Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag04.08.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Media

Belinda Olsson borde kolla in Mia Brunell Livfors

Publicerad: 24 Januari 2014, 10:45

Fredagskrönikören Peppe Engberg.

Belinda Olsson känner inte igen sig i fittstimmet längre. Jag må tillhöra gubbslemmet, men jag känner inte igen feminismen i Belinda Olssons tv-serie. Kanske beror det på att veckans stora fråga i mitt flanerande liv är Mia Brunell Livfors avgång som Kinneviks koncernchef.


Ämnen i artikeln:

Peppe Engberg

Mia Brunell Livfors. Foto: Kinnevik.

Det är personligt. Jag har känt och jobbat med och för Mia Brunell Livfors i ett drygt decennium. I min värld är hon ett föredöme för hur kloka, kunniga och starka kvinnor är och kämpar för att vara. Så här när veckan är slut, undrar jag därför vad Mia tycker om Belinda Olssons program.

Och inte minst: vad hon drar för slutsats om alla journalister som blir upphetsat nostalgiska över att få säga fittstim i radio och tv som på den gamla goda tiden, när även Belinda var ung och käck och tvärsäker. Man kan inte se in i någon annans hjärna, men jag undrar vad en kvinna som Mia tänker när hon på bästa tv-tid ser Belinda Olsson sitta i en pool och ha ångest över om det verkligen är viktigt för jämställdhetsdebatten att bada topless i kommunala simbassänger.

Eller huruvida dagens feminism "har fastnat i vita medelklassdiskussioner om ordet hen".

Uppriktigt sagt
vill jag inte veta vad Mia Brunell Livfors tycker. Jag blir generad på journalistikens vägnar. I Svenska Dagbladet gör Emmylou Tuvtag ett försök att koppla ihop Mia med feminismdebatten: "Två år i rad ökade antalet kvinnor på vd-posterna bland börsbolagen. Men nu har trenden gått i stå. Att Mia Brunell Livfors lämnar Kinnevik ser ut att försämra statistiken ytterligare..."

Jag läser:
Trots att 85 procent av alla svenska företag uppger att de har ett organiserat jämställdhetsarbete på plats går det alltså trögt. I veckan publicerade organisationen Ledarna dessutom en ny kartläggning som visar att om utvecklingen fortsätter i nuvarande takt kommer lika många kvinnor och män att vara chefer 2031.

Bara de två
meningarna säger mer om den nödvändiga feminsmdebatten än alla gratistrailers för Belindas program som även denna vecka svämmat över i alla nyhetssändningar.

Det är sant.
Välutbildade, välbetalda och framgångsrika kvinnor med makt är inte representativa för alla kvinnor. Nej, men jag tror att Mia Brunell Livfors är mer representativ för svenska kvinnors sak än vad en ung mamma är, som inte vill avslöja om hennes fyraåriga Vide är pojke eller flicka – och i feminismens namn för övrigt inte vill lära lille/lilla Vide att hon är hens mamma eller pappa, utan "förälder".

Därför är jag
helt säker på att Belinda Olssons självkritiska jakt på feminismens svagheter skulle bli så mycket bättre om hon tog bussen till Skeppsbron 18, än att via Björn Ranelid försöka hitta Ulf Lundell för att höra vad han har det med fittstimmet nu för tiden.

Belinda Olsson. Foto: SVT

Förresten
, varför knappade Belinda inte bara in Lundells adress på bilens gps? Är producenten rädd för att det skulle bli sämre tv?

PS.
"In the eyes of the beholder" är A och O i all kommunikation. Kanske är det Belinda Olsson insett tio år efter Fittstim. Det är mottagaren som avgör budskapet, inte avsändaren. Det är ingen idé att hävda att omgivningen har missförstått vad man menar.

Jan Guillou
har förstått det. Det är därför han enligt dagens tidning vill vänta med att förklara varför han tackar ja till "Leninpriset" som författarkollegan Susanna Alakoski betackat sig för.

– Det är något som kräver noggranna formuleringar och jag kommer att ha dem klara till prisgalan, säger Guillou (DN 24 jan).
Vi väntar med spänning.

@ FIIINA OCH FULA DIREKTÖRER
"Det finns ett etiskt och ansvarsfullt sätt att göra affärer och vi måste se ett större samarbete mellan företag och politiker".
Det sa Indra Nooyi, vd och ordförande för Pepsi på ett välbesökt seminarium under World Economic Forum i Davos. Hon fick applåder av  både direktörer, politiker och medierepresentanter när hon påpekade att företagen är viktiga samhällsmedborgare med uppgift att skapa tillväxt, jobb och att bidra till ett bättre samhälle.

Pepsichefen
är en fin människa. Beröm för sitt samhällsengagemang får däremot inte bröderna Richard och Christoffer Bergfors. Tvärtom. I ett internt mejl från ledningen på snabbmatskedjan Max till de anställda skriver de: "Det är valår och om oppositionen (S+V) vinner valet vill de höja både restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga. Det vore en fullständig katastrof för oss och branschen och det kan få stora konsekvenser för vår tillväxt".

– Aj! Aj! Aj! Vilka svin: Det tog bara några minuter innan Mediedomstolen avkunnat sin dom.

Rätt eller fel
, Max räknar med att en höjning av  restaurangmomsen och höjda arbetsgivaravgifter för unga skulle kosta oss hamburgerälskare 200 miljoner kronor. Jag har svårt att se att världen blir sämre för att bröderna Bergfors säger vad de tycker.

PS.
Idag blir det kort som en fis på Twitter. Nu ska jag arbeta. I kväll ska jag käka Habibis tunisiska hamburgare med Gunnar Brulin, reporter på Mål och Medel. Våra fruar ska ha boklubb, så vi får driva omkring på gator och torg och sedan gå på Hundraåringen.

Gunnar och jag
brukar vara oeniga om allt som har med politik att göra. Ska bli intressant att se om han eller jag tycker att filmen är en buskisversion av Forest Gump eller vem av oss som tycker som Stig-Björn Ljungren:

– Hundraåringen idiotförklarar offentligt anställda, vars enfald kryddas med gnällbältesdialekt (minns gamarna i Djungelboken!)...

peppe.engberg@gmail.com

Peppe Engberg

Ämnen i artikeln:

Peppe Engberg

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.