"Årets bild" en massfotografering

Paul Hansen syns i mitten av gruppen Foto: Nathan Weber

Paul Hansens bild vann priset för Årets Bild Utland med motiveringen:

”Hela historien om jordbävningen i Haiti i en bild.
Jordskalvets ödeläggelse och den grymma överlevnadskampen som följer på en så stor katastrof.”

Paul Hansen kommenterar själv bilden i Dagens Nyheter (se bilden) och understryker där att han hade stort stöd av Fabiennes familj för en publicering.
– De hade en väldigt stark önskan om att hela världen skulle få veta vad som pågick i Haiti efter jordbävningen. För mig symboliserar bilden hur djupt ett land kan sjunka moraliskt av fattigdom och desperation.

Han fortsätter:
– Till och med när hon ligger död plundras hon av desperata människor, säger Paul Hansen.

På den bild som nu gett upphov till diskussion, tagen av amerikanske fotografen Nathan Weber, kan man se att det inte bara var Paul Hansen utan en grupp av fotografer som stod och fotograferade Fabienne. Tidningen Kamera och Bild har publicerat en artikel där man diskuterar huruvida det var cyniskt av fotograferna att samlas kring den döda flickan:

”Den som vill kan tolka det cyniskt, men det går också att se det som pressfotografins villkor: varför skulle ett motiv vara bannlyst bara för att det redan är fotograferat? En bra bild är en bra bild och är ämnet angeläget bör världen få veta. Eller?”

I artikeln citeras från bloggen Prisonphotography där  Nathan Weber menar att allt ska gått väldigt professionellt till:
– Vi arbetade alla tillsammans för att dokumentera situationen och gjorde vårt bästa för att inte tillföra eller ta bort något från situationen. Jag tycker att vi arbetade efter de pressetiska reglerna.

Paul Hansen menar att han aldrig försökt mörka att det var andra fotografer på plats. Han påpekar också att han var  på platsen i ett tidigt skedde, före andra fotografer.
– Hur skulle jag ha gjort i stället? Skulle jag ha bett de andra att dra därifrån? Men det är jättebra att det debatteras, visst finns det en etisk problematik i det här. Det är alltid problematiskt när det är död och elände på bilden, men här är döden satt i ett sammanhang. Bilden har debatterats tidigare också – då var det något snack om att hon skulle vara tillrättalagd.

Anna Gullmark, Universitetsadjunkt vid Mittuniversitet och medlem i den jury som utsett Paul Hansens foto till Årets Bild, menar att det inte är någonting ovanligt att bildjournalister arbetar väldigt tätt inpå varandra.  
– Det här är någonting som ofta uppstår. Det kan också finnas en säkerhetsaspekt i att arbeta tätt tillsammans. Visst, man kan se bildjournalisterna som en flock med rovdjur men frågan är om inte det är en förutsättning för deras jobb.

Hon kan inte diskutera juryns arbete närmare men berättar att det inte förekommit några diskussioner kring omständigheterna för bilden när de utsåg den till Årets Bild Utland.
– Jag personligen kände inte till omständigheterna och det var ingenting som vi diskuterade i juryn. Jag fick reda på det här i efterhand, det är svårt att säga om det hade påverkat men bilden säger ju oavsett vilket fortfarande samma sak.

Hon tycker också att det var bra att Paul Hansen kontaktat de anhöriga innan han publicerade bilden.
– Vid krissituationer är det inte ofta fotografer har möjlighet att kontakta familj och släkt innan man publicerar så det tycker jag var väldigt bra.