Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Media

DI vill bli bred morgontidning

Publicerad: 11 oktober 2013, 08:23

Peppe Engberg.

Dagens Industri lägger ett rosa filter över dagens nyheter och vår fredagskrönikör flanerar även denna vecka förbi företeelser vi inte visste fanns.


Ämnen i artikeln:

Peppe Engberg

@ DAGENS INDUSTRI – NU MED DAGENS NYHETER
Moderaterna är rejält skakade efter Dagens Industris avslöjande om avhoppen och det stora missnöjet med partisekreteraren Kent Persson. Det är i alla fall den rosa redaktionens egen bild av sina artiklar om det blå laget.

Och det är en bild som andra medier gärna fört vidare under veckan som gick.

Som vanligt missar dock mediedrevet den vita fläcken. Den stora nyheten i nyheten om DI:s moderata nyheter är just det: den rosa affärstidningen håller på att positionera om sig till en bredare morgontidning.

Efter att man mutat in affärsjournalistiken tar man ett steg mot makten. Bokstavligt talat. Ledarredaktions värvning av PM Nilsson är bara kuttersmycket på det nya rosa regalskeppet. Under de senaste månaden har den skett en rockad inom redaktionen, där reportrar och redaktörer förflyttats till en intern politikredaktion, en enhet som ska bevaka Makten.

Kent Persson är alltså bara det första offret i omfördelningskriget. Nästa man till rakning? Jag tror att det är DN och Svenskan. Inte de rosa delarna – utan de profillösa allmänpolitiska redaktionerna, som hittills fått runka på utan konkurrens från den potenta rosa pressen.

Har jag rätt eller har jag rätt? Jag har gärna fel, men glöm inte var du läste det först.

@ KÄNT FOLK SES PÅ DONNERS I OKTOBER
Plötsligt sitter han där också, PR-branschens svar på hackspetten i Disneys julprogram: Stig-Björn Ljunggren köper till och med mitt förslag på meny. Rakt av, inklusive Bosses hemodlade snaps på anis och koriander.

Kanske tillhör du den vanliga Almedalsflocken i juli, men fint folk sitter på Donners Brunn i Visby i oktober när källarmästarn Bosse Nilsson har tid att servera maten själv.

Alltså vet Stig-Björn var man går när man en höstdag pratat ideologier på Arbetarrörelsens Hus i Visby.

Det är alltid lika stimulerande att träffa den pojken! Tankar föds och växer i betydelse:
– Ideologi är något som partifolket sniffar för att orka stiga upp ur sängen under valrörelsen. Ska man vinna val ska man däremot låta motståndaren prata ideologi, medan man själv fokuserar på pragmatiska lösningar på folks vardagsproblem. Det var socialdemokratins järnhårda vallag – fram till dess Olof Palme förstörde allt med sitt "Politik är att vilja". Reinfeldt gjorde däremot om Per-Albins och Erlanders reptrick i valrörelsen 2004 och 2010 och belönades med segern söta vin.

Rättvist! Politik är inte att vilja, det är att GÖRA, åtminstone att man tänker göra saker. Istället för att luras in i partivänsterns ideologiretorik bör (S)Löfven därför prata pragmatiska lösningar på samhällsproblemen och överlåta till högern att tjata om valfrihet vs stat och den helige andens andra luftpastejer.

Så är det med den saken! Vid närmare eftertanke var det kanske inte Stig-Björn som formulerade sig så träffsäkert om den ideologiska fällan. Men jag gillar representanter för den pratande klassen som har förmåga att lyssna på andra.

PS: Sa jag förresten att på Gotland växer ett inhemskt alternativ till Gammeldansk, Fernert och Jäger: Gotlands Bittar (bildbevis!) passar folk med enkel smak och som därför nöjer sig med det bästa. Som Stig-Björn Ljunggren.

@ TÅRTIGT OM SVERIGES BÄST DESIGN
Jag är ny här i hörnet och den unge redaktören har sagt att jag inte får skriva om mina betalande uppdragsgivare (typ Hans-Holger Albrecht på Millicom, som i veckan intervjuas av en klok och seriös reporter i DI Dimension, sid 10-17, dessutom med klockrena bilder av stjärnfotografen Mark Earthy).

Till de onämnbara hör även kvinnan i mitt liv – som råkade vara engagerad i Lidls skojiga Dill-projekt som jag skrev om förra veckan. Tyvärr var hon även nominerad till priset gubben Nobel glömde: Svenska Designpriset som delades ut igår. Eftersom vi i krönikefacket värnar om vårt oberoende kan jag inte hylla årets segrare, åtminstone inte i klasserna "Identitet print – förpackning" och "Reklam print".

Övriga vinnare är självklart värda all uppmärksamhet. Särskilt kamraterna på Spoon och Brindfors, Pompe Hedengren på Stockholm Graphics och Freddan på My Street AB som fick silver för Jesus Christ Superstar i klassen Reklam print.

– Fan vad ni är bra! Ses vi hos Madde & Jossan på Solsidan i helgen? Det blir tårta, Puttes hund fyller ju 12.

@ VECKANS LÄNGRE-BEHÖVER-INTE-EN-KRISANALYS-VARA:
Richard Fischer, chef för Federal Reserve i Dallas, vid budgetstupet: "Här lider vi av finansiell inkontinens".

@ LÄNGE LEVE DEN EGNA KUNDTIDNINGEN!
Journalistmakten baseras på skråets självutnämnda rätt att filtrera informationsflödet. Det är därför riktiga journalister alltid hatat kundtidningar, lobbyister, PR-byråer, pressekreterare och annat löst folk som ägnar sig åt smuggla information från källan direkt till allmänheten.

Rätten att tala i egen sak kan formuleras på olika sätt. I veckan gjorde Zlatan Ibrahimovic det på sitt sätt:
– Med Zlatan Uppluggad får jag en personlig kanal för mina åsikter, kommentarer och funderingar. Direkt till mina fans, utan filter. Det kommer att handla om fotboll, landslaget, PSG och livet runt omkring. I Zlatan Unplugged hittar du även Feedz och Momentz. Du kan också ta del av mina tankar innan och direkt efter match, före alla andra.

"Zlatan Uppluggad" distribueras förbi Det Stora Filtret av entreprenören Dan Olofsson. Över 150 000 svenskar har laddat ner hans app Mikz – och betydligt fler lär det bli. Leve den egna kundtidningen!

PS. Det sägs att ingenting är så meningslöst som när det som inte borde göras alls utförs på ett kompetent sätt. Sant är också att det finns en anledning till att journalistkåren tillhör bottenslammet när det gäller förtroende. Veckans bidrag: "Jättebråk om Reinfeldts tv-avgift", hojtar Aftonbladet och bygger ännu en våning på Sveriges radios indignationsbygge i egen sak. Äntligen slipper vi det tröttsamma tjatet om sjunkna flyktingbåtar och USA:s budgetstup. Den enda frustration jag känner just nu: Hur länge ska vi behöva vänta på att oppositionen levererar det kittlande lilla ord vi väntat på så länge: "AVGÅ!".

Det goda i den gemensamma spyan är att vi alla än en gång påminns om att TV-licensen är en apparatskatt och inget folk betalar för att de gillar public service. Dessutom undrar jag: Om Reinfeldt har en (skattepliktig) lap-top – kan han inte betala licens på den och sedan ha hur många TV-apparater han vill? Motsatsen lär ju gälla...eller har Eva Hamiltons skattefogdar tänkt på det också??

@ RESAN TILL SÖDER, del II
Har du tänkt på att sprit- och tobaksreklam i princip är förbjuden – men att vi journalister har rätt att ge denna godis hur mycket gratis textreklam som helst? Det är därför tidningar, radio och TV är fyllda av redaktionell reklam för de onämnbara. Eftersom jag inte vill vara bättre än andra – en fin princip jag alltid försökt leva efter – så kommer här fortsättningen på en runda genom en ny världsdel: Södermalms krogvärld.

Förra veckan flanerade vi förbi Bar Central vid Nytorget och Habibi, det tunisiska favorithaket på hörnet Skånegatan/Södermannagatan där man kan röka cigarr utan att folk tror att det brinner. Glöm bara det Krogpatrullen  förra veckan sa om att detta är vårt favorittillhåll på lördagseftermiddagar. Varför inte torsdagskvällar? Lammkorven är lika god. Frågan är om den inte till och med är godare till kvällsmusik och Kalles skratt i baren?

Nåväl, vem är jag att tvingas välja mellan så söta praliner, som Lucke Bonnier sa till mig under en minnesvärd lunch på Teatergrillen (ett sedelärande uttalande som saknas i två aktuella böcker i ämnet). Jag väljer den enkla utvägen: Från min lilla älskling ("habibi") är det bara ett kvarter till Söders klassiska vattenhål: Östgötakällaren (ÖK), som för säkerhets skull ligger på Östgötagatan (snett mittemot den gamla kattens favoritbutik SoFo'R Pets – du köper väl inte kattmat på ICA och Coop!? Innehåller bara kolhydrater som lätt sladdriga kattmagen inte kan ta upp och sockersöt smet som hon inte känner smaken av).

Recension: Östgötakällaren har stabil inredning, lättroad personal och stilsäkert basutbud av fast föda. Passar för prisvärd lunch med en kompis som Thomas Kanger, nyss hemkommen från journalistundervisning i Vietnam: Wienersnitslar, modell större; grönsaksbuffé och månadens skum från Hofbräu Oktoberfestbier, modell höga glas.
Serveras diskret vid bordet innanför baren, eftersom vi snackar affärer.

PS. På Söder möter du 40 års modetrender, frisyrer och musikstilar i ett och samma gathörn. ÖK:s krögare t ex gillar Keith Richards. You can't miss it! Men bäst av allt: Du undrar fortfarande varför, när du går hem.

@ TILL SIST: HÖSTENS SISTA (?) PICNIC
18 oktober bjuder SAXARUS och sångaren Dick Nilsson på Jazzpicnic i Bergasalen, Åkersberga. Som vanligt utlovar bandet att det blir trångt, hett och svängigt.
– Ta gärna med din egen picnic-korg, gärna komplett med ädla drycker. Eller låt dig serveras över disk till Tricky-Dicks sköna stämma.

PS. Det var väl allt för nu (utom några detaljer kring min utflykt till Palma de Mallorca som jag mörkat för mina uppdragsgivare, men kanske berättar om nästa fredag). Om jag missat nåt viktigt i veckan, så kan det bero på att du fortfarande ignorerar mig och min mejladress. Nu ska jag jobba. Men först ska jag gå en avgörande lunch med juryn för Pelle Wendels pris till bästa murvel – nej, han/hon lånar sig inte till skitrubriker som den om statsministerns TV-licens. Lyssna och lär

Peppe Engberg
peppeengberg@gmail.com

Peppe Engberg

Ämnen i artikeln:

Peppe Engberg

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.