåt nice” för fredagstidningen.