”Vad gör du om din nya logotyp visar sig likna en…?”

Att skapa en ny logotyp för ett politiskt parti är ingen tacksam uppgift när det finns sociala medier. Om alla nya logotyper numera genomgår ett stålbad genom att vid lansering jämföras med andra, redan existerande, så tenderar politiska symboler av lätt förstådda skäl att få utstå mer "dirty campaigning" när de offentliggörs.

Det var just vad som skedde under lördagen när Liberalerna presenterade sin nya partisymbol. Efter namnbytet från Folkpartiet ville man möjliggöra nya associationer till sitt politiska projekt. Den visuella lösningen blev ett stiliserat "L" som snabbt skulle komma att bli lördagens stora snackis.

Värt att ha i huvudet är att bokstävers arketypiska former tagit hundratals år att mejsla fram. Vi läser dem som bilder. Man ska alltid tänka sig noga för innan man friserar dessa former eftersom det då skapas en ny bild. Associationer är luriga och inte alltid lätta att styra. Inför ett nytt uttryck "vinner" oftast den som är först med en tillräckligt träffsäker liknelse. Denna blir sedan mycket svår att skaka av sig, inte minst om den hämtas någonstans under bältet. Alla som sett den klassiska sketchen där Papphammar presenterar väder vet precis vad jag menar.

"Men den ser ju ut som en..." Det blir naturligtvis extra tacksamt om en fallosparallell kan dras när det handlar om ett parti som står för disciplin, dygd och ordning i klassrummet. På kort tid förvandlades hela internet till en suddgummikastade, väggklottrande skolklass som vägrade att bli tysta, inför en totalt oförstående lärare med pekpinne riktad mot dagens kunskapslyft. Och precis som i skolmiljön triggar den oförstående reaktionen från katedern fram ännu mer bus från bänkraden längst ner i klassrummet.

Snyggast nu vore så klart om Liberalerna från centralt håll medgav det roliga, skämtade med en stund och därefter gjorde en mindre justering för att markera insett faktum, folklig förankring – men framförallt för att kunna lägga skojet bakom sig och låta symbolen göra sitt verkliga jobb.

Att liberalerna kommer ur detta är jag tämligen säker på, även om det naturligtvis inte blev den klang- och jubelreaktion man hoppats på. Däremot tycker en del av mig lite synd om formgivarna av den nya logotypen, som förmodligen varit både glada, stolta och lättade över att ha fått den godkänd. (GISSA om det tyckts, jämförts och analyserats på vägen).

En annan del av mig tycker att hela händelsen är historiskt dråplig.

John Mellkvist
Design- och varumärkesstrateg