Brunegård följer sin färdplan i livet

För några år sedan hörde jag först talas om den grupp rika religiösa  amerikaner som pensionerar sig vid 50 för att ägna resten av livet åt  att göra gott. Många tar flygcertifikat och flyger hjälpsändningar till  svältande i Afrika.

För ett år sedan satt vi på en bänk i Visby  hamn, jag gammal hedning och fältflygare, Brunegård religiös och  entusiastisk privatflygare. Hans flyglärare kom ut med en Piper Cherokee  dagen därpå så att Tomas kunde flygträna på vägen hem.

Vi talade  om allt mellan himmel och jord, allt utom medier. Brunegård berättade  entusiastiskt om sin önskan att bli så bra flygare att han kunde flyga  hjälpsändningar i Afrika, åtminstone en liten del av året. Jag lirkade  för att få honom att erkänna att han tänkte sluta vid 50, men han  parerade skickligt med humor.

Tomas Brunegård var 33 år när han  tog över som vd på Göteborgs-Posten. De råa redaktörerna döpte honom  raskt till "nyburgaren" eftersom han kom från Burger King. Han fick en  tuff resa. GP var i dåligt skick och saknade professionell ledning.

Några  år senare gjorde Resumé en gruvlig granskning av bedrägerier, nepotism  och strypt journalistik i Hjörnes imperium. Inget var Brunegårds fel,  men han fick ta mycket stryk för andras misstag. Inte en enda gång  gnällde han på vår journalistik.

Han fick ordning på GP, blev  koncernchef för Stampen 2005 och stöpte sedan om hela landsortspressen  efter affären med Centertidningar.

Han blev ordförande för  Tidningsutgivarna och aktiv i World Association of Newspapers, WAN. Det  är svårt att komma så mycket längre i medie-Sverige. Och pengar har han  så det räcker.

Tomas Brunegård har byggt ett imperium åt släkten  Hjörne och blir ordförande i Stampen och WAN. Nu får han tid att ägna  sig åt såväl livets goda som att göra gott.

Jag blir inte förvånad om  han studsar ner på något sönderbränt gräsfält i Afrika med kärran full  av majssäckar och medicin.