Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Media

Conchita Wurst är vår tids Svejk

Publicerad: 16 maj 2014, 08:29

Resumés fredagskrönikör Peppe Engberg (till höger) med Staffan Heimerson.

Historielösheten är stor i selfiens tidevarv. Med skräckblandad förtjusning noterar vi att den enda som dragit ner brallorna på Putin är en skönt sjungande skäggig dam i Eurovision Contest. Conchita Wurst är vår tids Svejk.


Möte i monsunen, fredagskrönikören möter världsflanören Staffan Heimerson (FOTO: Mathias Lindblad).

I veckan stötte jag ihop med en annan flanör, världsreportern och livsnjutaren Staffan Heimerson (han har i veckan kommit ut med sin nya matbok). Efter att vi beundrat varandras snygga hattar, övergick dagen till en trivsam eftermiddag. Taverna Brillo hyllade Gotland och vi lyfte på hatten för lammkorven från bröderna Wikström, ostar från Stafva gård med fikon & salmbärsmarmelad från Gute vingård. Inte minst Bosse Nilssons strömmingspastej från Donners Brunn, ganska mycket Gotland Bittar, Wisby Pils och Gotlandsdricke på dunk (vilket jag förmodligen inte borde avslöja så här offentligt).

Staffan och jag har båda överlevt övergångsåldern i hygglig kondition och inträtt i livets trevliga morfar- och farfarsfas, där vi skördar det vi sått. I hans fall ska storken inom kort leverera ännu ett barnbarn.

Vad barnet ska heta?
– Storebror säger att alla namn är okej, bara det inte blir Albert.
– Varför inte Albert, det är ju fint namn?
Storebror:
– Men tänk efter morfar, om bäbisen ska heta Albert kommer ju alla att tänka på Albert Hitler när de träffar honom.

Conshita Worst, vår tids Svejk, är den enda som skakat Putin. Foto: Wikimedia Commons.

Att minnas historien rätt är inte helt lätt. "Kriminalisering" har som vi vet fått en ny innebörd. Det är ett ord som stannar kvar. Ett nytt politiskt buzzword. Att konstatera att Putins annektering av Krim är en repris på Hitlers angrepp på Österrike 1938 är däremot ett hjälplöst flaxande utanför referensramarna.

Ukraina har toppat nyhetssändningarna i veckor. Världssamfundets politiska ledare har fördömt Putin. För två gamla mediecowboys framstår omvärldens tandlöshet som lika förödande som Münchenandan åren 1938-1939, när Europa passerade ett vägskäl utan att fatta det.
Och ändå: Historielösheten är för stor i selfiens tidevarv. Alla ord faller platt till marken. Med skräckblandad förtjusning noterar vi att den enda som dragit ner Putins brallor är en skönt sjungande skäggig dam i Eurovision Contest.

Conchita Wurst är vår tids Svejk.

Historien upprepar sig. Men kanske finns det grundläggande skillnad mellan 1938 och 2014: globaliseringen.

DN:s krönikör Rickard Swartz, även han i hattåldern, skriver: "Det mesta talar för att Moskva och Putin redan förlorat denna konflikt. Ekonomiskt och politiskt är man den inte vuxen. Man har inte råd. Den moderna världen är virtuell: den speglas i aktiekurser, valutanoteringar, räntesatser och handelsstatistik. Banker och kreditvärderingsinstitut, inte milisförband och legoknektar, regerar den, medan Putin blivit kvar i geopolitikens och vägspärrarnas handgripliga värld. I den är hans enda tillgångar olja och gas, men tillgångar som gjort Putin mer beroende av att sälja till oss än vi blivit beroende genom att köpa av honom. Och Europa har långt större möjligheter att lägga om sin energipolitik än Ryssland att avstå från inkomsterna från den olja och gas som exporteras till oss..." (DN 10 maj)

Hoppfullt, eller hur?
Om det är sant bör alltså alla progressiva människor skriva in kapitalismens globalisering i sina fredagsböner.

PS. Min fiendes fiende är min vän. Så lyder en gammal cynisk devis. På den tiden när jag kände din mamma var vänstern för allt och alla, som var emot USA-imperialismen. Idag växer högerpopulismen och intressant nog är den högern för allt, som är emot EU och vad det kan tänkas stå för – inklusive fri rörlighet, liberalism, homoäktenskap, skäggiga damer.
Följdriktigt försvaras Putins aggressionspolitik av såväl franska Front National, österrikiska FPÖ, belgiska Vlaams Belang, bulgariska Ataka, ungerska Jobbik.

Och den gemensamma tanken har redan börjat marschera: Eurasian Observatory for Democracy & Elections heter en Kremlvänlig grupp med koppling till nynazismen. Gruppen vill förena Europa och Ryssland i en stat, ett "Stor-Europa". Italienska Lega Nord menar att Ryssland "representerar framtiden". Det grekiska nazistpartiet Gyllene Gryning vill se en allians med Putin och ge den ryska flottan tillgång till grekiska hamnar. Kanske finns qvislingarna även i Sverige?

Fågelvärldens Poppea Sabina.

@ VÄRLDEN ENLIGT STIG, del I
– Kärlek är att låta sig berusas av en annan människas frihet.
Apropå perspektiv på historien har jag fått en ny kompis. Han heter Stig. Vi brukar ses på Honey, baren i korsningen Folkkungagatan  Östgötagatan. Det är Stig som säger att kärlek är att låta sig berusas av en annan människas frihet.
Han uttrycker sig på det sättet
Ibland kan man tro att han är berusad, men jag har aldrig sett honom berusad. Kanske beror det på att han alltid dricker en öl av märket Newcastle Brown Ale, med betoning på en.

Stig och jag är egentligen inga nära vänner. Han är gammal på Söder, jag är nyinflyttad. Vi sitter alltid vid var sitt bord vid fönstret. Jag i hörnet med ryggen mot gatan, som om jag delade Wilde Bill Hickoks rädsla för bli skjuten i ryggen (vilket han blev). Stig med ryggen mot bardisken och med blicken spanande ut mot korsningen.
Han är mycket för spaningar.

Tjejen, som serverar Stig en Newcastle Brown Ale och mig en tallrik korvstroganoff, är hårt sminkad. Anmärkningsvärt hårt sminkad för att vara halv två en torsdagseftermiddag i maj, tänker jag.
Hon påminner om en sjöfågel jag nyligen observerat ute vår udde i Kalmar sund.
– Visste du att det var Poppea Sabina som lärde tjejerna att sminka sig så där, säger Stig som om han läst mina tankar.
– Det visste jag inte.
Vilket Stig visste att jag skulle säga, eftersom han i samma stund bestämt att dagens föreläsning ska handla om sminkets historia. Stig är en sån som gärna föreläser. Och det är helt okej för mig. Jag lyssnar på P1 hela dagarna och världen enligt Stig känns, som ett välkommet avbrott i de dagliga "även-jag-mår-dåligt"-program producenterna tror att vi licensbetalare vill lyssna till på vardagsförmiddagarna.
Alltså:

– Vilken konstnär går inte förlorad i mig, lär kejsar Nero med storslagen manlig självgodhet ha utropat när han av politiska skäl tvingades ta livet av sig med hjälp av sin polare och före detta slav, Epaphroditos. I det läget visste inte Nero att hans vackra fru Poppea Sabina skulle få mycket större historisk betydelse än han själv, förklarar Stig.

– Inte minst som konstnär.

Åtminstone när det gäller kroppsmålning. Poppea var lika fixerad vid sitt sitt utseende som dagens bloggerskor. Istället för ta en nattfösare med sin man, la hon varje kväll en ansiktsmask av benmjöl. En mask någon av hennes 150 tjänarinnor tvättade bort nästa morgon med hjälp av åsnemjölk.
– Redan då tutade man i kvinnor att kemikalier kunde göra dem evigt unga, säger Stig.

Förutom att pudra kroppen med krita lät Poppea smörja in ansiktet med blyvitt, en substans som läkarna förklarade var giftigt. Resten är historia: Hon målade läpparna röda, applicerade svart antimon på ögonlock, fransar och ögonbryn, tog bort generande hårväxt där sånt växte redan på den tiden.

Hon blekte sina fräknar med benmjölspasta och citronsaft. Målade naglarna med något som kallades Drakblod, borstade tänderna med mald pimpsten, tog bort finnar med kornmjöl och smör och blekte håret med tvål från Germanien.

– Du som är gift känner igen lössen på gången, säger Stig. Med tanke på att allt detta hände så där sextio år efter Jesusfödelse har mycket lite förändrats, eller hur?

Eller hur.

– Och det stora mysteriet har vi inte talat om ännu, säger Stig. Varför gör man allt detta? Liksom Poppea Sabina är de flesta kvinnor redan av födsel och ohejdad vana vackrare än sin män. Till skillnad från sjöfåglar, men det kan vi prata om en annan dag. Nu ska jag gå till biblioteket.

Själv ska jag arbeta. Sedan ska jag gå till Galleri Kontrast på Hornsgatspuckeln. Nordens fotoskola ställer ut elevarbeten och det verkar som om DN:s Stockholmsflanör Lars Epstein fastnat för en rikitg begåvning.

PS. Meli, i kväll firar vi veckans seger med den blygsamt stolte bonuspappans gryta! Middag: 19:00. Och vad gör ni andra en så här solig fredag? Skriv till: peppe.engberg@gmail.com

Magnus Helander

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.