Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Media

”Därför är framtidens ledare allt oftare en hon”

Publicerad: 20 oktober 2015, 08:41

En rad nya förebilder på ledarhimlen är allt oftare kvinnor, bland andra Facebooks Sheryl Sandberg, skriver John Mellkvist.

Att kvinnlig ledarskap blir alltmer eftertraktad beror varken på slump eller tvång utan är en naturlig konsekvens av nya värderingar, skriver John Mellkvist i en spaning.


Ämnen i artikeln:

John Mellkvist

Färsk statistik visar att lönegapet mellan män och kvinnor minskat med EN ynka procent på 20 år. Liksom att 80 procent av världens parlamentsledamöter är män. Trist statistik givetvis. Men det finns andra siffror.

Boston Consulting Group räknar med att 2028 är året då kvinnorna kommer att kontrollera 75 procent av världens disponibla inkomster. I utvecklingsländer har löneökningarna för kvinnor vuxit i en takt av 8,1 procent att jämföra med männens 5,8 procent. (Deloitte Gender Dividend report). I Kina har kvinnans bidrag till hushållets inkomster fördubblats sedan 1980. Womenomics kallas ibland utvecklingen med kvinnans, globalt sett, allt starkare ekonomiska ställning.

En nära släktning som arbetat för Världsbanken har berättat hur det vid mikrofinansiering av uppstartsföretag i utvecklingsländer betydligt oftare än mannen är kvinnan i familjen som får slantarna. Hustrun är helt enkelt duktigare än mannen på att hålla i dem på ett ansvarsfullt sätt. Diskriminering? Nej, statistik.

En generell omvärldstrend är att se olika grupper i samhället som just olika. Men att inte diskriminera, utan istället acceptera att dessa skilda grupper har olika förutsättningar och utifrån detta, ta tillvara möjligheterna det skapar. Man kan jämföra med ett annat diskriminerat område – ålder – där nya insikter och attityder börjat leda till en ny och mer positiv syn på senior arbetskraft, vilket jag skriver om här.

En ny förpackning kan göra stor skillnad – även för budskap. När jag föreläser brukar jag ta upp vilket genomslag Al Gore fick för sin film "En obekväm sanning" – och att genomslaget inte skedde TROTS att Al Gore till utseendet avvek från den vanliga miljöaktivisten, utan TACK VARE att han gjorde det – i sin strama slips och mörka kostym. Genom att miljörörelsen bokstavligen presenterade sig i nya kläder, fick det alarmerande miljöbudskapet plötsligt de förändringsobenägna makthavarnas öra och saker började hända. Precis som miljörörelsen behöver även jämställdhetsrörelsen pröva nya uttryck.

I kampanjen #morewomen har brittiska Elle retuscherat bort alla män på bilder av samlade makthavare. Ett visuellt grepp som på ett underhållande sätt belyser det dystra faktum att 80% av världens parlamentsledamöter inte är kvinnor. Jag skriver underhållande för att det är just vad som är intentionen. "Vi vill förändra berättelsen i vår 'Feminism issue' och få till en mer positiv dialog", som Elle UK själva skriver.

Feminismen rör sig från antagonism och kamp mot nya nyckelord som samförstånd och insikt – från marginaliserade kvinnosakskvinnor till breda inviter av kvinnosaksmän. Något exempelvis jämställdhetsorganisationen HeForShe adresserar redan i namnet. Ett annat initiativ i samma riktning är svenska stiftelsen Allbright som arbetar för fler – meritokratiskt tillsatta – kvinnor i ledande befattningar.

En metafor jag gillar är att det är lättare att gilla musiken än att köpa skivan. Vad musiktjänsten Spotify gjorde var att sänka tröskeln mellan gilla och göra, med resultatet att mängder av intressant musik började flöda som annars hade förblivit ospelad.

Om många gillat tanken på en kvinnlig amerikansk president, har fler bevisligen haft svårt att låta det hända. Om nu Hillary Clinton väljs till USA:s första dito kommer blotta signalen leda till att olika diskriminerande trösklar som tidigare stått i vägen för kvinnligt ledarskap sänks eller försvinner. Vi får en ny norm för den yttersta makten. Det känns därför motiverat att tala om ett egenvärde i att få en kvinna vid planetens mäktigaste skrivbord. Det skulle få stor betydelse för den globala jämställdheten och skicka en glasklar signal om att världen tagit ett kliv. Är det då en slump att många bedömare nu på allvar visualiserat Hillary Clinton svära presidenteden? (För vi ska komma ihåg hur oerhört konservativ den amerikanska presidentnormen är.)

Nej, jag tror inte det.

Snarare beror den historiskt goda chansen för en kvinnlig amerikansk president på att världen nu på allvar är redo för att ta emot henne. Det är ett exempel på vad som brukar kallas de små stegens revolution, där tillräckligt många pilar nu pekar i gynnsam riktning. För det är bara att erkänna, den ena halvan av befolkningen har varit trög, för att inte säga usel på att ta tillvara den andra halvans kompetens.

Om vi zoomar ut lite till. Hållbar utveckling är den kanske starkaste omvärldstrenden av dem alla och finns idag på alla någorlunda seriösa organisationers agendor. Hållbarhet brukar delas upp i ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. En viktig del av den sociala hållbarheten handlar om jämställdhet. Attitydförändringen på jämställdhetsområdet kan således ses som en del i en större helhet.

Det är också värt att analysera hur inflytande idag skapas. Medier och inte minst sociala medier, har blivit alltmer styrande för hur opinionsströmmarna tar fart och ledarröster växer sig starka. Maktbegreppet har plattats till och gräsrotsperspektivet blivit styrande. Detta bör gynna kvinnlig ledarskap, eftersom kvinnor i undersökningar definierar makt annorlunda än män. Medan kvinnor betydligt oftare använder horisontellla begrepp som inflytande, berättigande och dialog, så uppvisar män en mer vertikal syn på makt, som oftast handlar om att bestämma över någon annan, någon som jobbar UNDER dig. Generaliseringar? Absolut, men också olikheter som blir alltmer förstådda och utnyttjade för att hitta ledare som bäst stämmer med tidens- och framtidens ideal. Mer dialog, mindre kommando. Mer balans, mindre rovdrift av människor.

Vi har fått en rad nya förebilder på ledarhimlen och de är allt oftare kvinnor. Några exempel är Facebooks Sheryl Sandberg, Tysklands Angela Merkel och USA:s Michelle Obama. En allt oftare citerad röst i ledarsammanhang är Huffington Posts grundare Arianna Huffington

I sin uppmärksammade bok "Thrive" (2014) efterlyser Huffington ett tredje framgångsmått – balans – att lägga till de två utslitna makt och pengar. Här är Huffingtons fyra råd för balans i livet:

1. Prioritera ditt välbefinnande och din hälsa. Bry dig lika mycket om dig själv som din smartphone.
2. Sök visdom från antiken. Alla antika kulturer – indianer, japaner eller greker – har nämligen samma enkla grundbudskap: Känn dig själv!
3. Pausa och ta in livets under. Vi begraver oss så gärna i to-do-listorna och glömmer bort att leva på riktigt.
4. Var generös. Huffington rekommenderar arbetsgivare att erbjuda sina anställda rikligt med meditation och yoga.

Dessa tankar är naturligtvis inte ryckta ur luften, utan stöds av nya – eller omvärderade – rön om hur vi bäst motiveras, leds och lyckas i såväl arbete som privatliv. Aspekter som fram till nu inte fått utrymme i rådande ledarnormer.

Vi ser också hur de snabbrörliga digitala företagen i rask takt reformerar områden som tidigare missgynnat kvinnors karriärmöjligheter. Facebook har infört fyra månaders föräldraledighet, oavsett kön och familjekonstellation. Värt att komma ihåg då, att medan Sverige har 47 veckors betald föräldraledighet, så har USA noll dito. Zero. Vittnesmål har redan börjat sippra ut om att Facebook genom sin generösa familjepolitik börjat odla en företagskultur där anställda nästintill tvingas att ta ut sin berättigade ledighet och att gliringarna i skrivarrummet snarare drabbar dig om du INTE valt att ta ut alla fyra månader för att lära känna din nya familjemedlem.

Ett annat effektivt vapen i kampen om insikterna är humor. Nya begrepp som "manspreading" (att i en tv-soffa vika ut benen omotiverat brett) och "mansplaining" (att förklara hur något ligger till på ett omotiverat oresonligt vis) är roliga moralkakor som används med allt större självförtroende.

Så, för att sammanfatta då – många har länge gillat musiken, alltfler börjar nu också spela den.

John Mellkvist
Design- och varumärkesstrateg

Ämnen i artikeln:

John Mellkvist

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.