Ta del av allt innehåll på Resumé
Starta din prenumeration

Prenumerera

Media

”Fotograferandet är bara en hobby”

Publicerad: 13 januari 2012, 15:52

Anton Corbijn är aktuell med sin utställning på Fotografiska.

Foto: Andreas Elgstrand.

Hypade Anton Corbijns bilder har visats på några av världens mest framstående institutioner och nu på Fotografiska i Stockholm. Filmen Control vann pris för bästa film i Cannes 2007. Trots det vet den holländska fotografen inte ”vad han vill bli”. – Satsar jag inte på filmen, så blir jag nog fotograf.


Ämnen i artikeln:

Fotografiska

– Det här är den första presskonferensen jag har varit på som serverar frukost. Det är imponerade, öppnar fotografen och filmaren Anton Corbijn samtalet på Fotografiska Musset i Stockholm. Samtidigt proklamerar han att eftersom det är så tidigt på morgonen är han egentligen inte så pratsugen.

Utställningen Inwards and Onwards, som öppnar idag, förväntas dra storpublik. Inte så konstigt kanske med tanke Anton Corbijns långa meritlista. Mest känd är han kanske för sina porträtt och musikvideor med rockband som Joy Divison, Depeche Mode, Nirvana och U2. Men Anton Corbijn har även hunnit med två långfilmer, bland annat den av Cannes filmfestival, prisbelönta Control, om Joy Division-sångaren Ian Curtis.

Men just idag är det Stockholm och Fotografiska som gäller. Inwards and Onwards är en ett fristående projekt som Anton Corbijn jobbat med sedan 2002. Då hade han precis färdigställt en självporträttsserie.

– Jag visste inte riktigt vilken riktning mina fotografier skulle ta. Samtidigt som jag börjat göra långfilmer fotograferade jag även konstnärer som jag var fascinerad av.

Den idén är egentligen vad utställningen går ut på, berättar han.

– Jag är fascinerad av en massa människor, konstnärer framförallt och efter att jag har fotograferat dem har jag blivit intresserad av dem även som människor. Det har mestadels bara varit jag, konstnären och en kamera. Efter att ha jobbat med större produktioner som långfilmer och musikvideor, är det här sättet att jobba på väldigt frigörande.

Att det är just konstnärer som fallit honom i blickfånget är egentligen inte speciellt märkligt. Hans farfar var konstlärare, varför huset när han var liten alltid var fullt av målningar och skisser. Dessutom, berättar han, har han sedan länge umgåtts med just konstnärer och har alltid beundrat deras mod.

– Målande är skrämmande. Som fotograf träffar jag och umgås alltid med de människor jag ska fotografera. En målare har bara en svart canvas att utgå ifrån. Det är läskigt. Men kanske vågar även jag någon gång släppa beroendet till människor.

Du fotograferar människor som du beundrar. Är det någon som gjort dig besviken?
– Ja, så klart, men det är resultatet som ändå skapar intresse. Dessutom är det många artister som tvärtom har förvånat mig positivt och som jag efteråt har hållit kontakt med.

Medlemmarna i Depeche Mode, exempelvis, som han jobbat med i över 25 år, trots att just det här samarbete inte tog avstamp i Anton Corbijns beundran.

– De frågade ett flertal gånger om jag ville jobba med dem. Då tyckte jag mest att de var ett ganska menlöst popband, men när de senare lockade med videoinspelning i USA kunde jag inte tacka nej. På grund av resan, alltså.

Samarbetet med gruppen har sedermera växt fram organiskt. Särskilt sedan bandet år 1995 reducerades från fyra till tre medlemmar.

– Jag gillar inte att fota fyra personer, och de lyssnade uppenbarligen på mig, haha.

För tillfället har Anton Corbijn dock fullt upp med sin tredje långfilm, som bygger på John le Carrés roman "A most wanted man". Mer än att en amerikansk skådespelare har huvudrollen, och att han hittills är ”mycket nöjd med hans insats”, kan han inte berätta.

– Filmbolagen är ju så hemliga med sådan där. Det har jag fått vänja mig vid.

Och regissörsyrket är stressande, tycker han.

– Inför Control var jag egentligen inte mentalt förberedd, men det var bara att köra på. Jag gav allt för att leva upp till mina visioner, inklusive mina pengar!

Men det är först efter den tredje filmen som det är dags för den prisbelönta fotografen tillika filmskaparen att göra sitt yrkesval.

– Jag får se hur jag känner när filmen är klar. Trots att det är väldigt intressant att göra filmer, är det fruktansvärt stressigt. Det är svårt att säga i dagsläget, men annars blir jag nog fotograf.

Är du inte redan det?
– Nej, det jag gjort hittills har bara varit en hobby.

Amina Djemili

Ämnen i artikeln:

Fotografiska

Dela artikeln:


Resumés nyhetsbrev

Genom att skicka in mina uppgifter godkänner jag Bonnier Business Media AB:s (BBM) allmänna villkor. Jag har även tagit del av BBM:s personuppgiftspolicy.