Därför talar allt för en konkurs för Stampen

Vargen är här och det var Peter Hjörne som släppte in den. Stampens väntade konkurs i höst blir början på den strukturomvandling som svensk press länge har undgått. Men Stampen verkar sakna sjukdomsinsikt. G-P:s chefredaktör Cecilia Krönlein ropar likt kapellmästaren på Titanic: "Vi fortsätter som vanligt!"

Det vore intressant att veta vad kreditcheferna på Handelsbanken, SEB och Nordea anser om den strategin. De pratar inte med medierna och det vet Stampens koncernchef Martin Alsander som i tisdags i DI utropade: "Vi har bankerna med oss." Det var i så fall första gången på tre år.

Stampen är skyldig bankerna 493 miljoner kronor och har gång efter annan misslyckats med att uppfylla lånevillkoren. Räntan uppges ligga på 14 procent. Och nu är pengarna lika slut som bankernas tålamod.

Om tre veckor lägger rekonstruktören Christian Andersch fram förslag till ­ackordsuppgörelse som Stampen ska betala kontant. Men då krävs att 75 procent av både antalet fordringsägare och fordringsbeloppet accepterar att växla kronor mot 25-öringar.

I ett ackord behöver bankerna bara ingå med den del av fordran som inte täcks av deras pant. Om tingsrätten bedömer att värdet på Stampen överstiger 500 miljoner kronor kan de ställa sig ­utanför och låta andra sanera Hjörnebyggets ekonomi. Borgenärerna har kniven mot strupen, för i en konkurs är chansen att få betalt minimal.

Sedan Stampen för två år sedan tvingades pantsätta hela koncernen har bankerna "bästa rätt" före staten, vars största fordran, direkt och indirekt, är Stampens momsskulder på 400 miljoner kronor. Men staten har lovat att tryckerikunder ska gå skadeslösa om ett tryckeri går i konkurs och då ompröva den fordran de har på tidningar som blir blåsta på momspengar av Stampen.

Därför har bankerna allt att vinna på en konkurs. Vid en slakt av Stampen kan konkursförvaltaren sälja delarna och kanske betala Stampens banklån.

Enbart Stampen Media Partner, som inte ingår i rekonstruktionen och som Aller Media räknar på, kan ge över 100 miljoner. Bonniers tryckeribolag Bold räknar på delar av Stampens tryckeri VTAB och kan, liksom G-P:s varumärke, prenumerationsregister och kunder vara värt ett tresiffrigt miljonbelopp.

Därför är en konkurs bankernas bästa sätt att få igen sina pengar. Det stora problemet är vem som vill ta över distributionen. Alternativen är Tidningsbärarna i Borås eller Bring. Även ett skuldrensat G-P kan vara svårt att sälja. Intresset bland traditionella­ medieföretag av att lägga sten på börda är lågt. Mer troligt är då att till exempel Erik Selin med fastighetsbolaget Balder, Mats Qviberg med investmentbolaget Öresund eller Joachim Berner i spetsen för ett ­Göteborgskonsortium kan gå in i G-P.

Den större frågan är vilka ringar i ankdammen som Peter Hjörnes magplask skapar. Staten har redan bjudit Stampen på 280 miljoner i efterskänkt moms, på grund av saktfärdighet vid omprövningen av tryckerimoms, och står redo att bjuda på lika mycket till. Staten betalar i dag lönerna för de av Stampens anställda som omfattas av rekonstruktionen. Kostnaden för skattebetalarna ser ut att landa mellan 700 och 800 miljoner kronor. Ytterligare några hundra miljoner får leverantörer, från pappersbruk till frilansare och andra småföretagare, bidra med.

1 miljard i förluster för stat och leverantörer och förlorade jobb för tusentalet anställda kan bli följden av en konkurs. Men samtidigt kan en ny situation på tryckerimarknaden utlösa latenta planer på nedläggning av papperstidningar. Sådana tankar finns redan för Svenskan, Sydsvenskan och Aftonbladet. Och planer på att glesa ut utgivningstakten, kanske till magasin på fredagar och digital produktion resten av veckan, finns på många håll.

I veckans nummer av Resumé gör vi en djupdykning i Stampens uppgång och fall. Ingen prenumeration? Lugn, det fixar du här.