Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Media

”Då släppte jag ut allt - då kom gråten”

Publicerad: 22 december 2014, 16:58

Ida Thunberg efter tsunamin 2004.

Den 26 december 2004 slog vågen till. Tusentals svenskar som firade jul i Sydostasien hamnade på ett par minuter i en mardröm full av död. Ida Thunberg, då Expressen-reporter, var snabbt på plats i semesterparadiset.


Ämnen i artikeln:

Expressen

Tsunamivågen skördade ungefär 300 000 dödsoffer, varav 543 var svenskar. Katastrofen kom som en överraskning i Sverige, där få visste vad en tsunami var och har omtalats som den värsta katastrofen som drabbat Sverige i modern tid vid sidan av Estonias förlisning.

Ida Thunberg blev uppringd under julledigheten – i dag minns hon inte längre exakt när. Men strax efter att katastrofen inträffat.

– Det går absolut inte att jämföra med något annat man har sett eller varit med om varken förr eller senare. Det som satte sig och som fortfarande sitter är alla människors förtvivlan. Jag gick bland rader av hundratals döda människor. Det är klart att det påverkar en jättemycket. Många var skadade och det desperata letandet grep tag i mig – just alla möten grep verkligen tag i en, säger Ida Thunberg.

I första vändan var hon där i tio dagar tillsammans med ett team på ungefär tio personer från Expressen.

– Man fick tänka på ett annat sätt än man var van vid. Man ville inte intervjua för chockade människor – men alla var chockade och ville prata med mig och mina kollegor. Vi stod för något bra: Vi var där, pratade svenska och hade information. Jag skulle säga att jag många gånger fått bekräftat man hjälpte dem där nere. På något konstigt sätt blev mycket rätt även om det var svårt med gränserna: Var man psykolog, reporter eller medmänniska?

Händelsen har satt sig djupt i Ida Thunberg som varit tillbaka i Thailand många gånger efteråt – både i arbetet och privat med familjen. Hon säger att tsunamin förändrade hennes liv – både som reporter och på ett personligt plan.

– Jag är i efterhand väldigt tacksam för att jag var där. Det har gett mig en stor förståelse – man kommer aldrig förstå förlusterna men kan förstå förödelsen eftersom jag sett den själv. Det har gjort mig trygg i reporterrollen när jag fortsatt skriva om tsunamin genom åren, säger Ida Thunberg och fortsätter:

– Jag ändrade mitt liv ganska mycket åren efter tsunamin. Jag flyttade från Stockholm, gifte mig och fick barn. En hel del livsval som jag annars tror skulle dröjt längre och blivit annorlunda. Jag omvärderade mycket.

I dag har hon kontakt med flera av de svenskar som drabbades av tsunamin. Ett par stycken har blivit till vänner. Hon är frilansjournalist och inte längre kvar på Expressen, men var en av dem som jobbade med artiklar för kvällstidningen inför årsdagen av tsunamikatastrofen i år.

Men hur var en vanlig arbetsdag där nere?
– Vi bodde i Phuket och det tog nog tre timmar att köra till Khao Lak. Man försökte dela upp det. Dels var vi på sjukhuset i Phuket och på flygplatsen. Jobbet började direkt när man vaknade. Vi var ofta på tempelområdena som fungerade som uppsamlingsplatser för de döda. Vi fick mycket stöd från hemmaredaktionen.

Hon minns speciellt en sak.

– Bland det sista jag gjorde var en hemsändningsceremoni i Phuket för de första sex svenskarna som identifierades. Det var väldigt starkt. Man kanske hade gråtit under dagarna förut men de sex kistorna blev en slags symbol för alla döda. Det var inte greppbart. Då släppte jag ut allt – då kom gråten för de tio dagarna. Det blev som ett avslut på den intensiva fasen.

Hur utvecklades relationen mellan er som jobbade på plats?
– Relationen till de andra var viktig – att vi hade kvällarna tillsammans. Vi satt och jobbade ihop och vi pratade enormt mycket. Det blev en ständig debriefing med fotografen man jobbade med. Man pratade inte om någonting annat än vad man upplevt, människor man mött, lukten av död. Man malde på om allt man sett och varit med om. Sen hade vi en gruppdebriefing när vi kommit hem. Med vissa kan jag fortfarande prata om det här. Vi är fortfarande vänner.

Hur var det att komma hem?
– Jag var otroligt trött och sov mycket i flera dagar, trots att jag brukar sova väldigt lite. Under det året hade jag väldigt svårt att bry mig om andra nyhetshändelser. Som nyhetsjournalist är man van att gå igång på allt. Stormen Gudrun, som var igång när vi kom hem, var en stor nyhetshändelse. Men jag brydde mig inte alls – det kändes så oviktigt. Mindre olyckor eller modejobb kändes futtiga. Jag hade svårt att motivera mig för att göra andra jobb. Därför kändes det så bra att få åka tillbaka till Thailand – det mådde jag bra av. Man ville se hur det gick för alla.

Yasmine Winberg

Redaktör Resumé Insikt

yasmine.winberg@resume.se

Ämnen i artikeln:

Expressen

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.