Media
Det hemliga spelet bakom Mats Edmans avgång
Publicerad: 10 mars 2016, 08:46
Mats Edman har lämnat tidningen efter mycket bråk. Foto: Andreas Elgstrand (montage).
Med Mats Edman som publisher fick Dagens Samhälle ordning på ekonomin. Förra sommaren pekade alla pilar åt rätt håll, upplagan, intäkterna och det journalistiska anseendet. Ett internt uppror om svagt ledarskap, politik och mobbning ändrade på allt. Här är det hemliga spelet som ledde till att Dagens Samhälle blev av med sin stjärnredaktör.
Det lyftes ett och annat ögonbryn när Mats Edman i augusti 2010 blev publisher för Dagens Samhälle.
Edman? På kommunernas och landstingens rätt risiga och tämligen trista tidning?
Mats Edman, affärsjournalist ut i tåspetsarna och senast direktör på kundtidningsbolaget Appelberg, i politrukernas och pamparnas paradis.
Han är känd som envis chef och stökig debattör, ingalunda något diplomatiskt underbarn, på en politikerägd tidning, där orden vägdes varsamt inför risken att nästa val gav nya ägare.
Det kunde väl bara gå åt helsike. Men det gick betydligt bättre än vad belackarna hade befarat. Rätt länge, tills i måndags noga räknat.
”Här omsätts tusen miljarder kronor om året”, sade Mats Edman och syftade på den kommunala sektorn. ”Vi ska bli en Dagens Industri för den offentliga sektorn.”
Det var ungefär också vad Dagens Samhälle blev sedan Mats Edman hade tagit tre raska beslut som kom att förändra tidningen:
1. I januari 2011 slutade Dagens Samhälle bjuda på gratisläsning på nätet. Webben användes i stället som ett växande debattforum. Den som vill läsa, oavsett om det sker på papper eller digitalt, måste betala. Det höjde läsarintäkterna och underlättade att ta bättre betalt av annonsörerna, som nu kunde köpa ”riktiga, frivilliga läsare”.
2. Han anställde Tomas Backelin som ad och ansvarig för tidningens nya form, som också presenterades i januari 2011. Tomas Backelin är en av landets bästa på tuff layout och han ritade Dagens Samhälle som en klassisk kvällstidning, där effektiv grafik klargjorde och lättade upp tunga teman. Året därpå utsågs han till Årets ad för Dagens Samhälles omgörning.
3. Han tog in externa skribenter med skarpa åsikter från höger till vänster.
Dagens Samhälle har ingen ledarsida, utan varvar skribenter med skiftande politisk hemvist i krönikorna på sista sidan. Mats Edman är ingen vän av åsiktskorridorer eller politiskt korrekta ståndpunkter.
En i mångas ögon trött organisationstidskrift vässades, upplagefallet bromsades hjälpligt och ekonomin vändes åter till den marginal kring 10 procent, som inte hade uppnåtts sedan förra högkonjunkturen före papperstidningarnas kris. Vinsterna behövs bland annat för att täcka gamla förluster efter ministern Ylva Johanssons it-bolag Att Veta, som med SKL som största ägare hade förlorat nära 200 miljoner kronor när det skrotades för tio år sedan.
2015 såg ut att bli året då Mats Edman kunde visa att hans strategi för Dagens Samhälle hade lyckats: Sifos varumärkesundersökningar visade att tidningen hade positionerat sig som både viktig och läst i målgruppen offentliga beslutsfattare, samtidigt som såväl annonsintäkter som läsarintäkter och vinst växte.
Men höstsäsongen hann knappt inledas innan den första stormsvalan seglade förbi. Dagens Samhälle har en tradition med fredagsfrukost, då redaktionen fikar och går igenom tidningen som kommer ut på torsdagar. De bollar idéer och kommenterar dagsläget, ofta i lättsamma tongångar.
Dock inte den 4 september. Reportern Thord Eriksson gick till angrepp på Mats Edman för att veckans tidning hade tre opinionsbildare som lutade åt höger: Maria Rankka, vd för Stockholms handelskammare skrev på Debatt, Janerik Larsson, seniorkonsult på Prime och tidigare vice vd på Svenskt Näringsliv, skrev på Perspektiv, och Timbros vd Karin Svanborg-Sjövall skrev sistasidans krönika.
Mats Edman försvarade sig med att nästa veckas tidning skulle ha slagsida åt vänster på sina åsiktsforum. Men en antydan om att Dagens Samhälle hade en politisk slagsida hängde kvar i luften efter mötet.
Egentligen handlade det om gammal surdeg som har att göra med Mats Edmans sätt att styra företaget. Före semestern hade Mats Edman och personalchefen Johanna Glans kallat till ett möte med de båda personalföreträdarna i tidningens styrelse, Pelle Bouveng och Maria Ottosson. Fackrepresentanterna uppfattade det som ett sätt att försöka utöva påtryckningar om att avstå från kritik mot tidningsledningen inför styrelsen. Före det första styrelsemötet efter sommaren lämnade de sina platser.
Lagom till höstdagjämningen lämnade även de tre i fackklubbens styrelse sina uppdrag och förklarade klubben vilande. De anställda på Dagens Samhälle är dubbelanslutna till kommunaltjänstemännens fackförbund Vision och Svenska journalistförbundet och Vision har huvudavtalet.
– Vi tyckte inte att relationen mellan arbetsgivaren och det lokala facket fungerade, säger Hans Perkiö, som slutade efter sju år som klubbordförande för ett tjog kolleger.
När Resumé ber honom att bli mer konkret vad gäller relationsproblemen säger han så här:
– Det handlade om tre frågor. Vi ansåg att varken mbl-förhandlingar vid chefstillsättningar, arbetsmiljöarbetet eller löneförhandlingarna hade skötts korrekt. Vi tre i styrelsen hade väl inte riktigt ork och lust längre.
Klubbens insomnande utlöste kritik mot redaktionsledningens sätt att hantera personalen. Tongångarna blev allt hårdare.
På söndagen den 27 september försökte Mats Edman från hemmet på Färingsö förklara kritiken i ett konfidentiellt mejl till styrelsen och ledningsgruppen:
”En del av kritiken är riktig, annat felaktigt”, medgav han. ”Fackets representanter har vid flera tillfällen beklagat sig över att ”vi får inte diskutera journalistik”. Till att börja med är det en Visionsklubb, inte en journalistklubb. Vidare är ”journalistik” inte ett förhandlingsämne mellan fack och företag. Journalistiken är dessutom ytterst den ansvarige utgivarens ansvar. Jag har påpekat detta liksom att den strategiska inriktningen har bestämts av styrelsen och därför inte är ett ämne för redaktionella stormöten eller fackliga förhandlingar. Inte heller är det medarbetarnas rättighet att få diskutera vad våra externa debattörer och krönikörer tycker i spalterna. Lika lite som en allmänreporter på DN kan kliva in på ledar-, debatt- eller kulturredaktionerna med sina privata åsikter.
Däremot – och detta har jag varit mycket tydlig med – är det fritt fram att diskutera hur journalistiken ska genomföras när det gäller nyheter, intervjuer och reportage. Detta bör ske på idémöten, enskilda möten, gruppmöten, planeringsmöten, tidningsgenomgångar och olika konferenser. Dessa möten leds av redaktionscheferna och jag är ofta närvarande. Jag är alltid öppen för sådana diskussioner, men föredrar att ta dem under organiserade former och inte med en ostmacka i munnen.
Vi kan i dag tydligt se att tidningens innehåll blivit alltmer reporterstyrt. Redaktionscheferna är mycket lyhörda för reportrarnas egna önskemål; dvs de tillåts att styra journalistiken, och det är inte eftersträvansvärt. Det kommunala svarar 2015 för över 90 procent av det tunga nyhetsinnehållet, intervjuerna domineras av ”det röda laget” och vi är på glid bort från den viktiga balans mellan politik, ekonomi och offentliga affärer som affärsidén kräver. Journalisterna drar sig för att självmant granska de privata leverantörerna till offentlig sektor, vilket är oprofessionellt.”
Den 16 oktober, inför redaktionens planeringskonferens och studieresa till Amsterdam, gick Thord Eriksson till angrepp mot Mats Edman i ett mejl till redaktionen:
”Godmorgon,
Som ni nog har förstått är jag starkt kritisk till hur tidningen leds – det är det främsta skälet till att jag inte är med på resan till Amsterdam.
Och jag är inte ensam, vi är en grupp som har tagit ställning i den här frågan. Om ni vill höra mer om mina/våra tankar pratar jag/vi gärna med er när ni kommit hem. (Kanske undrar någon varför just jag, som varit så tajt med Mats, radikalt har ändrat uppfattning? Jag berättar gärna.)
Ett intressant faktum i sammanhanget är att misstroendet av allt att döma är ömsesidigt. Vid frukosten i fredags bedyrade Mats i och för sig sin respekt för redaktionen, men när han talar i förtroende till ledning och styrelse låter det på ett annat sätt”, skrev Thord Eriksson och refererade Mats Edmans brev till styrelsen.
Att just Thord Eriksson skulle bli upprorsledare förvånar något. Han var Mats Edmans stjärnvärvning, efter att som frilans ha visat på bristerna i DN:s bevakning av Caremaaffären 2011 och året därpå nominerats till Årets journalist (Sveriges Tidskrifters prestigepris, som till sist vanns av Fokus Torbjörn Nilsson).
Caremaaffären hade utvecklats från lysande mediegranskning av Thord Eriksson och Dagens Samhälle till en känslig fråga för Mats Edman, samtidigt som frågan om privata välfärdsföretag delade det politiska Sverige.
Efter nära 5 000 artiklar och inslag om Carema i svenska medier under 2011 och 2012 hade den av DN skandaliserade blöjvägningen, som görs primärt för att individuellt anpassa inkontinensskydd och ibland för att kontrollera vätskebalans, blivit synonymt med riskkapitalisters snöda vinstjakt i offentlig sektor.
Privata utförare av offentligt finansierade tjänster är en kärnfråga för SKL och bevakas utförligt av Dagens Samhälle. I sina krönikor har Mats Edman försvarat förekomsten av vinster även i välfärdsföretag och varnat för följderna av ett vinstförbud.
Men i fallet Carema fick han med tiden två problem:
Hans sambo Cecilia Stenshamn hade uppdrag av den marknadsliberala tankesmedjan Timbro att skriva en rapport om Caremaaffären. Den gavs ut 2013 med titeln ”Lögnen om Koppargården, skandalen bakom Caremaskandalen” och gav sakligt sett starkt stöd åt slutsatserna i Dagens Samhälles artiklar.
Den 23 maj 2012, när Caremaaffären ebbat ut, utsågs Ericssons förre informationsdirektör och ordföranden i Stockholmsmoderaterna Henry Sténson till styrelseordförande för Dagens Samhälle.
Det hade inte varit något problem om inte Hnery Sténson 2011 hade lämnat Ericsson för att bli partner på pr-byrån Brunswick, som hade uppdrag åt Caremas moderbolag Ambea. Och när Caremaaffären brakade loss på senhösten kallades han in för att krishantera på Carema, ett uppdrag han lämnade i januari 2012.
Mats Edman kan knappast bestämma vilka uppdrag hans sambo ska ta och än mindre ha synpunkter på vilka personer tidningsägarna i SKL Företag AB vid bolagsstämman utser som ledamöter i tidningsstyrelsen.
Formellt hade Mats Edman inte begått något fel. Men i den överhettade debatten om vinster i välfärden är det inte hur det är, utan hur det synes vara, som räknas.
Hårdast av alla gick DN:s dåvarande chefredaktör Gunilla Herlitz ut:
”Det går inte att utesluta att Dagens Samhälle fått betalt av Carema”, sade hon till Resumé.
Ett befängt uttalande, förstås. Men trovärdigheten i Dagens Samhälles Caremabevakning fläckades av den polariserade debatten på nätforum med tvivelaktig faktakontroll och det hjälpte inte hur starkt Mats Edman än styrkte tidningens uppgifter.
Kritiken, hur orättvis den än var, stänkte även på Thord Eriksson. Från att ha varit hyllad avslöjare betraktades han av vissa debattörer som ”Carema-mannen”, rentav gynnare av giriga kapitalister som ville föda upp dagisbarn på vatten och knäckebröd.
Det kan möjligen förklara varför Thord Eriksson den 22 oktober trappade upp ordkriget mot redaktionsledningen i allmänhet och Mats Edman i synnerhet. Slagträ blev en osedvanligt klantigt satt underrubrik.
Krönikan på sista sidan skrevs den veckan av socialdemokraten Vidar Andersson som väl menade att utrikes födda också är svenskar och att man inte bör klistra alla problem på just dem. Men i redigeringens brådska gick det rejält snett. Så här löd rubriken:
”Utrikes född” är en dålig ursäkt för alla
Inte årets rubrik kanske, luddig och föga läslockande. Totalt harmlös dessutom. Men nedryckarna var dynamit:
# Drygt 21 procent av utrikes födda är arbetslösa
# De skjuter, mördar, spränger och hotar här i Sverige
Hjärnsläpp i redigeringen, säkert. Och tvärtemot vad Vidar Andersson menade. Nu bröt mejlkriget ut:
”Hur är det möjligt att släppa igenom underrubriken till Widar A:s krönika på sista sidan?
Har ni ingen diskussion vid desken innan tidningen går i tryck?
Ett jävla haveri, varken mer eller mindre”, skrev Thord Eriksson.
En timme senare svarade Mats Edman:
”Jag beklagar givetvis, precis som alla andra, rubriksättningen i nedryckarna till Widar Anderssons krönika.
Vem känner sig stolt över detta?”
Sedan förklarade Mats Edman att redigeraren inte hade läst hela texten och varken korrekturläsaren eller medarbetaren som skickade sidan till tryck hade reagerat. Själv var han på ett tioårskalas, men fortsatte med ett försvar för sina medarbetare:
”Alla har ett personligt ansvar för sin del i kedjan. Vi måste kunna lita på att allt görs med professionellt omdöme. Om det inte sker blir arbetsprocesserna mycket besvärliga och tungrodda, vilket ingen gagnas av. Inte heller gagnar det arbetet på redaktionen att ständigt och jämt anklaga ”desken” för alla fel/brister/misstag”, skrev chefredaktören.
Elva minuter senare slog Thord Eriksson tillbaka i ett nytt mejl:
”Mats,
Att du var på tioårskalas saknar betydelse. Det vore klädsamt om du tog på dig ansvaret för brister i rutinerna istället för att skylla på enskilda medarbetare.
Vad avser mina frågors riktning: åt vilket annat håll än desken tycker du att man ska rikta frågor om utgörningen av tidningen?
Och av ren nyfikenhet: varför cc:ar du Dagens Samhälles styrelseordförande i denna diskussion?”
16 minuter senare svarar Mats Edman:
”Thord,
Naturligtvis är jag ytterst ansvarig, både som utgivare och vd.
Det är just därför som vi agerar och har påbörjat ett långsiktigt arbete med arbetsmiljö och företagskultur. En process som ledning och medarbetare har ett gemensamt ansvar för.
Julia (Branting, reds. anm.) är som styrelsens ordförande förstås engagerad i detta. Hon är också min chef.
Frågan om Widars krönika är för min del avklarad nu.
Vill du diskutera något enskilt är du alltid välkommen.”
Men Thord Eriksson ville inte diskutera enskilt, utan återkom efter lunch i ett nytt mejl:
”Under snart 30 år som journalist har jag aldrig varit med om att en chefredaktör/ansvarig utgivare/vd skyller på enskilda medarbetare på det sätt som du gör.
Jag saknar faktiskt ord.
Du uttrycker dessutom tydligt att kritik och ifrågasättanden – ”att ständigt och jämnt anklaga ’desken’ för alla fel/brister/misstag” – inte är välkommet.
Med detta kan vi nog avsluta redaktionens diskussion om takhöjd, och enas om att den helt enkelt saknas.”
Ytterligare en medarbetare riktade något mer nyanserad kritik mot Mats Edman, som svarade:
”Hej,
Jag tycker så här. Att i massmail anklaga desken ännu en gång för ”jäkla haveri” utan att ens ha tagit reda på fakta i målet är oschysst och inte konstruktivt. Borde inte vi som journalister kunna bättre? Vi försöker helt seriöst ta era synpunkter på allvar och göra något åt saken. Men allt vänds emot oss. Inte ens att alla som inte var med i Amsterdam ska få delta i processen möttes med uppskattning, tvärtom bara missnöjt ifrågasättande. Och till Thord vill jag säga att jag för inte särskilt länge sedan, efter att han framfört kritik mot desken, frågade om han var intresserad att själv jobba vid desken, och det var en allvarligt menad fråga, var hans svar ”Verkligen inte!”. Nu har vi en situation där chefer av reportrar utsätts för mobbning och ”silent treatment”. Respekt för just deras professionella kompetens behövs tydligen inte. Konsekvensen är sjukskrivningar och verksamhetsproblem som skadar företaget och enskilda på både kort och lång sikt.”
November blev sedan varken ljusare eller varmare på redaktionen. Tonen var rå och alltmer politiskt färgad, en av de tongivande upprorsmännen anklagade personer vid desken för att vara rasister. En av redaktionscheferna och flera anställda sjukskrev sig. Mötena var ansträngda och åtta medarbetare uttryckte i ett brev till styrelsen sitt misstroende mot Mats Edman och hans ledning.
En av undertecknarna var Thord Eriksson, som den 2 december talade ut i Journalistförbundets facktidskrift Journalisten. Han kritiserade Mats Edmans ledarskap, antydde att kvinnorna på Dagens Samhälle var extra pressade och talade om uppgivenhet och tystnadskultur.
Den 4 december meddelade Mats Edman att Thord Eriksson var avstängd, utan vanligtvis föregående skriftliga varningar, och föremål för juridiska åtgärder. Lagom till lussekaffet var uppgörelsen klar, Thord Eriksson lämnade med en hemligstämplad fallskärm.
– Jag är nöjd med den uppgörelse jag fick, säger han till Resumé. I övrigt vill jag inte säga mer än jag redan sagt till Journalisten.
Resumé har samstämmiga uppgifter om att Thord Eriksson hade uppvaktat ägarbolagets styrelseordförande Lena Micko (S) för att försöka få Mats Edman avsatt, vilket är tidningsstyrelsens uppdrag. Thord Eriksson vill inte kommentera våra uppgifter. I mellandagarna slutade också de två tidigare representanterna i tidningsstyrelsen, Pelle Bouveng och Maria Ottosson, efter att ha kritiserat avstängningen av Thord Eriksson och fått en uppgörelse med tidningen.
Men vad strider de om – egentligen?
Dagens Samhälles publicistiska och ekonomiska framgång kan knappast någon anställd invända emot.
Är framgångens pris att redaktionen har fått utstå ett hårdhänt och okänsligt ledarskap?
Mats Edman har medgivit att han har sneddat i några av den fackliga tjänstevägens kurvor. Men det sitter ett rutinerat gäng på de drygt 20 stolarna på redaktionen vid Slussen på Södermalm i Stockholm och de borde både tåla och kunna lösa det mesta.
Handlar det om politik? Om den borgerlige Mats Edman skulle sparkas, kunde vänstermajoriteten i SKL gjort det direkt efter förra valet, även om det inte är alldeles enkelt.
Dagens Samhälles styrelse är byggd för att klara politiska maktskiften i Sveriges Kommuner och Landsting: där finns en politiskt utsedd ledamot från vardera blocket, två oberoende erfarna publicister samt som tungan på vågen vd för moderbolaget, SKL Företag AB.
Så här ser styrelsen ut i dag:
Julia Branting (S) är ordförande, till vardags samhällsbyggnadschef i Burlöv, men fram till förra sommaren chefsstrateg i Malmö stad och tidigare Ilmar Reepalus ”högra hand”. Ilmar Reepalu är uttalad motståndare till Mats Edman.
Iréne Svenonius (M), chefsombudsman för Moderaterna i Stockholms län och under åtta år stadsdirektör i Stockholms stad fram till maktskiftet 2014. Iréne Svenonius är nära lierad med Henry Sténson.
Henrik Frenkel, rutinerad affärsjournalist, före detta chefredaktör för Veckans Affärer, Aktuelltchef och senare grundare av tidningen Chef.
Helena Stålnert, kommunikationskonsult, tidigare SVT:s Brysselkorre, Aktuelltchef, informationschef på försvarsföretaget Saab och SSAB.
Håkan Sörman, vd för både SKL och för tidningsföretagets moderbolag SKL Företag AB, är den direkta länken mellan ägaren och tidningen.
Dessa fem har det yttersta ansvaret för tidningens handel och vandel och har som främsta uppgift att utse ansvarig utgivare, forma policy och skriva vd-instruktion.
Den ideella föreningen Sveriges Kommuner och Landsting heläger SKL Företag AB, som i sin tur heläger ett antal fastighetsbolag, inköpsbolag, kapitalförvaltningsbolag och Dagens Samhälle AB.
Den politiker i SKL:s styrelse som vill påverka tidningen måste bryta sig igenom tre skyddsstängsel: styrelsen för SKL Företag AB, styrelsen för Dagens Samhälle AB och tidningens ansvarige utgivare, den roll som har kallats ”det enda grundlagsskyddade diktatorskapet”.
Den 26 februari i år offentliggjorde Mats Edman ett förslag från ägarna om att inskränka tidningens frihet genom att förändra ägardirektiven. Orden ”en publicistiskt obunden och självständig ställning” skulle bytas mot ”inom ramen för sitt uppdrag en självständig redaktionell ställning”.
Petitesser kan tyckas, men som styr-dokument är det en väldig skillnad på ”publicistiskt obunden” och ”inom ramen för sitt uppdrag”.
Mats Edman blev, sitt heta temperament trogen, sjövild och skrev ihop med tidningsledningen ett brev till styrelsen i ägarbolaget SKL Företag AB. Han kallade förslaget ”en katastrof” och avslöjade att SKL:s ordförande, Linköpingspolitikern Lena Micko (S), hade utövat starka påtryckningar på Dagens Samhälles styrelseordförande Julia Branting (S).
Till saken hör att Lena Micko också är ordförande i SKL Företag AB och alltså främsta mottagare av brevet.
I Resumés nätupplaga rasade Mats Edman:
– Det skulle inte förvåna mig om jag får sparken nu.
SKL:s vd Håkan Sörman försökte gjuta olja på vågorna och påpekade att skrivningen inte var ett beslutsunderlag, bara ett förslag och sådana filade man ofta på för dotterbolagen till SKL Företag AB.
Men tidningar är inte som fastighetsbolag och ansvariga utgivare ser sig som förvaltare av det fria ordet och inte av kåkar.
Med sitt utspel höjde Mats Edman det politiska priset för att begränsa tidningens frihet.
Priset för att sparka honom var enligt årsredovisningen ett avgångsvederlag på 18 månadslöner, utöver en ömsesidig uppsägningstid på 6 månader.
Samma dag hade Dagens Samhälles styrelse möte mellan 10 och 12. Först då hörde ordföranden Julia Branting talas om ändrade direktiv:
– Håkan Sörman hade fått ett tjänstemannautkast om att ändra och uppdatera alla SKL:s bolags ägardirektiv, bland annat i fråga om mångfald och hållbarhet. Håkan hade inte ens läst det ordentligt ännu, men Mats hade som vd fått det på remiss. Klockan 11.41 skickade han ut sitt mejl. Jag kan bara beklaga att han inte vände sig till mig först. Då kunde vi ha påpekat till ägaren det som kanske var problematiskt för ett medieföretag.
Julia Branting vill annars inte ge några synpunkter på ägardirektiven:
– Nej, jag är ju den som ska få direktiv från ägarna. Men det är viktigt att Dagens Samhälle är oberoende, alla är ense om att tidningen ska vara fristående från ägaren.
Möjligen tycker hon att Mats Edman har överreagerat:
– Mats är ett geni som publicist, då får man kanske ha överseende med hans korta stubin.
Mats Edman påstod i sitt mejl att Lena Micko hade utövat påtryckningar på Julia Branting, som tonar ner frågan:
– SKL är Sveriges största arbetsgivarorganisation och ska vara ett föredöme. De problem som var på redaktionen har vi tagit en plan för att åtgärda. Lena Micko har ringt mig och oroat sig för varumärket.
Mats Edman behövde inte oroa sig för att få sparken av politikerna, lovade styrelseledamoten Iréne Svenonius (M) så sent som för en vecka sedan:
– Jag vet att Mats är orolig för att ägaren ska lägga sig i, men här har han gått till extrem överdrift. Det ska inte bli några ändringar och Håkan Sörman har bestämt att inte flytta ett kommatecken i ägardirektiven.
– Ja, jag blir upprörd av att diskussionen har uppstått. Tidningen ska stå fri och ha en granskande roll. Den rollen kommer jag att värna så länge jag har förtroendet att sitta i den här styrelsen.
Sedan dess har även ägarbolagets ordförande Lena Micko försäkrat att tidningens frihet inte ska inskränkas. Den striden ser Mats Edman ut att ha vunnit.
Och i måndags slutade han med omedelbar verkan. Vid ett möte på redaktionen efter lunch svarade styrelseordförande Julia Branting på direkt fråga att Mats Edman inte hade fått sparken. När Mats Edman tackade redaktionen brast han ut i gråt. Han är en man med starka känslor och lämnade i höstas ett laddat möte i tårar efter att ha blivit hårt åtgången av motståndarna.
Frågan är nu om han gråter ända till banken. Hans avtal är lika hemligstämplat som Thord Erikssons, det kan betyda att han får sitt avgångsvederlag i utbyte mot att gå på egen begäran. Det skulle ge närmare tre miljoner kronor på ett bräde.
Så åter till ordförande Julia Branting:
– Mats och jag har haft en lång dialog under ungefär en månads tid medan styrelsen har arbetat med strategiutveckling. Vi har kommit fram till att det här är det bästa för tidningens utveckling. Vi skiljs som vänner och jag är tacksam att han har stannat så länge.
Varför behövs ett hemligt avtal om Mats Edman själv vill sluta? Då gäller väl sex månadslöner?
– Vi följer SKL:s mall. De har många bolag och avtalsmallen är ett sätt att skapa ordning och reda. I den ingår att parterna inte får yppa innehållet i avtalet.
Här finns en vinn-vinn-situation som kan förklara det hemliga avtalet och talet om parternas samförstånd:
Mats Edman stoppar nya ägardirektiv och framstår som en yttrandefrihetens förkämpe, får lämna med både stoltheten och cv:t intakt samt några miljoner på banken.
SKL framstår som vidsynta och resonliga när direktiven skrotas, samtidigt som man slipper ta en tuff debatt om takhöjden i organisationen och Dagens Samhälles styrelse slipper sparka en besvärlig redaktör.
Högst ansvarig för Dagens Samhälle är Lena Micko (S), ordförande för både SKL och ägarbolaget SKL Företag AB. Hon förnekar att Mats Edman har sparkats:
– Det är en fråga för Dagens Samhälles styrelse, men vad jag förstår är det en gemensam uppgörelse.
Men de nya direktiven är ditt ansvar.
– De är en tjänstemannaberedning som inte har diskuterats politiskt. Det har inte handlat om politisering eller tidningens oberoende. Men tydligen har vissa, framför allt Mats Edman, missuppfattat det.
Beskriv hans år på Dagens Samhälle.
– Han har gjort en stor bedrift och tidningen har utvecklats väl, ekonomiskt och publicistiskt, under de här fem åren. Det har funnits många åsikter om tidningens granskningar, men jag anser inte att det handlar om höger eller vänster.
Hur ser du på bråken på redaktionen under hösten?
– Självfallet känner jag till viktiga frågor i dotterbolagen, men det är styrelsens ansvar att hantera dem. Givetvis har Julia och jag haft flera kontakter i frågan. Jag har förtroende för styrelsen, som har hanterat ett svårt läge.
Har folk på redaktionen kontaktat dig?
– Jag har haft kontakter med företrädare för redaktionen, ja.
Med Thord Eriksson?
– Jag nämner inga enskilda namn. Men jag har varit tydlig med att förklara rollerna, som en del verkar ha lite svårt att förstå.
Och vad tycker då huvudrollsinnehavaren i dramat?
Det kan vi bara gissa, Mats Edman vill för närvarande inte prata med Resumé.